Hejsan!
Tänkte föra fram mina tankar kring ekonomiska system, och då det dominerande, nämligen kapitalismen!
Men först en definition av detta ekonomiska system ur diverse vinklar!
Röster och tyckanden om kapitalismen
Dudley Dillard beskriver kapitalismen på följande sätt i sin bok ”Europas och Förenta staternas ekonomiska historia”:
”Det är ett system i vilket de privata ägarna till de icke-mänskliga produktionsmedlen ger sysselsättning åt fria arbetare, som inte själva kan hålla sig med arbete.”
Huruvida dessa arbetare verkligen var fria kan man ha olika meningar om, men tillsvidare kan vi använda denna beskrivning av kapitalismen. Dudley Dillard skriver även följande angående kapitalismen:
”Dess rötter går tillbaka till den europeiska feodalismen, vars nedgång hade hunnit ganska långt, när Columbus upptäckte Amerika. Kapitalismen har förändrats mycket, sedan den ersatte feodalsystemet i Västeuropa vid femtonhundratalets början.”
Vi kan tillägga, inte bara ersatte, utan den växte även fram ur feodalismen. Det är trots allt så att kapitalismen och den industriella revolutionen innebar en brytning med det förflutna, men vid närmare undersökning ser vi att denna brytning berodde på en lång period av långsam kapitaltillväxt som kunde sättas i rörelse den dag då det gick att göra praktiskt bruk av sedan länge kända mekaniska principer.
Kapitalism skapar och upprätthåller samtidigt snedfördelning av makt, orättvisa och frihetshämmande beroendeförhållanden och andra orättvisor. I kapitalismen är allt till salu. Allt från apelsiner och bilar, tandkräm och urskogar till människor. Det går att tjäna pengar på allt. En kapitalist köper makt för sina pengar. Makten över dem som jobbar där och då också makt över samhället i stort. Om företagen vore ett land skulle styrelseskicket kallas diktatur eller något annat synonymt. I en demokrati ska folket kunna avsätta dem som bestämmer. I företag är det dock ägarna som bestämmer och kan som despoter avgöra hela företagets öde. Kapitalismen är även ett system där makteliten lierar sig med den offentliga och inte sällan den politiska makten. Dessutom har kapitalister inga moraliska aspekter vad gäller viljan att följa lagar och regler. Ofta gynnar kapitalismen ett kriminellt beteende sig – då blir kapitalisten kriminell.
Kapitalism handlar om dominans och makt. Kapitalägare vill tjäna så mycket som möjligt, så fort som möjligt. De vill ha ut så stor och snabb vinst ur företaget som möjligt. När ett företag går bra brukar företagsledningen välja mellan att ge de anställda löneökningar eller att ge aktieägarna utdelning på vinsten. Sedan 1970-talet har andelen som gått till vinst hela tiden ökat på bekostnad av lönerna. Det gör löntagaren fattigare och kapitalägare rikare. Ekonomiskt sett är det olönsamt eftersom den löneökning som löntagarna blir utan annars skulle gå till att skapa bättre levnadsförhållanden och indirekt tillbaks till marknaden via konsumtionen. Det hade givit mer skattemedel till statsmakten.
I ett kapitalistiskt system tillkommer stora delar av företagens vinster direktörerna och aktieägarna till godo, eller så spekuleras det med en stor del av vinsterna. Bara en mindre del går till egentliga nyinvesteringar. Detta ger inga skatteintäkter, utan det leder till slimmade företag – som leder till ökad arbetslöshet med tiden. Och till att fler slås ut och hamnar i fattigdom. Ett fenomen som märks alltmer i Europa och Nordamerika.
I tredje världen har man känt till fenomenet sedan 1800-talet, på sina håll ännu tidigare. Kapitalism leder till ofrihet och misär för fler än den gynnar – det har den alltid gjort. Kapitalismen som ekonomiskt system har inneburit att Västeuropa och USA sedan slutet av 1800-talet varit ett världscentrum i fråga om ekonomi och politik, medan övriga världen i stort sett varit en periferi och nästan en sorts bihang till centrum.
Kapitalismen handlar om ekonomisk tillväxt i form av produktivitetsökningar, vilka i sista hand vilar på kunskaper, förr hantverkarens förvärvade färdigheter, idag vilar denna kunskap på materiell utrustning som behövs för att sätta kunskaperna i arbete. Adam Smith påstod att i detta system var alla vinnare, både arbetare och företagare. Dudley Dillard skriver träffande följande:
”De som äger de relativt dyrbara hjälpmedlen är potentiellt i stånd med att skörda frukterna av samhällets teknologiska effektivitet.”
Den gamle tyske filosofen Hegel genomskådade Adam Smiths teorier om att det egentligen inte spelade någon roll om man var företagare eller arbetare, huvudsaken var att man var effektiv. Företagaren är herre, arbetaren är dräng, och om samhället inte reglerar herrens och drängens inbördes förhållanden så kommer kampen mellan dem att utkämpas på liv och död. Hegel var konservativ, men han var dock förtjust i staten som han såg som individernas räddning.
Kanske någon har funderingar kring denna inlaga?
MVH
jbig
Ekonomiska system kan vara vådliga...
Moderator: Moderatorgruppen
Nu beger jag mig än en gång in på ett ämne som jag inte kan så jättemycket om men det är alltid kul att lära sig!
För mig är intre riktigt kapitalism så hård som du säger, visst att det är en värld som styrs av pengar men varför måste detta nödvändigtvis betyda att detta ska utnyttjas? Om man tar kommunism som ett motargument, detta är ett system som ska va lika för alla men har vi inte sett detta system förfalla pga dåligt genomförande?
Kapitalism menar väll bara egentligen att samhället styrs av pengar och sen hur dessa pengar sen fördelas är mer eller mindre upp til folket eller kanske mer de som håller i pengarna... Om sen de e själviska så är det ju inte kapitalismens fel! Jag kan ha helt fel i detta, som sagt så kan jag inte så mkt om kapitalism...
Vad som beträffar Adam Smith så var väl inte hans tanke att bara gynna cheferna, ledarna eller "herre" utan alla genom att alla skulle vara själviska och göra sitt bästa för att tjäna så mkt som möjligt och därigenom tjäna samhället bäst. Alltså åter igen ett system och ett tankesätt som är meningen att gynna massan men kan utnyttjas och bli fel?
För mig är intre riktigt kapitalism så hård som du säger, visst att det är en värld som styrs av pengar men varför måste detta nödvändigtvis betyda att detta ska utnyttjas? Om man tar kommunism som ett motargument, detta är ett system som ska va lika för alla men har vi inte sett detta system förfalla pga dåligt genomförande?
Kapitalism menar väll bara egentligen att samhället styrs av pengar och sen hur dessa pengar sen fördelas är mer eller mindre upp til folket eller kanske mer de som håller i pengarna... Om sen de e själviska så är det ju inte kapitalismens fel! Jag kan ha helt fel i detta, som sagt så kan jag inte så mkt om kapitalism...
Vad som beträffar Adam Smith så var väl inte hans tanke att bara gynna cheferna, ledarna eller "herre" utan alla genom att alla skulle vara själviska och göra sitt bästa för att tjäna så mkt som möjligt och därigenom tjäna samhället bäst. Alltså åter igen ett system och ett tankesätt som är meningen att gynna massan men kan utnyttjas och bli fel?
