svartsjuka?

[J R Auk]

Ok vi kan kalla det en känsla av mindre värde. Även om komplexet bara anger en relation mellan känslan och beteendet som avses utredas.
Diskutionen startade som en, svartsjuka vad är det och hur gör man, fråga.

Det du anger är skäl för hur svartsjukan kan uppstå, inte vad den är.
Du kan inte säga; om någon varit otrogen förut så är svartsjuka en sund känsla, och tro att detta förklarar vad svartsjuka är.

Att tycka det är sunt eller inte är en värdering vi gör angående svartsjuka, men det säger inget om vad svartsjuka är.

Jag hävdar att det är en rädsla för att förlora något genom att någon annan presterar bättre i avseende det som gav detta och det som bevarar detta. En känsla av mindre värde gentemot någon förkroppsligad eller föreställd motpart.

Säg inte bara nej, säg vad du anser att svartsjuka ÄR.

[Katana]

Skulle jag känna svartsjuka skulle jag ställa mig själv frågan:
Älskar jag människan eller ska jag lämna han ?

Skulle jag vara svartsjuk för att han varit otrogen skulle jag ställa mig frågan:
Älskar jag människan eller ska jag lämna han ?

[J R Auk]

Skulle jag känna svartsjuka skulle jag ställa mig själv frågan:
Älskar jag människan eller ska jag lämna han ?

Skulle jag vara svartsjuk för att han varit otrogen skulle jag ställa mig frågan:
Älskar jag människan eller ska jag lämna han ?

Och att du älskar han men bör lämna han är otänkbart?

[Katana]

Och att du älskar han men bör lämna han är otänkbart?

Om jag verkligen älskar lämnar jag honom istället för att bli kvar och tär på relationen och honom förutsatt att jag inte köper hans okärlek. Men eftersom jag har en till att ta i beaktan, mig själv så blir det nog kanske att lämna, beroendes på vad det handlar om...
Kärlek är inte relation baserat på behov utan på fri filja så att säga. Men det är ju bara min bild av kärlek.

[Carpe Nihil]

Vänta nu här, J R, jag har inte hävdat att jag kunde förklara vad svartsjuka är, bara klargjort hur jag står i förhållande till det och att jag ansåg att ditt synsätt var ett mindre korrekt.

Vad svartsjuka är. Svartsjuka är en universell psykologisk mekanism, en känsla, mycket mer än så vet vi inte idag. Den evolutionsteoretiska förklaringen för fenomenet är att den basala psykologiska mekanimen har överlevt det naturliga urvalet då den har visat sig effektiv för vår fortplantning. Om vi inte känner svartsjuka så skulle vi få stora problem med att sprida just våra gener. Jag kan utveckla det om du så vill, men jag tror att du förstår principen.

Jag har inte värderat, inte i min mening iaf, jag har bara påstått att det finns både positiva och negativa sidor med fenomenet. Ibland kan det vara hälsosamt, ibland icke hälsosamt.

[Tor]

jag har funderat mycket över svartsjuka och skulle hemskt gärna vilja veta vad andra människor tycker om saken!
är svartsjuka bra eller dåligt, är det något som bör bekämpas eller bejakas?

i teorin tycker jag att svartsjuka är förkastligt, för det känns inte sunt att ha ett så starkt ägandebegär till en annan människa. i praktiken tycker jag dock att det rör sig om så starka känslor att jag inte ens vet om jag VILL göra något åt saken. dvs när jag väl drabbas har jag svårt att säga till mig själv att släppa saken eftersom jag tycker att jag har "rätt".

jag har också gått från att vara totalt osvartsjuk till att vara den totala motsatsen, vilket verkligen gör mig ställd och får mig att fråga mig själv; vad sysslar jag egentligen med? varför blir det så här? och vad är egentligen rätt - att försöka träna bort sitt ägandebegär eller att tycka att det i förhållanden alltid ska råda vissa regler och att överträdelser bör "straffas" med svartsjuka...?

Svartsjuka kan vara både bra och dålig.

Den svartsjuka som är dålig är den som gör en att bli sur eller sätta gränser för saker som är helt vardagliga. Ett exempel är om en flickvän inte får ha några killkompisar.

Men om svartsjukan hanteras rätt så kan den vara ett bra hjälpmedel i ett förhållande. Läste en artickel för ca ett halvår sedan där de till och med ville påstå att man ska göra sin partner svartsjuk medvetet ibland för att denne ska återfå sina ursprungliga känslor och inte ta förhållandet för givet. Men jag måste säga att det är att dra det för långt.

Det svåraste med svartsjuka är att veta vart man drar gränsen. För att ta ett exempel så hade nog de flesta pojkvänner blivit svartsjuka av att flickvännen gick ut naken och fick allas blickar riktade på sig, ingen hade däremot blivit svartsjuk om hon gick ut med överdragsbyxor o polotröja. Men vart går gränsen? En kort kort kjol och en mini topp? Vissa tycker det är ok medans vissa tycker det e lite väl lite och blir svartsjuka! Hur gör man då om tjejen tycker det är ok men killen inte tycker det? Vem har rätt och hur löser man det? Alla har vi växt upp olika och har olika uppfattningar om vad som är ok eller inte, är en vänskapspuss på munnen ok? kinden? Om båda parterna i förhållandet har olika uppfattningar om vad som är rätt och fel så kan det ställa till problem utan att någon är onormalt eller orättvist svartsjuk!

Det viktigaste med svartsjuka är att föra en öppen diskution i förhållandet och förklara utan att ge den andra skuldkänslor vad det är som gör en svartsjuk. Eller när man vet att det är svartsjuka som inte är rättvis så att säga så bör man inte ta upp det som en diskution alls utan bara låta det passera, på det sättet vänjer man kroppen vid att man inte behöver få en reaktion på liknande händelser om de händer igen...

