Ny katolsk giv i kondomfrågan

[Grottis]

Enligt Vatikankännare är en omsvängning på gång inom den katolska kyrkan vad gäller den notoriska kondomfrågan. Tidigare har den sagt blankt nej till kondomen, även som ett skydd mot att smittas med HIV-viruset. Avhållsamhet har varit den rekommenderade praktiken. Det lär till och med finnas katolska präster i Afrika som, för att hindra kondomanvändning, sprider ut lögnen att kondomer sprider HIV i stället för att skydda.

Det är just situationen Afrika, en kontinent farsoten härjar som allra värst och skördar miljontals offer, som förefaller att bekymra folket i Vatikanen. Nu håller man nämligen på att revidera och mildra sin tidigare förkastelsedom över kondomen. Samtidigt kan noteras att Afrika är ett av de områden på Jorden där katolska kyrkan är på väldigt stark frammarsch.

Det här får mig att undra över motiven till den synbara omsvängningen i kondomfrågan. Det verkar inte vara av moraliska eller humanitära skäl, som man är beredd att ändra sig i Vatikanen, utan därför att man fruktar att den katolska trons utbredning i Afrika skulle vara hotad. De verkliga skälen synes alltså vara kyrko- och maktpolitiska.

Överhuvudtaget finner jag den katolska kyrkans agerande i kondomfrågan vara moraliskt upprörande, ja rentav stötande. Den har sedan 1600-talet omgivits av en vetenskaplig, rationalistisk strömning, och ändå har så litet hänt. Ibland tycks det mig som om den katolska kyrkan befinner sig på medeltida nivå. Det märktes på påvens ökända tal från Regensburg, där han citerade en bysantinsk kejsare från 1300-talet som en förmodad auktoritet på islam.

Varför har kondomfrågan egentligen varit en så het potatis för den katolska kyrkan? Förmodligen har det att göra med kristendomens besatthet av sexualmoralen, mycket framträdande hos aposteln Paulus. Att just detta moralområde har fokuserats så starkt beror säkerligen i sin tur på att ett viktigt ursprungligt syfte med religionen var kontroll av människors sexualitet.

[suchanother]

Så är det naturligtvis. All religion är maktutövning. För att kunna utöva makten krävs medel, ett medel är att kontrollera folks sexualdrift. Gör denna skambelagd! Då har du järngreppet; det är synd ägna sej åt njutelser, följ påven och lev ett självplågarliv, lev i självförnekelsen.
Hade jag möjligheten så skulle jag dra en kondom över skallen på påven så att han fick gå en plågsam kvävningsdöd tillmötes.
Ho ho ho

[Kallekula]

Varför har kondomfrågan egentligen varit en så het potatis för den katolska kyrkan?

Är det inte för det som Montyh Python sa: Every Sperm is Sacred.

Den gudomliga gnistan får inte av människan släckas?

[Avantgardet]

Det lär till och med finnas katolska präster i Afrika som, för att hindra kondomanvändning, sprider ut lögnen att kondomer sprider HIV i stället för att skydda.

På sätt och vis tycks de ju ha rätt. Aldrig förr i världens historia har så många använt kondom, likväl har vi högre siffror av HIV-smittade än någonsin tidigare i världshistorien. På tal om falska undersökningar.

[Varney]

(en anekdot, från igår, jag kom att tänka på: ) en västafrikan deklarerade på ett barnmorskemöte här i dagarna att om mannen och kvinnan har samlag när barnet ammar, så får barnet diarré, och om kvinnan är otrogen så dör barnet! (detta var sant minsann, det fanns massor av exempel)
(dock hände ingenting om mannen var "otrogen" - han Kan ju inte vara det, rent definitionsmässigt..)

frågan är om den katolska påverkan gör mer gott än ont. i längden då? frågan är vad man borde göra åt allt.
...har hört någon, skröna(?) någonstans någongång (kanske på filosofiforum, kanske på jerry springer - ingen aning) om en filosof som spånade fritt för att försöka komma på lösningen på alla problem, och han "kunde inte lösa" ens med fri fantasi, alla afrikas. - vet inte riktigt vad poängen var heller, men det ligger väl någonting i, att det är inte bara bristen på mediciner (ok, mat o vatten) som hindrar afrikaner från smärtfria öden?

vad driver katolikerna? för mig känns det som ren ondska och maktutövande det de sysslar med när de sprider sina fina visdomar över allsköns oskyldiga. kan det verkligen vara ondskefulla maktmotiv som är själva grunden till hållepåandet, eller tänker varje liten missionär att "ja, jag fick en idé, jag kan hjälpa människor genom att..." och är övertygade om att det bästa är att sprida katolicism?
förstår ingenting.igen.

