Hur definiera skada?

Moderator: Moderatorgruppen

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

Hur definiera skada?

Inläggav Viola » 29 aug 2004 09:37

En intressant artikel i DN-debatt idag av en ständig gränsutvidgare
Torbjörn Tännsjö:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp? ... nderType=2

Jag citerar slutet:
Då Andreas Carlgren vädjar om att Svenska kyrkan ska viga också
homosexuella par bör han klargöra om han fortfarande har en normativ
syn på sexualiteten. Är hans ärende bara att homosexuella ska betraktas som lika "normala" som heterosexuella? Är hans ståndpunkt förenlig med
att andra former av sexualitet nedvärderas? Hur motiverar han i så fall
denna särbehandling av homosexuella?

Eller inrymmer hans vädjan också ett krav om att syskon ska kunna vigas
av kyrkan? Vill han i likhet med de resonemang som förts inonom liberal
ungdom, att också gruppäktenskap ska bli möjliga?

Han bör i så fall säga detta rent ut! Hur ser han för övrigt på sadism,
tidelag, pedofili och så vidare - i de fall dessa böjelser inte leder till att
någon kommer till skada?

Fredrik Reinfelt och Caroline Krook är förstås skyldiga oss motsvarande
besked?


Det talas om kyrkan och vigselrätt här - det kan tyckas lite irrelevant
för mig som inte är med i svenska kyrkan och som inte är troende.
Men det går inte att komma ifrån att om Svenska kyrkan går före och
låter homosexpar vigas så gör det mycket för acceptansen av
homogemenskap. Ett sm-par kan ju vigas utan problem och ifrågasättande om det är man och kvinna, men kan man vigas tillsammans med sin hund eller med ett minderårigt barn eller med ett
lik? :? (Det sistnämnda nämns tidigare i artikeln)

Tännsjö förfäktar den rent hedonistiska synen:
Normativiten ..
ersätts med en totalt tillåtande hållning inte bara
homosexualitet blir nu i sin ordning, utan också sodomi, pedofili,
nekrofili, incest och så vidare/..../ Allt detta är , enligt den rent
hedonistiska ståndpunkten i sin ordning, så länge någon njuter av
det - och så länge ingen tar skada av dessa företeelser,


Vad som krävs för att man ska ta ställning till det som Tännsjö skriver
är rimligen att man vet vad man menar med "skada".
Sadismen går ju ut på att skada - masochismen på att skada sig
själv. Skall frivilligt skadande bejakas? Om vi verkligen gör det -
var hamnar vi då? Ska vi t.ex. inte längre bry oss om dem som försöker
ta livet av sig?
Fysiska skador är lätta att identifiera men hur fastställer man vad som
är psykisk eller social skada?

Agnostica

Fann
Inlägg: 482
Blev medlem: 28 nov 2003 14:34

Re: Hur definiera skada?

Inläggav Fann » 29 aug 2004 10:12

agnostica skrev:Vad som krävs för att man ska ta ställning till det som Tännsjö skriver
är rimligen att man vet vad man menar med "skada".
Sadismen går ju ut på att skada - masochismen på att skada sig
själv. Skall frivilligt skadande bejakas? Om vi verkligen gör det -
var hamnar vi då? Ska vi t.ex. inte längre bry oss om dem som försöker
ta livet av sig?
Fysiska skador är lätta att identifiera men hur fastställer man vad som
är psykisk eller social skada?

Agnostica


Nu har du lite samma argumentationsteknik som jn har. Du utgår från icke uttalade premisser och sätter dem samman till en förment logisk slutledning. "Sm går ut på att skada". Här sker en metonymisk överföring precis som i fallet med "lycka" (som man "egentligen" inte var, och som du redde ut så elegant genom att skilja på upplevd lycka och olycklig situation, det vill säga en situation som på sikt leder till olycka) . Överföringen går till på det viset att man tänker "skada är något som leder till olycka" - "olycklig blir man om någon slår en" - "att bli slagen är att bli olycklig". Jag kan inte i någon av de beskrivningar jag tagit del av angående sm och inte efter mina egna, visserligen ytterst begränsade erfarenheter men dock, säga att sm "går ut på att skapa olycka". Om det vore så enkelt skulle du ju ha alldeles rätt och man borde både förbjuda (om det var möjligt) och censurera alla sådana skildringar.

