Den ekonomiska demokratin i Quebec....löftet om en demokratisk framtid
Den ekonomiska kris som drabbade västvärlden även i början av 1980-talet slog hårt mot det franskspråkliga Quebec. Dess ekonomi var i hög grad uppbyggd på företag som hade sina huvudkontor i USA eller det engelskspråkliga Kanada. Rädslan för att Quebec skulle bryta sig ur Kanada var stor under dessa år och många företag lade ned verksamheten eller flyttade den till USA eller västra Kanada. Quebec höll på att förvandlas till ett fattigdomsnäste i Kanada. Framtidstron sviktade hos allt fler. Diskussionerna gick höga dessa år i provinsen och man insåg att det måste till kapital, även vid en självständighet, eftersom det mesta ägdes av folk boendes utanför Quebec. Även delstatsregeringen var intresserad av att satsa på ett nytt sätt att föra ekonomisk och social politik. Den solidaritetsfond, ”Quebecs Arbetares Solidaritetsfond”, som skapades av facket, QFL, och fackföreningskämpen Louis Laberge år 1983, blev efter några år en succé. Delstatsregeringen stöttade snart det hela och införde en särskild lagstiftning till stöd för fonden.
Lagen skulle ge köpare av andelar i solidaritetsfonden rätt att dra av 35 procent av sin investering från den skatt som betalades till delstaten. Taket för investeringar som gav rätt till skatterabatt sattes till 5000 CAD (Kanada-dollar). Även den federala regeringen över hela Kanada gillade idén och ansåg den värd att stödja. Delstatsskatterabatten sänktes till 20 procent från 35 procent, men i gengäld sänktes den federala skatten med 20 procent, alltså totalt 40 procents rabatt på skatten för den som köpte andelar. Till detta kom att solidaritetsfonden godkändes som skattemässigt gynnat pensionssparande, vilket gav rätt att dra av sparandet från den beskattningsbara inkomsten. Det innebar i praktiken ytterligare 10 procents rabatt på en investering i solidaritetsfonden.
Dessa skatterabatter ska inte bara ses som et stöd för fonden som källa till riskkapital, det är även en stimulans till långsiktigt sparande och en kompensation för att spararna binder sina pengar fram till pensionen. En andel i fonden kan inte lösas in förrän spararen går i pension, eller förtidspension, eller av spararens dödsbo om han/hon dör före pensionsåldern. Det går även att lösa in andelarna då spararen behöver pengar till vidareutbildning eller starta eget företag.
Med tiden utvecklades en aktie, G-aktien, som inte kunde säljas vidare, inte gav rösträtt eller hade något nominellt värde – men de kunde alltså lösas in vid pensioneringen. Lagen ställde dock följande krav på fonden:
Minst 60 procent av de andelarna fonden säljer under ett år måste gå till investeringar måste återinvesteras genom direktinvesteringar i små och medelstora företag i Quebec. Investeringsobjekten får inte ha tillgångar över 50 miljoner CAD. Blir fonden majoritetsägare måste den sälja aktier till en ny huvudägare så snart som möjligt. Fondens mål är att främja tillväxtföretag, inte att förvalta dem. Målen är vidare följande:
• Investera i Quebec och ge stöd för att skapa och behålla jobb.
• Främja ekonomisk utbildning av arbetare och ge dem möjligheter att påverka Quebecs ekonomiska utveckling.
• Stimulera Quebecs ekonomi genom str4ategiska investeringar som är till nytta för provinsens arbetare och näringsliv.
• Främja utvecklandet av näringslivet genom att erbjuda arbetare att köpa andelar i fonden.
Solidaritetsfonden har som främsta mål inte enbart att placera kapital, alltså är det inte enbart ett s.k. ”riskkapitalbolag”, det är mer än så. Ett lika viktigt mål som att placera och förränta pengar är ju att man skapar och behåller jobb, utbildar arbetare, ger ekonomisk stimulans genom strategiska investeringar och utvecklar affärsföretag i provinsen Quebec. Av de medel som inte investeras direkt i företag investeras 80 procent i säkra, räntebärande papper och 20 procent på aktiemarknaden. Den första styrelsen valdes år 1983, 7 styrelsemedlemmar utsågs av QFL, valda på två år, 3 styrelsemedlemmar valdes av andelsägarna på ett år, liksom andelsägarna (alltså alla anställda) även valde VD:n för hela fonden. Redan 1984 hade man en verksamhet där Quebecs finansinspektion tillät fonden att sälja andelar i fonden. Detta första år såldes en halv miljon andelar. Efter några år hade fonden 2000 fackliga försäljningsombud och år 1996 var 786 företag knutna till fonden genom avtal där de erhöll bidrag från fondens medel.
Till en början protesterade bankerna, man trodde det skulle sluta i kaos och förlorade insatta medel, men efter några år märkte de att folk som sparade i solidaritetsfonden även sparade i andra fonder, och därmed tjänade ju även bankerna på det hela, vilket tystade kritiken från detta håll. Även företagarna i näringslivet var kritiska och ansåg det hela vara en väg mot kommunismen, men när de såg att fonden faktiskt visade sig satsa på företag som var utvecklingsbara insåg näringslivets folk att det inte direkt hotade övrig företagsamhet. Istället visade det sig att solidaritetsfonden var pådrivande i att utveckla lönsamma företag och ge andelsägarna god avkastning. Då tystnade även protesterna från detta håll.
I slutet av 1997 hade solidaritetsfonden 330 000 andelsägare, varav knappt två tredjedelar är medlemmar i något fack. Samma år var tillgångarna i fonden 2183 miljoner CAD, eller 12 225 miljoner kronor i detta års penningvärde.
