Vad är ondska? Ligger det i människans natur att vara egoist

[Carpe Nihil]

Det första håller jag med om. Men jag måste vara kritisk mot vad du säger i resten av inlägget... och ska försöka vara trevlig samtidigt ^^

Allting måste härledas ut livets mening. Gott är det som arbetar i livets menings riktning och ont det som motverkar livets mening.

Varför skulle det vara så? Generellt sett så är det positivt att sträva efter det man ser som livets mening. Men det är knappast en absolut grund för rätt och fel. Om man exempelvis anser att livets mening är att föröka sig och man inte känner för det så är man knappast "ond" för det, eller gör "fel".

Vi måste ju givetvis ta reda på livets mening och livets mening är alltså tills dess vi vet bättre, att ta reda på livets mening.

Och om det inte finns någon objektiv mening med livet? Ganska mycket bortslösad energi, och bortslösade liv då?

I den industrialiserade världen lägger vi i princip all energi i nöjesbranchen, film, spel, datorer, kläder, musik, kultur, bilar. Resten lägger vi på utveckling av medel att döda varandra =S Stör det ingen mer än mig att det finaste mänskligheten har producerat, det mest tekniskt avancerade, är någon form av vapen? För att döda andra människor vilket är ONT, ELAKT, motverkande livets mening!

Vi lägger pengar på det vi känner för. Människor lägger pengar på att producera saker om de tror att de kan tjäna på det. Vad är det för fel med det? F.ö. så är det inte ondskefullt att döda andra människor.


Ja, nihilism gäller för mig

[J R Auk]

Och det för att du såg Peter Stormare i Big Lebowski?

Sätt en smily efter ett påstående om att det inte är fel att döda och du framstår som mer sympatisk?
Nej just det sympati har ju inget värde.
Men varför inte anarkism då? Inget har ju värde.

[Carpe Nihil]

Jag har faktiskt inte sett den ännu Men om stormare är med, och är en av nihilisttyskarna, så har jag ännu bättre anledning att se den!

Anarki är osmidigt. Det är inte fel, men det är inte praktiskt. Staten och lagen är en överenskommelse som funkar dugligt, men har ingenting med moral att göra.

[J R Auk]

Se filmen den är jävligt skön.

Men nihilism är ju en värdegrund, eller avsaknaden av en värdegrund, ett utgångsläge. Inget man klamrar sig fast vid och rider ut stormen med.

Värderingar är det som gör oss människor.

[J R Auk]

en för mkt

[Carpe Nihil]

Will do, will do. F.ö. så håller jag med dig helt beträffande nihilism och värderingar.

[Wintran]

Men vad som är "objektivt rationellt" spelar väl egentligen ingen roll, det viktiga är vad som är relevant ur den subjektiva synvinkeln? den objektiva sanningen blir liksom irrelevant i förhållande till vad individen eftersträvar, och då är bara rationaliteten ett verktyg, eller?

Jag tänker mig nog att våra sanningar och vår rationalitet alltid strävar efter att vara objektiva, eller fullständiga, fast på vägen dit kallar vi dem subjektiva: Vi vet idag att vi inte vet allt, så vi kan därför aldrig hävda att vi vet den fullständiga sanningen eller det fullständigt rationella. Det vi kan göra är att hävda att vi har en sanning som är mer detaljerat uträknad, mer logiskt sammanhängande eller mer bevisad för att kunna påstå att den är närmare den fullständiga sanningen än andra sanningar. En slutsats som faller på plats med andra slutsatser och observationer uppfattar vi som mer fullständigt rationell än en som inte gör det.

Jag har delar din inställning till kunskap iaf. Och premisserna kommer alltid att ändras, men vi får väl fråga oss vad som är mest praktiskt(rationellt? ) med nuvarande vetenskapliga premisser?

Precis min åsikt!

Det du skriver om självmord och rationalitet är intressant. Jag kan inte säga att jag delar din synvinkel. Hur kan vi säga att det är något "fel" på den deprimerade synen på livet? Hur kan vi vara säkra på att den som upplever en massa olycka kan omvända det till en massa lycka?

Nej, jag ska nog egentligen inte dra alla självmord över en kant, har inte tänkt tillräckligt mycket på det, speciellt inte ur en rent subjektiv synvinkel.

