CENSUR vs FRIHET?

[Viola]

Jag förstår vad du menar Kyreus.
Men precis som censur inte har med konst att göra finns det mycket konst som inte berör makten överhuvudtaget men det är ju konst för det.
Om konst enbart skulle vara något som används i kampen mot makten
skulle din tes vara mer logisk.

[* KYREUS *]

1/ Konst har verkligen något att göra med kampen i och mot makten. Ta ett ex - Picassos "GUERNICA",  ett av konsthistoriens vassaste inlägg om krigets fasor - från spanska inbördeskriget.

2/ Konst används VERKLIGEN i kampen mot "powers to be", dvs rådande maktsystem.
Ett slående exempel - KONST FÖR DE MAKTLÖSA (obs! inte min term)...alltså den sk graffitin. Den om något försöker ETABLISSEMANGET hindra (CENSUR!!!!) - rätt eller fel.

[Avantgardet]

Ah! Då förstår jag, du talar konst som blir belagd med tabu och inte blott konst som söker bryta tabun. I den bemärkelsen har du helt och fullt rätt!

[* KYREUS *]

Ärligt talat så tänkte jag på konsten i dess visaste bemärkelse, även om din analys är talande. Alltför mycket konstnärligt utövande blir i praktiken hindrat (=censurerat) medvetet eller omedvetet av Det Offentliga. Ex uteblivna anslag eller bidrag osv.
Men!
Det finns åtskillig konst som VILL BRYTA TABUN. Ett ex är väl allas vår vän ANDY WARHOL. Ta tex hans film - 24 timmar lång - skildrande "endast" en sovande människa...

Eller ett ännu färskare exempel: den amerikanske fotografen SALLY MANNS, som bla fotat sina egna barn nakna som små...eller....nyligen fotat ruttnande människolik ute i naturen på en rättsmedicinsK anläggning i USA.

                    (c) KYREUS

[Seth]

Mycket riktigt är konst och censur linkade till varandra på ett mycket intimt sätt. På sätt och vis, fungerar censuren som en essens för konsten och tvärtom. Konstnären själv ser nog många gånger på censuren med skräckfylld förstjusnad.

Men att som Kyreus dra slutsatser utifrån sina egna referenser från dessa båda fenomen, kommer sluta i en felaktig tes. Låt oss bestämma en definition till konst istället, sen ska vi definera censur.

För mig är konst en emotionell utstrålning. En intuitivt kreativitet - ett skapande utan tänkande. Konst kan beröra allt mellan himmel och gjord, endast utförandet definerar dess objekt. Handlingen är konsten och dess resultat är konsten. Konsten har inget att göra med authoriteter och är inte ett resultat av upprorisk illvilja.

Konsten i kontrast till samhället - är dock kanske den mest känsliga relation vi kan disskutera. I konsten frambringas på mer eller mindre subtila sätt, alltid; starka känslor. Dessa känslor ifrågasätter, motsäger eller överdriver gärna det allmäna etablissemanget. Eftersom att de flesta konstnärer är exibitionister vill de ju naturligtvis att deras verk ska skapa uppmärksammhet. Med det är inte sagt att konst är något endast en konstnär kan utföra, tvärtom är konsten något som alla gör. Det är vårat sätt att emotionellt, ovillkorligt och utan tankar, beskriva våran ställning till omvärlden. Därför blir de människor som kan beskriva känslor för störst målgrupp samtidigt de som vi kallar konstnärer. Här börjar konsten att komma ruskigt nära massmedia i sitt format, och där massmedia finns finns också censur:

Censuren förtrycker känslor. Censuren är ett filter för vad vi får visa om våra tycken och känslor. Som motreaktion till detta skapar konstnärer än mer starka skildringar om det censurerade; och där har vi sambandet. Censur är förtryckande av känslor och konst är utryckande av känslor. Men det är snarare så att konsten är essensen för censur, inte tvärtom.

Mvh

[* KYREUS *]

Vad uttrycker känslor? Konst förstås; själva livet förstås; faktiskt: ALLT!