[suchanother]

Varney, finns väl ingenting att "förstå"?
Ibland är saker bara som de är.

[Varney]

mmm...människor t.ex.

[Grottis]

Är det inte för det som Montyh Python sa: Every Sperm is Sacred.

Den gudomliga gnistan får inte av människan släckas?

Det kan mycket väl utgöra den teologiska förklaringen, men vilket är det djupare, egentliga motivet?

Kan det vara så att katolska kyrkan hade tänkt sig att överta Jorden genom stark, ofjättrad befolkningsväxt bland de troende? Att barn avlas och föds upp i en redan katolsk familj sparar in på mycket missionsarbete!

[Grottis]

vad driver katolikerna?

Ja är det inte maktbegär och storhetsvansinne?

En annan psykologisk förklaring: Eftersom katolska präster och kardinaler måste utöva total kontroll över sin egen sexualitet och tvingas leva i celibat, står de inte ut med att vanliga människor skulle få fritt utlopp för sina sexuella drifter och sålunda avnjuta dem. Det är avundsjuka, helt enkelt.

[suchanother]

Tror inte så mycket på psykologin i detta fallet utan mer på realpolitiken.
Religionen hade en annan roll att spela på sin tid, nämligen rollen som värdegemenskapare. Barbarer och andra kunde alltid lita på andra om de hade samma gud. Handeln var nämligen på den tiden, nu snackar jag om några tusen f.Kr. oorganiserad och av tillfällighetskaratär.
Inte kontigt alls att kristendomen globaliserades iom. handeln globalisering med börja av feerna längs medelhavet. "Tvånget" av gemensam gud ökade.

[Grottis]

Kesare Konstantin lär ha börjat befrämja kristendomen på 300-talet för att skapa enhet i Romarriket.

Diktatur och kristendom -- de passar så bra ihop: en kejsare, en Gud. Såsom i himlen så ock på jorden.

[Stefan]

Det märktes på påvens ökända tal från Regensburg, där han citerade en bysantinsk kejsare från 1300-talet som en förmodad auktoritet på islam.

Det är media som blåst upp den där grejen. Vad påven sa var detta:

I was reminded of all this recently, when I read the edition by Professor Theodore Khoury (Münster) of part of the dialogue carried on — perhaps in 1391 in the winter barracks near Ankara — by the erudite Byzantine emperor Manuel II Paleologus and an educated Persian on the subject of Christianity and Islam, and the truth of both. It was presumably the emperor himself who set down this dialogue, during the siege of Constantinople between 1394 and 1402; and this would explain why his arguments are given in greater detail than those of his Persian interlocutor. The dialogue ranges widely over the structures of faith contained in the Bible and in the Qur'an, and deals especially with the image of God and of man, while necessarily returning repeatedly to the relationship between — as they were called — three "Laws" or "rules of life": the Old Testament, the New Testament and the Qur'an. It is not my intention to discuss this question in the present lecture; here I would like to discuss only one point — itself rather marginal to the dialogue as a whole — which, in the context of the issue of "faith and reason", I found interesting and which can serve as the starting-point for my reflections on this issue.
In the seventh conversation edited by Professor Khoury, the emperor touches on the theme of the holy war. The emperor must have known that sura 2, 256 reads: "There is no compulsion in religion". According to the experts, this is one of the suras of the early period, when Mohammed was still powerless and under threat. But naturally the emperor also knew the instructions, developed later and recorded in the Qur'an, concerning holy war. Without descending to details, such as the difference in treatment accorded to those who have the "Book" and the "infidels", he addresses his interlocutor with a startling brusqueness on the central question about the relationship between religion and violence in general, saying: "Show me just what Mohammed brought that was new, and there you will find things only evil and inhuman, such as his command to spread by the sword the faith he preached". The emperor, after having expressed himself so forcefully, goes on to explain in detail the reasons why spreading the faith through violence is something unreasonable. Violence is incompatible with the nature of God and the nature of the soul. "God", he says, "is not pleased by blood — and not acting reasonably is contrary to God's nature. Faith is born of the soul, not the body. Whoever would lead someone to faith needs the ability to speak well and to reason properly, without violence and threats… To convince a reasonable soul, one does not need a strong arm, or weapons of any kind, or any other means of threatening a person with death…

The decisive statement in this argument against violent conversion is this: not to act in accordance with reason is contrary to God's nature. The editor, Theodore Khoury, observes: "For the emperor, as a Byzantine shaped by Greek philosophy, this statement is self-evident. But for Muslim teaching, God is absolutely transcendent. His will is not bound up with any of our categories, even that of rationality." Here Khoury quotes a work of the noted French Muslim R. Arnaldez, who points out that Ibn Hazn went so far as to state that God is not bound even by his own word, and that nothing would oblige him to reveal the truth to us. Were it God's will, we would even have to practice idolatry.

