Var tror ni att "plötsliga insikter" kommer ifrån?
Till exempel när man inte vet hur man ska förhålla sig till något i en situation för att helt plötsligt känna någonting som är mer än stark övertygelse om vad som är rätt.
Upplevde nämligen just det.
Plötsliga insikter
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Plötsliga insikter
Jag tror att människan har ett behov av att ibland vara betänksam och tvivlande, för att i andra lägen bara köra på och vara självsäker.
I lugna situationer när man har mycket tid på sig är det oftast sunt att ifrågasätta sina idéer och vara tveksam, medan man i stressade situationer kan tjäna mer på att ha full tilltro till en idé, även om den kanske inte är den allra bästa.
Så; eftersom de allra flesta av oss lever rätt lugna liv så är vi mest vana vid det första läget; vi velar och ifrågasätter, ser på saker i olika perspektiv och gör avvägningar mellan för- och nackdelar. Ofta kommer vi på en förnuftig lösning (eller åtminstone en som vi tycker är förnuftig) på det här viset när vi gjort tillräckligt med överväganden, så det är den sortens tankeprocess vi är vana vid.
Men ibland kommer vi inte på någon tillräckligt bra lösning efter den vanliga tiden av överväganden. Då går vi över till ett rätt okänt område, ett som vi förknippar med oro och stress. Särskilt när vi också befinner oss under tidspress. Det här är precis den sortens signaler som triggar vårt andra beslutsläge; det impulsiva. Så vår hjärna byter helt enkelt växel och går från det tveksamma läget till det självsäkra; och vi känner en särskild drivkraft, tilltro och optimism som vi inte riktigt är vana vid. Vi kallar det intuition eller "magkänsla".
I lugna situationer när man har mycket tid på sig är det oftast sunt att ifrågasätta sina idéer och vara tveksam, medan man i stressade situationer kan tjäna mer på att ha full tilltro till en idé, även om den kanske inte är den allra bästa.
Så; eftersom de allra flesta av oss lever rätt lugna liv så är vi mest vana vid det första läget; vi velar och ifrågasätter, ser på saker i olika perspektiv och gör avvägningar mellan för- och nackdelar. Ofta kommer vi på en förnuftig lösning (eller åtminstone en som vi tycker är förnuftig) på det här viset när vi gjort tillräckligt med överväganden, så det är den sortens tankeprocess vi är vana vid.
Men ibland kommer vi inte på någon tillräckligt bra lösning efter den vanliga tiden av överväganden. Då går vi över till ett rätt okänt område, ett som vi förknippar med oro och stress. Särskilt när vi också befinner oss under tidspress. Det här är precis den sortens signaler som triggar vårt andra beslutsläge; det impulsiva. Så vår hjärna byter helt enkelt växel och går från det tveksamma läget till det självsäkra; och vi känner en särskild drivkraft, tilltro och optimism som vi inte riktigt är vana vid. Vi kallar det intuition eller "magkänsla".
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Hej Rising, kul att se dig här igen (insiktfulla skribenter är alltid trevligt). Din analys här är mycket bra, men skulle man inte kunna tänka sig att båda dessa typer kan existera simultant och parallellt på olika områden?
Man skulle också kunna tala om kvantitativt större och mindre kognitiv dissonans, vilket ger upphov till större och mindre strukturella förändringar i tänkandet.
Själv tycker jag den känslomässiga aspekten vid "plötsliga insikter" vara något ambiguös. På ett plan vill jag se dem som något som vittnar om "rätt" (i någon bemärkelse, kanske biologiskt gynnsam?), på ett annat så ser jag lite suspekt på dem (ur rent intellektuell synpunkt).
Man skulle också kunna tala om kvantitativt större och mindre kognitiv dissonans, vilket ger upphov till större och mindre strukturella förändringar i tänkandet.
Själv tycker jag den känslomässiga aspekten vid "plötsliga insikter" vara något ambiguös. På ett plan vill jag se dem som något som vittnar om "rätt" (i någon bemärkelse, kanske biologiskt gynnsam?), på ett annat så ser jag lite suspekt på dem (ur rent intellektuell synpunkt).
-
Advocate
Den inspiration som driver exempelvis konstnärer påstås komma ur vad verkar vara intet, en konstnär kan aldrig riktigt peka på var hans skapande kraft kommer ifrån. Naturligtvis uppstår inte saker ur intet, utan det hela handlar om djupare mer omedvetna nivåer i medvetandet. Jag upplever ibland att idéer och insikter uppstår på ett liknande vis, till synes utan medveten och förklarbar orsak. Det som bildar Aha-ögonblicken finns kanske latent gömt i djupare medvetandenivåer och sedan sker något som lockar fram det.
