Kärlek och rädsla

Moderator: Moderatorgruppen

amy
Inlägg: 539
Blev medlem: 22 aug 2006 20:54

Inläggav amy » 07 dec 2006 02:03

Philosopher King skrev:Varför är rädsla kärlek till sitt ego/kropp/person?


Det förklarade jag redan. Rättare sagt, rädsla är att älska sin ego men inte älska alla andra. Rädsla är en begränsad kärlek.

Om du går nära en fågel så tar den avstånd från dig för att den älskar sig själv, men inte dig, för den tror att om du kommer tillräckligt nära så äter du upp den. Den vill inte förenas med dig, av samma anledning som jorden inte vill förenas med solen.

Anledningen till att man inte älskar alla är för att man tror att det finns en värld utanför, så man tror att det finns en tävling: "jag mot dom"

Om man ser ett mardröm så är man rädd för att man tror att monstren i drömmen är verkliga, men om man blir medveten att det är en dröm så kan man bara skratta åt monstren och de kommer att försvinna, för de var bara manifestationer och reflektioner av sina egna rädslor.

När man flyr från rädslan så blir den större.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 07 dec 2006 02:05

Philosopher King skrev:J R Auk
Varför är det kärlek att ta ansvar för frågeställandet kring vad som är önskvärt eller inte. Varför måste man ta ansvar för sina värderingar och för vad man anser är önskvärt osv?
Kan man inte känna kärlek till något utan att ta detta ansvaret?

Så det jag skrev var lite väl förenklat inser jag nu, det är att känna rädsla hämningslöst som är att fly sitt ansvar.

Jag har fortfarande svårt att se kopplingen mellan rädsla hämningslöst och fly sitt ansvar.


Du menar älska emotionellt?
Då njuter du väl inte älskar du då?

Värderingar är inte emotioner, annars skulle vi inte kalla dom olika, i värderandet ligger en intellektuell process, alla intellektuella processer ligger inom vårt medvetande. Allt inom vårt medvetande är vi ansvariga för vare sig vi vill eller inte.

Att fly sin rädsla utan att rationellt bedöma den är att fly sitt ansvar, varför? För att man förljuger dom förhållanden som råder för ens egen person och ens medvetande.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 07 dec 2006 02:24

Behöver jag säga att jag anser kärlek vara en intellektuell och inte emotionell upplevelse?

Det som är emotionellt är saker som åtrå och beundran. Vilket kan vara sammanknutet med kärlek.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Philosopher King
Inlägg: 117
Blev medlem: 03 dec 2006 22:08

Inläggav Philosopher King » 07 dec 2006 22:22

amy
Om du går nära en fågel så tar den avstånd från dig för att den älskar sig själv, men inte dig, för den tror att om du kommer tillräckligt nära så äter du upp den. Den vill inte förenas med dig, av samma anledning som jorden inte vill förenas med solen.

Samma anledning att jorden inte vill förenas med solen??? Var det inte väldigt långt bak i tiden som man gjorde kopplingar mellan kärleken och attraktionskraften mellan solen och jorden.. Jorden och solen har inte den tankeförmågan vi människor har. Alltså är det enligt mig absurdt att använda dom som någon slags liknelse med kärlek.
Dessutom så anser jag inte man kan likna en fågels rädsla med en människas. För vi vet inte hur fåglar fungerar.
Det du gör är att drar endast ytliga spekulationer från deras synliga betende. Vilket enligt mig inte är tillräckligt för att dra generella slutsatser om "rädsla".

Och nej du har än så länge inte förklarat varför rädsla är kärlek till sitt ego. Så du kan gärna göra det. Det du fortsätter göra är att påstå att rädsla är att älska sitt ego. Utan att visa hur du tänker dig fram dit.

Vad menar du med att älska förresten?

