Hur definiera skada?

Moderator: Moderatorgruppen

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

Re: Tännsjös kategorier

Inläggav Viola » 31 aug 2004 07:25

J R Auk skrev:
agnostica skrev:Som jag ser det utifrån vad sm-sympatisörer förmedlar i alla fall är det väl varken orsak eller verkan.

Smärtan är ett led därimellan.
Eller vad menar du med orsak och kan man ta etiska ställningstaganden
enbart utifrån en orsak?

Det är för mig ointressant huruvida en handling orsakar skada eller inte. Det centrala man bör bedöma situationen efter är väl vad meningen, orsaken, till handlingen var. Vem är vi att bedömma andras känslor.


Det lät lite otäckt det där att du så fullständigt skiter i om något skadar
bara syftet (är inte det ett mer adekvat ord) var gott? Om någon i
kanske god tro och med gott syfte men kanske inte så gott förstånd håller på med en verksamhet som gör människor illa så är det väl
det viktiga vad som händer med människorna? Att sen man är mindre
benägen att döma en person som handlat med goda avsikter är en
annan sak. Om vi nu tänker oss en situation där det är otvetydigt att människor far illa.

Sen kan det vara olika svårt att bedöma och det kan vara olika åsikter
om något är till skada i alla fall men det är en annan sak. Principen finns
där att det till syven och sist är verkan som är det viktiga.


Om någon vill dö, varför ska vi inte tillåta det.
-I helvetet ska du hållas fången tills synden dig har förlåtit. Ett brott mot guds helighet det vore att släcka ditt eget liv, bleeeheh.
Eller det kanske egentligen är ganska soft här, för den som vill dö. Dom kanske alltid har fel, per definition.
Jag skulle iallafall fråga om den självmördande var säker på sin sak. Om han/hon så vore; so be it!


Det där är en mycket svår fråga och hur enkelt vet man att människan
vill dö och inte skulle ha ändrat inställning efter ett tag? Döden är
oåterkallelig. Så jag skulle inte ta på mitt samvete att bejaka att någon
tar livet av sig. Om det inte handlar om en svårt lidande sjuk person
där ingen bot och lindring finns.
Jag känner själv en person som höll med en deprimerad person om att
det var bäst att ta livet av sig - och så skedde. Den personen hade
sedan svårt att hantera sitt samvete.

Agnostica

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

Inläggav Viola » 31 aug 2004 07:32

hovnarr skrev:Fysiska skador är lätta att identifiera men hur fastställer man vad som
är psykisk eller social skada?
Nå. Vad skulle motsatsen till skada kunna vara? Kanske helning. Man kan tänka sig ett naturligt tillstånd och skada är en verkan som går emot det naturliga tillståndet. Läkande är när skadeverkan försvinner och återgången till ett naturligt tillstånd, som kan vara annorlunda än den första jämvikten. Hugger man ett jack i ett träd, så skadas det. Så småningom återgår det till grundtillståndet - ett helt träd, men det är ärret rikare.
[/color]

Frågan är om det finns alternativa vägar till helningen. Det är väl en
mer komplett helning om ingen skada krävdes?


"Icke önskvärd skada är sådan som inte kan leda till helning."

Om vi delar upp ett skeende, såsom universum, i historiska epoker, en nutid, vårt liv, vår nuvarande livssituation, idag, idag på jobbet, fikapausen, 15:19 osv. i mindre och mindre och mindre delar och försöker utvärdera ett allt mindre nu kan vår bedömning av detta nu skilja sig betydande från bredare definitioner av skeendet. Man kan tänka sig att man går igenom ett visst lidande just nu för att kunna ha det bättre sedan. Eller att man utsätter sig själv för ett långvarigt lidande (arbete) för att möjliggöra solglimtar (resor och annat som fordrar pengar). Man kan se att skada eller lidande gott kan leda till helning.
.


Det finns väl en gammal myt som vi går på ibland att ont måste med
ont fördrivas - medicin SKA smaka illa t.ex.

