Vi är konsumenter inte människor!

[periskop]

Vi har genom vår evolution kommit att allt mer tillhöra en livsform man skulle kunna kalla för förbrukare. Och detta kan i sig vara ett steg i mänsklighetens utveckling lika mycket som att det skulle kunna vara en slags naturlig mekanism som träder i kraft för alla högre livsformer i universum, dvs. något vi ovillkorligt måste lösa om vi ska ha någon mer framtid. Men som lika gärna kan vara vårt öde, dvs. att sådana förbrukande livsformer som vi tillhör bara ska förinta sig själva förr eller senare.

Själv tror jag t ex att det en gång tidigare, för mycket länge sedan, innan det att vår egen art däggdjurens evolution uppstod, fanns en motsvarighet till oss bland de så kallade dinosaurierna, dvs. en förbrukare precis som vi människor är idag. Som jag på högst allvar menar kan ha varit en av orsakerna till att alla dess egna artfränder successivt dog ut. Kanske för att de likt oss lärt sig det här med vad kärnfysiken kan innebära och börjat ett nukleärt krig som till sist tagit udden av sin egen så framgångsrika evolution.

För en sak är säker, tid har funnits. Frågan är om den var tillräcklig. Hur som helst så kanske vi människan är detsamma som den här varelsen var för sin värld, dvs. en förbrukare, vilket också var hans öde. För kanske är det så livet i stort kan fungera i universum om det nu vill säga uppstår någon form av evolution av något slag, dvs. ingår i en slags cykel där varje arts evolution har sin födsel och sitt slut. Där vi såsom de så kallade däggdjurens herrar går mot ett liknande öde, som vi måste övervinna eller gå under och ge plats för nästa arts prövning.

[Katana]

Du får mig att undra om energi/massa avgör tid/rums perspektivet.
Antingen så krävs det noll energi/massa eller x energi/massa för att
bryta tid/rums bundenheten.
Jag tror att människan är heltenkelt för speedad idag och hamnar
på 'noll' energi. Därför känns det som om det inte fanns tid inte heller rum.
Man uppfattar att man inte hinner med fast tiden är det samma som
det varit i alla tider och så får vi alla dessa uku upplevelser å grejs
Tid och rum separerar ist. för är detsamma då vi har x energi/massa
för att uppleva att vi har både tid som rum.

Ngn. som vet ?

[PseydonymHär]

Det måste finnas rörelse för att vi ska kunna skilja tid. Då borde det vara noll energiskillnad/massa istället. Då finns ingen "energirörelse" (nej inte rörelseenergi ) och då kan vi inte skilja ena sekunden från den andra. Kanske.

Intressant om förbrukare...men hur kan vi inte ha hittat några spår av dem?
Kanske var det så att det var en art som var så smart att de inte förbrukade något här på jorden och packade sitt och reste iväg innan exempelvis kometen kom och begravde jorden i damm.

En annan faktor som kan komma att ödelägga en intelligentare livsform är sorgen. Ju högre intelligens en organism har desto mer sorg kan de känna. Och om man uppnår tillräckligt hög intelligens kanske sorgen tar över livslusten?

[J R Auk]

Sorg kräver intellektuell betraktelse annars är det smärta.
När den intellektuella kapaciteten växer kommer vi lära att erfara känslor utan intellektet. Och enbart använda det som ett beslutsorgan.
Att vi känner sorg är inget som föranleder någon reaktion till det.
I stunder av trötthet blir den emotionella responsen mer aktualiserad. Likt sömnen sveper bort vår ambition sveper utmattning det likväl.
Vi hemfaller åt en okontrollerbar sorg eller smärta för att vi inte längre vill hävda vår väg. Det krävs en intellektuell betraktelse av detta för att motstå effekten.

Emotioner ger oss värderingar och värderingar våra handlingar. Värderar man med emotioner begränsar man sig och gör sig mindre fri.
Emotioner blir således bara sekundärt relevanta för våra beslut.

Baccuskulten återinträder fast ännu inte av rätt skäl, i min mening. Iallafall.

[J R Auk]

Vi är omvandlare och inte förbrukare. Frågan är vad vi vill handla om till vad.

[PseydonymHär]

JR AUK:

Sorg kräver intellektuell betraktelse annars är det smärta.

Nej? Smärta kan vara sorg men sorg behöver inte vara smärta. Då är smärtan psykisk.

[PseydonymHär]

Vi är omvandlare och inte förbrukare. Frågan är vad vi vill handla om till vad.

Det spelar ingen roll i hans tes. Alla organismer här på jorden är omvandlare, men vi omvandlar mest. Konsumtion är omvandling, förbrukning är konsumtion.
Frågan är väl isåfall om vi människor är så flitiga omvandlare att vi kommer omvandla vårt liv här på jorden till död?

[J R Auk]

JR AUK:

Sorg kräver intellektuell betraktelse annars är det smärta.

Nej? Smärta kan vara sorg men sorg behöver inte vara smärta. Då är smärtan psykisk.

Jag har alltid tänkt mig smärta som något i stunden närvarande, och sorg som något vi hämtar till oss i stunden.
Jag förstår nog inte din mening. Psykisk smärta är sorg?

Jag tänker mig att man säger när man får reda på någons död, det smärtar mig. Men det man bär med sig efter är sorgen, återerinringen.

Det som påminner om ett minne kan smärta. En doft från en kärlek, en låt från ens morföräldrar. Men när realisationen om vad det är är fullbordad så inträder sorgen.

[lkl]

Min lärare yttrade följande vill jag minnas: "man bör bruka inte förbruka".