Hejsan, både Tor och Kallekulla!
Ja, det är intressant med ekonomiska teorier, inte minst kapitalismen! Adam Smit är ju en galjonsfigur i detta sammanhang, men frågan är om han egentligen tippade rätt i sina framlagda teser? Det är i och för sig upp till var och en att avgöra, men jag tänkte här ta tillfället i akt och fortsätta mina funderingar kring kapitalismen som ekonomiskt, politiskt och socialt system!
Först en liten definiering om vad kapitalistisk ekonomi är jämfört med dess tidigare merkantila ekonomiska system, och då får vi backa tillbaks till medeltiden!
Begreppet kapitalism använder jag mig av på två sätt, dels som det ekonomiska system som bygger på marknadsekonomin i stort, dels det begrepp historikern Braudel använder. Braudel menar att det fanns, och finns, två sorters utbyte, ett jordnära, konkurrenspräglat och så att säga ”genomskinligt”. Det var ett utbyte som alla inblandade kunde förstå och även ”se”. Med tiden utvecklades ett på sätt och vis högre stadium av utbyte - där endast ett fåtal dominerade och styrde. Det är här kapitalisterna finns, de styr marknaden och konkurrensen är delvis satt ur spel. Gränserna är emellertid svåra att dra, men likväl existerar de.
Denna ”högre” form av marknadsutbyte kallar jag därmed för kapitalism. I detta system finns det ständigt möjligheter för säljarna av varor och tjänster att manipulera marknaden, och ta ut mer än vid fullständig konkurrens.
Adam Smith kom med en intressant synpunkt på en allmän marknadsorienterad ekonomisk utveckling:
”Människor från samma näring kan sällan träffas, ens för att roa och förströ sig, utan att konversationen slutar i en konspiration mot allmänheten.”
Med detta menade Adam Smith hur enkelt det är för näringsidkare i samma bransch att skapa karteller eller prisuppehållande överenskommelser – och därmed sätta konkurrensen ur spel! Något som ständigt också sker, ju större företag och karteller, ju lättare får de även politikerna med sig i denna konspiration mot allmänheten! Detta är också en del av den reella kapitalismen. Kapitalism innehåller en ej ringa del av ren manipulering, om vi skall tro Adam Smith, med andra ord!
Marknaden i en småstad är ett bra exempel på sådana överraskningsfria, "genomskinliga" utbyten där alla i förväg känner omständigheterna och där man rätt väl kan beräkna den måttliga vinsten i förväg. Denna marknad förenar producenterna - hantverkare, bönder och stadsborgare - med kunderna, vilka oftast är andra bönder, hantverkare och stadsbor. På sin höjd är tre personer berörda - producenten, mellanhanden (köpmannen) och kunden. Ibland behövs inte ens mellanhanden. Vid vissa tidpunkter kan mellanhanden påverka priset genom att hålla på sina varor men vanligtvis drabbas han också själv av t.ex. missväxt, krig eller sjukdom.
Vid sådana störningar kan dock mellanhanden styra marknaden om de rätta förutsättningarna ligger till hands. De fria städerna erbjöd mellanhänderna detta skydd som senare ledde fram till att marknaden förändrades. Under hungersnöd kan en mellanhand mycket väl börja styra marknaden genom att ta ut ett högre pris på sina varor och göra dem svåråtkomliga. Om en mellanhand klarar sig igenom en sådan process har han tjänat en stor vinst - som han kan investera i andra verksamheter. Han kan till en del börja styra delar av marknaderna. I ett sådant läge utvecklas marknadsekonomins andra stadium - kapitalismen.
Mellanhanden, eller kapitalisten som vi nu kallar honom, rör sig nu ovanför den reguljära marknaden och börjar leva av den - han producerar inget utan lever av att köpa upp billigt och sälja dyrt. Kapitalisten har nu tillräckligt med kapital för att han kan köpa upp stora lager av varor och därmed få en dominerande ställning på marknaden - och sätta konkurrensen ur spel. När kapitalisten köper upp stora mängder varor erhåller han ytterligare två fördelar. Ett, han bryter förbindelsen mellan producenten och kunden eftersom han känner till marknadens villkor i kedjans bägge ändar - och därmed vinstmöjligheterna. Två, han förfogade över kontanta medel.
På detta sätt upprätthölls och utvecklades långa kedjor mellan produktion och konsumtion, med flera mellanhänder, oftast okända för konsumenterna och även producenterna. Genom att försörja städerna blev etableringen av kapitalismen möjlig och även tillåten från myndigheternas sida. Staten behövde städerna och städerna behövde staten - för att komma ur adelns grepp och värja sig mot böndernas krav på frihet och demokrati. Snart behövde staten åter landsbygden – och då motarbetades städernas friheter igen. Ju längre dessa kedjor av frakter och mellanhänder blev desto lättare blev det för kapitalisterna att skaka av sig de traditionella reglerna och sedvanorna.
Hela processen blev långvarig och ryckig, bakslagen var många men med tiden utvecklades kapitalismen bäst i Europas västliga delar.
Möjligheterna till manipulation och styrning ökade för de kapitalister som agerade inom fjärrhandeln - avstånden gjorde det svårt för någon att kontrollera denna långväga handel. Den lokala handeln lämnade de till småhandlare och producenter att verka i och av, här fanns det mängder med deltagare. Men de kunde inte styra marknaderna - de var beroende av storköpmännen och helt i deras våld redan under 1500-talet.
MVH
jbig
Ja, det är intressant med ekonomiska teorier, inte minst kapitalismen! Adam Smit är ju en galjonsfigur i detta sammanhang, men frågan är om han egentligen tippade rätt i sina framlagda teser? Det är i och för sig upp till var och en att avgöra, men jag tänkte här ta tillfället i akt och fortsätta mina funderingar kring kapitalismen som ekonomiskt, politiskt och socialt system!
Först en liten definiering om vad kapitalistisk ekonomi är jämfört med dess tidigare merkantila ekonomiska system, och då får vi backa tillbaks till medeltiden!
Begreppet kapitalism använder jag mig av på två sätt, dels som det ekonomiska system som bygger på marknadsekonomin i stort, dels det begrepp historikern Braudel använder. Braudel menar att det fanns, och finns, två sorters utbyte, ett jordnära, konkurrenspräglat och så att säga ”genomskinligt”. Det var ett utbyte som alla inblandade kunde förstå och även ”se”. Med tiden utvecklades ett på sätt och vis högre stadium av utbyte - där endast ett fåtal dominerade och styrde. Det är här kapitalisterna finns, de styr marknaden och konkurrensen är delvis satt ur spel. Gränserna är emellertid svåra att dra, men likväl existerar de.
Denna ”högre” form av marknadsutbyte kallar jag därmed för kapitalism. I detta system finns det ständigt möjligheter för säljarna av varor och tjänster att manipulera marknaden, och ta ut mer än vid fullständig konkurrens.
Adam Smith kom med en intressant synpunkt på en allmän marknadsorienterad ekonomisk utveckling:
”Människor från samma näring kan sällan träffas, ens för att roa och förströ sig, utan att konversationen slutar i en konspiration mot allmänheten.”