Det du ifrågasätter, och som man säkert kan diskutera, är om det ändå är så att det som sker trots att det inte "går ut på" att "skapa olycka" är just detta. Att det är för farligt, att man inte ska leka med de starka krafter som finns i smärta och rollspel och att de inblandade själva inte kan avgöra vad som är skadligt eller inte eftersom krafterna just är så starka. Så kan det ju vara.

På 70-talet skulle man visa att man inte ställde upp på det "borgerliga" genom att idka fri sex och röka hasch. Jag har ibland så här många år efteråt tänkt att själva sexlivet och haschrökandet var väl inte så farligt (även om det ledde till bestående men för en del) utan det farliga låg i identitetsskapandet, att se sig som en som hörde till något som var "högre" och inte ingick i det gemensamma. Den faran kan jag ibland fundera över när det gäller mer eller mindre hemliga och exotiska sätt att leva.

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

Re: Hur definiera skada?

Inläggav Viola » 29 aug 2004 10:37

Fann skrev: "Sm går ut på att skada". Här sker en metonymisk överföring precis som i fallet med "lycka" (som man "egentligen" inte var, och som du redde ut så elegant genom att skilja på upplevd lycka och olycklig situation, det vill säga en situation som på sikt leder till olycka) . Överföringen går till på det viset att man tänker "skada är något som leder till olycka"


Jag var inte tydlig nog där kanske. Jag hade själv inte definierat skada.
Skada kan vara allt från märken av en piska, blåmärken, till spikar i händerna och hål efter köttkrokar - ibland går sm ut på rent fysisk skada tydligen - till psykisk skada och social skada - de två sistnämnda får man fundera rätt mycket på vad man menar med och det är väl där som värderingar och åsikter skiljer sig starkt, men det behövs inte just nu för att reda ut missförståndet....

Agnostica

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 29 aug 2004 11:05

Jag tycker inte att det är något konstigt med att säga:
Sadismen går ju ut på att skada - masochismen på att skada sig
själv.


Det är vad dessa ord betyder. Sen kan man naturligtvis skilja på skadande som en del i en lek, och att nån går fram och slår nån annan på stan.

Hedonismen är en ytlig och fånig filosofi. Det finns mängder av preferenser som inte bör beaktas överhuvudtaget - t ex preferenser för pedofili. Visserligen är njutning, allt annat lika, något eftersträvansvärt, men man bör inte på något sätt sträva efter att uppfylla illvilliga preferenser.

Fann
Inlägg: 482
Blev medlem: 28 nov 2003 14:34

Re: Hur definiera skada?

Inläggav Fann » 29 aug 2004 11:11

agnostica skrev:
Fann skrev: "Sm går ut på att skada". Här sker en metonymisk överföring precis som i fallet med "lycka" (som man "egentligen" inte var, och som du redde ut så elegant genom att skilja på upplevd lycka och olycklig situation, det vill säga en situation som på sikt leder till olycka) . Överföringen går till på det viset att man tänker "skada är något som leder till olycka"


Jag var inte tydlig nog där kanske. Jag hade själv inte definierat skada.
Skada kan vara allt från märken av en piska, blåmärken, till spikar i händerna och hål efter köttkrokar - ibland går sm ut på rent fysisk skada tydligen - till psykisk skada och social skada - de två sistnämnda får man fundera rätt mycket på vad man menar med och det är väl där som värderingar och åsikter skiljer sig starkt, men det behövs inte just nu för att reda ut missförståndet....

Agnostica


Jo men "skada" i den bemärkelsen (typ "hål i skinnet") är väl inget problem i sig annat än om det medför någon form av "olycka"? Vi kan ju ha svårt att tro att hål i skinnet inte ger skaderisk, infektioner till exempel, men den kopplingen behövs ju för att man ska uppfatta hålet som ett problem. Och det är som sagt där det sitter (sen kan man ju ha alla möjliga andra reaktioner på den här typen av skildringar. Det kan verka dekadent och perverterat att hålla på med sig själv så till den milda grad, men sånt kan man ju alltid vända på och fundera över vad det är man själv gör som för en marsmänniska antagligen verkar lika onödigt och vridet. Lösa korsord. Titta på en låda.)