    Ifall KÄNSLOR skall vara en central bedömningsfaktor
    förstärks min tes ytterligare: för -

    CENSUR ÄR VERKLIGEN ETT UTTRYCK FÖR SÅVÄL
    TANKAR - SOM JUST KÄNSLOR -

     >>>>>> destruktivt uttryck.    /(c) KYREUS

[Avantgardet]

För mig är konst en emotionell utstrålning. En intuitivt kreativitet - ett skapande utan tänkande. Konst kan beröra allt mellan himmel och gjord, endast utförandet definerar dess objekt. Handlingen är konsten och dess resultat är konsten. Konsten har inget att göra med authoriteter och är inte ett resultat av upprorisk illvilja.

Jag håller alls inte med om denna definition. Den kapar på en gång bort oerhört stora delar av kulturhistorien. Och nog måste vi, tyvärr, räkna in såväl porträttmåleriet (konst i auktoritetens tjänst) som det äldre dramat med aristotelisk dramaturgi (som på många sätt fårr en revival genom Hollywood). S.T.Coleridge gjorde en distinktion mellan "fancy" och "imagination" som är ganska användbar - där du syftar mer på "imagination" (det sponatana utflödet av kreativitet).

Konsten i kontrast till samhället - är dock kanske den mest känsliga relation vi kan disskutera. I konsten frambringas på mer eller mindre subtila sätt, alltid; starka känslor. Dessa känslor ifrågasätter, motsäger eller överdriver gärna det allmäna etablissemanget.

Här förstår jag inte riktigt. Finns det någonting alls som inte "skapar" känslor hos oss? Att det konstnärliga intrycket skulle vara "kraftigare" än andra begriper jag inte.

Eftersom att de flesta konstnärer är exibitionister vill de ju naturligtvis att deras verk ska skapa uppmärksammhet.

Nu svänger du dig med förtal här! En distinktion som är användbar här är konst - underhållning. Tyvärr, som det ser ut, tycks underhållning tagit mycket utav konstens plats i kulturen idag. Om vi ser i historiskt perspektiv så finns det alls inga belägg för att konstnärer skulle vara exhibitionister, snarare ligger den motsatta stereotypen närmare sanningen: konstnären som särlingen som gömmer sig utanför samhället.

Med det är inte sagt att konst är något endast en konstnär kan utföra, tvärtom är konsten något som alla gör. Det är vårat sätt att emotionellt, ovillkorligt och utan tankar, beskriva våran ställning till omvärlden. Därför blir de människor som kan beskriva känslor för störst målgrupp samtidigt de som vi kallar konstnärer. Här börjar konsten att komma ruskigt nära massmedia i sitt format, och där massmedia finns finns också censur:

Håller delvis med dig här, men på andra grunder. Jag har svårt att se vad skillnaden mellan konst och icke-konst skulle vara. T.ex. skillnaden mellan dans och gång, tal och sång m.fl. m.fl. Vissa skulle kanske hävda att det hela låg i intentionen (konsten söker ge ett estetiskt uttryck, emedan icke-konsten syftar mer till exempelvis effektivitet) men det håller inte i mina ögon eftersom något rent funktionellt också kan ge ett estetiskt intryck.

[Avantgardet]

Håller med dig Kyreus om du säger att allt är KONST och konst är ALLT.

[* KYREUS *]

En kreativ definition av konst; alltså konst i en vid bemärkelse, vore anno 2 007 - - - - -

        "Allt är konst - konst är allt"

...jomenvisst sign Avantgardet; visst kan jag instämma i de orden.


         (c) KYREUS

[Algotezza]

Håller med dig Kyreus om du säger att allt är KONST och konst är ALLT.

Det är väl ingen konst att påstå det...

Allt ÄR inte konst i sig men allt kan i lämplig  kontext BLI konst.

Konst skapas i betraktarens medvetande.