Med detta menade Adam Smith hur enkelt det är för näringsidkare i samma bransch att skapa karteller eller prisuppehållande överenskommelser – och därmed sätta konkurrensen ur spel! Något som ständigt också sker, ju större företag och karteller, ju lättare får de även politikerna med sig i denna konspiration mot allmänheten! Detta är också en del av den reella kapitalismen. Kapitalism innehåller en ej ringa del av ren manipulering, om vi skall tro Adam Smith, med andra ord!
Marknaden i en småstad är ett bra exempel på sådana överraskningsfria, "genomskinliga" utbyten där alla i förväg känner omständigheterna och där man rätt väl kan beräkna den måttliga vinsten i förväg. Denna marknad förenar producenterna - hantverkare, bönder och stadsborgare - med kunderna, vilka oftast är andra bönder, hantverkare och stadsbor. På sin höjd är tre personer berörda - producenten, mellanhanden (köpmannen) och kunden. Ibland behövs inte ens mellanhanden. Vid vissa tidpunkter kan mellanhanden påverka priset genom att hålla på sina varor men vanligtvis drabbas han också själv av t.ex. missväxt, krig eller sjukdom.
Vid sådana störningar kan dock mellanhanden styra marknaden om de rätta förutsättningarna ligger till hands. De fria städerna erbjöd mellanhänderna detta skydd som senare ledde fram till att marknaden förändrades. Under hungersnöd kan en mellanhand mycket väl börja styra marknaden genom att ta ut ett högre pris på sina varor och göra dem svåråtkomliga. Om en mellanhand klarar sig igenom en sådan process har han tjänat en stor vinst - som han kan investera i andra verksamheter. Han kan till en del börja styra delar av marknaderna. I ett sådant läge utvecklas marknadsekonomins andra stadium - kapitalismen.
Mellanhanden, eller kapitalisten som vi nu kallar honom, rör sig nu ovanför den reguljära marknaden och börjar leva av den - han producerar inget utan lever av att köpa upp billigt och sälja dyrt. Kapitalisten har nu tillräckligt med kapital för att han kan köpa upp stora lager av varor och därmed få en dominerande ställning på marknaden - och sätta konkurrensen ur spel. När kapitalisten köper upp stora mängder varor erhåller han ytterligare två fördelar. Ett, han bryter förbindelsen mellan producenten och kunden eftersom han känner till marknadens villkor i kedjans bägge ändar - och därmed vinstmöjligheterna. Två, han förfogade över kontanta medel.
På detta sätt upprätthölls och utvecklades långa kedjor mellan produktion och konsumtion, med flera mellanhänder, oftast okända för konsumenterna och även producenterna. Genom att försörja städerna blev etableringen av kapitalismen möjlig och även tillåten från myndigheternas sida. Staten behövde städerna och städerna behövde staten - för att komma ur adelns grepp och värja sig mot böndernas krav på frihet och demokrati. Snart behövde staten åter landsbygden – och då motarbetades städernas friheter igen. Ju längre dessa kedjor av frakter och mellanhänder blev desto lättare blev det för kapitalisterna att skaka av sig de traditionella reglerna och sedvanorna.
Hela processen blev långvarig och ryckig, bakslagen var många men med tiden utvecklades kapitalismen bäst i Europas västliga delar.
Möjligheterna till manipulation och styrning ökade för de kapitalister som agerade inom fjärrhandeln - avstånden gjorde det svårt för någon att kontrollera denna långväga handel. Den lokala handeln lämnade de till småhandlare och producenter att verka i och av, här fanns det mängder med deltagare. Men de kunde inte styra marknaderna - de var beroende av storköpmännen och helt i deras våld redan under 1500-talet.
MVH
jbig
Svar...
Hejsan igen!
Har i och för sig inte kommit så långt i resonemanget, men svaret kommer även framöver att bli - både ja och nej! :lol:
Det jag framförde var hur skillnaderna mellan en sund marknadsekonomi och en framväxande, osundare, marknadsekonomi skapades en gång i tiden!
Men snart fortsätter jag mina inlagor! Förstod du förresten hela texten? Eller var det något som verkade svårt, eller klurigt att inse? :D
MVH
jbig
Har i och för sig inte kommit så långt i resonemanget, men svaret kommer även framöver att bli - både ja och nej! :lol:
Det jag framförde var hur skillnaderna mellan en sund marknadsekonomi och en framväxande, osundare, marknadsekonomi skapades en gång i tiden!
Men snart fortsätter jag mina inlagor! Förstod du förresten hela texten? Eller var det något som verkade svårt, eller klurigt att inse? :D
MVH
jbig
Jbig,
Intressant läsning! Jag håller på att försöka sätta mig in i grunderna i ekonomi och ekonomiska system men märker hela tiden att det är mer komplicerat än man tror. Bra att få lite begrepp att förhålla sig till.
Jag har försökt bryta ner allting och förstå varför ekonomin först kom till. Jag tror det är nödvändigt för att förstå vad vi vill ha det till. Jag tror mig ha insett värdet av pengar som ett betalningsmedel i handel, då det gynnar specialisering och effektivitet: En snickare som är hungrig skulle genom traditionell byteshandel vara tvungen att gå till en bonde och ge denne något intressant i utbyte mot någon form av mat. Detta skulle snabbt bli ohållbart då bonden snart har alla möbler han behöver, så snickaren skulle bli tvungen att finna en annan bonde, börja tillverka något annat som bonden finner intressant eller börja odla sin egen mat. Detta även fast kanske alla andra i byn har stort behov av hans möbler. Genom pengar kan han istället sälja sina möbler till vem som helst och sedan köpa precis det han vill ha för dessa pengar, vilket tillåter honom fortsätta syssla med snickeri på heltid så länge någon i samhället har behov av hans varor.
Detta upplevs för mig som logiskt, men intressant blir det när vi börjar prata mellanhänder, eller när pengarna i sig kan användas för att effektivisera ett arbete så att mer pengar kan tjänas för mindre ansträngning, och konkurrensen försvåras. Plötsligt upplevs det som att detta enkla system har bieffekter som inte riktigt var planerade.
Jag tycker också det är intressant att fundera över eventuella lösningar, även fast jag själv vill förstå mer innan jag ger mig in på det på allvar. Spontana tankar kring lösningar för att motverka bieffekter såsom försvårad konkurrens, ett överflöd av oförtjänta pengar och orealistiska maktförhållanden är högre skatter för rika och avvecklandet av påhittade system som förstärker dessa effekter såsom aktier och patent. Som sagt, jag kan ännu inte hävda att detta alls är de bästa lösningarna, men i stort är jag ganska övertygad om att kapitalismen måste "kontrolleras" utifrån samhällets behov för att inte löpa amok, då vi redan idag kan se flera exempel på underliga situationer och förhållanden mellan människor skapade utifrån moderna ekonomiska förutsättningar.
Intressant läsning! Jag håller på att försöka sätta mig in i grunderna i ekonomi och ekonomiska system men märker hela tiden att det är mer komplicerat än man tror. Bra att få lite begrepp att förhålla sig till.