Detta har gjort att delstaten Quebecs andel av den kanadensiska ekonomin har ökat, tidigare, 1989, var delstaten Ontario den dominerande ekonomiska delen av Kanada, med sin 49 procent av marknaden för insatskapital, något som sjunkit till 29 procent år 1994 – på bara fem år. Till stor del beroende på solidaritetsfonden.
År 1995 startade man 12 branschfonder och 16 regionala fonder, knutna till Quebecs 16 regioner. Dessa fonder finns inom gruvindustri, flygplanstillverkning, läkemedel, informationsteknologi, logistik, fastigheter skog och kultur för att ta några exempel. Genom att fonden gått in som delägare och ofta tagit initiativ till investeringar i olika företag har fondens kapital blivit en ”hävstång” för att locka fram mer riskvilligt kapital från andra källor, t.ex. banker och privatpersoner. Den har helt enkelt berikat provinsen. Varje region i Quebec har en egen regionalfond som enbart arbetar för den egna regionen och dess näringsliv, de mesta investeringarna går till tillverkningsindustrin och servicesektorn. Företag som busstillverkaren Novabus, startades efter resterna av ett nedlagt bussföretag år 1993. Sedan solidaritetsfonden och ett privat företag satsat i återskapandet har arbetsstyrkan ökat från 60 anställda år 1993 till 1000 anställda i Quebec samt 800 anställda vid en inköpt fabrik i USA 1997. I slutet av 1997 såldes f.ö. Novabus till svenska Volvo.
Ett annat företag är BioChem som startade med tre anställda till 1800 anställda år 1997, varav 600 i Quebec, och övriga i Tyskland, Italien och USA. Exemplen är från 1990-talet många, både i Kanada och USA.
I solidaritetsfonden framgår det ur årsberättelsen för 1996 att man fram till halvårsskiftet 1996 hade räddat 42 086 jobb i Quebec. Efter att ha fått kritik från en del håll, där kritikerna ansåg att man inte skapade något nytt utan bara hindrade kapital att söka sig till lönande verksamheter, gjordes en studie vid Quebecs universitet om hur många jobb solidaritetsfonden egentligen hade skapat, inte bara räddat. Det framkom att 15 400 jobb hade skapats från starten. Det var jobb som främst hade skapats i områden med svag ekonomi. Fondens insatser hade dessutom ökat Quebecs ekonomi med 964 miljoner CAD. Samtidigt hade skatterabatterna kostat delstatsregeringen 397 miljoner CAD, och kostat den federala regeringen i Kanada 357 miljoner CAD. Således hade solidaritetsfonden för varje dollar den drog in, kostat 0,8 CAD - vinst således. Dessa summor betalade igen sig på så kort tid som mellan 2 och 3 år. Solidaritetsfonden har alltså varit till nytta för Quebec och dess befolkning. Trots detta har inte kritiska röster saknats, vissa anser att fonden alltför mycket riktar in sig på att bibehålla företag och för lite på att utveckla nya företag. Fondanhängarna menar dock att man hela tiden har ett lönsamhetskrav på sig, man förväntar sig en avkastning trots att man ser till att de sociala målen också upprätthålles.
MVH
jbig
Ekonomisk demokrati i praktiken...
Moderator: Moderatorgruppen
Det är väl bra att det finns de som tror att satsande på företag kan gynna ett samhälle. Bra insikt.
Varför har vi inte något liknande i Sverige (eller vad har vi?) tror du? Det måste väl ändå varit upp på tapeten.
Och det stat och kommuner satsar på företagande är fel? För lite? För mycket?
Vad tycker du saknas i Sverige vad det gäller investeringar på företagande?
Personligen så verkar väl det du beskriver bättre än tex ALMI. Det verkar ges möjlighet för mer aktiva val för de som är med att satsar. Individen n själv får avgöra om denne vill vara med. Så sänkt skatt (eller ökade avdragsmöjligehter, fast det är en teknikalitet) ger mer över till individen att bestämma. Bra. Om fonden går bra så sker ingen avkastning till investerarna?
Du kan ju jämföra med detta:
http://www.almi.se/
Om ALMI
ALMI Företagspartner
En viktig uppgift för samhället är att ge stabila spelregler och skapa generellt goda förutsättningar för företagandet i landet. I de flesta västliga industriländer finns det ett behov av vissa offentliga insatser för företag. Det motiveras av att marknaden inte på egen hand skapar alla förutsättningar som krävs för en god och stabil tillväxt i näringslivet. Grunden för ALMIs uppdrag är behovet av marknadskompletterande finansiering och affärsutveckling där ALMI är kanalen för näringslivspolitiska insatser som främjar näringslivets tillväxt.
ALMI Företagspartner AB ägs av staten och är moderbolag i en koncern med 21 dotterbolag som ägs till 51 procent av moderbolaget. Övriga ägare är landstingen, regionala styrelseorgan och kommunala samverkansorgan. Antalet anställda är cirka 450. Dotterbolagens styrelser består av politiker, representanter från det regionala näringslivet och organisationer med koppling till företagande. I de regionala bolagen bedrivs den operativa verksamheten. Moderbolagets uppgift är att svara för ledning, samordning, utveckling av produkter och verksamhet plus service i koncerngemensamma funktioner. ALMIs kreditverksamhet är självfinansierande. Drift och löpande verksamhet finansieras genom årliga anslag från ägarna.
