Hur rättfärdigar ni er konsumtion?

[Philosopher King]

Jag läste en intressant filosofisk artikel idag. Det handlade om hur man försvarar sin konsumtion.

Artikelförfattaren filosoferade över hur hon/han kunde försvara att hon valde att lägga ner pengar på en tv apparat (trots att hon redan hade en fungerande tv) istället för att lägga ner pengar på välgörenhet som skulle gå till människor som faktiskt behöver pengarna.
Efter hon filosoferade lite över detta så kom hon/han fram till att hon/han inte på något sätt kunde försvara detta (hon/han valde sedan att köpa tvn).

Nu undrar jag om ni har något bra sätt man kan rättfärdiga detta?

Jag själv har lite tankegångar, men vill gärna höra av vad ni anser om saken först.

[Katana]

Hur levde hon i övrigt ?

[Philosopher King]

Det vet jag inte. Men det var inte så relevant.

Själva poängen var ju att om du lägger ner väldigt mycket pengar på tex en bättre tv, trots att du redan har en tv. Så skulle du egentligen kunna använda pengarna för att rädda liv på människor som har det riktigt riktigt illa.

[offe]

Jag har tänkt mycket på det där. Rakt av finns det ingen ursäkt för att inte tömma bankkontot, så det är mitt ständiga dåliga samvete.

Med tiden har jag dock kommit fram till att lycka inte beror så mycket på hur bra man har det materiellt i livet. Man kan vara lika lycklig medan man svälter i ett U-land, som olycklig medan man överkonsumerar i ett I-land.

Som en kompromiss ger jag därför 500 kr varje månad till välgörande ändamål, men låter bankkontot vara intakt.

[archaxe]

Den olycka det orsakar mig att ha dåligt samvete gör större skada, totalt sett, än den eventuella lycka jag skulle skänka genom att bidra ekonomiskt, så av rent utilitaristiska skäl bryr jag mig inte.

[Katana]

Det vet jag inte. Men det var inte så relevant.

Själva poängen var ju att om du lägger ner väldigt mycket pengar på tex en bättre tv, trots att du redan har en tv. Så skulle du egentligen kunna använda pengarna för att rädda liv på människor som har det riktigt riktigt illa.

Men om den människan i övr. lever sparsamt och fattigt så tycker jag inte
att det är mycket att haka upp sig på.

[Philosopher King]

Men om den människan i övr. lever sparsamt och fattigt så tycker jag inte
att det är mycket att haka upp sig på.

Det var ett hypotetiskt exempel.. Just hur denna kvinna/eller mans liv ser ut är irrellevant.
Det är ett på ett generellt plan man diskuterar hur man rättfärdigar att köpa någonting onödigt medans folk svälter jorden runt.

archaxe

Den olycka det orsakar mig att ha dåligt samvete gör större skada, totalt sett, än den eventuella lycka jag skulle skänka genom att bidra ekonomiskt, så av rent utilitaristiska skäl bryr jag mig inte.

Väldigt lamt argument.. Det dåliga samvetet får du ju när du INTE betalar, alltså får du dåligt samvete samtidigt som du inte bidrar ekonomiskt. Alltså blir det dubbelt dåligt ur utilitaristisk synpunkt.
Dvs då skulle ni båda ha allt att vinna på att ge pengar, dvs du får bättre samvete, dom får ett bättre liv.

Men över huvud taget om man skulle acceptera ditt sätt att resonera. Då är det ju helt och hållet absurdt att säga att din olycka från ditt dåliga samhvete är mer värt än vad tex en skola är för dom som inte har det.. Ditt dåliga samvete väger ingenting jämfört med detta.

offe
Jag har också funderat lite över det där.. Det är svårt egentligen.

O ja visst kan man säga att det finns annat i livet än bara pengar. Men i många delar av världen så är pengarna viktiga för att de ska få ett värdigt liv. Då råkar du ut för många olyckor för att dom inte har pengar.

Och om man säg skulle se en person råka ut för något sådant på stan, och man fick valet att hjälpa till eller inte för lite pengar. Skulle man göra det då?
Och om man säger att det sker en olyckshändelse, där folk faktiskt verkligen behöver ekonomisk hjälp just nu. Måste man skicka då?

[Avantgardet]

En del av problematiken i detta fallet är väl att folk inte tror att deras bidrag har verklig effekt?

Själv så ser jag det som omöjligt att rättfärdiga - alla potentiella negationer av detta påstående som jag skulle kunna finna, med lite vilja och tålamod, ser jag som intellektuella försvarsmekanismer (om den pseudopsykologiska terminologin tillåts) för att på så sätt lura mig själv -, och av denna anledning så har jag heller ingen TV (som en del i min essensialism).