Jag har försökt bryta ner allting och förstå varför ekonomin först kom till. Jag tror det är nödvändigt för att förstå vad vi vill ha det till. Jag tror mig ha insett värdet av pengar som ett betalningsmedel i handel, då det gynnar specialisering och effektivitet: En snickare som är hungrig skulle genom traditionell byteshandel vara tvungen att gå till en bonde och ge denne något intressant i utbyte mot någon form av mat. Detta skulle snabbt bli ohållbart då bonden snart har alla möbler han behöver, så snickaren skulle bli tvungen att finna en annan bonde, börja tillverka något annat som bonden finner intressant eller börja odla sin egen mat. Detta även fast kanske alla andra i byn har stort behov av hans möbler. Genom pengar kan han istället sälja sina möbler till vem som helst och sedan köpa precis det han vill ha för dessa pengar, vilket tillåter honom fortsätta syssla med snickeri på heltid så länge någon i samhället har behov av hans varor.
Detta upplevs för mig som logiskt, men intressant blir det när vi börjar prata mellanhänder, eller när pengarna i sig kan användas för att effektivisera ett arbete så att mer pengar kan tjänas för mindre ansträngning, och konkurrensen försvåras. Plötsligt upplevs det som att detta enkla system har bieffekter som inte riktigt var planerade.
Jag tycker också det är intressant att fundera över eventuella lösningar, även fast jag själv vill förstå mer innan jag ger mig in på det på allvar. Spontana tankar kring lösningar för att motverka bieffekter såsom försvårad konkurrens, ett överflöd av oförtjänta pengar och orealistiska maktförhållanden är högre skatter för rika och avvecklandet av påhittade system som förstärker dessa effekter såsom aktier och patent. Som sagt, jag kan ännu inte hävda att detta alls är de bästa lösningarna, men i stort är jag ganska övertygad om att kapitalismen måste "kontrolleras" utifrån samhällets behov för att inte löpa amok, då vi redan idag kan se flera exempel på underliga situationer och förhållanden mellan människor skapade utifrån moderna ekonomiska förutsättningar.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
Hej Wintran...
Ja, ekonomiska spörsemål är komplicerade, och om vi vill förstå dem mer i grunden, då tvingas vi ta med både sociala och politiska dimensioner i det hela!
Ekonomi är ju så mycket mer än bara pengar, det är ju en hel värld av diverse byten, beräkningar, ja rent av religiösa sfärer man tvingas in i om man vill söka svaren på ekonomin. En ledtråd är ju själva ordets grekiska betydelse - att hushålla med knappa resurser!
Från början var inte pengarna det väsentligaste i ekonomin, däremot låg arbetet och produktionen liksom idag till grund för ekonomin. Exempelvis existerade den tidigmedeltida europeiska ekonomin som en slags byteshandel, trots att pengar redan då fanns - men norr om alperna förstod man inte riktigt vad de stod för, mer än att man förstod en del av dessa slantars metallvärden! :D
Nog om detta, nu kör vi vidare i vår exposé om definitionen av kapitalismen!
Kapitalackumulationens problematik i det feodala samhället
Historikern Kuznets studier av det engelska samhället på 1600-talet och de tyska städerna under 1400-1500-talen visar att omkring 5 procent av befolkningen tillgodogjorde sig 25 procent av nationalinkomsten medan de övriga 95 procenten förfogade över resterande 75 procent av nationalinkomsten. Flertalet människor tvingades leva på en standard, som var lägre än deras egentliga s.k. pro capitainkomst. De privilegierade sög ut den övriga befolkningen som tvingades leva ett återhållsamt levnadssätt. Detta visar att sparandet i det gamla samhället mestadels var förbehållet de privilegierade grupperna. Men varför kunde man inte dra nytta av denna kapitalackumulation? Den kunde uppgå till mellan 5-13 procent enligt en annan historiker, F. Braudel! Trots en låg percapitainkomst kunde man spara i det gamla samhället; vilket man också gjorde. Samhällets bristsituation motverkade inte sparandet, tvärtom.
Två beståndsdelar varierade; antalet människor och deras levnadsstandard. Det borde ju ha blivit bättre - men blev det så?
Här kommer vi till problemets själva kärnfråga. Det kapital som människorna i samhället producerar, kallat bruttokapital, måste dessutom täcka förslitningen av de fasta kapitaltillgångarna. Nettokapitalet är i stort sett lika med bruttokapitalet minus den avtappning, som beror på förslitningen. Skillnaderna mellan bruttokapital och nettokapital var i det gamla samhället mycket större än idag.
De gamla samhällena producerade kapital av stort värde - som smälte bort som snö i solsken inom vissa sektorer. Jorden var ett sådant kapital som var mycket bräckligt, dess bördighet försämrades år från år; därför detta växelbruk, detta behov av gödsel, dessa ansträngningar att öka plöjningen och detta krav på fler människor som måste hållas i arbete på fälten - vilket i sig motverkade tillväxten. Men inte bara jorden och arbetets slit smälte undan; husen, fartygen, broarna, bevattningskanalerna, verktygen och maskinerna som människorna uppfunnit för att underlätta arbetet - allt detta varade inte någon längre tid. Det var bara vissa byggnader av sten som kunde bevaras, resten av utrustningen varade bara i fem, sex år, kanske 25-50 år för fastigheter. Det fanns inte mycket som var att hänföra till kategorin varaktigt kapital. Dammar måste repareras, broar byggas om, vägar som blivit oanvändbara - hela tiden denna förslitning; och reparering av kapitalet. Dessutom ödelade eldsvådor ofta städernas byggnader då släckningsarbetet var ineffektivt och det mesta byggt av brännbart trä. Det fasta kapitalet förslits och förstördes hela tiden i det förindustriella samhället - därav det låga sparandet av kapital som kunde användas efter, låt oss säga fem eller tio års bruk. Redskapen höll bara en begränsad tid, därefter måste de åter förnyas eller införskaffas.
Den ursprungliga kapitalackumulationen sker när producenten skiljs från produktionsmedlen, enligt samhällsfilosofen och den politiske siaren Karl Marx.
Det sker under den feodala eran, och är kapitalets och det kapitalistiska produktionssättets förhistoria. När arbetaren blir fri både från skråtvång och tjänsteplikt, först då blir han fri – att sälja sin arbetskraft. Grundvalen för hela processen är expropriationen av jordbrukarens egendom, bondejorden.
På så sätt drevs lönearbetet fram och den klass av egendomslösa, men fria, arbetare skapades som skulle utgöra en grund för det senare kapitalistiska produktionssättet när väl den feodala klassen slutligen drevs bort från köttgrytorna. Kapital samlas i händerna på en allt rikare klass av jordägare, manufakturister, arrendatorer och tillverkare. Ett kapital som tidigt söker sig till nya marknader, över haven. Under perioden 1500-1800 lyckas detta kapital luckra upp även övriga världen och sålunda exploateras – och förhärjas – Afrika, Kina, Indien och Amerika av sjörövarna från Europa. Resultatet blir att ännu mer kapital samlas i dessa kapitalisters händer. Därmed existerar det kapital som behövs för nästa steg i utvecklingen – industrikapitalismen. Den ursprungliga kapitalackumulationen är således genomförd.