Från idé till lönsamt företag
ALMIs uppdrag är att främja utvecklingen av konkurrenskraftiga små och medelstora företag samt stimulera nyföretagandet i syfte att skapa tillväxt och förnyelse i svenskt näringsliv. Verksamheten täcker hela processen från idé till lönsamt företag. Kundernas behov ser olika ut beroende på var i processen de befinner sig. Verksamheten är därför organiserad i tre affärsområden som utgår från de olika kundbehoven – Innovation, Nyföretagande och Etablerade företag. Inom de här områdena erbjuds framför allt två tjänster – finansiering och affärsutveckling. Det är det unika med ALMI, kombinationen av finansiering och affärsutveckling. Målet är att fler innovativa idéer kommersialiseras framgångsrikt, att fler livskraftiga företag startas och utvecklas samt att företagens konkurrenskraft och lönsamhet ökar.
I alla regioner
Den ekonomiska tillväxten i Sverige skapas i alla branscher och regioner. Det är viktigt att nå ut med tjänsterna till alla företag. Såväl tjänsteföretag som tillverkande företag, såväl exporterande företag som företag som producerar för lokal marknad. Alla bidrar till näringslivets tillväxt. Det är också viktigt att skapa rätt förutsättningar för alla grupper i samhället. Att förutsättningarna för företag skiljer sig åt, från Norrbotten till Skåne, är lätt att förstå. Därför finns ALMI i varje län, 21 bolag som vart och ett har god kunskap om förhållandena i regionen och kan anpassa tjänsterna till de regionala förutsättningarna och behoven.
Nära företagaren
Förståelse för företagarens verklighet och regionala förutsättningar är viktiga komponenter för ALMIs verksamhet. Ofta krävs också både ett nationellt och globalt perspektiv för att kunna bidra till företagens framgång. Tillsammans ställer detta höga krav på ALMI-konsultens kompetens.
Med hög kompetens
ALMI-konsulten kännetecknas av bred kompetens och lång erfarenhet. Många konsulter har lång erfarenhet av att arbeta med företag och företagare som vill utvecklas. Bland koncernens 450 medarbetare finns även spetskompetens inom många områden. Men all kompetens kring företagandets processer kan aldrig samlas i en och samma organisation. Därför samverkar ALMI också med en rad aktörer inom olika områden. Utifrån kompetens, breda nätverk och kombinationen finansiering och affärsutveckling har ALMI unika möjligheter att bidra till ett bra resultat och en lönsammare framtid för kunderna.
Varför har vi inte något liknande i Sverige (eller vad har vi?) tror du? Det måste väl ändå varit upp på tapeten.
Och det stat och kommuner satsar på företagande är fel? För lite? För mycket?
Vad tycker du saknas i Sverige vad det gäller investeringar på företagande?
Personligen så verkar väl det du beskriver bättre än tex ALMI. Det verkar ges möjlighet för mer aktiva val för de som är med att satsar. Individen n själv får avgöra om denne vill vara med. Så sänkt skatt (eller ökade avdragsmöjligehter, fast det är en teknikalitet) ger mer över till individen att bestämma. Bra. Om fonden går bra så sker ingen avkastning till investerarna?
Du kan ju jämföra med detta:
http://www.almi.se/
Om ALMI
ALMI Företagspartner
En viktig uppgift för samhället är att ge stabila spelregler och skapa generellt goda förutsättningar för företagandet i landet. I de flesta västliga industriländer finns det ett behov av vissa offentliga insatser för företag. Det motiveras av att marknaden inte på egen hand skapar alla förutsättningar som krävs för en god och stabil tillväxt i näringslivet. Grunden för ALMIs uppdrag är behovet av marknadskompletterande finansiering och affärsutveckling där ALMI är kanalen för näringslivspolitiska insatser som främjar näringslivets tillväxt.
ALMI Företagspartner AB ägs av staten och är moderbolag i en koncern med 21 dotterbolag som ägs till 51 procent av moderbolaget. Övriga ägare är landstingen, regionala styrelseorgan och kommunala samverkansorgan. Antalet anställda är cirka 450. Dotterbolagens styrelser består av politiker, representanter från det regionala näringslivet och organisationer med koppling till företagande. I de regionala bolagen bedrivs den operativa verksamheten. Moderbolagets uppgift är att svara för ledning, samordning, utveckling av produkter och verksamhet plus service i koncerngemensamma funktioner. ALMIs kreditverksamhet är självfinansierande. Drift och löpande verksamhet finansieras genom årliga anslag från ägarna.
Från idé till lönsamt företag
ALMIs uppdrag är att främja utvecklingen av konkurrenskraftiga små och medelstora företag samt stimulera nyföretagandet i syfte att skapa tillväxt och förnyelse i svenskt näringsliv. Verksamheten täcker hela processen från idé till lönsamt företag. Kundernas behov ser olika ut beroende på var i processen de befinner sig. Verksamheten är därför organiserad i tre affärsområden som utgår från de olika kundbehoven – Innovation, Nyföretagande och Etablerade företag. Inom de här områdena erbjuds framför allt två tjänster – finansiering och affärsutveckling. Det är det unika med ALMI, kombinationen av finansiering och affärsutveckling. Målet är att fler innovativa idéer kommersialiseras framgångsrikt, att fler livskraftiga företag startas och utvecklas samt att företagens konkurrenskraft och lönsamhet ökar.
I alla regioner
Den ekonomiska tillväxten i Sverige skapas i alla branscher och regioner. Det är viktigt att nå ut med tjänsterna till alla företag. Såväl tjänsteföretag som tillverkande företag, såväl exporterande företag som företag som producerar för lokal marknad. Alla bidrar till näringslivets tillväxt. Det är också viktigt att skapa rätt förutsättningar för alla grupper i samhället. Att förutsättningarna för företag skiljer sig åt, från Norrbotten till Skåne, är lätt att förstå. Därför finns ALMI i varje län, 21 bolag som vart och ett har god kunskap om förhållandena i regionen och kan anpassa tjänsterna till de regionala förutsättningarna och behoven.