. Skada som exempelvis leder till ett skadeberoende utan en väg för vidare utveckling måste ses som icke önskvärt betraktat i sin helhet. Finner man däremot en väg ut - en positiv utveckling kan skadeberoendet i efterhand ses som ett steg i utvecklingen. Men beroendet kan ha gjort det steget onödigt långt osv


Där uttryckte du något centralt för vad jag funderar på !!

Agnostica

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

Re: Pratvävar

Inläggav Viola » 31 aug 2004 08:48

Fann skrev:

jag KAN inte moralisera helt enkelt, jag har alldeles för många invändningar i huvudet mot alla självklarheter. Jag vet inte vad "säga ifrån" är. Naturligtvis diskuterar jag med nynazister om jag stöter på dem och försöker penetrera deras resonemang och komma åt vad som haltar men jag skulle aldrig kunna säga "du får inte tycka som du tycker för det får man inte tycka". jag önskaribland att jag kunde det, som sagt, men så är det...


Jag är ingen värdeobjektivist så att använda orden rätt och fel och mena
att det är enkelt att avgöra det - så är det inte så. Men fastän det är
svårt så finns det situationer där det är viktigt att ta ställning. Så länge jag har ansvaret för ett barn så får barnet i viss mån finna sig i att det är min moral som gäller - i viktiga och för mig avgörande frågor i alla fall.
Fast än så länge har jag inte haft några problem eftersom det snarare
är min flicka som förebrår sina föräldrar än att vi får anledning att förebrå
henne om något :) Hon skulle snarare behöva morska upp sig lite.

Man kan naturligtvis inte förmena en människa att tycka vad han/hon tycker. Det var en lite mer speciell situation än en nynazist jag målade
upp eller hur - då konkreta handlingar är på gång.....
Vore man inte en liten lort om man inte försökte protestera då?

Att söka känslor och upplevelser för känslans egen skull, tja gör vi inte det hela tiden?


Med vilka medel som helst?

Agnostica

Fann
Inlägg: 482
Blev medlem: 28 nov 2003 14:34

Re: Pratvävar

Inläggav Fann » 31 aug 2004 09:34

agnostica skrev:
Fann skrev:

jag KAN inte moralisera helt enkelt, jag har alldeles för många invändningar i huvudet mot alla självklarheter. Jag vet inte vad "säga ifrån" är. Naturligtvis diskuterar jag med nynazister om jag stöter på dem och försöker penetrera deras resonemang och komma åt vad som haltar men jag skulle aldrig kunna säga "du får inte tycka som du tycker för det får man inte tycka". jag önskaribland att jag kunde det, som sagt, men så är det...


Jag är ingen värdeobjektivist så att använda orden rätt och fel och mena
att det är enkelt att avgöra det - så är det inte så. Men fastän det är
svårt så finns det situationer där det är viktigt att ta ställning. Så länge jag har ansvaret för ett barn så får barnet i viss mån finna sig i att det är min moral som gäller - i viktiga och för mig avgörande frågor i alla fall.
Fast än så länge har jag inte haft några problem eftersom det snarare
är min flicka som förebrår sina föräldrar än att vi får anledning att förebrå
henne om något :) Hon skulle snarare behöva morska upp sig lite.

Man kan naturligtvis inte förmena en människa att tycka vad han/hon tycker. Det var en lite mer speciell situation än en nynazist jag målade
upp eller hur - då konkreta handlingar är på gång.....
Vore man inte en liten lort om man inte försökte protestera då?

Att söka känslor och upplevelser för känslans egen skull, tja gör vi inte det hela tiden?


Med vilka medel som helst?

Agnostica


Jag tror att vi pratar förbi varandra. Du frågar hur man BÖR göra och jag beskriver hur jag gör. :lol: Detta är ett mönster som återkommer hela tiden i våra dialoger inte sant? Jo men jag ingriper handgripligt när småbarn är på väg att stoppa fingrarna i brödrosten om det är det du menar, inte resonerar jag om individens rätt till självbestämmande. Eller om barn ger sig på varandra på ett som jag uppfattar som alltför brutalt sätt. Jag diskuterade inte heller med mina barn när de var små när de höll på att göra sånt som jag ansåg att de absolut inte fick göra utan jag höll i dom och hindrade dem helt enkelt. De svårigheter jag beskrev handlar mer om det där med vad man "får tycka" än om beteenden.