Jag upplever att de plötsliga insikterna även uppstår då jag inte är stressad, vid tillfällen när jag har både tid och ro att tänka. Nej jag tror inte att de måste vara någon andrahandslösning som hjärnan tar till när det kniper. Insikterna tycker jag stundvis kan vara enormt frigörande och värdefulla - eller just det, insiktsfulla.
Jag upplever att de plötsliga insikterna även uppstår då jag inte är stressad, vid tillfällen när jag har både tid och ro att tänka. Nej jag tror inte att de måste vara någon andrahandslösning som hjärnan tar till när det kniper. Insikterna tycker jag stundvis kan vara enormt frigörande och värdefulla - eller just det, insiktsfulla.
Citat:
Jag tror att du själv är bättre på att "sätta ord" på detta om du vill, än någon som har språkliga talanger, som t ex Risings analys här visar:
Denna analys ser ut som om den förklarar något genom sin uppställning. Ser vi på innehållet säger den, typ "vet inte heller - varför inte likställa intuition med det impulsiva, hjärnans andra beslutsläge?"
Så, anakoret, kom med ett eget förslag!
/cogito
Var tror ni att "plötsliga insikter" kommer ifrån?
Till exempel när man inte vet hur man ska förhålla sig till något i en situation för att helt plötsligt känna någonting som är mer än stark övertygelse om vad som är rätt.
Upplevde nämligen just det.
Jag tror att du själv är bättre på att "sätta ord" på detta om du vill, än någon som har språkliga talanger, som t ex Risings analys här visar:
...vårt andra beslutsläge; det impulsiva. Så vår hjärna byter helt enkelt växel och går från det tveksamma läget till det självsäkra; och vi känner en särskild drivkraft, tilltro och optimism som vi inte riktigt är vana vid. Vi kallar det intuition eller "magkänsla".
Denna analys ser ut som om den förklarar något genom sin uppställning. Ser vi på innehållet säger den, typ "vet inte heller - varför inte likställa intuition med det impulsiva, hjärnans andra beslutsläge?"
Så, anakoret, kom med ett eget förslag!
/cogito
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.
Denna analys ser ut som om den förklarar något genom sin uppställning. Ser vi på innehållet säger den, typ "vet inte heller - varför inte likställa intuition med det impulsiva, hjärnans andra beslutsläge?"
Jäpp! :^)
Det jag skrev var mest en sorts: "Jag vet inte vad svaret är, men det är i hjärnan vi borde leta efter det!" vilket egentligen är ett tankefel. Det påminner lite om den roliga historien med killen ute på gatan som letade och letade på marken runt en lyktstolpe. "Vad letar du efter?" frågade en förbipasserande. "Jag har tappat mina nycklar" förklarade mannen. Den förbipasserande hjälpte till att leta, men ganska snart kände han sig uppgiven och frågade "var det verkligen här du tappade dem?" "Nä, men det är ljusare här".
Men se det som att min intuition intalar mig att vi kommer hitta svaret i hjärnan och bland olika typer av signalsubstanser.
Jag skulle tro att sådana fenomen har att göra att en omedveten process kompletteras av något i situationen rådande, och sedan aktualiseras genom sin fullbordan.
För mig är det sällan insikter kommer kring det jag aktivt tänker på, viljar mig att tänka på. Det är i relation till det tänkta som insikten infinner sig. Och också därför det är så svårt att fånga vad som skett, vad insikten innebar eller kom ifrån. Detta är särskilt något jag upplevt i samband med droger och "trippar". Det blir svårt att konkretisera och inte sällan infinner sig en känsla av undanglidande, den aktiva tanken är ovillig att släppa efter för det intuitiva, vill behålla kontrollen och att dualprocessa medvetna tankar finner jag ofta svårt i sådana tillstånd. Därav hängivelsen. Extasen som en ledning till det "heliga", upplysta o dyl.
Mystikern söker ju nå målet utan att fokusera på vägen, och är inte det hans kall, att söka insikten?
För mig är det sällan insikter kommer kring det jag aktivt tänker på, viljar mig att tänka på. Det är i relation till det tänkta som insikten infinner sig. Och också därför det är så svårt att fånga vad som skett, vad insikten innebar eller kom ifrån. Detta är särskilt något jag upplevt i samband med droger och "trippar". Det blir svårt att konkretisera och inte sällan infinner sig en känsla av undanglidande, den aktiva tanken är ovillig att släppa efter för det intuitiva, vill behålla kontrollen och att dualprocessa medvetna tankar finner jag ofta svårt i sådana tillstånd. Därav hängivelsen. Extasen som en ledning till det "heliga", upplysta o dyl.
Mystikern söker ju nå målet utan att fokusera på vägen, och är inte det hans kall, att söka insikten?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 31 och 0 gäster