Hur kan vi vara säkra på att det inte blir bättre efter döden?

Det är mest att jag aldrig har sett något som pekar på att livet skulle bli bättre efter döden, snarare det motsatta eftersom döden just är när livet slutar existera, och vi under normala sinnesstämningar gör allt för att undvika den. Både rent subjektivt och rent objektivt finner jag att liv är att föredra framför död.

Ska fundera vidare över ordet "praktisk". Ju mer jag tänker på det desto mer gillar jag det. Kanske kan man prata om vilket mål som är det mest rationella att sätta upp, och sen den mest praktiska vägen för att uppnå det?

En annan intressant och viktig fråga jag kom att tänka på genom detta: Hur applicerar man egentligen en kunskap om en objektiv moral i sitt personliga liv?

Jag själv har nog använt min objektiva tro för att lättare erkänna och hantera vissa känslor inom mig själv. I mitt tänkande har det hjälpt mig skapa en djupare relation till vetenskap och logik, och därigenom gjort mig ännu mer intresserad av dem. Det har också hjälpt mig när jag funderar kring politik och ställningstaganden på ett mer allmängiltigt plan. Faktiskt har jag inte stött på några direkta konflikter mellan min personliga moral och min objektiva, eftersom den objektiva är så övergripande att de flesta av mina känslor går att förklara genom den om man bara bryter ned dem tillräckligt mycket.

[Carpe Nihil]

Skriver du alltid dina svar mitt i natten? ^^

Nej, jag ska nog egentligen inte dra alla självmord över en kant, har inte tänkt tillräckligt mycket på det, speciellt inte ur en rent subjektiv synvinkel.

Att se saker objektivt är, som du skriver, otroligt praktiskt. Men den subjektiva synvinkeln måste ändå vara viktigast om du frågar mig. Subjektet är livet, med allt vad det innebär i känslor och värderingar. Jag har själv växlat i fokus mellan subjektivitet och objektivitet. Att få grepp om båda synsättetn är nog väldigt praktiskt.
Men just ämnet självmord finns det mycket att fundera kring.. Jag skulle själv säga att det är irrationellt, iaf ur min synvinkel. Det är dock inte objektivt fel.

Det är mest att jag aldrig har sett något som pekar på att livet skulle bli bättre efter döden, snarare det motsatta eftersom döden just är när livet slutar existera, och vi under normala sinnesstämningar gör allt för att undvika den. Både rent subjektivt och rent objektivt finner jag att liv är att föredra framför död.

Well, jag har inte sett något som pekar på att det blir varken bättre eller sämre efter döden. Nu ska vi inte diskutera döden, så vi gör det enkelt för oss Vi antar en materialistisk synvinkel. Då är det mycket möjligt att jag-upplevelsen, elr medvetandet, upphör att existera.. Bara av den risken så bör liv vara att föredra så långt som möjligt.. as long as there is hope, you know.

Ska fundera vidare över ordet "praktisk". Ju mer jag tänker på det desto mer gillar jag det. Kanske kan man prata om vilket mål som är det mest rationella att sätta upp, och sen den mest praktiska vägen för att uppnå det?

Kul att vi ligger lite på samma nivå här, även om vi är på olika sidor. Du har helt klart en poäng i det där med mål och utförande. Rationellt är kanske den abstrakta teorin, och praktisk är kanske den konkreta praktiken? Jag undrar fortfarande vad SAOB har för definition, eller NE.

En annan intressant och viktig fråga jag kom att tänka på genom detta: Hur applicerar man egentligen en kunskap om en objektiv moral i sitt personliga liv?

Det finns ingen objektiv moral! Men om vi ska diskutera en värdeobjektivism.. så.. ser jag inte problemet? Det är väl bara att följa den moralen om man är övertygad om att den finns?

Jag själv har nog använt min objektiva tro för att lättare erkänna och hantera vissa känslor inom mig själv.

Om du menar en objektiv synvinkel så känner jag igen det där. Att ställa sig objektivt till sig själv och sina egna känslor är otroligt värdefullt. Att vara objektiv, analytisk och pragmatisk gäller tror jag.