Nära företagaren
Förståelse för företagarens verklighet och regionala förutsättningar är viktiga komponenter för ALMIs verksamhet. Ofta krävs också både ett nationellt och globalt perspektiv för att kunna bidra till företagens framgång. Tillsammans ställer detta höga krav på ALMI-konsultens kompetens.
Med hög kompetens
ALMI-konsulten kännetecknas av bred kompetens och lång erfarenhet. Många konsulter har lång erfarenhet av att arbeta med företag och företagare som vill utvecklas. Bland koncernens 450 medarbetare finns även spetskompetens inom många områden. Men all kompetens kring företagandets processer kan aldrig samlas i en och samma organisation. Därför samverkar ALMI också med en rad aktörer inom olika områden. Utifrån kompetens, breda nätverk och kombinationen finansiering och affärsutveckling har ALMI unika möjligheter att bidra till ett bra resultat och en lönsammare framtid för kunderna.
Hej Kallekula...
Skillnaden mellan vad ALMI sysslar med och exemplen från Kanada är välan att de senare handlar om ekonomisk demokrati - medan det svenska exemplet mer är att hålla icke-demokratiskt styrda företag under armarna med statliga medel! :lol:
På din fråga om det fattas något vad gäller satsandet på företagande i Sverige så är ju svaret det att man borde satsa mer på att skapa företag med demokratiskt styre, då bleve det bättre för alla! Även om säkert ALMI har gjort något rätt någon gång - får man välan hoppas!
De bästa spelreglerna vore ju att skapa lagar som syftar till att mer tvingande införa demokratin till näringslivet, och att satsa på de typer av företag som styrs av de anställda genom ett kollektivt indirekt styre - som jag tidigare i anndra trådar påpekat!
Det viktiga är ju att få bort kapitalismen från dagordrningen, eftersom det är exakt här problemen ligger!
De på denna, för det övriga samhället, destruktiva odyssé av slöseri:
I Sverige ser vi att de stora bolagen på börsen år 2004 gjorde hela 245 miljarder kronor i vinst. Trots det förlorade tusentals svenskar sina jobb i dessa storbolag. Aktieägarna erhöll 82 miljarder i utdelning, medan 8000 människor tvingades ut i arbetslöshet.
De stora företagen Ericsson, sparkade 5807 människor år 2004, medan samma bolag anställde 1000 personer i Ericsson Indien.
Så här kan vi fortsätta:
ABB hade 6381 miljoner kronor i vinst – samtidigt sparkade man 885 människor.
Atlas Copco tjänade 6380 miljoner kronor, de anställde dock 78 personer.
Astra Zeneca tjänade över 32 miljarder, men anställde bara 100 personer.
Samma visa är det i följande storföretag:
Electrolux
Föreningssparbanken
Gambro
Getinge
Handelsbanken
Holmen
Investor
Nokia
Nordea
OMX
Sandvik
Scania
SEB
Securitas
SCA
Skandia
Skanska
SKF
SSAB
Stora Enso
Swedish Match
Teliasonera
Trelleborg
Volvo
Så här ser det ut i de flesta storbolag – enorma vinster! Men man anställer få, eller så gör man sig av med folk istället.
Totalt ökade vinsterna år 2004 med över 23 miljarder från året innan. Samtidigt sparkade man alltså 8100 personer.
Sanningen är den att den nya kapitalismen inte genererar mer jobb, bara tillväxt till ett fåtal. Tvärtom genererar den allt mer arbetslöshet och otrygghet!
Det är här vi anar orsakerna till den svenska krisen vad gäller arbetslösheten och problemen med att ordna jobb till alla.
Källa: Aftonbladet, 17 augusti 2005, sid 18-19/Stockholmsbörsens A-lista för år 2004
MVH
jbig
Skillnaden mellan vad ALMI sysslar med och exemplen från Kanada är välan att de senare handlar om ekonomisk demokrati - medan det svenska exemplet mer är att hålla icke-demokratiskt styrda företag under armarna med statliga medel! :lol:
På din fråga om det fattas något vad gäller satsandet på företagande i Sverige så är ju svaret det att man borde satsa mer på att skapa företag med demokratiskt styre, då bleve det bättre för alla! Även om säkert ALMI har gjort något rätt någon gång - får man välan hoppas!
De bästa spelreglerna vore ju att skapa lagar som syftar till att mer tvingande införa demokratin till näringslivet, och att satsa på de typer av företag som styrs av de anställda genom ett kollektivt indirekt styre - som jag tidigare i anndra trådar påpekat!
Det viktiga är ju att få bort kapitalismen från dagordrningen, eftersom det är exakt här problemen ligger!
De på denna, för det övriga samhället, destruktiva odyssé av slöseri:
I Sverige ser vi att de stora bolagen på börsen år 2004 gjorde hela 245 miljarder kronor i vinst. Trots det förlorade tusentals svenskar sina jobb i dessa storbolag. Aktieägarna erhöll 82 miljarder i utdelning, medan 8000 människor tvingades ut i arbetslöshet.
De stora företagen Ericsson, sparkade 5807 människor år 2004, medan samma bolag anställde 1000 personer i Ericsson Indien.
Så här kan vi fortsätta:
ABB hade 6381 miljoner kronor i vinst – samtidigt sparkade man 885 människor.