Kapitalackumulationen skapades av ”interlokala företag” som finansierades av städerna genom korporationer ända sedan 1400-talet, menade den ävenledes politiske siaren Max Weber. Man låter allmänheten i staden teckna andelar i av staden organiserade handelsföretag – en sorts aktiebolagsform för dess invånare. Kapitalet flöt även in från furstar och andra större intressenter. En annan form var de s.k. ”kolonialbolagen”, vilka handlade med varor över haven, med liknande andelsprinciper. Ytterligare en form var statligt finansierade bolag där städerna genom pantbrev och pantsättningar av egendom inte sällan tvingades stå för kapitalet. Här kunde man även ”förpakta” skatteuppbörden – alltså att pantsätta den kommande skatteuppbörden! Furstarna bedrev också en ”monopolpolitik” där handeln bedrevs i egen regi, eller så gavs den i entreprenad till privata intressen – ett företag fick ensamrätt till en särskild handel mot en ersättning, eller del av förtjänsten, till fursten eller statsmakten.
Själva den anda som driver kapitalismen vidare härrör från tanken att pengar är till för att skapa nya pengar. Det är en plikt att öka sitt kapital, ett mål i sig alltså. Det är en ”girighetens filosofi”, som Weber uttrycker det.
Genom rovdriften skaffade man sig fossilt bränsle som i sin tur åstadkom en utvidgning av produktionen – man frigjorde sig från de organiska ämnena som tidigare hade bundit produktionen. Därefter åstadkoms en mekanisering av produktionsprocesserna genom ångmaskinen som frigjorde produktionen från arbetets ”skrankor” – man behövde färre händer i produktionen. Slutligen befriades ”varuproduktionen” genom vetenskapen de hävdvunna traditionerna. Det man inte förstod var att man på denna inslagna nya väg samtidigt grävde planetens förtidiga undergång vad gäller dess liv av växter, djur och människor.
Rekryteringen av arbetskraften ledde till tvångsmedel av ofta indirekt karaktär. Genom diverse lagar tvingades de utslagna att ta arbeten i de olika företagen. På landsbygden trängdes småbönderna undan till förmån för de större jordägarna och storarrendatorerna. Denna överskottsbefolkning underkastades arbetstvång i arbetshus och fabriker. Andra åtgärder som gynnade framväxten av kapitalismen var exempelvis patentlagstiftningen – som gynnade uppfinningarna. Skillnaderna mellan inre och yttre ekonomi försvann, något som kännetecknar den västerländska kapitalismen – och organiseringen av arbetet genom företagen.
MVH
jbigj
Ja, ekonomiska spörsemål är komplicerade, och om vi vill förstå dem mer i grunden, då tvingas vi ta med både sociala och politiska dimensioner i det hela!
Ekonomi är ju så mycket mer än bara pengar, det är ju en hel värld av diverse byten, beräkningar, ja rent av religiösa sfärer man tvingas in i om man vill söka svaren på ekonomin. En ledtråd är ju själva ordets grekiska betydelse - att hushålla med knappa resurser!
Från början var inte pengarna det väsentligaste i ekonomin, däremot låg arbetet och produktionen liksom idag till grund för ekonomin. Exempelvis existerade den tidigmedeltida europeiska ekonomin som en slags byteshandel, trots att pengar redan då fanns - men norr om alperna förstod man inte riktigt vad de stod för, mer än att man förstod en del av dessa slantars metallvärden! :D
Nog om detta, nu kör vi vidare i vår exposé om definitionen av kapitalismen!
Kapitalackumulationens problematik i det feodala samhället
Historikern Kuznets studier av det engelska samhället på 1600-talet och de tyska städerna under 1400-1500-talen visar att omkring 5 procent av befolkningen tillgodogjorde sig 25 procent av nationalinkomsten medan de övriga 95 procenten förfogade över resterande 75 procent av nationalinkomsten. Flertalet människor tvingades leva på en standard, som var lägre än deras egentliga s.k. pro capitainkomst. De privilegierade sög ut den övriga befolkningen som tvingades leva ett återhållsamt levnadssätt. Detta visar att sparandet i det gamla samhället mestadels var förbehållet de privilegierade grupperna. Men varför kunde man inte dra nytta av denna kapitalackumulation? Den kunde uppgå till mellan 5-13 procent enligt en annan historiker, F. Braudel! Trots en låg percapitainkomst kunde man spara i det gamla samhället; vilket man också gjorde. Samhällets bristsituation motverkade inte sparandet, tvärtom.
Två beståndsdelar varierade; antalet människor och deras levnadsstandard. Det borde ju ha blivit bättre - men blev det så?
Här kommer vi till problemets själva kärnfråga. Det kapital som människorna i samhället producerar, kallat bruttokapital, måste dessutom täcka förslitningen av de fasta kapitaltillgångarna. Nettokapitalet är i stort sett lika med bruttokapitalet minus den avtappning, som beror på förslitningen. Skillnaderna mellan bruttokapital och nettokapital var i det gamla samhället mycket större än idag.
De gamla samhällena producerade kapital av stort värde - som smälte bort som snö i solsken inom vissa sektorer. Jorden var ett sådant kapital som var mycket bräckligt, dess bördighet försämrades år från år; därför detta växelbruk, detta behov av gödsel, dessa ansträngningar att öka plöjningen och detta krav på fler människor som måste hållas i arbete på fälten - vilket i sig motverkade tillväxten. Men inte bara jorden och arbetets slit smälte undan; husen, fartygen, broarna, bevattningskanalerna, verktygen och maskinerna som människorna uppfunnit för att underlätta arbetet - allt detta varade inte någon längre tid. Det var bara vissa byggnader av sten som kunde bevaras, resten av utrustningen varade bara i fem, sex år, kanske 25-50 år för fastigheter. Det fanns inte mycket som var att hänföra till kategorin varaktigt kapital. Dammar måste repareras, broar byggas om, vägar som blivit oanvändbara - hela tiden denna förslitning; och reparering av kapitalet. Dessutom ödelade eldsvådor ofta städernas byggnader då släckningsarbetet var ineffektivt och det mesta byggt av brännbart trä. Det fasta kapitalet förslits och förstördes hela tiden i det förindustriella samhället - därav det låga sparandet av kapital som kunde användas efter, låt oss säga fem eller tio års bruk. Redskapen höll bara en begränsad tid, därefter måste de åter förnyas eller införskaffas.
Den ursprungliga kapitalackumulationen sker när producenten skiljs från produktionsmedlen, enligt samhällsfilosofen och den politiske siaren Karl Marx.
Det sker under den feodala eran, och är kapitalets och det kapitalistiska produktionssättets förhistoria. När arbetaren blir fri både från skråtvång och tjänsteplikt, först då blir han fri – att sälja sin arbetskraft. Grundvalen för hela processen är expropriationen av jordbrukarens egendom, bondejorden.
