Kognitivt

[Katana]

Vad är människans största kognitiva brist ?
Vad är det arten människan är sämst på att hantera ?

[Rizz]

Begrundandes det ständiga strävandet "framåt" trots ett evigt krig mot bättre vetande, syns människan understundom förlora insikt & förståelse över det egna handlandet. I både stort som smått, enskilt som i grupp faller konsekvensanalyser & riskkalkylerande av olika anledningar som torra höstlöv till marken när det handlar om den egna framtiden...

Summan av kardemumman & svaret på frågan blir då - Sig själv.

[J R Auk]

Värderande.

Dom flesta har inte ens sökt formulera vad en värdering är för något.

[Seth]

självmedvetandet.

Känns som att vår brist på perspektiv och ständiga bejakande utav oss själva, lägger grunden för vårat värderande och vårat begär efter självuppfyllande.

Att vara människa, att verkligen VARA människa är att inte se människan, inte döma människan, aldrig analysera människan. Bara känna människan.

[J R Auk]

självmedvetandet.

Känns som att vår brist på perspektiv och ständiga bejakande utav oss själva, lägger grunden för vårat värderande och vårat begär efter självuppfyllande.

Att vara människa, att verkligen VARA människa är att inte se människan, inte döma människan, aldrig analysera människan. Bara känna människan.

Så du menar att det är i betraktandet av oss själva vi brister? Är det våra receptorer eller att vi behandlar det som når oss felaktigt som leder till vanföreställningen?

Jag ser det mer som att  genom att vi oftast inte tänker efter vad en värdering är, och låter den styras av emotioner, får vi en bristfällig bild av oss själva då vi i någon mån måste värdera oss och andra för att relatera med varandra.

[Carpe Nihil]

Vad är människans största kognitiva brist ?
Vad är det arten människan är sämst på att hantera ?

Vår egen mänsklighet - med allt det innebär.

J R Auk - det är faktiskt rätt svårt att få en exakt fixering av begreppet värdering. Men det är klart, att närma sig förståelse är alltid fint ^^

[J R Auk]

Vad är människans största kognitiva brist ?
Vad är det arten människan är sämst på att hantera ?

Vår egen mänsklighet - med allt det innebär.

J R Auk - det är faktiskt rätt svårt att få en exakt fixering av begreppet värdering. Men det är klart, att närma sig förståelse är alltid fint ^^

Jag håller med dig fullständigt.
Jag hävdar inga sanningar angående värderingar, det viktiga är att söka vad det är som vi hävdar när vi hävdar en värdering.

[Carpe Nihil]

Mjo. Det verkar som att man ofta måste gå den bakvända vägen och förstå det bristfälliga språket först, och sen systematisera praktiken. Just värderingar är ett personligt favoritämne.. bland annat skillnaden mellan empiriska omdömen och värdeomdömen är något jag fastnar på.

[Seth]

självmedvetandet.

Känns som att vår brist på perspektiv och ständiga bejakande utav oss själva, lägger grunden för vårat värderande och vårat begär efter självuppfyllande.

Att vara människa, att verkligen VARA människa är att inte se människan, inte döma människan, aldrig analysera människan. Bara känna människan.

Så du menar att det är i betraktandet av oss själva vi brister? Är det våra receptorer eller att vi behandlar det som når oss felaktigt som leder till vanföreställningen?

Jag ser det mer som att  genom att vi oftast inte tänker efter vad en värdering är, och låter den styras av emotioner, får vi en bristfällig bild av oss själva då vi i någon mån måste värdera oss och andra för att relatera med varandra.

Relationen människor emellan som du talar om, är ett måste för att vi ska kunna identifiera oss själva (rätta mig?). Det förhållandet skulle inte kunna bistå om vi inte hade en självmedvetenhet, det är ju på det sättet vi kan jämföra oss själva med världsaltet. Detta medvetande skapar i sin form motsättningar, helt enkelt för att vi har olika värderingar och utgår ifrån olika centras. Vi behöver inte bli mer ingående än såhär på självmedvetandets del av vår perception; värderingar, jämförelser och strävan.
   Mitt huvudsakliga resonemang i varför självmedvetandet är människans största kognitiva brist (eller faktor). Framstår kanske som defus då självmedvetenhet i sitt spektra inte är någon bestämd faktor. Men grundläggande för mig är sökandet efter det mest basala och grundläggande svaret oavsett frågeställning. Däför fragmenterar jag ned våra brister till sin enklaste plattform och där hittar jag slutligen: självmedvetenheten. En värdering står i relation till dig själv och alla dina tycken, du själv står i relation till omvärlden och alla andra människor, och anledningen till att du kan tänka i dem banorna är "självmedvetenhet." Intressant i frågan är att självmedvetenhet också är relativ och inte en absolut egenskap hos människan.
  Min definition av brister är något som bidrar till negativa faktorer, något som vi gör eller inte gör, som skapar konflikt: och jag tror självmedvetenhet är den största bakomliggande faktorn för människans konflikt.
Mvh