Atlas Copco tjänade 6380 miljoner kronor, de anställde dock 78 personer.
Astra Zeneca tjänade över 32 miljarder, men anställde bara 100 personer.
Samma visa är det i följande storföretag:
Electrolux
Föreningssparbanken
Gambro
Getinge
Handelsbanken
Holmen
Investor
Nokia
Nordea
OMX
Sandvik
Scania
SEB
Securitas
SCA
Skandia
Skanska
SKF
SSAB
Stora Enso
Swedish Match
Teliasonera
Trelleborg
Volvo
Så här ser det ut i de flesta storbolag – enorma vinster! Men man anställer få, eller så gör man sig av med folk istället.
Totalt ökade vinsterna år 2004 med över 23 miljarder från året innan. Samtidigt sparkade man alltså 8100 personer.
Sanningen är den att den nya kapitalismen inte genererar mer jobb, bara tillväxt till ett fåtal. Tvärtom genererar den allt mer arbetslöshet och otrygghet!
Det är här vi anar orsakerna till den svenska krisen vad gäller arbetslösheten och problemen med att ordna jobb till alla.
Källa: Aftonbladet, 17 augusti 2005, sid 18-19/Stockholmsbörsens A-lista för år 2004
MVH
jbig
Jbig skrev:Hej Kallekula...
Skillnaden mellan vad ALMI sysslar med och exemplen från Kanada är välan att de senare handlar om ekonomisk demokrati - medan det svenska exemplet mer är att hålla icke-demokratiskt styrda företag under armarna med statliga medel! :lol:
Okej. Missade vilket inflytande fick de som satsade i denna fond i de företag som tar del av fonden?
Fick de avkastning på investerat kapital?
Att företag tar del av dessa fonder, på frivillig basis, ser jag inget som helst fel i. Det är upp till var och en att själv bestämma.
Att ge skatteavdrag för oss vanliga dödliga ifall vi vill investera i företag är väl en kanonbra ide. Varför tror du inte vi har detta i Sverige?
Hejsan Kallekulan...
Läser du ej det som står i texterna månne? I texten framgår det ju klart att arbetardrivna, demokratiska företag är effektivare, skapar mer jobb oche renderar mer demokrati till samhället än de privatamotsvarigheterna. Klart de genererade vinst åt dem, oftast delstatsregeringen, som satsade i dem! Men något inflytande erhöll knappast investerarna, mer än att de som statsmakt ytterst styr statsmakten och spelreglerna för alla företag!
Men att investera i dessa företag sker på ungeför samma villkor som på den övriga marknaden. Det är dock inte det som är det intressanta, det är innehållet i dessa företag - att de talar emot din tanke att det inte finns några alternativ till kapitalismen som dessutom äro bättre! :wink:
P.S. Intressant att du inte vågar besvara denna fråga numera - finns det alternativ till kapitalistiskt drivna privata företag som äro mer sympatiska ur mänsklig och demokratisk synvinkel, samt dessutom effektivare vad gäller produktiviteten? Vad är det som skrämmer dig från att svara? :D
MVH
jbig
Läser du ej det som står i texterna månne? I texten framgår det ju klart att arbetardrivna, demokratiska företag är effektivare, skapar mer jobb oche renderar mer demokrati till samhället än de privatamotsvarigheterna. Klart de genererade vinst åt dem, oftast delstatsregeringen, som satsade i dem! Men något inflytande erhöll knappast investerarna, mer än att de som statsmakt ytterst styr statsmakten och spelreglerna för alla företag!
Men att investera i dessa företag sker på ungeför samma villkor som på den övriga marknaden. Det är dock inte det som är det intressanta, det är innehållet i dessa företag - att de talar emot din tanke att det inte finns några alternativ till kapitalismen som dessutom äro bättre! :wink:
P.S. Intressant att du inte vågar besvara denna fråga numera - finns det alternativ till kapitalistiskt drivna privata företag som äro mer sympatiska ur mänsklig och demokratisk synvinkel, samt dessutom effektivare vad gäller produktiviteten? Vad är det som skrämmer dig från att svara? :D
MVH
jbig
Det satsas ju mer och mer på fonder och aktier och det är klart då har man ju möjlighet att påverka vad som sker i de företag i vilka man investerat i. Den möjligheten står ju alla tillbuds redan idag. Visst är det bra.
Sen kan man tänka sig villkorade fonder. Som du beskriver där företagen är förpliktigade, vad det nu kan tänkas vara. Där avkastningen på fonden kanske är tryggare pensioner, eller vad det nu kan tänkas vara.
Då är det upp till investerarna att välja vilken typ av fond, eller aktier man vill välja.
Låna pengar från banken, traditionellt riskkapitalbolag, den typ av investerare/fond du beskriver. Vara enskilt företag. Introduceras på börsen osv osv. Företagare väger väl både för och nackdelar med olika former, sedan väljer de. Och där är hela poängen de väljer. Bara bra.
Allt frid och fröjd. Du behöver inte tror att jag är emot detta. Säger att det är bra.
Sen kan man tänka sig villkorade fonder. Som du beskriver där företagen är förpliktigade, vad det nu kan tänkas vara. Där avkastningen på fonden kanske är tryggare pensioner, eller vad det nu kan tänkas vara.
Då är det upp till investerarna att välja vilken typ av fond, eller aktier man vill välja.
Låna pengar från banken, traditionellt riskkapitalbolag, den typ av investerare/fond du beskriver. Vara enskilt företag. Introduceras på börsen osv osv. Företagare väger väl både för och nackdelar med olika former, sedan väljer de. Och där är hela poängen de väljer. Bara bra.