Philosopher King
Inlägg: 117
Blev medlem: 03 dec 2006 22:08

Inläggav Philosopher King » 07 dec 2006 22:37

J R Auk
Noppe du behöver inte säga att kärlek är en intellektuell upplevelse. Det förstod jag. =)

Värderingar är inte emotioner, annars skulle vi inte kalla dom olika, i värderandet ligger en intellektuell process, alla intellektuella processer ligger inom vårt medvetande. Allt inom vårt medvetande är vi ansvariga för vare sig vi vill eller inte.
Allt inom vårt medvetande är vi ansvariga för??? Är vi ansvariga för saker i vårt medvetande? Hur går det till? Så vitt jag vet så om man är ansvarig för något så är det man är ansvarig till typ en person. Eller något djur. Det funkar bättre så. Om man är ansvariga för icke andra organismer då känns det rätt konstigt.
Eller menar du att vi måste ta ansvar för det i vårt medvetande?
Och om vi nu måste ta ansvar för det i vårt medvetande, för vem måste vi ta ansvar? Eftersom ansvar kräver att man står svarande framför någon väl? Är det andra människor då?
Det jag inte förstår är varför kärlek är att vi inför andra tar ansvar för våra värderingar om vad som är önskvärt?

Om jag då stänger in mig i ett rum. Utan någon som helst att vara ansvarig inför. Dvs jag behöver inte ta ansvar för mina värderingar om vad som är önskvärt eller ej. Kan jag då inte ha känna kärlek till någoning?

Att fly sin rädsla utan att rationellt bedöma den är att fly sitt ansvar, varför? För att man förljuger dom förhållanden som råder för ens egen person och ens medvetande.

Jag förstår inte riktigt fortfarande.
Vart är kopplingen. Varför är det att fly sitt ansvar om man förljuger dom förhållande som finns? Vem är det man är ansvarig inför? Sig själv?

amy
Inlägg: 539
Blev medlem: 22 aug 2006 20:54

Inläggav amy » 08 dec 2006 09:46

Philosopher King skrev:Var det inte väldigt långt bak i tiden som man gjorde kopplingar mellan kärleken och attraktionskraften mellan solen och jorden..


människor var mer intelligenta förut.

Jorden och solen har inte den tankeförmågan vi människor har.


de behöver inte en sån tankeförmåga.

Philosopher King
Inlägg: 117
Blev medlem: 03 dec 2006 22:08

Inläggav Philosopher King » 08 dec 2006 09:48

amy
Varför var människor mer intelligenta förr i tiden? På vilket sätt bevisar man detta?

Såklart man behöver någon slags människo kropp för att beskriva vad "kärlek" är..
Är inte kärlek ett mänskligt påfund??
Eller menar du att det är strikt attraktionskraft, såsom mellan jorden och solen?

amy
Inlägg: 539
Blev medlem: 22 aug 2006 20:54

Inläggav amy » 08 dec 2006 10:08

Philosopher King skrev:Varför var människor mer intelligenta förr i tiden?


för att ju längre bort man kommer från källan (gud) destå mer ofullkomlig blir man. som en frukt som faller från ett träd.

men sen återvänder man igen. och därför föds vi och dör.

På vilket sätt bevisar man detta?


genom att läsa om människor som fanns förut, som socrates, hermes trismestigus, paracelsus, da vinci, ptahhotep, moses, jesus...

Eller menar du att det är strikt attraktionskraft, såsom mellan jorden och solen?


ja.
men våran attraktionskraft måste vara mental, för vi skulle inte kunna föröka oss med fysisk gravitation (magnetism).

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 08 dec 2006 14:49

Philosopher King skrev:J R Auk
Noppe du behöver inte säga att kärlek är en intellektuell upplevelse. Det förstod jag. =)

Värderingar är inte emotioner, annars skulle vi inte kalla dom olika, i värderandet ligger en intellektuell process, alla intellektuella processer ligger inom vårt medvetande. Allt inom vårt medvetande är vi ansvariga för vare sig vi vill eller inte.
Allt inom vårt medvetande är vi ansvariga för??? Är vi ansvariga för saker i vårt medvetande? Hur går det till? Så vitt jag vet så om man är ansvarig för något så är det man är ansvarig till typ en person. Eller något djur. Det funkar bättre så. Om man är ansvariga för icke andra organismer då känns det rätt konstigt.
Eller menar du att vi måste ta ansvar för det i vårt medvetande?
Och om vi nu måste ta ansvar för det i vårt medvetande, för vem måste vi ta ansvar? Eftersom ansvar kräver att man står svarande framför någon väl? Är det andra människor då?
Det jag inte förstår är varför kärlek är att vi inför andra tar ansvar för våra värderingar om vad som är önskvärt?

