Auktoriteter och stölden av dessas inneboende kvalitet.

Moderator: Moderatorgruppen

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Auktoriteter och stölden av dessas inneboende kvalitet.

Inläggav J R Auk » 08 dec 2006 18:50

Jag funderar kring detta med auktoritet, vi har alla stött på fenomenet. Någon, i kraft av sig själv, eller genom sig själv i form av kunskap, vinner vår respekt och tillit.
Samtidigt så finns det sällan en konsensus om vilka dessa auktoriteter är.
Ett lätt exempel att åberopa är religionernas eviga polemik.

Det som bryder mig är frågan om vad som händer med dom, som i det personliga mötet upprätthåller auktoritet, när auktoritet förmedlas institutionellt. Som i inrättande av en statsreligion, eller inom ett våldsmonopol, eller i kunskapssammanhang där institutionalisering fråntar fokus från sakfrågor till fördel för homogenisering.


Är auktoritet en naturlig del av vårt sociala liv? Är det önskvärt att acceptera "intuitiva" auktoriteter?

Finns det en skillnad, objektivt, mellan skapade och självupprätthållande auktoriteter, eller är detta bara ett fenomen uppståndet i våra olika synvinklar?

Bör man upprätthålla auktoriteter, jämfört med att låta dom upprätthålla sig själva?

Är det en väg in på dogmatismens och självförljugandets bana att tillstyrka en autoritet något mer än denne själv styrker, tex påtala egna värderingar gentemot det auktoritära eller hävda tradition eller acceptans inför det auktoritära? Att detta är en psykologisk reflex verkar tämligen säkert, är det också filosofiskt försvarbart?

Och slutligen, finns det ett samband mellan institutionaliserade av auktoriteter, och fråntagandet av personliga auktoriteter i vår gemenskap, vilken inverkan får detta på samhället?
Kan det vara något som skapar utanförskap för dom utsatta? Tänker här främst på polisen och våldsmonopolet, och frågar mig om huruvida det att det inte är tillåtet att vara en "beskyddare" kan resultera i uttryck åt det motsatta hållet?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 11 dec 2006 17:16

Inget intresse eller oförståeligt?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 11 dec 2006 18:11

J R Auk skrev:Är auktoritet en naturlig del av vårt sociala liv? Är det önskvärt att acceptera "intuitiva" auktoriteter?


Absolut inte, eller delvis ja. En auktoritet är aldrig en auktoritet i "logen" eller "backstage", endast på "scenen" (vilket är en del av vårt sociala liv, men en som är skapad för och upprätthåller ett kapitalistiskt system - då detta ersatt den tidigare andliga arenan).Själva auktoritetsbegreppet är snarare ett resultat av en institutionaliserad strävan, värdenorm, där auktoriteten besitter färdigheter som gör denne attraktiv - auktoriteten befrämjar effektiviteten (något omtänkt appliceras detta tämligen funktionellt även på prästerskap). Man kan inte vara en auktoritet på att vara människa eller kompis (mellanmänskliga relationer), bara auktoritär i förhållande till något (ett ämnesområde).

För att upprätthålla sin auktoritet är man således tvungen att visa expertis på området - även om det bara rör sig om en skenbar sådan (som rättsväsendet i förhållande till brottsbekämpning).

Huruvida detta besvarar det du frågar efter vet jag inte riktigt, men i annat fall får du se det som reflektioner i anslutning till.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 12 dec 2006 12:17

Avantgardet skrev:Man kan inte vara en auktoritet på att vara människa eller kompis (mellanmänskliga relationer), bara auktoritär i förhållande till något (ett ämnesområde).

För att upprätthålla sin auktoritet är man således tvungen att visa expertis på området - även om det bara rör sig om en skenbar sådan (som rättsväsendet i förhållande till brottsbekämpning).

Huruvida detta besvarar det du frågar efter vet jag inte riktigt, men i annat fall får du se det som reflektioner i anslutning till.


