(Jung, C.G "General Aspects of Dream Psychology"; 1916) skrev:Just as we tend to assume that the world is as we see it, we naively suppose that people are as we imagine them to be. In this latter case, unfortunately, there is no scientific test that would prove the discrepancy between perception and reality. Although the possibility of gross deception is infinitely greater here than in our perception of the physical world, we still go on naively projecting our own psychology into our fellow human beings. In this way everyone creates for himself a series of more or less imaginary relationships based essentially on projection.
Hur mycket av våra relationer är egentligen "the real stuff"? Detta leder vidare till frågan om vi kan vara helt ärliga mot varandra i en relation. Och ifall vi inte kan vara helt ärliga i en relation, är det då för mycket att begära av våra relationer att vi ska duga till åt varandra i varje stund? Om vi var och en lever med fantasibilder av varandra, är då kommunikation ens möjlig? Är allting vi gör en egotripp? Är det det även om det är en tripp som går ner in i ett privat helvete?
När jag ser människor på TV som "lever ut" sina "drömmar" om att bli rika och berömda och åka limosin i nattlinne och halvfräckt uppknäppt skjorta; är det människor som har kontroll på sina fantasier eller lever dom helt inne i sin föreställning om vilka dom är; och ifall medlen för dem att kunna leva det livet skulle försvinna så skulle de helt tappa meningen med sitt liv? Men om dom i sin tur fått dessa bilder från någon annan om hur man ska vara och vad man ska vilja här i livet; kan man då verkligen njuta av livet?
Jag tänker på den här kvinnan som bott ute i jungeln i 18 år och plötsligt kommer in i en gemenskap med andra människor, vilken fantasi levde hon i? Kan vi någonsin förstå henne och vad hon ser när hon ser på oss?