Om jag då stänger in mig i ett rum. Utan någon som helst att vara ansvarig inför. Dvs jag behöver inte ta ansvar för mina värderingar om vad som är önskvärt eller ej. Kan jag då inte ha känna kärlek till någoning?

Att fly sin rädsla utan att rationellt bedöma den är att fly sitt ansvar, varför? För att man förljuger dom förhållanden som råder för ens egen person och ens medvetande.

Jag förstår inte riktigt fortfarande.
Vart är kopplingen. Varför är det att fly sitt ansvar om man förljuger dom förhållande som finns? Vem är det man är ansvarig inför? Sig själv?


Du ansvarar självklart till en enda som betyder något. Dig själv. Att älska är att säga vad som bär upp sin egen mening för existens.

Du kan tillexempel hävda att du älskar fåglar och sätter dom i bur för att kunna betrakta dom. Då säger jag att du älskar inte fågeln, du åtrår dess form i betraktelsen. Man kan inte förändra objektet för sin kärlek utan att pervetera kärleken. Eller rättare sagt kärleken är redan perverterad när viljan till förändringen uppstår. Det kan vara så att det inte är kärleken som perverteras men då föreligger ingen relation mellan det som sägs älskas och objektet som kärleken vilar på.

Ta ett annat exempel, en mor som hindrar sitt barn från något "ont", som upplevs som gott för barnet. (det är inte direkt hotande) Hon säger då att hon gör detta av kärlek.
Men vad älskar hon? Inte är det barnet, utan det är sin bild av barnet hon älskar. Kan tänkas banalt och hårddraget att säga detta. Men det har att göra med att det är svårt att älska ett barn för dess egen skull, det är snarare i formen för dess existens som kärleken ligger, detta på grund av dom potentialer och avsaknaden av form som barnet besitter. Därav så många som "älskar alla barn", trots att dom inte verkar älska "särskilda barn".

Man måste vara uppmärksam på vad kärlekens objekt, observera begreppet objekt här, verkligen är, det är förvillande ofta som kärleken har objektifierats till att vara knutet till en ide snarare än ett subjekt, det är ett sekundärt förhållande till subjektet snarare än ett primärt.
Så är det med modern, som främst älskar iden om sitt barn, och sekundärt barnet.
Så är det med dom älskande som sätter kärleken över allt, inget skall splittra de tu (i den mening allt skall avstås från), och dom älskar kärleken först och förlängning den som kärleken har lagts på, partnern.
Så är det med läraren som älskar sina duktiga studenter, först och främst är det förmågan att uppnå ställda mål, och sekundärt dom som gör det.



Att känna rädsla är inte en iakttagelse om rådande förhållanden, det är en iakttagelse blandat med en förutsägelse, tron om en möjlig framtid, om något kommande, vi räds aldrig det som ligger för oss i stunden.

Även om du står inför det du räds så är det aldrig just det som är i stunden som du räds, det är alltid knutet en tanke om något kommande ont till rädslan. Den bärs inte upp av sig själv så att säga. Och genom detta blir okonstruktiv rädsla något som förljuger verkligheten. Vi räds för att medvetandegöra oss om något möjligt ont, och kräver respons, förberedelser, inför det onda vi räds. Eller att vi omdefinierar det onda.
Det är en markör. Inget tvingande, och just detta att det inte är tvingande gör att det är en fråga om att ta sitt ansvar eller fly sitt ansvar, ingen annan kan göra det åt dig, och gör du det inte så blir du mindre fri. Därav tvunget ansvar för den otvungna situationen.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 08 dec 2006 15:08

amy skrev:
Philosopher King skrev:Varför var människor mer intelligenta förr i tiden?


för att ju längre bort man kommer från källan (gud) destå mer ofullkomlig blir man. som en frukt som faller från ett träd.

men sen återvänder man igen. och därför föds vi och dör.