Jag vet inte hur mycket off-topic vi går egentligen. Att diskutera godhet och ondska kräver givetvis att man diskuterar moral och kunskapsteori o.s.v. Men jag drar av ett PM ändå, verkar som att vi har en del att diskutera ^^

[Katana]

Det finns ingen objektiv moral!

Jo. Ömsesidig moral !!

[Carpe Nihil]

Jo. Ömsesidig moral !!

Du är gullig. Ömsesidig moral <3

[AntonDahr]

Det första håller jag med om. Men jag måste vara kritisk mot vad du säger i resten av inlägget... och ska försöka vara trevlig samtidigt ^^

Allting måste härledas ut livets mening. Gott är det som arbetar i livets menings riktning och ont det som motverkar livets mening.

Varför skulle det vara så? Generellt sett så är det positivt att sträva efter det man ser som livets mening. Men det är knappast en absolut grund för rätt och fel. Om man exempelvis anser att livets mening är att föröka sig och man inte känner för det så är man knappast "ond" för det, eller gör "fel".

Vi måste ju givetvis ta reda på livets mening och livets mening är alltså tills dess vi vet bättre, att ta reda på livets mening.

Och om det inte finns någon objektiv mening med livet? Ganska mycket bortslösad energi, och bortslösade liv då?

I den industrialiserade världen lägger vi i princip all energi i nöjesbranchen, film, spel, datorer, kläder, musik, kultur, bilar. Resten lägger vi på utveckling av medel att döda varandra =S Stör det ingen mer än mig att det finaste mänskligheten har producerat, det mest tekniskt avancerade, är någon form av vapen? För att döda andra människor vilket är ONT, ELAKT, motverkande livets mening!

Vi lägger pengar på det vi känner för. Människor lägger pengar på att producera saker om de tror att de kan tjäna på det. Vad är det för fel med det? F.ö. så är det inte ondskefullt att döda andra människor.


Ja, nihilism gäller för mig

Gott och ont har tidigare varit baserat på religion men eftersom de flesta börjar inse vad religion är, eller snarare inte är så tappar orden gott och ont mening. Därför ger jag dem den nya definitionen att gott arbetar för livets mening och ont emot. "Om man anser att livets mening är bla bla.." Vad man anser är orelevant. Livets mening bestäms inte av oss och vi vet inte heller vem eller vad som bestämt att vi ska finnas och varför men vi får anta att det finns en mening med livet. Folk som vägrar tro på en mening med livet SKA ta det ifrån sig direkt. Om de inte gör det tror de på en mening med livet! Per definition! Jag utgår från att det finns en mening med livet och det handlar nu om att lista ut vad den meningen är.

Till att börja med antar jag de drifter vi har värnar om livets mening. Äta, dricka och tömma igen är saker som får definieras som sekundära drifter. Dels för att de genomdrivs genom hot om fysisk smärta såsom svält, törst eller ont i magen, och dels för att de bara är viktiga tills den verkliga driften kommer fram. Sexdriften hotar inte om fysisk smärta men kan trots det åsidosätta tidigare nämnda drifter, den får därför ses som mer primär. Ett annat mänskligt göråmål som jag vill kalla drift är forskning, utbildning, nyfikenhet. Denna kan inte åsidosätta varken sexdriften eller hunger men det är ändå denna drift som får mest tid, trots att den inte hotar med okomfort.

Hungers, törsts, urinations, andnings och dylikas syfte är ganska uppenbart, att bevara oss själva, självbevarelsedrift. Av detta drar jag slutsatsen att vi är menade att finnas kvar. Förökningsdriften tyder på att vi även vill bevara mänskligheten. Nyfikenheten tar jag som ett bevis på att vi är här för att utöka släktets kunskap och vetskap om oss och vår omgivning. Detta stiftar alltså livets mening. Kom med förslag på fler grunder eller kritisera det jag sagt! =)

Det kan tänkas att vi inte har samma syfte att finnas men alla människors likhet med varandra tycker jag tyder på att vi faktiskt har samma mening med livet. Att vi kommer från samma anfader tyder ännu mer på det. Av detta verkar det även troligt att vi har samma mening med livet som allt liv på jorden eftersom vi är såpass lika. Jag ser det bara som att livet har tagit många former för att maximera sannolikheten att nå högre förståelse och minimera risken att allt liv dör ut. Det kan diskuteras om djuren inte har någon chans att bidra till livets mening eftersom vår mentala kapacitet är såpass mycket högre och att man då kan utnyttja dem som det oss behagar eller inte. På den punkten tror jag nog att vi ska bevara alla arter eftersom vi inte vet säkert om vi kommer ångra utrotning i framtiden.