När det gäller syftet "åsamka psykisk skada" så kan jag inte hålla med dig. Även om sm-situationen spelar på sådant som förnedring och underkastelse så uppfattar jag inte att syftet är att åsamka psykisk skada utan snarare tvärtom, att gå in i förnedring och underkastelse tillsammans med någon som inte skulle drömma om att skada och förnedra en är en form av katarsis snarare, och som tar bort rädsla för just förnedring. Man blir mer osårbar eftersom man på djupet erfar att andra inte kan förnedra en, det är man själv i så fall som låter sig förnedras. Det är en mognadsprocess och jag tror att man kan förstå många av de riter vi har i samhället som just sådana katarsiska fenomen. Men problemet är att de inte är levande och kärleksfulla så att de just blir skadliga i stället. Att lägga fram en uppsats är som jag ser det en form av "rituell underkastelse" med starka inslag av förnedring men tyvärr blir det ofta skador av detta i stället för som kan vara fallet i en kärlesrelation. Antagligen för att det är just kärlek som fattas.

Så KAN det fungera sen kan man ändå ifrågasätta om det är en alltför farlig form av "terapi".

Jonas Nystrom
Inlägg: 709
Blev medlem: 04 jan 2004 23:04
Ort: errrr... Ahhh... it's all coming back now...

mål och medel

Inläggav Jonas Nystrom » 29 aug 2004 11:38

Jag tycker inte att det är något konstigt med att säga: Citat:
Sadismen går ju ut på att skada - masochismen på att skada sig
själv.


Det är vad dessa ord betyder. Sen kan man naturligtvis skilja på skadande som en del i en lek, och att nån går fram och slår nån annan på stan.


Men Stefan, är din utsaga här inte lika ytlig och bakvänd som att säga "Att äta går ut på att tugga och svälja".

Går en risbastu "ut på" att slå varandra? Går en fotbollsmatch "ut på" att sparka på en boll? Går ett samtal "ut på" att formulera sig?

jn
Ab aspera ad astra!

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 29 aug 2004 12:05

Vad menar du?

Fann
Inlägg: 482
Blev medlem: 28 nov 2003 14:34

Ordboksobjektivismen

Inläggav Fann » 29 aug 2004 12:22

Stefan skrev:Vad menar du?


Eftersom det var mitt inlägg du hade invändningar mot (jag missade ditt svar) så bemöter jag din invändning (även om mitt svar till Agnostica väl egentligen besvarar både din första invändning samt din fråga till jn )

Det är spännande att lära känna medpratarnas inriktning och "passioner". jag har haft några prat med dig förut och jag börjar förstå att du är en passionerad "saklighets"-ivrare… Jag tycker du i ditt inlägg begår misstaget att titta på detaljerna och inte se till meningen.

Mitt påpekande om det ofullständiga i Agnosticas första inlägg handlade alltså inte om hon använde "korrekta" definitioner utan om hur hon byggde upp resonemanget. Det hon gjorde var just att komma med en definition. Har man den har man något "fast" och som man förutsätts vara överens om. Sådant man inte kan invända mot (det STÅR ju där). För att just denna definition skulle bli meningsfull för hennes forstatta resonemang förutsatte det en koppling mellan "hål i skinnet" (tex) och "olycka" men det var inte uttalat. Genom ett sådant upplägg kommer man inte åt det som är kruxet och det som man kan ha olika uppfattning om (vi gör inte på detta sätt medvetet och för att "luras", i allmänhet även om en del politiker och reklammakare säkert använder det här knepet medvetet).

Sen undrar jag om definitionen av sm som en verksamhet (värksamhet?) som syftar till att åsamka skada verkligen stämmer… Inte ens för en ordboksobjektivist …

Jonas Nystrom
Inlägg: 709
Blev medlem: 04 jan 2004 23:04
Ort: errrr... Ahhh... it's all coming back now...

hål i skinnet

Inläggav Jonas Nystrom » 29 aug 2004 12:51

Hål i skinnet läker på ett par, tre dygn. Skrev en rapport om en dylik händelse den 4 juli i år som nu står på sm-tråden (för att inte stöta de nervsvaga, inte för att distrahera detta samtal).