På vilket sätt bevisar man detta?


genom att läsa om människor som fanns förut, som socrates, hermes trismestigus, paracelsus, da vinci, ptahhotep, moses, jesus...

Eller menar du att det är strikt attraktionskraft, såsom mellan jorden och solen?


ja.
men våran attraktionskraft måste vara mental, för vi skulle inte kunna föröka oss med fysisk gravitation (magnetism).


Men vadå Amy bara för att det fanns sköna lirare då betyder det väl inte att det finns färre nu.
Är du inte lite naiv nu? Du vet ju att medier inte premierar ett sokratesbudskap i dagsläget, så du kan omöjligt veta om det inte finns en enda eller om det kryllar av dom.


Vidare så var hela samhället som han verkade i beroende av slavar för sin försörjning, och det var en viktig komponent i emancipationen under den tiden.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

amy
Inlägg: 539
Blev medlem: 22 aug 2006 20:54

Inläggav amy » 09 dec 2006 00:59

J R Auk skrev:Men vadå Amy bara för att det fanns sköna lirare då betyder det väl inte att det finns färre nu.


socrates sa: "det enda jag vet är att jag ingenting vet", och oraklet kallade honom för den visaste av alla.

är det inte konstigt att folk kunde vara intelligentare än oss för tusentals år sen? evolution borde väl gå framåt?

det beror på att en gång för länge sen fanns det jättar på jorden. och de var intelligenta och andliga. men de (guds söner) hade barn med kvinnorna av en annan mer primitiv människoras som fanns på jorden då (genesis 6:4), och så föddes våran människoras, och därför är vi mindre intelligenta än vissa som föddes länge sen.

men även idag kan det födas vissa som ärver delar av deras visdom och magiska krafter.

---

förut i egypten hade vissa fortfarande såna där stora huvuden: click

därför fick de ha så stora hattar: http://www.ricksteves.com/images/art/nefertiti.jpg
:o

men ingen ärver ett sånt huvud nu längre.

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 09 dec 2006 01:04

de sköna lirarna blir fler och fler hela tiden.
vi är gudsförgätna stackare.
Men "amy", du berättar en vacker saga, jag själv är en härdad hårdhud och lyssnar inte på sånt!

Philosopher King
Inlägg: 117
Blev medlem: 03 dec 2006 22:08

Inläggav Philosopher King » 09 dec 2006 13:28

amy
Jag tycker det är hyfsat larvigt att hänvisa till gud.
Att svara på varför människor var mer intelligenta förr i tiden genom att hänvisa till att man går bort från gud är enligt mig galenskaper.

Att läsa om sokrates säger ju ingenting om hur intelligenta dom var då och hur intelligenta vi är nu.
Att det funnits smarta personer genom tiden är väl rätt självklart. Men att ta upp en person och sedan säga att dom var intelligentare då, det tvivlar jag på.
Dessutom så måste man ju säga vad som menas med Intelligent.

Mental attraktionskraft. ? Varför skulle en sådan finnas?

Philosopher King
Inlägg: 117
Blev medlem: 03 dec 2006 22:08

Inläggav Philosopher King » 09 dec 2006 13:45

J R Auk
Hur ansvarar man inför sig själv? Jag har svårigheter att föreställa mig att ansvara inför sig själv.

Jag förstår dina exempel. Men jag vet inte om jag håller med om grundtanken att man kan stå ansvarig inför sig själv.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 09 dec 2006 13:46

Philosopher King skrev:J R Auk
Hur ansvarar man inför sig själv? Jag har svårigheter att föreställa mig att ansvara inför sig själv.

Jag förstår dina exempel. Men jag vet inte om jag håller med om grundtanken att man kan stå ansvarig inför sig själv.


Ansvar inför sitt överjag, sitt samvete?

A
Algotezza aka Algotezza


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 39 och 0 gäster