Vad det är för fel med pengar? Pengar handlar till hundra procent bara om att sko sig själv och alltså inte att främja mänsklighetens gemensamma uppgift. När vi dessutom lägger så mycket energi som idag på banala och helt ovitala saker mycket på grund av pengar så ser jag det som ett hinder för utveckling. Jag tror att man kommer se tillbaka på nutiden som dark age eller något i den stilen i en framtid som jag inte kan gissa avståndet till.

Det du sa om att man inte var ond för att man inte ville föröka sig om livets mening var just detta är fel. I det fallet att livets mening är förökning, vilket vi ju kom fram till att det inte är utan det är bara ett delmoment, skulle man inte vara ond för att man inte kände för att föröka sig men om man vägrade att göra det så att man hindrade andra som ville ha just den koppulationsvägrande personen, så skulle man vara ond. Per definition...

[Carpe Nihil]

Gott och ont har tidigare varit baserat på religion men eftersom de flesta börjar inse vad religion är, eller snarare inte är så tappar orden gott och ont mening. Därför ger jag dem den nya definitionen att gott arbetar för livets mening och ont emot. "Om man anser att livets mening är bla bla.." Vad man anser är orelevant. Livets mening bestäms inte av oss och vi vet inte heller vem eller vad som bestämt att vi ska finnas och varför men vi får anta att det finns en mening med livet. Folk som vägrar tro på en mening med livet SKA ta det ifrån sig direkt. Om de inte gör det tror de på en mening med livet! Per definition! Jag utgår från att det finns en mening med livet och det handlar nu om att lista ut vad den meningen är.

Vi arbetar med det första stycket, för det tycks vara premissen för allt annat. Resten skummade jag iof, men allting knyter - som du sa - tillbaks till meningen med livet.
Varför skulle det finnas en mening med livet? Varför skulle den meningen i sin tur vara meningsfull? Varför skulle man vara ond om man inte går hand i hand med den antagna meningen - vem har bestämt det?
Jag anser att det inte finns någon grund för en objektiv mening med livet, och ingen grund för objektiv ondska. Faktum är att det för mig tycks vara logiskt omöjligt med en objektiv mening med livet - den som har valt den objektiva meningen är i sin tur meningslös.

[AntonDahr]

Vi arbetar med det första stycket, för det tycks vara premissen för allt annat. Resten skummade jag iof, men allting knyter - som du sa - tillbaks till meningen med livet.
Varför skulle det finnas en mening med livet? Varför skulle den meningen i sin tur vara meningsfull? Varför skulle man vara ond om man inte går hand i hand med den antagna meningen - vem har bestämt det?
Jag anser att det inte finns någon grund för en objektiv mening med livet, och ingen grund för objektiv ondska. Faktum är att det för mig tycks vara logiskt omöjligt med en objektiv mening med livet - den som har valt den objektiva meningen är i sin tur meningslös.

Om det inte finns en mening med livet kan vi alla begå självmord nu, genast. Fast det skulle i och för sig inte ens finnas mening med att begå självmord. Vi skulle dock ändå dö på några dagar om vi inte åt eller drack så om du nu inte tror att det finns en mening med livet tycker jag du ska göra ingenting tills darwin har gjort sitt. (Med det syftar jag på att de svaga dör för att optimera vårat DNA)

Såååå därför tror jag att det finns en mening med livet. Känns osannolikt att vi skulle leva annars med tanke på allt arbete vi utför till ingen nytta annars. Att du frågar "Varför skulle den meningen i sin tur vara meningsfull?" är lite konstigt eftersom det inte betyder någonting alls som du kanske ser... en mening är en mening, den är inte "full" av mening men den har ju ändå sin mening.