Men nu svarar jag ändå inte på din fråga dvs, den om vad som är rätt och fel att göra. Jag vet inte varför jag har så svårt för att göra det. Det kanske är för att det känns så självklart att när man anser att något är åt pipsvängen så försöker man göra något åt det. Det är ju så man gör. Sen gör man väl på olika sätt och en del sätt är bättre och andra sämre.

Frågan om att söka känslor med vilka medel som helst- nej det är klart att det inte är bra om man söker känsloupplevelser med vilka medel som helst. narkotika osv. Men är inte detta också rätt så självklart? Skulle man kunna tänka sig att någon hade en motsatt uppfattning (inte ens de Sade i Tännsjös artikel tycks ju har resonerat så rätt igenom, han talade ju om att andras lidande uppvägdes av den "starkares" lidande eller nåt sånt alltså vägde han ändå in den andres lidande. I hans resonemang borde det då kunna betyda att om "den starkare" inte kände den tänkta vällusten så skulle den andres lidande medföra att handlingen var "orätt". Nå detta är ju ett otroligt egendomligt sätt att resonera men som sagt inte ens de Sade tycks ju ha menat att alla medel var tillåtna i jakten på känslor)

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 31 aug 2004 10:12

J R Auk skrev:Allt som har lett fram till en gynnsam position har slutat påverkas av en negativ historia.

Den människa som kan säga sig vara nöjd med sig själv kan inte säga sig haft en negativ historia. Vad som har hänt, har skapt den person som i en stund då förnöjdhet innfinner sig kan uppleva det.


Jag vet inte om jag köper den synen. Förr brukade jag tänka att jag inte kan önska att något var annorlunda, för alla små och stora händelser har gjort mig till den jag är idag. Om jag önskade att något varit annorlunda kanske det hade lett till händelser som gjort att jag dött på kuppen. Men i så fall hade ju även "rätt" förändring kunnat leda till en ännu bättre livssituation, inte sant?

Jag kan se egenskaper som jag saknar som jag önskar att jag hade, och jag kan se att jag kan få dessa egenskaper genom att jobba med mig själv, på olika sätt. Så ur den aspekten är det historiska baggaget ointressant, eftersom jag lever här och nu och kan tillägna mig vad jag vill. Men jag kan ändå önska mitt tidigare jag ett bättre liv. Det är inte samma sak som att jag önskar att jag vore annorlunda, men när jag tänker tillbaka på mig själv förr skulle jag gärna unnat den killen lite mer skoj och frihet. Nåväl...

Agnostica skrev:Frågan är om det finns alternativa vägar till helningen. Det är väl en mer komplett helning om ingen skada krävdes?


Jag skulle inte värdera helningen, men tror absolut att det finns alternativa vägar. Smärta, droger, kärlek, bön, arbete och näringsriktig kost - det är inga motsattsbegrepp vi talar om här.

[quote""Agnostica"]Det finns väl en gammal myt som vi går på ibland att ont måste med ont fördrivas - medicin SKA smaka illa t.ex.[/quote]

Jag är ingen advokat av den principen. Framförallt därför att jag ogillar synsättet. Smärta behöver inte vara "ont" i en vidare bemärkelse. Även detta onda som skall "fördrivas" (en sjukdom till exempel) är ju ett led i helningen.

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

Re: Pratvävar

Inläggav Viola » 31 aug 2004 11:16

="Fann
Agnostica
Men nu svarar jag ändå inte på din fråga dvs, den om vad som är rätt och fel att göra. Jag vet inte varför jag har så svårt för att göra det. Det kanske är för att det känns så självklart att när man anser att något är åt pipsvängen så försöker man göra något åt det. Det är ju så man gör. Sen gör man väl på olika sätt och en del sätt är bättre och andra sämre.


Det är väl inte självklart - det är inte ens självklart att man får tycka
att något är "åt pipsvängen" - än mindre säga det :wink:

Frågan om att söka känslor med vilka medel som helst- nej det är klart att det inte är bra om man söker känsloupplevelser med vilka medel som helst. narkotika osv. Men är inte detta också rätt så självklart?