På så sätt drevs lönearbetet fram och den klass av egendomslösa, men fria, arbetare skapades som skulle utgöra en grund för det senare kapitalistiska produktionssättet när väl den feodala klassen slutligen drevs bort från köttgrytorna. Kapital samlas i händerna på en allt rikare klass av jordägare, manufakturister, arrendatorer och tillverkare. Ett kapital som tidigt söker sig till nya marknader, över haven. Under perioden 1500-1800 lyckas detta kapital luckra upp även övriga världen och sålunda exploateras – och förhärjas – Afrika, Kina, Indien och Amerika av sjörövarna från Europa. Resultatet blir att ännu mer kapital samlas i dessa kapitalisters händer. Därmed existerar det kapital som behövs för nästa steg i utvecklingen – industrikapitalismen. Den ursprungliga kapitalackumulationen är således genomförd.
Kapitalackumulationen skapades av ”interlokala företag” som finansierades av städerna genom korporationer ända sedan 1400-talet, menade den ävenledes politiske siaren Max Weber. Man låter allmänheten i staden teckna andelar i av staden organiserade handelsföretag – en sorts aktiebolagsform för dess invånare. Kapitalet flöt även in från furstar och andra större intressenter. En annan form var de s.k. ”kolonialbolagen”, vilka handlade med varor över haven, med liknande andelsprinciper. Ytterligare en form var statligt finansierade bolag där städerna genom pantbrev och pantsättningar av egendom inte sällan tvingades stå för kapitalet. Här kunde man även ”förpakta” skatteuppbörden – alltså att pantsätta den kommande skatteuppbörden! Furstarna bedrev också en ”monopolpolitik” där handeln bedrevs i egen regi, eller så gavs den i entreprenad till privata intressen – ett företag fick ensamrätt till en särskild handel mot en ersättning, eller del av förtjänsten, till fursten eller statsmakten.
Själva den anda som driver kapitalismen vidare härrör från tanken att pengar är till för att skapa nya pengar. Det är en plikt att öka sitt kapital, ett mål i sig alltså. Det är en ”girighetens filosofi”, som Weber uttrycker det.
Genom rovdriften skaffade man sig fossilt bränsle som i sin tur åstadkom en utvidgning av produktionen – man frigjorde sig från de organiska ämnena som tidigare hade bundit produktionen. Därefter åstadkoms en mekanisering av produktionsprocesserna genom ångmaskinen som frigjorde produktionen från arbetets ”skrankor” – man behövde färre händer i produktionen. Slutligen befriades ”varuproduktionen” genom vetenskapen de hävdvunna traditionerna. Det man inte förstod var att man på denna inslagna nya väg samtidigt grävde planetens förtidiga undergång vad gäller dess liv av växter, djur och människor.
Rekryteringen av arbetskraften ledde till tvångsmedel av ofta indirekt karaktär. Genom diverse lagar tvingades de utslagna att ta arbeten i de olika företagen. På landsbygden trängdes småbönderna undan till förmån för de större jordägarna och storarrendatorerna. Denna överskottsbefolkning underkastades arbetstvång i arbetshus och fabriker. Andra åtgärder som gynnade framväxten av kapitalismen var exempelvis patentlagstiftningen – som gynnade uppfinningarna. Skillnaderna mellan inre och yttre ekonomi försvann, något som kännetecknar den västerländska kapitalismen – och organiseringen av arbetet genom företagen.
MVH
jbigj
Re: Svar...
Jbig skrev:Hejsan igen!
Har i och för sig inte kommit så långt i resonemanget, men svaret kommer även framöver att bli - både ja och nej! :lol:
Det jag framförde var hur skillnaderna mellan en sund marknadsekonomi och en framväxande, osundare, marknadsekonomi skapades en gång i tiden!
Men snart fortsätter jag mina inlagor! Förstod du förresten hela texten? Eller var det något som verkade svårt, eller klurigt att inse? :D
MVH
jbig
Hängde med.Ekonomisk historia är intressant. Skulle vara kul att läsa på kvartsfart. Har funderat på det. Intressant att få lite andra infallsvinklar än Marx som vevas här till leda.
Vad tusan hette han som studerade framväxten av ekonomin i Norditalien, Gramschi eller? Läste för länge sedan. Det var intressant.
Haj again...
Häng inte upp dig på Marxen för mycket. Dock är han svår att undvika i ämnet ekonomisk historia. Marx, liksom Adam Smith, Max Weber, Braudel, och många fler, stöter man ständigt på ändå, om man säger. Sedan kan man ju plocka lite av alla, eller av några, det är upp till var och en. Bara man inser att ekonomi är en slags "vetenskap" som till största delen bygger på värderingar - från början till slut! Det är ingen absolut "vetenskap", ja frågan om det inte är en samling tyckanden i grunden? Och tyckanden är ju alltid subjektiva! :lol:
Han som studerade framväxten av ekonomin i Norditalien? Tja, det har många gjort, Gramchi var nog en av dem, och han var välan också marxist vill jag minnas! :lol:
I övrigt spreds den s.k. kapitalismen från början från Norditalien, som hade fångat in en del variabler från araberna, som nöp dem från indierna....osv.....!
MVH
jbig
Häng inte upp dig på Marxen för mycket. Dock är han svår att undvika i ämnet ekonomisk historia. Marx, liksom Adam Smith, Max Weber, Braudel, och många fler, stöter man ständigt på ändå, om man säger. Sedan kan man ju plocka lite av alla, eller av några, det är upp till var och en. Bara man inser att ekonomi är en slags "vetenskap" som till största delen bygger på värderingar - från början till slut! Det är ingen absolut "vetenskap", ja frågan om det inte är en samling tyckanden i grunden? Och tyckanden är ju alltid subjektiva! :lol:
Han som studerade framväxten av ekonomin i Norditalien? Tja, det har många gjort, Gramchi var nog en av dem, och han var välan också marxist vill jag minnas! :lol:
I övrigt spreds den s.k. kapitalismen från början från Norditalien, som hade fångat in en del variabler från araberna, som nöp dem från indierna....osv.....!
MVH
jbig
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Jbig skrev:Bara man inser att ekonomi är en slags "vetenskap" som till största delen bygger på värderingar - från början till slut! Det är ingen absolut "vetenskap", ja frågan om det inte är en samling tyckanden i grunden?
Njaaaa.
Frågan för dagen blir: vad är objektiv vetenskap? Vilka krav kan ställas på en objektiv teori?
Klart är att humaniora skiljer sig från naturvetenskap. Inom naturvetenskapen finns "upprepningskravet"; en teori måste i konkreta fall under samma betingelser ge samma utfall. Lite svårare att inom t.ex. ekonomisk historia kräva; upprepa feodalismen ett antal ggr. och testa om din teori håller….
Därför blir (makro)ekonomiska teorier beskrivande men detta innebär inte att de med nödvändighet är subjektiva.
Sen bör man ställa krav på stringens på alla teorier. Stringens innebär att en teori är motsägelsefri och alla ingående bestämningar är väldefinierade.
Dudley Dillard beskriver kapitalismen på följande sätt i sin bok ”Europas och Förenta staternas ekonomiska historia”:
”Det är ett system i vilket de privata ägarna till de icke-mänskliga produktionsmedlen ger sysselsättning åt fria arbetare, som inte själva kan hålla sig med arbete.”
...är inte väldefinierat.
Icke-mänskliga produktionsmedel har jag aldrig hör talas om. Vad menas? Alla produktiosmedel är väl icke-mänskliga?
Slut på meddelandet.