En annan aspekt av det hela (med fokus på det utilitaristiska perspektivet, och som snuddats vid i ett par andra trådar) är det här med "lycka". Vår specifika kulturella förståelse av begreppet är ganska snäv och vag. Det är ju inte alls orimligt att föreställa sig flera kvalitativt olika "lyckor", men det tar på sätt och vis udden av utilitaristiska principer om dessa skulle kunna jämföras - och inrangeras i något slags hierarki.

[Katana]

Det var ett hypotetiskt exempel.. Just hur denna kvinna/eller mans liv ser ut är irrellevant.
Det är ett på ett generellt plan man diskuterar hur man rättfärdigar att köpa någonting onödigt medans folk svälter jorden runt.

Förstår din tanke, men det går inte att ge några relevanta svar om man
inte ser på fallet i helhet.

[Carpe Nihil]

Genom nihilism? Allt hänger på moralen.

[Philosopher King]

Förstår din tanke, men det går inte att ge några relevanta svar om man
inte ser på fallet i helhet.

Såklart det går.
För man kan alltid göra mer för några andra. Om jag nu går tex o köper mat, så skulle jag alltid kunna välja att köpa och leva på 2 kg ris o sen skänka pengar till dom som behöver.
Så det finns alltid ett sådant val, och då är frågan hur man rättfärdigar att man inte räddar liv när man kan?
Så man behöver inte se på varje situation.

Avantgardet
Tog du pengarna som du skulle använda på din tv och gav bort dom??

På något sätt bör det kunna försvaras. Inte i sig kanske en enskild situation. Utan principen. Ska man vara tvungen att använda hela sitt liv till att rädda andra människor??

Men är inte hela frågeställningen en utilitaristisk frågeställning? För hela moraldilemmat bygger ju på att den lyckan vi får av en tv är mindre värd än de människors liv man kan rädda..
Om målet kanske är att se till att alla människor kan ta hand om sig själva, och att alla människor ska utvecklas. Då kanske att skänka pengar inte är ett medel som når det målet?

[J R Auk]

Hur räddar du liv genom att skänka några hundra spänn?

Dom  samhällen du vill skänka pengar till ser ut som dom gör därför att dom exploateras eller förtrycks av företag eller banditer.

Ofta kommer din gåva hamna i förtryckarnas händer och upprätthålla den makt dom förtrycker med.

Vi kan inte köpa oss fria från samvetet, trodde avlatsbrev hörde det förgångna till.

Vill du göra något gott får du engagera dig, lyfta fram orättvisor på hemmaplan, sopa rent framför den egna dörren, så att den rättvisan har en bas att verka från och kan sprida sig ut över världen.

Vart finns ett civiliserat samhälle, vart finns rättvisa?
Har vi det bra och ska inte klaga för att vi har materiell standard?

[PseydonymHär]

Jag tror folk som inte skänker pengar till välgörenhet tänker dels som Avantgardet sa att de inte riktigt ser verkan på det. De får ingen bekräftelse på att de har räddat ett liv, "bara" ett tack. (Därför börjar fler och fler bli faddrar till något barn som behöver hjälp?)
Sen så är det faktiskt så att de har tjänat ihop pengarna alltså borde de också få njuta av dem.

[Philosopher King]

J R Auk
Om man skänker pengar till rätt organisationer så räddar man definitivt människors liv.

Och att säga att dom oftast handlar i förtryckandes händer är väl ett sätt att försöka rättfärdiga att man inte ger pengar, däremot så finns det bra organisationer.

Vart finns ett civiliserat samhälle, vart finns rättvisa?
Har vi det bra och ska inte klaga för att vi har materiell standard?

Det är väl tämligen enkelt att se att i dom flesta västerlänska samhällen så kan man försörja sig själva på mat och man har tillräcklig sjukvård för alla osv. Dock så behöver inte den där pengahungriga lusten i allas ögon vara något gott. Men materiell standard borde enligt mig ses som något positivt.

[Carpe Nihil]

Sen så är det faktiskt så att de har tjänat ihop pengarna alltså borde de också få njuta av dem.

borde och borde, men det kan sägas att alla givetvis är moraliskt fria att göra vad de vill med sina pengar. Om man över huvud taget behöver rättfärdiga sin konsumtion hänger på individen och individens inställning samt samvete. Känner man inte att man behöver rättfärdiga sin konsumtion inför sig själv eller någon annan så finns det inget problem från början.