Kan man verkligen inte vara auktoritär i att vara mänsklig? Jag frågar mig om det inte är det som givit profeter dess spridning, och ger dem dess spridning. Människor i stort verkar inte kapabla att finna ut hur dom bör leva sitt liv. Inte någon gång har det påtalats finnas ett historiskt sådant samhälle för mig. Är det inte en av grundbultarna i vårt auktoritetssökande? Hitta den som representerar bilden av människa, det vi identifierar oss med. Söka skjuta ansvaret på en idol framför att annama  det själv.

Och angående expertisen för att upprätthålla auktoriteten, då talar du om auktoriteten i given situation, för den titulerade auktoriteten står ju ej i relation till expertis inom området.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 12 dec 2006 17:17

Ja, jag talar om expertis i en given situation, helt klart. Jag har svårt att tänka mig - fast nu är det mycket socialpsykologi i detta mitt tänkande - att vi skulle kunna känna auktoritet för en person om vi ertappar denne med de mest privata saker (som hör toaletten till). Därför misstänker jag att auktoritet endast kan vara i förhållande till just ett ämnesområde, och inte som människa (kan ju tänkas avvikelser givetvis, men som generell regel med all institutionaliserad borgarmoral i beaktande). Det krävs ju en "roll" för att den skall kunna vara auktoritär, och i det "otvugna" mötet människor emellan så är det ju subjekt som möts och det blir ju lite otympligt att tala om subjektiv auktoritet. Det krävs att vi objektifierar människan då, och skapar en fiktiv normativ människa som utgör den rollfigus som man kan spela mer eller mindre auktoritärt.

Fast nu kanske jag missar poängen helt? Hur tänker du?

Philosopher King
Inlägg: 117
Blev medlem: 03 dec 2006 22:08

Inläggav Philosopher King » 12 dec 2006 17:57

Kan man verkligen inte vara auktoritär i att vara mänsklig?

Kan man inte räkna dagens "kändis" dyrkan som en sån här slags auktoritet? Dessa människor hyllas ju ofta av en stor mängd människor, och dom får ofta uppmärksamhet, och deras ord väger ju ofta tyngre, trots att dom egentligen är kända för typ, film, musik, vetenskap eller något liknande?

Jag tror nog att auktoriteter är en del av vårat sociala liv. Jag har svårt att förklara exakt varför. Men det är bara en intiution.

Och det finns väl självklart en skillnad i skapade och självupprätthållande auktoriteter. Om skillnaden mellan dessa är att den skapade är skapad av andra människor, medan den självupprätthållande är skapad av en själv. Det krävs väldigt mycket tänkande exakt för att komma på skillnaderna. Men generellt sätt så är väl de personer som vill upprätthålla sig själv som auktoritet mer benägna att försöka skapa utrymme åt sig själv i vårt informationssamhälle via media. Medans de som inte är självupprätthållande faktiskt inte försöker att synas, och därför inte lika ofta gör det.
Kanske blir det så att de självupprätthållande då blir mer falska, iom att dom får auktoritet genom att synas, medan de som inte vill synas faktiskt glöms bort.
Dvs det finns en kvalitetsskillnad mellan dom.

Är det en väg in på dogmatismens och självförljugandets bana att tillstyrka en autoritet något mer än denne själv styrker, tex påtala egna värderingar gentemot det auktoritära eller hävda tradition eller acceptans inför det auktoritära?

Det kan väl vara så att man bara missuppfattat det som auktoriteten lär ut? Men sedan beror det nog på vad det är för auktoritet skulle jag säga.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 13 dec 2006 02:52

Avantgardet skrev:Ja, jag talar om expertis i en given situation, helt klart. Jag har svårt att tänka mig - fast nu är det mycket socialpsykologi i detta mitt tänkande - att vi skulle kunna känna auktoritet för en person om vi ertappar denne med de mest privata saker (som hör toaletten till).