Allt frid och fröjd. Du behöver inte tror att jag är emot detta. Säger att det är bra.
Jbig skrev:
P.S. Intressant att du inte vågar besvara denna fråga numera - finns det alternativ till kapitalistiskt drivna privata företag som äro mer sympatiska ur mänsklig och demokratisk synvinkel, samt dessutom effektivare vad gäller produktiviteten? Vad är det som skrämmer dig från att svara? :D
MVH
jbig
Tja jag kan ju bara besvara det du just har beskrivit och det svaret har du fått.
Har du andra exempel så får jag väl ta ställning till dem då.
Hej Kallekulan...
Nej du, inte försöka slingra dig, för nu vet vi vad du är rädd att besvara!
Finns det alternativ till kapitalistiskt drivna privata företag som äro mer sympatiska ur mänsklig och demokratisk synvinkel, samt dessutom effektivare vad gäller produktiviteten? Vad är det som skrämmer dig från att svara?
Här har vi rävsaxen, och den kommer att framläggs för dig, tills du svarar på den! :lol:
MVH
jbig
Nej du, inte försöka slingra dig, för nu vet vi vad du är rädd att besvara!
Finns det alternativ till kapitalistiskt drivna privata företag som äro mer sympatiska ur mänsklig och demokratisk synvinkel, samt dessutom effektivare vad gäller produktiviteten? Vad är det som skrämmer dig från att svara?
Här har vi rävsaxen, och den kommer att framläggs för dig, tills du svarar på den!
:lol:
MVH
jbig
Hej Kallekula...
Varförär du så rädd att besvara frågan?
Vi ställer den igen!
Finns det demokratiska alternativ till kapitalismen och de privata företagen?
Varför så rädd för frågan? Läsarna undrar ju varför du plötsligt bliver så fåordig? Det är välan inget farligt att besvara denna fråga? För så länge du räds denna fråga, desto mer inser ju läsarna att du försöker undkomma den? Inte sant? :lol:
Varförär du så rädd att besvara frågan?
Vi ställer den igen!
Finns det demokratiska alternativ till kapitalismen och de privata företagen?
Varför så rädd för frågan? Läsarna undrar ju varför du plötsligt bliver så fåordig? Det är välan inget farligt att besvara denna fråga? För så länge du räds denna fråga, desto mer inser ju läsarna att du försöker undkomma den? Inte sant? :lol:
Vi kör vidare i vårt sökande efter alternativen till den destruktiva kapitalismen. Det ser ut som vi är den ekonomiska demokratin på spåren, den finns och den är reell!
De personalägda företagen i USA…
I USA arbetade det år 1998 15 miljoner amerikaner i personalägda företag, det var omkring 12 av den samlade arbetsstyrkan i landet. Stödet för denna företeelse kommer från både den yttersta högern såväl som från de mer demokratiska krafterna vänster därom. Flertalet som arbetar i dessa företag äger en liten del av företagen, men det finns många där de anställda äger mer än 50 procent av företagen och ibland hela företaget. Det största löntagarägda företaget under åren 1997-1998 var United Airlines, med över 80 000 anställda vilka tillsammans ägde 55 procent av företaget. Den större delen av de löntagarägda företagen är dock små eller medelstora, ibland är det frågan om rent pensionssparande, i andra fall är personalen en partner till ägarfamiljen och i en del fall har löntagarna tagit över ett företag vid ett generationsbyte. Andra personalägda företag har uppstått vid räddningsaktioner för nedläggningshotade företag och en del har bildats för att ta hand om avknoppningar från större koncerner. Löntagarägande har lång tradition i USA, liksom i Sverige. Ofta var det företag som ägdes och drevs i kooperativ form för att klara försörjning i dåliga tider eller som svar på arbetsgivares stridsåtgärder.
Redan 1791 organiserades ett arbetarkooperativ av möbelsnickare i Philadelphia som strejkade för 10 timmars arbetsdag. En tradition som fortsatte 1800-talet igenom, vissa kooperativ gick bra, andra gick omkull efter ett eller två år. Inte sällan var det problem för dessa företag att få lån och möjligheter till kapital att sätta in i företagen. Samhällseliterna var emot denna utveckling och försökte motarbeta den, något som delvis lyckades. De löntagarägda företagen blev aldrig ett vanligt inslag i näringslivet, varken i USA eller i Sverige. Även om ”Knights of Labor” var en betydande organisation i USA under 1880-talet med närmare 200 arbetarkooperativ. Även dessa försvann, både pga egna misstag liksom av organiserade kampanjer från banker och kapitalister som påtvingade kooperativen högre fraktpriser samt att detaljhandeln vägrade ta emot deras produkter. När de större företagen växte fram, organiserade sig facken på samma sätt som i Europa, med krav på kollektivavtal som gynnade arbetarna från 1890-talet och fram till 1920-talet. En del kooperativ överlevde dock och de var den brygga som förde över idéerna om ekonomisk demokrati till den moderna tiden.
I löntagarägda företag, som exemplen från USA och Kanada har visat, är facket en viktig faktor. Det ser till så att medlemmarna får utbildning vilket gör att de kan använda sin ägarmakt än mer effektivare. Det finns dock en del problem med denna form av ägande. Löntagarna i ett upprättat nytt företag där de har fått ägandemajoriteten, kan lätt komma i konflikt med både sina egna gamla värderingar och de representanter som styr företaget, i det nordamerikanska fallet oftast fackmedlemmar.