[Rafael]

Jag håller med dig fullständigt.
Jag hävdar inga sanningar angående värderingar, det viktiga är att söka vad det är som vi hävdar när vi hävdar en värdering

Och det är i sin tur också en värdering? Går det att komma bort från detta? I så fall hur

[J R Auk]

Jag håller med dig fullständigt.
Jag hävdar inga sanningar angående värderingar, det viktiga är att söka vad det är som vi hävdar när vi hävdar en värdering

Och det är i sin tur också en värdering? Går det att komma bort från detta? I så fall hur

Att tala och kommunicera utan värdeutlåtanden?

Visst går det, men man blir anklagad för att vara distanserad och oengagerad då. Vi vill avkräva värderingar av varandra då detta ger form åt den avkrävde.

En god summering för vad värderande är finner jag i bestämmandet av relationen saker emellan. Ungefär som att vi inte kan beskriva något som längre utan att referera till något annat.

Jag kan inte komma och tänka på ett enda värdeutlåtande som enbart anknyter till utlåtandet självt. Någon annan?

[J R Auk]

självmedvetandet.

Känns som att vår brist på perspektiv och ständiga bejakande utav oss själva, lägger grunden för vårat värderande och vårat begär efter självuppfyllande.

Att vara människa, att verkligen VARA människa är att inte se människan, inte döma människan, aldrig analysera människan. Bara känna människan.

Så du menar att det är i betraktandet av oss själva vi brister? Är det våra receptorer eller att vi behandlar det som når oss felaktigt som leder till vanföreställningen?

Jag ser det mer som att  genom att vi oftast inte tänker efter vad en värdering är, och låter den styras av emotioner, får vi en bristfällig bild av oss själva då vi i någon mån måste värdera oss och andra för att relatera med varandra.

Relationen människor emellan som du talar om, är ett måste för att vi ska kunna identifiera oss själva (rätta mig?). Det förhållandet skulle inte kunna bistå om vi inte hade en självmedvetenhet, det är ju på det sättet vi kan jämföra oss själva med världsaltet. Detta medvetande skapar i sin form motsättningar, helt enkelt för att vi har olika värderingar och utgår ifrån olika centras. Vi behöver inte bli mer ingående än såhär på självmedvetandets del av vår perception; värderingar, jämförelser och strävan.
   Mitt huvudsakliga resonemang i varför självmedvetandet är människans största kognitiva brist (eller faktor). Framstår kanske som defus då självmedvetenhet i sitt spektra inte är någon bestämd faktor. Men grundläggande för mig är sökandet efter det mest basala och grundläggande svaret oavsett frågeställning. Däför fragmenterar jag ned våra brister till sin enklaste plattform och där hittar jag slutligen: självmedvetenheten. En värdering står i relation till dig själv och alla dina tycken, du själv står i relation till omvärlden och alla andra människor, och anledningen till att du kan tänka i dem banorna är "självmedvetenhet." Intressant i frågan är att självmedvetenhet också är relativ och inte en absolut egenskap hos människan.
  Min definition av brister är något som bidrar till negativa faktorer, något som vi gör eller inte gör, som skapar konflikt: och jag tror självmedvetenhet är den största bakomliggande faktorn för människans konflikt.
Mvh

Jag ser jaget mer som något pålagt och därav sekundärt. Men jag ser vad du menar och det instämmer jag i.
Jag tänker mig en betraktare och en kännande sådan och att det är något föregående "självmedvetenheten". Jag lägger värderandena a prio något som kan vara självmedvetanden.
Därav får vi jobba genom begreppen till en förförståelse för värderingar innan betraktelsen av jaget kan uppstå.

Inte alla intellektuella processer måste vara del av jaget, jag erkänner Freuds poäng med "över-" och "under-jag". Men allt är ju förstås bara en förskjutning av begreppen. Jag vill inte lägga beslag på dom.

[Makterna]

Vad är människans största kognitiva brist ?
Vad är det arten människan är sämst på att hantera ?

Ångest kanske?

Eller att hålla huvudet kallt när det gäller att lösa problem i frågor som är så känslomässigt upprörande att moralpanik inträffar, t.ex. sexualbrott eller andra tabubelagda ämnen (religion för de som är strängt religiösa, nazism, etc).

[Vici]

En dum fråga, och omöjligt att besvara för en människa. Dessutom ställer du samma fråga två gånger.

[Vici]

Mitt svar gäller Katans fråga

Vad är människans största kognitiva brist ?
Vad är det arten människan är sämst på att hantera ?