Konsten är stundom som baken: full med skit...  :twisted:

/ G = A

[Seth]

Mycket sant som du säger Avantgardet, så räknar jag inte med viktiga aspekter och faktorer i kulturhistorien. Men för mig är en definition alltid något subjektiv, vilket utesluter något rätt och fel. Jag håller t ex. inte riktigt med om att konstmålning inte har med intuitiv kreativitet att göra, målaren gör ju sin egen avbild utav objektet som där igenom blir ett konstverk. Det är naturligtvis ett stort spektra vi talar om, kreativitet är ju något vi alla nyttjar.

Att jag svänger med förtal: Det var ett medryckligt uttryck i ett klantigt format. Det är svårt att uttrycka sig ur alla aspekter och/eller ingen aspekt, som man måste göra för att beskriva resonemanget objektivt.

När jag beskrev konsten i kontrast till samhället: Vad jag menar är inte att konst (känslor) är relativa. De uttrycker INTE mer eller mindre. Men konst, är till för bedömning, en tolkning. Det är ju där konsten startar sin existens. Och här går det att relatera till mer eller mindre uppseendeväckande verk. Som du själv utryckte det; "kraftigare", konst är i mina ögon konst som förmedlar SAMMA känsla till flest antal receptorer.

Och till den sista punkten. Jadu, om ni båda utgår ifrån att konst är allt, Kan vi ju aldrig dra någon skiljelinje här. Men jag kan inte riktigt hålla med om det, för på något plan (är ju själv oförmögen att tala utifrån mitt eget centrum) finns ju ändå vetskapen att det är endast i oss som känslorna uppstår. De berör inte luften utanför mig, utan är endast en tolkning. Och en tolkning i min värld; är endast en avbild.

Konst kan väl få stå utanför våra filosfiska grundmoraler; utan endast verka endast som medel för konstnären och åskådaren att finna tillfredsställelse i.  Avantgardet; tack för en konstruktiv tillrättavisning. Den var om än lite intetsägande. Kan man få höra din egen definition på konsten och censuren?
Mvh

[Avantgardet]

En distinktion vi skulle kunna göra är mellan konst-för-betraktaren och konst-för-skaparen. För den ene är det ett intryck och för den andre ett uttryck. Uttrycka sig har en begränsing, men intrycken har ingen sådan och således kan konst (vilket Algotezza fingrar på, och som jag och Kyreus mer eller mindre hävdar) vara allt - eller för att förenkla: konst kan vara en "way of life" om man så vill (ett konstnärligt förhållningssätt till tillvaron). Konst behöver alltså inte vara artefakter, åtminstone inte för den upplevande, det är den slutsats vi får om vi förlägger konsten till betraktaren.

Det är alltså ett sätt att se på det. Konst-för-skaparen är också intressant, och det är i relation till denna som censuren och makten kommer in i leken. Konst-för-skaparen är ju som sagt inget annat än uttryck. En komplikation här är hur man skall kunna sklija det "konstnärliga" uttrycket från andra typer av uttryck, vilket jag varit inne på tidigare, och någon sådan distinktion låter sig inte göras. Även här strandar vår argumentering på att "allt är konst". Konstnären, ur mitt postmodernistiska perspektiv, är en bluff, en chimär. Konsten är ett slags esoterisk diskurs, som gett upphov till en falsk dikotomi. Här kommer vi in på Kyreus ursprungliga påstående, att makten bestämmer "vad konst är" genom censur av vissa uttryck, sociala koder, regler.

[Avantgardet]

Det är väl ingen konst att påstå det...

Jag fullkomligt älskar dina konstnärliga underfundigheter! Då får vi se hur den tar sig i omgivningens intellektuella metabolism...

[Algotezza]

Det är väl ingen konst att påstå det...

Jag fullkomligt älskar dina konstnärliga underfundigheter! Då får vi se hur den tar sig i omgivningens intellektuella metabolism...

Hehe, tack!

Frågan är: leder dessa aforismförsök till verbala sura uppstötningar, förstoppning, inkontinens eller diarré?



A

[Avantgardet]

Frågan är: leder dessa aforismförsök till verbala sura uppstötningar, förstoppning, inkontinens eller diarré?

Gas in, gas ut?