Nej - då vore det väl ingen som gjorde det eller någon som försvarade
något sådant.

Jag funderar väl också på vad jag gör - att ta ställning till saker och ting
ur en etisk aspekt hör till vad jag gör - eller hur? Sen är det självklart
inte alltid så att jag gör det jag vill göra eller tycker är rätt att göra.

Agnostica

Fann
Inlägg: 482
Blev medlem: 28 nov 2003 14:34

Re: Pratvävar

Inläggav Fann » 31 aug 2004 11:55

agnostica skrev:
="Fann
Agnostica
Men nu svarar jag ändå inte på din fråga dvs, den om vad som är rätt och fel att göra. Jag vet inte varför jag har så svårt för att göra det. Det kanske är för att det känns så självklart att när man anser att något är åt pipsvängen så försöker man göra något åt det. Det är ju så man gör. Sen gör man väl på olika sätt och en del sätt är bättre och andra sämre.


Det är väl inte självklart - det är inte ens självklart att man får tycka
att något är "åt pipsvängen" - än mindre säga det :wink:



Men vem kan hindra dig? Att andra reagerar när du säger ifrån kan du ju själv inte heller hindra? Man kan ju inte räkna med att den person man kritiserar alltid kommer att säga: "Tack för dina påpekanden, jag har inte tänkt på det du säger tidigare men nu ska jag göra det och försöka bättra mig". Man får sällan de "resultat" man själv vill ha när man agerar oavsett om man försöker få andra att sluta med något beteende, ändra uppfattning om något eller om man bara vill delge andra en tanke.


Frågan om att söka känslor med vilka medel som helst- nej det är klart att det inte är bra om man söker känsloupplevelser med vilka medel som helst. narkotika osv. Men är inte detta också rätt så självklart?


Nej - då vore det väl ingen som gjorde det eller någon som försvarade
något sådant.

Jag funderar väl också på vad jag gör - att ta ställning till saker och ting
ur en etisk aspekt hör till vad jag gör - eller hur? Sen är det självklart
inte alltid så att jag gör det jag vill göra eller tycker är rätt att göra.

Agnostica


Uppfattar du det verkligen som om det finns de som försvarar idén att alla medel är tillåtna i jakten på känslor? Är det inte mer så att de medel du själv tycker är tvivelaktiga och farliga har andra en annan uppfattning om?

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

Re: Pratvävar

Inläggav Viola » 31 aug 2004 12:07

Fann:

Men vem kan hindra dig? Att andra reagerar när du säger ifrån kan du ju själv inte heller hindra? Man kan ju inte räkna med att den person man kritiserar alltid kommer att säga: "Tack för dina påpekanden, jag har inte tänkt på det du säger tidigare men nu ska jag göra det och försöka bättra mig". Man får sällan de "resultat" man själv vill ha när man agerar oavsett om man försöker få andra att sluta med något beteende, ändra uppfattning om något eller om man bara vill delge andra en tanke.


Det enda jag komenterade var din syn på att något var självklart
Finns självklarheter?


Uppfattar du det verkligen som om det finns de som försvarar idén att alla medel är tillåtna i jakten på känslor? Är det inte mer så att de medel du själv tycker är tvivelaktiga och farliga har andra en annan uppfattning om?


Så är det väl - "Alla" är väl en lätt överdrift men lite av ändamålen
helgar medlen tycker jag ändå det ligger i det.

Agnostica

Fann
Inlägg: 482
Blev medlem: 28 nov 2003 14:34

Re: Pratvävar

Inläggav Fann » 31 aug 2004 12:26

agnostica skrev:
Fann:

Men vem kan hindra dig? Att andra reagerar när du säger ifrån kan du ju själv inte heller hindra? Man kan ju inte räkna med att den person man kritiserar alltid kommer att säga: "Tack för dina påpekanden, jag har inte tänkt på det du säger tidigare men nu ska jag göra det och försöka bättra mig". Man får sällan de "resultat" man själv vill ha när man agerar oavsett om man försöker få andra att sluta med något beteende, ändra uppfattning om något eller om man bara vill delge andra en tanke.