Det du säger stämmer väl för den skapade auktoriteten, men jag vill hävda att dom med auktoritet i form av sin egen person inte förminskas av "privata" situationer.
Avantgardet skrev:Därför misstänker jag att auktoritet endast kan vara i förhållande till just ett ämnesområde, och inte som människa (kan ju tänkas avvikelser givetvis, men som generell regel med all institutionaliserad borgarmoral i beaktande). Det krävs ju en "roll" för att den skall kunna vara auktoritär, och i det "otvugna" mötet människor emellan så är det ju subjekt som möts och det blir ju lite otympligt att tala om subjektiv auktoritet. Det krävs att vi objektifierar människan då, och skapar en fiktiv normativ människa som utgör den rollfigus som man kan spela mer eller mindre auktoritärt.


Fast nu kanske jag missar poängen helt? Hur tänker du?


Saken kompliceras av att "auktoritet" har kommit att få just den dubbla betydelse som vi här diskuterar, den personliga subjektiva relationen och den institutionaliserade objektiva relationen, till begreppet.

Men om vi talar om en institutionaliserad objektiv auktoritet gör vi inte bättre av att tala om en maktstruktur.

Det är just subjektiv auktoritet som leder in mig i dessa tankegångar.
Jag tror inte att det är en roll som behövs för att befästa auktoritet utan snarare att idén om rollen är en provokation mot instinkter. Sanningen, frånvaron av roll, personens utelämnande av det egna jaget, tror jag är avgörande för att skapa konsensuella auktoriteter. Historiens stora ledare är väl bästa exemplen.
Den subjektiva auktoriteten fäster sig i vår värdegrund och kohandlar inte med vår bekräftelse av den, till skillnad från en objektiv auktoritet.
Jag upplever det som om att ingen accepterar alla samhällets auktoriteter, och att detta är något som skapar fundamentala brytningar i vår samhälleliga samhörighet. Detta att den subjektiva bedömningen förvägras är ett rån av ett djupt rotat frihetsbov.

Det finns två effekter, av det system av auktoritetsanpassning som vi brukar idag, tror jag, den ena är sublimering av den "egna" individen, intuition nedvärderas, det kritiska och kreativa hämmas. Formstöpning. Ansvarsöverlåtelse till tredje part.
Den andra social och emotionell isolering, vi behåller den "egna" individen och förstärker dess relevans för att motverka den generella konsensusen, det blir ett hävdande och ett nedvärderande av dom som accepterar dessa objektiva auktoriteter. Ansvarsöverlåtelse till tredje part.

Hur som så alienerar det oss från samhällsbygget och skapar vanföreställningar om vilken roll vi och våra medmänniskor innehar.

Detta skapar en split och osämja som egentligen inte härrör ur oliktänkande i sakfrågor, utan i huruvida man skall eller inte skall ha acceptans för det rådande. (rådande för att det i allt som oftast är objektiv och inte subjektiv auktoritet som råder).

Vidare så tror jag instutionaliserade auktoriteter enbart vara en effekt av en effektivitets idé. Endast för att slippa resonemang och tillåta subjektiv auktoritetsbedömning skapar vi dessa strukturer för att välja samt upprätthålla dom auktoriteter som "passar". Vi värderar människan objektivt istället för subjektivt och bemödar oss inte med att söka inkludera subjektet i dom insikter som samhällsbyggets fundament vilar på.
Det är ett maktmedel, och hur kan vi ha det när vi alla går i tjänst för varandra? Vi delar ju ett samhälle.

Jag vrider och vänder på orden men hittar inte riktigt rätt, får återkomma senare.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 13 dec 2006 03:02

Philosopher King skrev:Kanske blir det så att de självupprätthållande då blir mer falska, iom att dom får auktoritet genom att synas, medan de som inte vill synas faktiskt glöms bort.
Dvs det finns en kvalitetsskillnad mellan dom.



Det här är intressant, jag skulle resonera näst intill diametralt. Kanske är det en begreppsförvirring här.
Jag skulle till att börja med se dom som har ett behov av att påtvinga sin person och dess uttryck på andra som en falsk auktoritet, en medial institutionaliserad auktoritet (media tjänar ju faktiskt på dessa människor).
Det finns en vilja till sanning, mängden av människor (om dom inte förljuger sina auktoriteter, varför man nu vill göra det?) skapar goda förutsättningar för sanningen och dess auktoriteter att bäras upp av viljan till det sanna.
Det vill säga dom har blivit självförsörjande (se på hur information behandla på internet tex).
Philosopher King skrev:Det kan väl vara så att man bara missuppfattat det som auktoriteten lär ut? Men sedan beror det nog på vad det är för auktoritet skulle jag säga.


Jag talar om själva formen för upprätthållandet av auktoriteter genom rådande konsensus. Vill vi inte att alla ska bedöma rådande system själva? Vill vi sätta oss över intellektuell evolution?
Kan det verkligen hävdas vara rätt?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 13 dec 2006 18:42

Hmmm...finns det kriterier för hur vi bedömer auktoriteter - vilka som får och inte får göra auktoritetsanspråk?

Kan detta regelmässiga tankegods påverka våra relationer i allmänhet och vår självuppfattning i synnerhet? Det är i de banorna du snurrar?

Blir det inte enklare om vi ersätter den subjektiva auktoriteten med begrepp som självtillit, självaktning, integritet eller liknande? Då framträder den där sublimeringen tydligare - även hos den som kan göra auktoritetsanspråk (tänk en våg med subjektet i den ena skålen och rekvisitan till rollkaraktären i den andra skålen). Eller det kanske bara är jag som har bristfälliga kopplingar till auktoritetsbegreppet. Som du påpekar så ser jag auktoritet som synonymt med makt, i en eller annan form, vilket kanske försvårar.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 13 dec 2006 22:44

Avantgardet skrev:Hmmm...finns det kriterier för hur vi bedömer auktoriteter - vilka som får och inte får göra auktoritetsanspråk?

Kan detta regelmässiga tankegods påverka våra relationer i allmänhet och vår självuppfattning i synnerhet? Det är i de banorna du snurrar?

Blir det inte enklare om vi ersätter den subjektiva auktoriteten med begrepp som självtillit, självaktning, integritet eller liknande? Då framträder den där sublimeringen tydligare - även hos den som kan göra auktoritetsanspråk (tänk en våg med subjektet i den ena skålen och rekvisitan till rollkaraktären i den andra skålen). Eller det kanske bara är jag som har bristfälliga kopplingar till auktoritetsbegreppet. Som du påpekar så ser jag auktoritet som synonymt med makt, i en eller annan form, vilket kanske försvårar.


Jag märker att du inte har den positiva konnotation till auktoritet som jag, i ena änden av begreppet, har.


Jag kan inte se hur självtillit skulle hjälpa oss att reda ut det som här benämts subjektiv auktoritet. Det är ju att finna tillit till någon annan. Att erkänna värdet av någon annans kunskap.

För mig är auktoriteten, när jag själv får välja den, en befriare av tvivel. Det finns inget dogmatiskt i det. Det är ett simpelt erkännande om den bästa källan till ett närmande mot sanningen, i givet område.
Auktoritet,  i dess positiva betydelse, är inte något man lägger anspråk på, det kan enbart givas av andra.

Det är pågrund av detta jag resonerar kring "stöld" av auktoritet och dess inverkan, den auktoritäre kan märka sin pondus men förnekas den då normer och traditioner hävdas.
Lite av, jag kan inte säga emot, men jag är säker på att prästen kan, mentalitet.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Philosopher King
Inlägg: 117
Blev medlem: 03 dec 2006 22:08

Inläggav Philosopher King » 13 dec 2006 22:54

J R Auk
Jo visst jag håller med att dessa personer som framhäver sig själva är falska auktoriteter. Men det kvarstår väl ändå att de är auktoriteter?
Om folk lyssnar på dom, och om dom själv anser sig ha tillräckligt mycket kunskap för att vara värda att lyssnas på. Är dom då inte auktoriteter?
Det kommer väl ner till om auktoriteter är ett relativt begrepp, eller om auktoriteter nödvändigtvis måste ha den rätta "kunskapen" om något.
För vad är skillnaden mellan en person som har "kunskap" som inte är speciellt vettig och en person som framhäver sig att vara auktoritet. Förstår du hur jag tänker?