Facket får större insyn i ett företag och dess möjligheter, inte minst vad det har råd att betala i löner, något som kan bli besvärligt att förklara för övriga anställda. Ett löntagarägt företag är ju utsatt för samma konkurrens som andra företag på marknaden, och kan tvingas rationalisera och ibland även avskeda folk. Då blir det lätt bråk. Jobb kan lottas ut för att man skall behålla yngre förmågor för att man vill ha ned medelåldern i ett företag. Gamla trotjänare kanske måste avskedas, något som alltid är svårt, och kan skapa svåra konflikter mellan tidigare arbetskamrater, liksom långvarig bitterhet.
Inte bara fackets roll förändras, också företagsledningarna får en delvis ny roll, nu är ju alla aktieägare även anställda. Kapitalägarnas och löntagarnas intressen flyter samman. Företagsledningen måste ta hänsyn till både företagets och de anställdas intressen, och de anställda måste ta hänsyn till företagets och företagsledningens intressen. Det är tuffare att leda ett personalägt företag, eftersom ledningen dagligen träffar sina ägare.
Det svider allt mer hos de liberaler som tror att det inte finns demokratiska alternativ till de privata företagen och den kapitalistiska ekonomin. Här visar vi alternativen, och samtidigt som vi gör detta, så framkommer en bild av en liberalism som har icke så få beröringspunkter med den fascistoida idétraditionen! Liberalerna vet det, och deras rädsla för dessa texter är enorm - för här ligger början av den teoretiska ansats som kommer att förpassa kapitalismen till historiens sophög, där den tillsammans med nazism, kommunism, liberalism och fascism bäst passar!
MVH
jbig
De personalägda företagen i USA…
I USA arbetade det år 1998 15 miljoner amerikaner i personalägda företag, det var omkring 12 av den samlade arbetsstyrkan i landet. Stödet för denna företeelse kommer från både den yttersta högern såväl som från de mer demokratiska krafterna vänster därom. Flertalet som arbetar i dessa företag äger en liten del av företagen, men det finns många där de anställda äger mer än 50 procent av företagen och ibland hela företaget. Det största löntagarägda företaget under åren 1997-1998 var United Airlines, med över 80 000 anställda vilka tillsammans ägde 55 procent av företaget. Den större delen av de löntagarägda företagen är dock små eller medelstora, ibland är det frågan om rent pensionssparande, i andra fall är personalen en partner till ägarfamiljen och i en del fall har löntagarna tagit över ett företag vid ett generationsbyte. Andra personalägda företag har uppstått vid räddningsaktioner för nedläggningshotade företag och en del har bildats för att ta hand om avknoppningar från större koncerner. Löntagarägande har lång tradition i USA, liksom i Sverige. Ofta var det företag som ägdes och drevs i kooperativ form för att klara försörjning i dåliga tider eller som svar på arbetsgivares stridsåtgärder.
Redan 1791 organiserades ett arbetarkooperativ av möbelsnickare i Philadelphia som strejkade för 10 timmars arbetsdag. En tradition som fortsatte 1800-talet igenom, vissa kooperativ gick bra, andra gick omkull efter ett eller två år. Inte sällan var det problem för dessa företag att få lån och möjligheter till kapital att sätta in i företagen. Samhällseliterna var emot denna utveckling och försökte motarbeta den, något som delvis lyckades. De löntagarägda företagen blev aldrig ett vanligt inslag i näringslivet, varken i USA eller i Sverige. Även om ”Knights of Labor” var en betydande organisation i USA under 1880-talet med närmare 200 arbetarkooperativ. Även dessa försvann, både pga egna misstag liksom av organiserade kampanjer från banker och kapitalister som påtvingade kooperativen högre fraktpriser samt att detaljhandeln vägrade ta emot deras produkter. När de större företagen växte fram, organiserade sig facken på samma sätt som i Europa, med krav på kollektivavtal som gynnade arbetarna från 1890-talet och fram till 1920-talet. En del kooperativ överlevde dock och de var den brygga som förde över idéerna om ekonomisk demokrati till den moderna tiden.
I löntagarägda företag, som exemplen från USA och Kanada har visat, är facket en viktig faktor. Det ser till så att medlemmarna får utbildning vilket gör att de kan använda sin ägarmakt än mer effektivare. Det finns dock en del problem med denna form av ägande. Löntagarna i ett upprättat nytt företag där de har fått ägandemajoriteten, kan lätt komma i konflikt med både sina egna gamla värderingar och de representanter som styr företaget, i det nordamerikanska fallet oftast fackmedlemmar.
Facket får större insyn i ett företag och dess möjligheter, inte minst vad det har råd att betala i löner, något som kan bli besvärligt att förklara för övriga anställda. Ett löntagarägt företag är ju utsatt för samma konkurrens som andra företag på marknaden, och kan tvingas rationalisera och ibland även avskeda folk. Då blir det lätt bråk. Jobb kan lottas ut för att man skall behålla yngre förmågor för att man vill ha ned medelåldern i ett företag. Gamla trotjänare kanske måste avskedas, något som alltid är svårt, och kan skapa svåra konflikter mellan tidigare arbetskamrater, liksom långvarig bitterhet.
Inte bara fackets roll förändras, också företagsledningarna får en delvis ny roll, nu är ju alla aktieägare även anställda. Kapitalägarnas och löntagarnas intressen flyter samman. Företagsledningen måste ta hänsyn till både företagets och de anställdas intressen, och de anställda måste ta hänsyn till företagets och företagsledningens intressen. Det är tuffare att leda ett personalägt företag, eftersom ledningen dagligen träffar sina ägare.