Stefan, fick du svar av Fann eller ska jag vara ännu övertydligare?

jn
Ab aspera ad astra!

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 29 aug 2004 14:52

fann/

jag har haft några prat med dig förut och jag börjar förstå att du är en passionerad "saklighets"-ivrare


Stämmer bra.

Hur används ordet "sadism"? Jo, för att referera till handlingar vars syfte är att åsamka fysisk eller psykisk skada. Därmed vill jag INTE säga att alla former av sadism är "per definition" moraliskt förkastliga. Men det är så ordet används.

Att dessa handlingars syfte är att åsamka skada hindrar ju naturligtvis inte att de också kan ha ett annat syfte, t ex ett terapeutiskt syfte. Men dessa syften ligger så att säga på helt olika nivåer. Kanske kan man säga att åsamka skada är det "omedelbara målet" medan det terapeutiska syftet är "det slutgiltiga målet": det som är det egentliga skälet för handlingen.

Fann
Inlägg: 482
Blev medlem: 28 nov 2003 14:34

Inläggav Fann » 29 aug 2004 15:19

Stefan skrev:fann/

jag har haft några prat med dig förut och jag börjar förstå att du är en passionerad "saklighets"-ivrare


Stämmer bra.

Hur används ordet "sadism"? Jo, för att referera till handlingar vars syfte är att åsamka fysisk eller psykisk skada. Därmed vill jag INTE säga att alla former av sadism är "per definition" moraliskt förkastliga. Men det är så ordet används.

Att dessa handlingars syfte är att åsamka skada hindrar ju naturligtvis inte att de också kan ha ett annat syfte, t ex ett terapeutiskt syfte. Men dessa syften ligger så att säga på helt olika nivåer. Kanske kan man säga att åsamka skada är det "omedelbara målet" medan det terapeutiska syftet är "det slutgiltiga målet": det som är det egentliga skälet för handlingen.



Nu riskerar vi att fastna i rent tjafs. Men eftersom du är så himla petig så triggar du även min pet-motor…


ÄVEN om den vedertagna användningen av uttrycket sadist skulle vara den du säger (men det undrar jag, jag tror att så som ordet används i vardagsspråket så är innebörden snarare "en som njuter av att plåga andra" och det är faktiskt inte samma sak som en verksamhet som "går ut på att skada" även om man kan tycka att betydelserna ligger nära varandra. Men för att de ska göra det så krävs det tankeled som tas för givna). Nå alltså ÄVEN om det är den vedertagna användningen så fattas i så fall ytterligare ett tankeled i Agnosticas resonemang. Hon talade nämligen inte om "sadism" utan om "sado-masochism" och där är den vedertagna och i allmänt språkbruk vanliga betydelsen snarare "sex kombinerad med smärta och dominans-underkastelse". Men jag talade alltså inte om "felanvändning" av ord utan om resonemanget som sådant.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 29 aug 2004 15:37

ÄVEN om den vedertagna användningen av uttrycket sadist skulle vara den du säger (men det undrar jag, jag tror att så som ordet används i vardagsspråket så är innebörden snarare "en som njuter av att plåga andra" och det är faktiskt inte samma sak som en verksamhet som "går ut på att skada"


Visst, du har rätt. Om man inte njuter av att skada, är man inte sadist. Möjligen kunde man uttrycka sig som att man "syftar till att skada för skadans egen skull". Men den definition jag gav var otydlig och otillräcklig, det är rätt.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 29 aug 2004 15:49

Stefan,

Eller så kan man se det som att smärtan är en oundviklig bisak man får stå ut med för att uppnå själva målet. Ungefär som att ta en spruta. Psykologiskt fungerar man så att man kan njuta av ett sprutstick om man sätter det samman med de goda resultat det brukar ge. Dessvärre är sprutstick ofta förebyggande så man kan aldrig få den känslomässiga kopplingen mellan smärtan och de goda resultaten. Innom sm så är de goda resultaten intimt förbundna med smärtan, och då kan det uppstå att man söker smärtan. Hade smärtan enbart varit smärta utan de goda resultaten så hade det inte varit något vi strävat efter. Man njuter således inte av smärtan utan av vad smärtan framkallar. Smärtan är inte ett mål utan ett redskap.