Jag förstår nog hur du tänker med att dom är självförsörjande. Och det kan ju faktiskt vara sant. Detta kanske är en av grundena till dogmatismen och den eviga idiotiska massan? =) Deras vilja till sanning är så stark att dom tillåter vem som helst att vara auktoritet, och dom gör om auktoritetens ord till sina egna modifierade sanningar?

Hur som så alienerar det oss från samhällsbygget och skapar vanföreställningar om vilken roll vi och våra medmänniskor innehar.

Intressant, men jag måste nog säga att jag tycker att man ska ha en lite mer psykologisk syn på det hela. Varför är det så att detta alienerar oss från samhällsbygget? Kan det inte vara så att vi människor tänker på ett lite annorlunda sätt jämfört med förr, beroende på värderingar och liknand, och därför så är det vi människor och vårt nuvarande tillstånd som gör att vi alienerar oss från samhällsbyggandet via detta?
Dvs felet är inte auktoriteterna, utan hur vi människor tillåter oss att påverkas av dom?
För jag måste nog säga att mellan enskilda individer så finns det kvalitativa skillnader på hur man behandlar olika auktoriteter.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 14 dec 2006 00:38

J R Auk skrev:Jag kan inte se hur självtillit skulle hjälpa oss att reda ut det som här benämts subjektiv auktoritet. Det är ju att finna tillit till någon annan. Att erkänna värdet av någon annans kunskap.

För mig är auktoriteten, när jag själv får välja den, en befriare av tvivel. Det finns inget dogmatiskt i det. Det är ett simpelt erkännande om den bästa källan till ett närmande mot sanningen, i givet område.
Auktoritet,  i dess positiva betydelse, är inte något man lägger anspråk på, det kan enbart givas av andra.


Ja du har rätt, men jag tänkte mig att detta "givande av auktoritet" kräver ett slags stöd i, och tilltro till, den tolkning som görs och som är upphovet till detta givande - ett slags självtillit. Saknas tilltron till den egna tolkningen så kan heller ingen "auktoritet" kännas igen - annat än utifrån de kriterier för auktoritet som postulerats utav samhället. Vi blir med andra ord på ett sätt blinda.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 14 dec 2006 02:30

Avantgardet skrev:Ja du har rätt, men jag tänkte mig att detta "givande av auktoritet" kräver ett slags stöd i, och tilltro till, den tolkning som görs och som är upphovet till detta givande - ett slags självtillit. Saknas tilltron till den egna tolkningen så kan heller ingen "auktoritet" kännas igen - annat än utifrån de kriterier för auktoritet som postulerats utav samhället. Vi blir med andra ord på ett sätt blinda.


Ok, ja i det ledet så blir självtilliten en given förutsättning.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 14 dec 2006 02:44

Philosopher King skrev:J R Auk
Jo visst jag håller med att dessa personer som framhäver sig själva är falska auktoriteter. Men det kvarstår väl ändå att de är auktoriteter?
Om folk lyssnar på dom, och om dom själv anser sig ha tillräckligt mycket kunskap för att vara värda att lyssnas på. Är dom då inte auktoriteter?
Det kommer väl ner till om auktoriteter är ett relativt begrepp, eller om auktoriteter nödvändigtvis måste ha den rätta "kunskapen" om något.
För vad är skillnaden mellan en person som har "kunskap" som inte är speciellt vettig och en person som framhäver sig att vara auktoritet. Förstår du hur jag tänker?