Jag kan sträcka mig till att man inte är ond förän man direkt motarbetar meningen med livet. Du kan alltså skippa det du tycker är onödigt i livets mening men god är du inte förän du aktivt jobbar för den. Om de sista meningarna du skrev angående att du inte tror det finns en mening med livet kanjag bara säga att du får tänka efter lite så kommer du nog fram till att det finns en mening med livet. Om inte så, som sagt, sluta gör vad du än gör så att du dör. Vad gör det om det inte finns någon mening med livet?

[Carpe Nihil]

Om det inte finns en mening med livet kan vi alla begå självmord nu, genast. Fast det skulle i och för sig inte ens finnas mening med att begå självmord. Vi skulle dock ändå dö på några dagar om vi inte åt eller drack så om du nu inte tror att det finns en mening med livet tycker jag du ska göra ingenting tills darwin har gjort sitt. (Med det syftar jag på att de svaga dör för att optimera vårat DNA)

Såååå därför tror jag att det finns en mening med livet. Känns osannolikt att vi skulle leva annars med tanke på allt arbete vi utför till ingen nytta annars. Att du frågar "Varför skulle den meningen i sin tur vara meningsfull?" är lite konstigt eftersom det inte betyder någonting alls som du kanske ser... en mening är en mening, den är inte "full" av mening men den har ju ändå sin mening.

Jag kan sträcka mig till att man inte är ond förän man direkt motarbetar meningen med livet. Du kan alltså skippa det du tycker är onödigt i livets mening men god är du inte förän du aktivt jobbar för den. Om de sista meningarna du skrev angående att du inte tror det finns en mening med livet kanjag bara säga att du får tänka efter lite så kommer du nog fram till att det finns en mening med livet. Om inte så, som sagt, sluta gör vad du än gör så att du dör. Vad gör det om det inte finns någon mening med livet?

Problematiken ligger i ditt antagande om att det finns en objektiv mening med livet. På alla dina frågor så kan jag svara att även om det inte finns någon objektiv mening med livet, så finns det en subjektiv mening i varje individs liv. Den meningen är knuten till våra känslor och den meningen driver oss till att agera - istället för att sitta still och dö. Mina känslor är anledningen till att jag inte lägger mig ner och dör i den här stunden - jag känner för att svara på ditt inlägg ^^

Men mitt svar på ditt inlägg är inte objektivt meningsfullt, bara subjektivt meningsfullt.

Vidare, för att utveckla det jag frågade om hur vidare en mening med livet kan vara meningsfull i sig.. Låt oss för tankens skull anta att meninge med livet är att utvecklas så långt att vi kan ta oss ut i rymden och trycka på en röd knapp på en planet - om vi gör det så händer något fantastiskt och underbart. So what? Alla värderingar, och därmed också meningar, är objektivt meningslösa. Nihilism.

[AntonDahr]

Jag är ledsen att det tog sån jävla tid för mig att svara...

Om det inte finns en mening med livet som gäller för alla går det inte att definiera godhet eller ondska. Det råder delade meningar i om det finns någon mening med livet eller inte så tills vi vet vad vi har för mening med livet, så att ingen förnekar den, är vår mening att söka meningen. Hur detta göres kan diskuteras.

Subjektiva meningar med livet, meningar som varje individ skapar för sig själv eller i alla fall tror att hon skapar för sig själv, är inte relevanta. Som samhället ser ut nu ska man jobba en tredjedel av dygnet, sova en tredjedel och ägna sig åt fritidsintressen en tredjedel. Jobbandet ska, tycker jag, vara relevant för meningen med livet och fritiden kan ägnas åt subjektiva meningar med livet. Jag säger dock inte att man måste lägga åtta timmar per dygn med arbetet utan jag skulle hellre se att det var helt fritt men att man drevs av lusten för utveckling. Således ska alla människor få ägna så mycket tid de vill till sina intressen men jag tror att de flesta ändå kommer att välja att jobba.

Nyfödda barn har ännu inte skapat några subjektiva meningar (eller har de?) och om det inte finns någon objektiv mening har de alltså ingen mening med att leva. Man kan då se det som att de lever på sina fostrares meningar tills vidare, men förr eller senare ska de gå ifrån detta och då blir frågan när detta sker? Oavsett när det sker kommer alla människor alltid vara påverkade av sin uppfostran så att tro att man har sina egna subjektiva meningar med livet är helt fel.