Sedan finns den sadism där människor njuter av att plåga andra där detta inte involverar något som helst positivt för den andra parten; t.ex djurplågeri. Jag tror att man måste vara tydlig på att skilja dessa två olika aspekter: Önskan att tillfoga smärta i sig och önskan att framana vad smärtan ger. Jag tror inte nödvändigtvis Jonas binder fast och torterar katter. Om han njuter av att tillfoga andra smärta så skulle han göra det om hans moral tillät. Driften att enbart skada tror jag inte Jonas har, och om han har sådana tendenser så tror jag han har moral nog att hålla på sig tills han löst upp de spänningar som frammanar det.

Att upphöja smärtan, drogen, nålen, ritualen ETC till ett egenvärde gör att det blir mycket svårare att särskilja det onda från det goda.

Johan

Fann
Inlägg: 482
Blev medlem: 28 nov 2003 14:34

Inläggav Fann » 29 aug 2004 15:51

Stefan skrev:
ÄVEN om den vedertagna användningen av uttrycket sadist skulle vara den du säger (men det undrar jag, jag tror att så som ordet används i vardagsspråket så är innebörden snarare "en som njuter av att plåga andra" och det är faktiskt inte samma sak som en verksamhet som "går ut på att skada"


Visst, du har rätt. Om man inte njuter av att skada, är man inte sadist. Möjligen kunde man uttrycka sig som att man "syftar till att skada för skadans egen skull". Men den definition jag gav var otydlig och otillräcklig, det är rätt.


Aaaahhhhhh jag NJUTER av att ha RÄTT!!!! (vad gör det mig till - sakist?)


Men för att fortsätta, nej jag tror inte innebörden är "skada för skadans egen skull" utan i så fall för "motpartens upplevelse av smärta":s egen skull. Jag tror faktiskt att distinktionen har betydelse. Definitionen "går ut på att skada" stämmer inte eftersom skadan ju är ett MEDEL och inte ett mål oavsett om man har den vardagsspråkliga beydelsen, dvs den som njuter av att plåga andra eller den som används i sm-kretsar där väl även njutningen av att plåga andra verkar ses som ett medel och inte något som det "går ut på", dvs inte ett "mål".

Fann
Inlägg: 482
Blev medlem: 28 nov 2003 14:34

Samtalsrepet

Inläggav Fann » 29 aug 2004 16:45

agnostica skrev:En intressant artikel i DN-debatt idag av en ständig gränsutvidgare
Torbjörn Tännsjö:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp? ... nderType=2

Jag citerar slutet:
Då Andreas Carlgren vädjar om att Svenska kyrkan ska viga också
homosexuella par bör han klargöra om han fortfarande har en normativ
syn på sexualiteten. Är hans ärende bara att homosexuella ska betraktas som lika "normala" som heterosexuella? Är hans ståndpunkt förenlig med
att andra former av sexualitet nedvärderas? Hur motiverar han i så fall
denna särbehandling av homosexuella?

Eller inrymmer hans vädjan också ett krav om att syskon ska kunna vigas
av kyrkan? Vill han i likhet med de resonemang som förts inonom liberal
ungdom, att också gruppäktenskap ska bli möjliga?

Han bör i så fall säga detta rent ut! Hur ser han för övrigt på sadism,
tidelag, pedofili och så vidare - i de fall dessa böjelser inte leder till att
någon kommer till skada?

Fredrik Reinfelt och Caroline Krook är förstås skyldiga oss motsvarande
besked?