Jag förstår nog hur du tänker med att dom är självförsörjande. Och det kan ju faktiskt vara sant. Detta kanske är en av grundena till dogmatismen och den eviga idiotiska massan? =) Deras vilja till sanning är så stark att dom tillåter vem som helst att vara auktoritet, och dom gör om auktoritetens ord till sina egna modifierade sanningar?

Hur som så alienerar det oss från samhällsbygget och skapar vanföreställningar om vilken roll vi och våra medmänniskor innehar.

Intressant, men jag måste nog säga att jag tycker att man ska ha en lite mer psykologisk syn på det hela. Varför är det så att detta alienerar oss från samhällsbygget? Kan det inte vara så att vi människor tänker på ett lite annorlunda sätt jämfört med förr, beroende på värderingar och liknand, och därför så är det vi människor och vårt nuvarande tillstånd som gör att vi alienerar oss från samhällsbyggandet via detta?
Dvs felet är inte auktoriteterna, utan hur vi människor tillåter oss att påverkas av dom?
För jag måste nog säga att mellan enskilda individer så finns det kvalitativa skillnader på hur man behandlar olika auktoriteter.


Auktoritet är i allra högsta grad ett relativt begrepp. Det är ett förhållande av upphöjdhet som ges av en till en. Om det reproduceras är det auktoriteten till den ursprungliga upphöjaren som förlängs till den upphöjde.

Självklart påverkar det oss alla olika, jag vill ju svära mig fri från symptomen jag beskriver :)

Men det jag menar med alienerande från samhällsbygget är att vi överlåter det som är vår angelägenhet till någon som sägs representera.
Och det dogmatiseras att det är ett rådande förhållande att vårt väl förvaltas väl.

Se idag i Sverige på vår politik, vi kan välja partier, som till viss del har ideologier, men alla dessa sätter sin tillit till experterna som skall skapa en mjuk övergång utan turbulens mot det avsedda. Och detta, då dom styrs av "fakta", resulterar i att vi aldrig svänger av utan blint far vägen fram.
Experterna tillåts inte styra bara reglera farten.

Aldrig förr har auktoriteter varit så starka som i dagsläget.
Jag tycker det är skrämmande vad dåliga kunskaper "högtbildade" har inom områden utanför deras nisch, och trots detta saknar dom ödmjukhet inför dom områdena och hävdar populismens förkunnare som källor för sin åsikt. Det som diskuteras är det som presenteras. Samhällsdebatterna idag känns banala, jag har tagit avstånd från dom så jag är dålig källa för utsagor iofs, och det känns främmande för mig att tala om utveckling när jag läser om tidigare århundradens debatter.

Inte sagt att det inte skett en utveckling, men den saknar förankring i samhället, vilket är konstigt med tanke på hur mycket mer tid vi tillbringar på medieintag.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 14 dec 2006 02:52

Philosopher King skrev:Jag förstår nog hur du tänker med att dom är självförsörjande. Och det kan ju faktiskt vara sant. Detta kanske är en av grundena till dogmatismen och den eviga idiotiska massan? =) Deras vilja till sanning är så stark att dom tillåter vem som helst att vara auktoritet, och dom gör om auktoritetens ord till sina egna modifierade sanningar?


Jag måste nog tyvärr motsäga dig här, det jag syftade till med självförsörjande var att auktoriteter som är utan förmedlingsapparat begränsas av den personliga rekommendationen.
Och min tes är att då folk i allmänhet ställer sig frågor för att nå sanning, och därmed söker auktoriteter i sakfrågor, garanterar detta sanningssökande och massan av sökare att ett högre sanningsvärde uppnås än om den kablas ut via någon förmedlingsapparat.

Dvs den som folk söker nå troligtvis håller mer sanning än den som söker nå folk. Om så också är fallet blir källan självförsörjande då inget eget initiativ måste till för att sprida sanningen.

Därav den rådande censuren :)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 26 och 0 gäster