(måste erkänna att jag inte läst alla inlägg om ämnet, detta kasnke har sagts innan)

[J R Auk]

Varför blir man svartsjuk om ens vackra kvinna visar sig för andra?
För ens eget ägande av henne blir mindre, man förlorar värdet till andra.
Men gör man det? Förlorar något, är det en skönhet som absorberas av ögon för att inte uppstå där igen.
Idioti.

[Tor]

Varför blir man svartsjuk om ens vackra kvinna visar sig för andra?
För ens eget ägande av henne blir mindre, man förlorar värdet till andra.
Men gör man det? Förlorar något, är det en skönhet som absorberas av ögon för att inte uppstå där igen.
Idioti.

Det va mer ett förklarande exempel. Men jag kan ärligt talat säga att jag inte tyckt det va så kul om min flickvän gick ut naken och "visade upp sig" och det har inte med ägandet att göra i den bemärkelsen utan mer att jag tycker att vissa saker ska hållas inom förhållandet. För mig är det lite samma sak som att inte ha sex utanför förhållandet och det är ju inte för att man känner en äganderätt i den bemärkelsen!

Men som sagt så har alla olika uppfattningar om sånt och det e just min poäng, att sånt kan ställa till problem!

[J R Auk]

Ja visst har vi olika uppfattningar. Men ska vi nöja oss med det?
Vissa gillar kvinnor, vissa gillar män, andra småpojkar och åter andra småflickor. Nej nej, här moraliserar vi och lägger in vad som "bör".

Varför inte göra detsamma med svartsjuka?
Varför tycker du som du gör? Vad bör du efter resonemang om situationen tycka?

Styrd av känslor? L´Homme machine!

[Tor]

Jag menar att vi har olika uppfattningar men frågar man allmänheten så är det kanske "normalt" vad båda tycker så det finns inget rätt eller fel. Hur gör man å i ett förhållande om en blir svartsjuk för ngt den andre inte förstår (där båda tänker normalt bara olika)?
Ska den ena då bara acceptera att han/hon får va svartsjuk eller ska den andre acceptera att sånt inte e ok?

[J R Auk]

Varför tillåta några nycker som begränsar utan att reda ut om det finns belägg för det?
Kan bristande tilltro motverkas bör vi väl göra så?
Kan svartsjuka motverkas skall vi väl göra så?
Var finns nyttan av svartsjukan, jag ser det inte?

Det är just normalen som ställer till det.
Sagan om riddaren på den vita hästen, oskulden som väntar på den rätta. Uppgåendet i tvåsamheten, väntandet på paradiset, den lilla klanen mot världen. Vi är inte riddare, och det finns inga oskulder. Dom är inte så roliga iallafall

Detta är bara diskurser, invanda inställningar, nedärvda genom tusentals år av förtryck och paternalisering. Ett kontrollorgan för att skapa maktstrukturer.

Understöd ditt liv med argument, vad annars?

[Tor]

Jag kan inte hålla med dig... om man inte ska bli svartsjuk för något alls så har vi inte heller några "oskrivna" regler. Och oskrivna och outtalade regler är ju nästan det som skapar ett fast förhållande (förutom kärleken så klart). Så med andra ord så tycker jag att utan dessa saker så kan man inte ha ett förhållande eller jag hade inte ens velat ha ett förhållande på det sättet.

Visst att kärleken finns där men inga regler, då blir det ju inte lika speciellt! För mig handlar det inte om att låsa in någon eller äga någon utan för mig e d känslan att veta att hon inte vill ha någon annan än mig, att hon inte ens vill ha möjligheten till det precis som jag vill känna att jag har dessa oskrivna regler och verkligen vill följa dem för att det bara känns rätt!

Hoppas du förstod min förklaring... tyckte det blev lite rörigt själv där ett tag!

[Varney]

Om det är känslan av att hon inte vill ha någon annan än dig som är viktig...men sanningen är skit samma eller? dvs vad hon egentligen vill?
är inte regler det sämsta sättet annars, om du menar att det också är viktigt vad hon känner och inte bara vad du kan skapa för känslor med hjälp av diverse hjälpmedel.

[J R Auk]

Jag undrar bara Tor, varför vill du ha det så? Det måste ju finnas en motivering. Knappast är det där en primärkänsla som du ger uttryck för. Visst skiljer den sig från hunger, trötthet, ilska, glädje eller smärta.

Speciellt? Hur då speciellt? Speciellt, speciellt, ja jag borde väl fatta.
Du söker trygghet i vetskapen om att vad som än händer, hur det än går, så finns det någon kvar vid din sida. Ni har gjort en pakt, ristat i blod, svurit till gudarna.

Men jag fattar inte varför, för det som händer händer. Och orden bleknar eller blodet levrar sig, kärleken perverteras om man inte tillåter sig gå delade vägar när/om den stunden kommer.

[Katana]

..för mig e d känslan att veta att hon inte vill ha någon annan än mig

Ingenting varar för evig förutom kärleken vilket dör i samma stund som
man vill låsa in den. Kärleken är fri, flyktig och stark. Den går genom
allt om det så krävs för att följa sin natur. Förr eller senare finner den
nya vägar om den vägen den är på nu inte kan bereda den plats den
kräver för sin natur och levnad.

Är det du eller din partner som bomar in den ?
Är det du eller din partner som tvivlar på sin egen förmåga att låta den vara ?
Tvivlar du på din egen eller din partners förmåga att älska ?