Det talas om kyrkan och vigselrätt här - det kan tyckas lite irrelevant
för mig som inte är med i svenska kyrkan och som inte är troende.
Men det går inte att komma ifrån att om Svenska kyrkan går före och
låter homosexpar vigas så gör det mycket för acceptansen av
homogemenskap. Ett sm-par kan ju vigas utan problem och ifrågasättande om det är man och kvinna, men kan man vigas tillsammans med sin hund eller med ett minderårigt barn eller med ett
lik? :? (Det sistnämnda nämns tidigare i artikeln)

Tännsjö förfäktar den rent hedonistiska synen:
Normativiten ..
ersätts med en totalt tillåtande hållning inte bara
homosexualitet blir nu i sin ordning, utan också sodomi, pedofili,
nekrofili, incest och så vidare/..../ Allt detta är , enligt den rent
hedonistiska ståndpunkten i sin ordning, så länge någon njuter av
det - och så länge ingen tar skada av dessa företeelser,


Vad som krävs för att man ska ta ställning till det som Tännsjö skriver
är rimligen att man vet vad man menar med "skada".
Sadismen går ju ut på att skada - masochismen på att skada sig
själv. Skall frivilligt skadande bejakas? Om vi verkligen gör det -
var hamnar vi då? Ska vi t.ex. inte längre bry oss om dem som försöker
ta livet av sig?
Fysiska skador är lätta att identifiera men hur fastställer man vad som
är psykisk eller social skada?

Agnostica


Så här skrev Agnostica i morse och sen har vi hamnat i begreppsdefinitioner…

Ja kära nån så det kan gå… Nu kommer jag dragande med mina meta-reflektioner över "kommunikationens väsen" igen:


Agnostica gjorde en "inspark", gav oss diverse tanketrådar att använda och ville (som jag tolkar det) föra ett resonemang om det är rätt att bejaka sadomasochism. En bra inspark, men jag fastnade direkt eftersom jag, om jag hade gått in i diskussionen som sådan, hade tvingats acceptera en rad förgivettaganden som jag inte utan vidare kan gå med på att göra. Frågan är hur man gör i samtal när sådant händer? Man kan inte begära att den som gör en inspark ska vara så in i detalj genomtänkt att alltihopa fungerar direkt.

Jag har flera års erfarenhet av att delta i ett slags "utforskande samtal" som har lite samma struktur som diskussionerna på ett sånt här forum. Någon bjuder in andra att tillsammans undersöka ett problem som den som står för inbjudan dels beskriver i sin inbjudan (som man får sig tillsänd någon månad i förväg) dels presenterar i inledningen av mötet. Sen är det fritt fram och det blir vad det blir beroeende på vad som blir i samtalet. Poängen är att de som deltar har olika referensramar och olika egna exempel och att det man undersöker därför kan bli mångsidigt belyst men också detta att man kan få en bild av vad det just "blir" när man diskuterar en viss sorts fråga. Men inte så sällan skenar allt iväg och man hamnar långt utanför det som var själva temat och då kan man åka hem (ofta många många mil, vi träffas över hela Sverige) och känna sig rätt besviken även om själva ivägskenandet också ger mycket att tänka på.

Vi har brukat tala om att samtalet fungerar om alla som medverkar känner ett gemensamt ansvar, att man liksom "tvinnar ett rep" tillsammans. Den röda tråden är det man snirklar runt, dvs är det som samtalet handlar OM, men var och en kan göra ganska yviga utvikningar och i slutändan blir det ändå ett stadigt rep om bara tillräckligrt många hjälper till att "föra tillbaka" till den röda tråden, då och då. I och med att man tackat ja till en inbjudan har man ju på något sätt ställt upp på ett kontrakt. Men så fungerar det inte här, bland annat för att var och en svarar på det som kom sist, eller näst sist, "insparken" glöms ofta bort.

Nu försöker jag ta ansvar för "repet" igen. Vad är det Agnostica vill ta hjälp av oss med att undersöka? Jag ser ett spår som handlar om paralleller mellan giftermål mellan homosexuella, djur och människor och bejakandet av masochism. Jag tror du Agnostica skulle behöva tydliggöra din tanke där för att jag ska kunna hänga med i vad du menar. Jag tappar spåret lite i citatet från Tännsjö, förstår inte vad han heller menar. Sadomasochister får väl gifta sig med varandra? Jag förstår som sagt inte kopplingen…


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 33 och 0 gäster