(lite hastiga reflektioner, du verkar ha läst en 5p i ekonomisk historia och reflekterar (Hegelsk tolkning här!) åter skolboken för oss, men det är ok)
suchanother...
Tja, du behöver inte tro på mitt påstående om att ämnet ekonomi, eller "makroekonomiska teorier" äro subjektiva - utan visst får du anse att de äro mer beskrivande! Att beskriva en teori som bygger på tyckanden kan välan knappast vara något objektivt, om man säger!
Fast du kanske inte har det däringa med objektivt-subjektivt helt klart för dig? Det kan vi kanske taga vid ett annat tillfälle, om du vill!
Dudley Dillard menade nog att en slav var ett mänskligt produktionsmedel/redskap - det var inte svårare!
Vad har mina påstådda kunskaper i ekonomisk historia med mina inlagor att göra, menar du? Eller ville du bara vädra din avund, rent av? :wink:
MVH
jbig
Tja, du behöver inte tro på mitt påstående om att ämnet ekonomi, eller "makroekonomiska teorier" äro subjektiva - utan visst får du anse att de äro mer beskrivande! Att beskriva en teori som bygger på tyckanden kan välan knappast vara något objektivt, om man säger!
Fast du kanske inte har det däringa med objektivt-subjektivt helt klart för dig? Det kan vi kanske taga vid ett annat tillfälle, om du vill!
Dudley Dillard menade nog att en slav var ett mänskligt produktionsmedel/redskap - det var inte svårare!
Vad har mina påstådda kunskaper i ekonomisk historia med mina inlagor att göra, menar du? Eller ville du bara vädra din avund, rent av? :wink:
MVH
jbig
Definationeringen av kapitalismen går vidare...
Individualismen som ledstjärna...
I takt med att det feodala samhället fallerade bröts många av de traditionella hinder som höll kvar människorna i gemenskaper och kollektiv. Många drog sig delvis ur och satsade på sig och sina familjer - t.ex. inom jordbruket genom att inhägna sina marker eller dra sig ur de kollektiva sysslorna. Andra arrenderade mer än vad de själva klarade av och anställde lönearbetare, och började bedriva odling enbart för avsalu. Hantverkare försökte förenkla och intensifiera produktionen och därmed hålla nere priserna så att de kunde konkurrera ut sina kollegor i samma branscher. Åter andra lånade ut pengar mot hög ränta för att sedan spekulera med dem eller helt enkelt spara på dem till tillfällen då man kunde köpa billigt för att ännu senare sälja dyrt. Visserligen hindrades denna utveckling av trögheter i systemet såsom traditionerna på landsbygden eller religiösa invändningar mot att samla på sig rikedom. Efterhand föll sådant motstånd bort i och med att den nya synen verkade skapa mer varor till ett billigare pris. Motståndet växte dock när avigsidorna med tiden också började märkas - arbetslöshet, tiggeri och misär för alla dem som genom effektiviseringarna blivit av med sin försörjning.
Den individualism som började accepteras under kapitalismens första århundraden förde med sig ett tänkande som i stora drag gick ut på att det individuella borde få ökat svängrum när det gällde affärsverksamhet och skapandet av nya metoder inom jordbruket och hantverket. Man gynnade sådana personer som experimenterade och försökte få fram nya redskap för att effektivisera produktionen av livsmedel, transportmedel, byggnation och mycket annat. För att anskaffa kapital blev det legaliserat att samla pengar på hög - så länge de gick till nyttigheter. Gud fader själv ansågs vara nöjd med en sådan utveckling enligt de nya tankegångarnas män.
Således kommer vi allt närmare frågan om huruvida kapitalismen förhöll sig till begreppet ”individualism”. Det är så att trots vad vi ibland tror, kräver kapitalismen bara ett delvis fritt flöde av arbetskraft, varor och kapital. Kapitalismen fungerar via marknadsmekanismer som bygger på ”lagen” om utbud och efterfrågan, förutsätter vi att kapitalisterna önskar en marknad med fullständig konkurrens. Dock, den kräver även att marknaderna också kringgås, alltså en ekonomi som placerar konkurrensen och monopolet sida vis sida i en lämplig blandning. Vi förutsätter ju att kapitalisten önskar att var och en handlar enligt individualistiska motivationer – medan samma kapitalister samtidigt önskar att både borgare och proletärer införlivar en stor dos av antiindividualism i sina sociala mentaliteter.
Kapitalismen bygger i teorin på en äganderätt på juridisk grund, och då förutsätter vi samtidigt att det privata ägandet utsträcks till allt vidare sfärer av social interaktion, medan kapitalismens historia i realiteten präglats av en stadig tillbakagång för, och inte spridandet av, äganderätten. Kapitalismen är ett system där kapitalisterna alltid har argumenterat för rätten att fatta ekonomiska beslut på rent ekonomiska grunder förutsätter vi att detta betyder att de faktiskt är allergiska mot politiska ingripanden i sina beslut. Kapitalisterna har tvärtom alltid och konsekvent försökt utnyttja statsmaskineriet och välkomnat föreställningen om politikens företräde så länge den gynnat kapitalisterna.
Adam Smith pläderade för en individ som var ”fri”, med det menade han att inga restriktioner fick hindra individen från att verka för sitt eget bästa. Att handla för sitt eget bästa som ledstjärna, gynnade samtidigt hela samhället, menade Adam Smith. Resultatet av många individers strävan efter egna fördelar skulle leda till allas gemensamma fördel. Detta kallade Adam Smith för ”den osynliga handen” som av en individuell konkurrens skapade en godartad helhet. I princip menade Adam Smith att alla individer är likadana, det är bara yttre hinder som gör att var och en inte kan utveckla samma initiativkraft. Olika individer spelar olika roller i den fria konkurrensens värld; som företagare, arbetare, politiker, domare eller något annat. Deras tävlan och ansträngningar kommer i slutändan att komma samhället till godo. Samhället kommer att bli som en fullt utvecklad individ som förverkligar alla sina anlag för olika specialarbeten. Samhället är kontentan av alla sina individer, ja Adam Smith menade att ett fritt samhälle är som en enda individ. En sådan tankegång återkommer ofta i konservativa metaforer om samhället, eller ”samhällskroppen”.
En annan av marknadens förändrande faktorer var arbetsfördelningen. Adam Smith framhöll denna som den viktigaste faktorn för samhällets ekonomiska framåtskridande. Han menade vidare att alla människor i grunden vill samma sak, och att detta plus en långtgående arbetsdelning skapar ekonomiska värden. Därmed är vissa sätt att organisera arbetet effektivare än andra sätt. Ju fler moment ett arbete delas upp i, ju skickligare blir en arbetare på just detta moment. Att sådana arbeten är lätta att mekanisera och tråkiga att utför tänkte Adam Smith bort – eftersom sådant inte passade in i hans teori. Ju färre regler, ju mer spontan blir ekonomin – och ju spontanare den blir, desto effektivare blir den eftersom detta leder till nytänkande och skaparkraft, menade Adam Smith.
Stämmer detta med verkligheten? Eller är det mer av typen önsketänkande?