Det svider allt mer hos de liberaler som tror att det inte finns demokratiska alternativ till de privata företagen och den kapitalistiska ekonomin. Här visar vi alternativen, och samtidigt som vi gör detta, så framkommer en bild av en liberalism som har icke så få beröringspunkter med den fascistoida idétraditionen! Liberalerna vet det, och deras rädsla för dessa texter är enorm - för här ligger början av den teoretiska ansats som kommer att förpassa kapitalismen till historiens sophög, där den tillsammans med nazism, kommunism, liberalism och fascism bäst passar!
MVH
jbig
Si så nu kom det mer:
Kan man vara anställd om man äger 100% i ett företag? Är man inte ägare/egen företagare då? 80% 50% 10% eller vad är man då? Delägare? Delägarskap ger ökat inflytande, men det är ju så självklart att påpeka att det blir tvivialt. Äger du ett företag är du då löntagare? Strunt samma teknikaliteter bara.
Ja United Airlines är väl det bästa exemplet på ett företag som inte verkar på en kapitalistisk marknad. :lol:
Att ha en del i det företag man jobbar i en ju en kanonbra morot. Ger ökad motivation. Men som sagt detta har jag sagt så många gånger. Fast det verkar som man måste säga det några gånger till.
Så återigen det är väl bara bra att investera i det företag man jobbar i. Ser inget fel i det.
Det är inte mig du ska skälla på Jbig läser du bara vad jag skriver, och läser du rätt så inser du det.
Kan man vara anställd om man äger 100% i ett företag? Är man inte ägare/egen företagare då? 80% 50% 10% eller vad är man då? Delägare? Delägarskap ger ökat inflytande, men det är ju så självklart att påpeka att det blir tvivialt. Äger du ett företag är du då löntagare? Strunt samma teknikaliteter bara.
Ja United Airlines är väl det bästa exemplet på ett företag som inte verkar på en kapitalistisk marknad. :lol:
Att ha en del i det företag man jobbar i en ju en kanonbra morot. Ger ökad motivation. Men som sagt detta har jag sagt så många gånger. Fast det verkar som man måste säga det några gånger till.
Så återigen det är väl bara bra att investera i det företag man jobbar i. Ser inget fel i det.
Det är inte mig du ska skälla på Jbig läser du bara vad jag skriver, och läser du rätt så inser du det.
Hejsan Kallekulan...
Så nu börjar du acceptera den ekonomiska demokratin? Eller?
Du ansåg ju tidigare inte att de arbetande och anställda kunde klara av att delvis styra företagen! Inte heller ansåg du att det gick att införa mer demokrati inom näringslivet! Som du ser är du ju motbevisad! :lol:
Det går att skapa ekonomisk demokrati! Idag drivs företagen på en kapitalistisk marknad, visst, men med tiden blir det enbart en marknad, kan vi tänka! En marknad där demokratiska regler införs i hela näringslivet! Det var ju detta du var rädd för! :wink:
Då återstår ju bara frågan:
Finns det demokratiska alternativ till kapitalismen och de privata företagen?
Vågar du ta steget och svara? :lol:
MVH
jbig
Så nu börjar du acceptera den ekonomiska demokratin? Eller?
Du ansåg ju tidigare inte att de arbetande och anställda kunde klara av att delvis styra företagen! Inte heller ansåg du att det gick att införa mer demokrati inom näringslivet! Som du ser är du ju motbevisad! :lol:
Det går att skapa ekonomisk demokrati! Idag drivs företagen på en kapitalistisk marknad, visst, men med tiden blir det enbart en marknad, kan vi tänka! En marknad där demokratiska regler införs i hela näringslivet! Det var ju detta du var rädd för! :wink:
Då återstår ju bara frågan:
Finns det demokratiska alternativ till kapitalismen och de privata företagen?
Vågar du ta steget och svara? :lol:
MVH
jbig
Tja jag kan ju bara besvara det du just nu har beskrivit och det svaret har du fått.
Har du andra exempel, eller förslag, så får jag väl ta ställning till dem då.
Kalla det du motbevisad om det känns bra för dig. Hur du nu får det till det? Tycker som sagt att vad du hitintills i DENNA tråd skrivit verkar vettigt.
För vi talar än så länge bara om att företagarna själva ska få välja, inte tvång, vilka investerare/fonder de ska acceptera/ta del av. Än så länge talar vi om att det är upp till arbetarna själva att välja hur och vad de ska göra, vad de ska investera i.
Och ja delägarskap ger mer inflytande. Det är som sagt i den närmaste en självklarhet. Onödigt att påpeka, så det behöver du inte ta upp mer. Det tror jag nog de flesta fattar. Jag är för mer delägande i företag. Det ger en ökad morot. Kan vara bra för de som vill det, och har möjlighet att bli det. Det har jag sagt, vet inte hur många gånger. Någon gång kanske du läser det.
Har du andra exempel, eller förslag, så får jag väl ta ställning till dem då.
Kalla det du motbevisad om det känns bra för dig. Hur du nu får det till det? Tycker som sagt att vad du hitintills i DENNA tråd skrivit verkar vettigt.
För vi talar än så länge bara om att företagarna själva ska få välja, inte tvång, vilka investerare/fonder de ska acceptera/ta del av. Än så länge talar vi om att det är upp till arbetarna själva att välja hur och vad de ska göra, vad de ska investera i.
Och ja delägarskap ger mer inflytande. Det är som sagt i den närmaste en självklarhet. Onödigt att påpeka, så det behöver du inte ta upp mer. Det tror jag nog de flesta fattar. Jag är för mer delägande i företag. Det ger en ökad morot. Kan vara bra för de som vill det, och har möjlighet att bli det. Det har jag sagt, vet inte hur många gånger. Någon gång kanske du läser det.
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster