Att trada in i en ny roll.

[Angelina]

Ibland kommer man till en punkt da man maste trada in i en ny roll. Det innebar inte att den gamla maste kastas, men en ny del maste integreras.
Jag har upptackt att jag sa krampaktigt kampat emot denna nya del att den "gamla" delen upphorde att fungera till slut, kollapsade. Motstandet var for stort, det nya skulle helt enkelt bara in, som att man inte hade nagot att saga om saken. En nodvandig motsats.
Jag ar inte fullt integrerad med denna nya del an, men har i alla fall slappt in den, och borjar bli kompis med den sa att saga, aven det tar tid.
Man kanner det gamla slita i tradarna ibland, att allt ska vara som det alltid har varit. Men det ar det ju alltid, anda. Eller hur?

[suchanother]

Kom hem till min trygga västerbottenfamn! Jag tar fram dragspelet.

[Katana]

Ja, jag tror att det är ens egna förhållningssätt till en själv som förändras
medans man ändå alltid varit det man är. Man lär sig att se sig själv och
livet på annat vis. Samt att man kan inte se på det nya viset helt och fullt
förens man lär sig/har möjlighet att släppa det gamla sättet att betrakta.

[suchanother]

Katana, har jättesvårt att tolka dej.
Det du skriver känns som kvicksilver som bara flyter omkring utom kontroll.

[Angelina]

Jag fattar, ungefar som en ny ton pa dragspelet.
Man tar en promenad i ett nytt omrade, kollar in laget, om man kan tanka sig promenera har i framtiden ocksa.  Bli nagon annan, ett annat jag.
Vill jag se mig sjalv sahar, vet inte forran jag sett, forran jag blivit. Att snegla ar inte att vara. Det ar lugnare att ga pa promenad an att vara pa vag nagonstans.

[Katana]

Mm, att fumla utan mark kan tyckas svårt ibland. Man har ingenting att
gå på. Läskigt, men det går också. Man är då inne på ny mark vilket man
inte ser, förens senare. Det är lite kusligt att gå från det man vet till ngt.
man inte vet. Det nya visar sig sen.

[muliboy]

Det är samma mark överallt.
Allting är runt och innan du vet är du väg tillbaka när du var på väg iväg.
Hemma ligger fram och bak.