Huvudpoängen var detta:

In part of his explication of this distinction, Pope Benedict referred to a specific aspect of Islam that Manuel II considered irrational, namely the practice of forced conversion. Specifically, the Pope (making clear that they were the Emperor's words, not his own) quoted Manuel II Palaiologos as saying: "Show me just what Muhammad brought that was new and there you will find things only bad and inhuman, such as his command to spread by the sword the faith he preached." The Pontiff was comparing the Quranic passage that "There is no compulsion in religion" with later ones that, according to Manuel II, allowed "spreading the faith through violence"; the latter teaching being offered by Pope Benedict as an unreasonable one, on the belief that religious conversion should take place through the use of reason. His larger point here was that, generally speaking, in Christianity, God is understood to act in accordance with reason, while in Islam, God's absolute transcendence means that "God is not bound even by his own word", and can act in ways contrary to reason, including self-contradiction. At the end of his lecture, the Pope said, "It is to the great logos, to this breadth of reason, that we invite our partners in the dialogue of cultures".

http://en.wikipedia.org/wiki/Pope_Bened ... ontroversy

Sen är det lite oförsiktigt att öht ta upp islam i den här frågan, men det är helt fel att säga att kejsarens ord var påvens. Fighten var ett resultat av den smutsiga media vi har idag.

Kyrkan har varit kraftigt influerad av rationalistiska strömningar ända från början. Kyrkofäderna var djupt influerade av grekisk filosofi. Exvis jesuiterna är extremt välutbildade. Man sysslar t o m fortfarande med gudsbevis (gavs en kurs i det i Sthlm förut av Rainer Carls). Få religioner är i själva verket så rationalistiska som katolska kyrkan.

[Grottis]

Påven hade likväl fel om islam, när han påstod att Gud i den religionen inte skulle vara bunden av förnuftet. Islams kanske störste teolog och religionsfilosof, IbnSina, menade tvärtom att Gud var bunden både av förnuftet OCH naturlagarna, vilka Han en gång skapat.

Jag kan hålla med om att det fanns en rationalistisk teologi inom den katolska kyrkan, särskilt under högmedeltiden. Men hur mycket dessa skolastiker än älskade förnuftet, så fick inte trons dogmer överskridas eller ifrågasättas. När jag skriver om en vetenskaplig rationalism utanför kyrkan så avser jag förstås en strömning, där inga "sanningar" är heliga utan allt kan ifrågasättas och kritiseras. Kanske borde jag hellre ha talat om en kritisk rationalism i det sekulära, intellektuella livet.

[Stefan]

Påven hade likväl fel om islam, när han påstod att Gud i den religionen inte skulle vara bunden av förnuftet. Islams kanske störste teolog och religionsfilosof, IbnSina, menade tvärtom att Gud var bunden både av förnuftet OCH naturlagarna, vilka Han en gång skapat.

Jag känner inte till islams syn på dom här frågorna, men att en filosof hade den synen (kan du ge nåt citat som visar på det?) gör inte att det var islams officiella syn.

Jag kan hålla med om att det fanns en rationalistisk teologi inom den katolska kyrkan, särskilt under högmedeltiden. Men hur mycket dessa skolastiker än älskade förnuftet, så fick inte trons dogmer överskridas eller ifrågasättas.

Visst, men det gäller alla religioner, mer eller mindre. Dessutom har katolska kyrkan en självreglerande mekanism som islam och även till viss del protestantismen saknar: man menar att religionen inte endast bygger på den heliga skriften (koranen/bibeln) utan även på "traditionen". Det finns således åtminstone teoretiskt större möjligheter till att ändra på religionen än t ex inom islam där man anser att Koranens ord kommer direkt från Gud.

[Grottis]

Dessutom har katolska kyrkan en självreglerande mekanism som islam och även till viss del protestantismen saknar: man menar att religionen inte endast bygger på den heliga skriften (koranen/bibeln) utan även på "traditionen".

Islam bygger också på traditionen; utöver Koranen har man också sunna, alltså de historiska exempel som Muhammed och de fyra rättledda kaliferna satte. Därefter har traditionen fortsatt spela roll inom islam genom ijma, vilket betyder samstämmighet inom umma (den muslimska världen) i religiösa frågor. Man menar att Guds åsikter kommer fram när det råder enighet, därför att han aldrig skulle förleda Profetens folk.