Det enda jag komenterade var din syn på att något var självklart
Finns självklarheter?



Nej det "finns" väl inte, jag försökte i min tur försöka förstå varför jag har så svårt att svara på din fråga. För MIG känns det självklart att man gör så som man känner att man måste även om man alltid ställs inför valmöjligheter. Att försöka påverka sådant man vill påverka är inte en fråga om rätt eller fel som jag ser det utan det är så vi gör om vi vill påverka. (Vi kan ju ibland avstå från att agera men även detta relaterar ju till den typen av överväganden) För mig lät det som att du undrar om man inte bör säga ifrån om man vill säga ifrån och det är en fråga som jag inte kan diskutera eftersom jag uppfattar det som självklart att vill man säga ifrån så gör man det. (Nu blev jag visst tjatig).

Jag kan inte låta bli att relatera till tidigare samtal i detta trots att vi sagt att vi ska låta bli. För mig känns det som att det du menar är att andra har sagt att de tycker att du moraliserar osv, att andra har sagt "sluta" osv. Dvs du har fått rätt otrevliga svar som inte var konstruktiva utifrån ditt syfte. Och då ställer du frågan till dem som bemöter dig på detta sätt- FÅR man inte säga ifrån, har man inte skyldighet att göra det? osv. Och jag tjatar: Jomen du SÄGER ju ifrån! Ingen kan hindra dig! Du gör det som du tycker att du bör göra och det är så klart rätt?

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 31 aug 2004 13:37

Fann skrev:Nu blev jag visst tjatig


Länge leve självinsikten. :lol: Vad pratar ni två om egentligen? Jag har försökt sätta mig in i er diskussion men det är nästan diskussionens väsen renodlat, utan att diskussionen "handlar om" något. Åtminstone ter det sig så för lilla mig, den utomstående betraktaren. Har det något att göra med hur man definierar skada?

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

Inläggav Viola » 31 aug 2004 14:08

Vad som är skada gick ju inte att diskutera sen jag försökt
diskutera etik och Fann vägrar för hon KAN inte, vilket för mig är lite svårbegripligt. ](*,)

Att ha en moral ÄR att säga usch och fy och i viss mån att vilja påverka eftersom moralen lever i ett sammanhang för att vi ska fungera tillsammans socialt.

Okey vi har alla olika värderingar - och att vi har det gör det ju
desto mer lämpligt att diskutera.

Att vårt hus är rött och står ute om nätterna är inget att diskutera.
Men ämnet ÄR nog lite utnött nu eller hur Fann? :-#

Agnostica

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 31 aug 2004 14:16

Sannerligen ett dilemma. Jag upplever själv att jag är en stor estet och ingen etiker. Jag är osäker på allt, men jag vet inte om det är möjligt att vara det.

Bär satsen "Jag är en radikal skeptiker" överhuvudtaget någon betydelse?

Det sägs att man inte kan besvara frågan: Finns säker kunskap? med "Nej", men kan man besvara den med "vet inte"?. För det kan ju i så fall inte vara ett uttryck för säker kunskap. Jag får återkomma - det kanske visar sig att jag inte har något val annat än att bestämma mig!

Fann
Inlägg: 482
Blev medlem: 28 nov 2003 14:34

Inläggav Fann » 31 aug 2004 15:11

hovnarr skrev:
Fann skrev:Nu blev jag visst tjatig


Länge leve självinsikten. :lol: Vad pratar ni två om egentligen? Jag har försökt sätta mig in i er diskussion men det är nästan diskussionens väsen renodlat, utan att diskussionen "handlar om" något. Åtminstone ter det sig så för lilla mig, den utomstående betraktaren. Har det något att göra med hur man definierar skada?


aaahhhh det var en välgörande örfil! Nej det är nog så att det är två helt olika samtal men Agnosticas och mitt handlar för vår del om i sin tur två olika saker och därför tjatar vi bara...