MVH
jbig
I takt med att det feodala samhället fallerade bröts många av de traditionella hinder som höll kvar människorna i gemenskaper och kollektiv. Många drog sig delvis ur och satsade på sig och sina familjer - t.ex. inom jordbruket genom att inhägna sina marker eller dra sig ur de kollektiva sysslorna. Andra arrenderade mer än vad de själva klarade av och anställde lönearbetare, och började bedriva odling enbart för avsalu. Hantverkare försökte förenkla och intensifiera produktionen och därmed hålla nere priserna så att de kunde konkurrera ut sina kollegor i samma branscher. Åter andra lånade ut pengar mot hög ränta för att sedan spekulera med dem eller helt enkelt spara på dem till tillfällen då man kunde köpa billigt för att ännu senare sälja dyrt. Visserligen hindrades denna utveckling av trögheter i systemet såsom traditionerna på landsbygden eller religiösa invändningar mot att samla på sig rikedom. Efterhand föll sådant motstånd bort i och med att den nya synen verkade skapa mer varor till ett billigare pris. Motståndet växte dock när avigsidorna med tiden också började märkas - arbetslöshet, tiggeri och misär för alla dem som genom effektiviseringarna blivit av med sin försörjning.
Den individualism som började accepteras under kapitalismens första århundraden förde med sig ett tänkande som i stora drag gick ut på att det individuella borde få ökat svängrum när det gällde affärsverksamhet och skapandet av nya metoder inom jordbruket och hantverket. Man gynnade sådana personer som experimenterade och försökte få fram nya redskap för att effektivisera produktionen av livsmedel, transportmedel, byggnation och mycket annat. För att anskaffa kapital blev det legaliserat att samla pengar på hög - så länge de gick till nyttigheter. Gud fader själv ansågs vara nöjd med en sådan utveckling enligt de nya tankegångarnas män.
Således kommer vi allt närmare frågan om huruvida kapitalismen förhöll sig till begreppet ”individualism”. Det är så att trots vad vi ibland tror, kräver kapitalismen bara ett delvis fritt flöde av arbetskraft, varor och kapital. Kapitalismen fungerar via marknadsmekanismer som bygger på ”lagen” om utbud och efterfrågan, förutsätter vi att kapitalisterna önskar en marknad med fullständig konkurrens. Dock, den kräver även att marknaderna också kringgås, alltså en ekonomi som placerar konkurrensen och monopolet sida vis sida i en lämplig blandning. Vi förutsätter ju att kapitalisten önskar att var och en handlar enligt individualistiska motivationer – medan samma kapitalister samtidigt önskar att både borgare och proletärer införlivar en stor dos av antiindividualism i sina sociala mentaliteter.
Kapitalismen bygger i teorin på en äganderätt på juridisk grund, och då förutsätter vi samtidigt att det privata ägandet utsträcks till allt vidare sfärer av social interaktion, medan kapitalismens historia i realiteten präglats av en stadig tillbakagång för, och inte spridandet av, äganderätten. Kapitalismen är ett system där kapitalisterna alltid har argumenterat för rätten att fatta ekonomiska beslut på rent ekonomiska grunder förutsätter vi att detta betyder att de faktiskt är allergiska mot politiska ingripanden i sina beslut. Kapitalisterna har tvärtom alltid och konsekvent försökt utnyttja statsmaskineriet och välkomnat föreställningen om politikens företräde så länge den gynnat kapitalisterna.
Adam Smith pläderade för en individ som var ”fri”, med det menade han att inga restriktioner fick hindra individen från att verka för sitt eget bästa. Att handla för sitt eget bästa som ledstjärna, gynnade samtidigt hela samhället, menade Adam Smith. Resultatet av många individers strävan efter egna fördelar skulle leda till allas gemensamma fördel. Detta kallade Adam Smith för ”den osynliga handen” som av en individuell konkurrens skapade en godartad helhet. I princip menade Adam Smith att alla individer är likadana, det är bara yttre hinder som gör att var och en inte kan utveckla samma initiativkraft. Olika individer spelar olika roller i den fria konkurrensens värld; som företagare, arbetare, politiker, domare eller något annat. Deras tävlan och ansträngningar kommer i slutändan att komma samhället till godo. Samhället kommer att bli som en fullt utvecklad individ som förverkligar alla sina anlag för olika specialarbeten. Samhället är kontentan av alla sina individer, ja Adam Smith menade att ett fritt samhälle är som en enda individ. En sådan tankegång återkommer ofta i konservativa metaforer om samhället, eller ”samhällskroppen”.
En annan av marknadens förändrande faktorer var arbetsfördelningen. Adam Smith framhöll denna som den viktigaste faktorn för samhällets ekonomiska framåtskridande. Han menade vidare att alla människor i grunden vill samma sak, och att detta plus en långtgående arbetsdelning skapar ekonomiska värden. Därmed är vissa sätt att organisera arbetet effektivare än andra sätt. Ju fler moment ett arbete delas upp i, ju skickligare blir en arbetare på just detta moment. Att sådana arbeten är lätta att mekanisera och tråkiga att utför tänkte Adam Smith bort – eftersom sådant inte passade in i hans teori. Ju färre regler, ju mer spontan blir ekonomin – och ju spontanare den blir, desto effektivare blir den eftersom detta leder till nytänkande och skaparkraft, menade Adam Smith.
Stämmer detta med verkligheten? Eller är det mer av typen önsketänkande?
MVH
jbig
suchanother skrev:Inom naturvetenskapen finns "upprepningskravet"; en teori måste i konkreta fall under samma betingelser ge samma utfall. Lite svårare att inom t.ex. ekonomisk historia kräva; upprepa feodalismen ett antal ggr. och testa om din teori håller…
Kan man inte testa en teori genom logik också? Alltså, försöka ta med tidigare historiska erfarenheter, psykologiska bedömningar osv i beräkningarna för att finna en teori som åtminstonde har störst sannolikhet att "lyckas"?
Känns som det är det bästa vi kan göra: att försöka ta med så många olika aspekter i beräkningarna att vi inte blir så överraskade över resultatet.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Jbig skrev:suchanother...
Vad har mina påstådda kunskaper i ekonomisk historia med mina inlagor att göra, menar du? Eller ville du bara vädra din avund, rent av?
Lol
, du måste prestera mycket mer för att imponera. Mina historieböcker samlar damm i bokhyllan, ibland rycker jag ut nåt av Marx, den dammar också därför tar jag fram gitarren och drar ett solo.
Inom "ekonomin", skriver ekonomin inom parentes eftersom den gebiten kan innehålla allt från marxistiska försök att ge människan som zoon politicon en historisk plats och av det henne producerade samhället en lagbundenhet i det kronologiska tidschemat, till en idealisk mikrokonsument i Konsumägarens ögon som köper falukorv en gång i veckan.
Eller så kan man se ekonomin, och här vill jag verkligen sätta citationstecken på "vetenskap", alla dessa knähundar som har maximalt utsugande för ögonen. Flabbar åt alla dessa nollor till Nobelpristagare i ekonomi.
Marx använde begreppet "politisk ekonomi", idag skulle vi kanske översätta detta till nationalekonomi, men vänta nu…politik/ideologi…Marx menade alltså att all ekonomi är politiskt, ideologiskt färgad?
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 318 och 0 gäster