Det roterande universumet avslöjad!

[Jörgen]

Tänk dig...

att du befann dig mitt i rymden, långt borta från all gravitationskällor,
och blundade i din rymddräkt, så du inte såg stjärnorna och galaxerna...

Och att du nu började snurra runt ditt centrum, alltså rotera,
och det jättefort dessutom...

Skulle du bli snurrig?

Mening med frågan är tills vidare följande:
vad är det som roterar, är det din du & din kropp,
eller är det universumet?

Svaret, inbillar jag mig, är att du nog skulle känna av centrifugalkrafterna,
och bli snurrig.

Men hur kan det komma sig? Rymden är ju inte polariserat?

Men det måste det vara, annars skulle du ju kunna rotera hur fort som helst utan att känna av din rotation, din rotation sker ju i förhållande till universum, och objektivt sett så skulle man lika väl kunna påstå att det är universumet som roterar, och inte du.

Tänk dig nu att du bromsar ner din rotation tills du känner dig helt fri från centrifugalkrafterna, alltså lokalt sett din kropp befinner sig helt i vila.

Om du nu noga mäter om universum fortfarande roterar, och du upptäcker att den faktiskt fortfarande gör det lite grann, vad förvånad du skulle bli!

Oavsett var man än befinner sig i universum, så roterar universumet nämligen.

Makes you think.

[strombom]

Mycket bra fråga, jag ser också ett behov av någon referens/origo...

[Jörgen]

Förresten så har jag hittat ett  svar på frågan på Internet, men jag förstår tyvärr inte svaret

Behåller dock svaret för mig själv ett tag.

Hoppas på några teorier.

[offe]

Man blir inte snurrig förrän man öppnar ögonen. Ögonen tror att omvärlden snurrar förbi, så de rör sig i ett försök att anpassa sig till detta. När ögonens intryck inte stämmer med verkligheten sätts balanssinnet ur spel och man kan bli illamående.

[J R Auk]

Enligt cetrifugalkraften blir du väl snurrig? Organen trycks utåt, händer och fötter hamnar lite längre från ditt hjärta osv osv.

Eller skulle den kraft inte gälla i jymden?

[Jörgen]

Men hur märker din kropp att den roterar, och nu måste utsättas för centrifugalkrafterna?

Det finns ju inget riktmärke att hålla sig till i det här exemplet, annat än det omgivande universet.

Så då kan det väl sägas, att du inte alls roterar, det är det omgivande universet som roterar runt dig.

Man blir inte snurrig förrän man öppnar ögonen. Ögonen tror att omvärlden snurrar förbi, så de rör sig i ett försök att anpassa sig till detta. När ögonens intryck inte stämmer med verkligheten sätts balanssinnet ur spel och man kan bli illamående.

Men då tror du att man kan snurra hur fort som helst i den öppna rymden, utan att utsättas för centrifugalkrafterna (utan att bli snurrig), bara man håller ögonen stängda?

Det kan jag inte föreställa mig, jag tror centrifugalkrafterna måste uppstå - jag förstår bara inte hur.

[Sceptisk]

Varför måste man vara i rymden?

[Jörgen]

Jo, kravet på en tyngdkraftskälla som bidrar till att skapa centrifugalkraften kändes självklart då jag fick tanken.

På vilket sätt har jag tänkt fel?

Kroppen själv intar ju en viss utsträckning i den rumsliga dimensionen, det kanske inte behövs någon yttre inverkan för att åstadkomma centrifugalkraften.

Jag tycker andå att centrifugalkraften känns gåtfull.

[Zartax]

Allt handlar om tröghet. När du snurrar så accelererar alla delar mot rotationens centrum. Det är den här accelerationen som i din roterande referensram upplevs som en kraft utåt (när det egentligen är en kraft innåt (ingen kraft, ingen acceleration) om man utgår från en inertialram (tröghetsram)).

[J R Auk]

Du har också en axel i dig själv, rör du dig inte runt denna så är du inte i rotation. Det behövs ingen annan referensram.

[strombom]

en axel är inte tillräcklig för att bestämma ett objekts placering i 3 dimensioner. minst en punkt utanför axeln måste finnas som referens...

för övrigt har frågan även ploppat upp på flashback: http://www.flashback.info/showthread.php?t=416990

[MacLaurin]

Om du nu noga mäter om universum fortfarande roterar, och du upptäcker att den faktiskt fortfarande gör det lite grann, vad förvånad du skulle bli!

Hur mäter man om universum roterar? Och vad innebär det att universum roterar relativt en själv, om man inte känner av några centrifugalkrafter? Vad är det som roterar liksom?

[cake]

Om du roterar kring dig själv och tex håller ut händerna så accelererar händerna hela tiden in mot rotationsaxeln. Händerna upplever hela tiden en förändring i rörelseriktningen och därför trycks det du har i händerna ut mot fingertopparna, precis som när du trycks mot bildörren då du åker i en rondell. Centrifugal kraften är ingen riktig kraft utan en så kallad "fiktiv kraft" som kommer sig av tröghetslagen och ändringen av rörelseriktning.

[Algotezza]

att du befann dig mitt i rymden, långt borta från all gravitationskällor,
och blundade i din rymddräkt, så du inte såg stjärnorna och galaxerna...

Finns en sådan plats - och hur tar man sig dit? Kan man se stjärnorna när man inte blundar finns det ju gravitationskällor i ens närhet... Då blir de ett slags referens.

A

[MacLaurin]

Om du roterar kring dig själv och tex håller ut händerna så accelererar händerna hela tiden in mot rotationsaxeln. Händerna upplever hela tiden en förändring i rörelseriktningen och därför trycks det du har i händerna ut mot fingertopparna, precis som när du trycks mot bildörren då du åker i en rondell. Centrifugal kraften är ingen riktig kraft utan en så kallad "fiktiv kraft" som kommer sig av tröghetslagen och ändringen av rörelseriktning.

Var det ett svar på min fråga? Isf missuppfattade du vad JAG svarade på. I originalinlägget sades nämligen något att universum roterade runt en själv, fast man själv stod still (dvs inga krafter verkar på en någonstans).
Hela frågeställningen handlade också ungefär om varför man inte lika gärna kan säga att universum roterar runt en själv istället för att man roterar i universum. Vad accelererar man relativt mot om det enda objekt som finns i universum är en själv?

Jörgen: Om det är så att jag uppfattar din fråga rätt (vad accelerar man gentemot, om det inte finns någon "eter" enligt relativitetsteorin), så kan jag säga att man i den allmänna rel.-teorin faktiskt FINNS ett bakomliggande referenssystem, en "eter", men den gäller bara för gravitation och acceleration (som blir samma sak i den teorin). All gravitation verkar på detta system, och gravitationsvågorna sprider sig i den. Acceleration är likvärdigt med gravitation, så även "accelerationsvågorna" (som t.ex. förvränger rummet runt en) sprider sig i detta system, och accelerationen är relativt detta system. När accelerationen upphör, upphör också verkan på detta system.