Vad som är skada gick ju inte att diskutera sen jag försökt
diskutera etik och Fann vägrar för hon KAN inte, vilket för mig är lite svårbegripligt.

Att ha en moral ÄR att säga usch och fy och i viss mån att vilja påverka eftersom moralen lever i ett sammanhang för att vi ska fungera tillsammans socialt.

Okey vi har alla olika värderingar - och att vi har det gör det ju
desto mer lämpligt att diskutera.

Att vårt hus är rött och står ute om nätterna är inget att diskutera.
Men ämnet ÄR nog lite utnött nu eller hur Fann?



Jo men jag kan inte låta bli att påpeka att för MIG så handlade din fråga inte om VAD som är rätt och fel (vilket diskussionen om skada skulle kunna göra) utan om om det är rätt eller fel att diskutera rätt och fel (Får man ha åsikter? Typ) och den frågan förstår jag inte, som sagt. Men om vi är överens nu att det är OK att du har åsikter så kan vi väl komma till det som du vill att vi ska "åsikta" om. Nämligen om det kan vara rätt att tilfoga skada och hur man i så fall definierar skada. Och det kan tänkas (är mycket möjligt) att just jag är en otroligt tråkig samtalspartner i en sån diskussion också så jag bör nog hålla käft ett tag och låta dem som har något att säga om detta komma till tals i stället. Jag är säkert en dålig etiker och mer av en estet jag med, dessvärre...

(Min fd handledare sade en gång att jag var "amoralisk" vilket förorsakade en del av de problem jag hade med en av mina medarbetare eftersom den kvinnan enligt honom var en renodlad "pliktmänniska", vi kunde helt enkelt inte kommunicera och efetrsom jag var hennes chef blev det fruktansvärt jobbigt för henne och i förlängningen även för mig. Jag blev lite chockad av epitetet "amoralisk" men han menade det inte som något invektiv utan konstaterade att vi helt enkelt fungerar på olika sätt.)

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 31 aug 2004 15:16

agnostica skrev: Att ha en moral ÄR att säga usch och fy och i viss mån att vilja påverka eftersom moralen lever i ett sammanhang för att vi ska fungera tillsammans socialt.


Det är det som är felet hos dig, du vill ha en moral. Du vill ha den synen som gör dig delaktig i en gemenskap.

Testa att vara moralisk istället. Nog så svårt, om inte ännu svårare. Men om man är, så kan man inte döma, så som Fann skriver.
-Det vore skönt ibland, men det går inte.
Moral kan inte vara statisk.
agnostica skrev:Döden är
oåterkallelig. Så jag skulle inte ta på mitt samvete att bejaka att någon
tar livet av sig. Om det inte handlar om en svårt lidande sjuk person
där ingen bot och lindring finns.
Jag känner själv en person som höll med en deprimerad person om att
det var bäst att ta livet av sig - och så skedde. Den personen hade
sedan svårt att hantera sitt samvete.

Vad skrev jag? Kan du peka på vart jag bejakar självmördaren?
Jag accepterar och låter ansvaret ligga hos individen. Jag hör mig för, räcker ut en hand. Men jag kommer inte tvinga mig på och greppa fast.

Jag tror din moral bör återkallas och omvärderas. Gör det för en dag, testa att inte stödja dig på invanda antaganden, låt möjligheterna leda.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Fann
Inlägg: 482
Blev medlem: 28 nov 2003 14:34

Inläggav Fann » 31 aug 2004 15:48

J R Auk skrev:Det är det som är felet hos dig, du vill ha en moral. Du vill ha den synen som gör dig delaktig i en gemenskap.



HAHA!!! Nu SÄGER JAG IFRÅN!!! !!!!!!

Jr Auk: Man HAR INTE RÄTT att säga "felet med dig" till en enda människa!!! Du är inte Gud, du kan inte döma människor och tala om för dem vad det är för fel på dem. Det enda du kan göra är att säga att "så som du gör nu så blir det så här för mig och det tycker jag är fel/det stämmer inte" osv. Det är inte fel på folk, det kan bara vara fel på det de säger eller gör.

Strängt tillrättavisande
Fann


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 26 och 0 gäster