hur och varför?
Moderator: Moderatorgruppen
hur och varför?
vilka är det bakomliggande skillnaderna mellan frågan varför och frågan hur om man börjar med att sålla bort det faktum att den ena är beskrivande och den andra förklarande?
Sannerligen - enordssvar undanbedes. Hoppas att ni kan göra något bra av denna tråd för frågan är högintressant och inte alltför vanligt förekommande på forumet.
Alltså HUR kontra VARFÖR.
Hur: på vilket sätt, med vilken metod, enligt vilket mekaniskt förlopp?
Varför: i vilket syfte?
Fundera gärna vidare - återkommer kanske sen!

Alltså HUR kontra VARFÖR.
Hur: på vilket sätt, med vilken metod, enligt vilket mekaniskt förlopp?
Varför: i vilket syfte?
Fundera gärna vidare - återkommer kanske sen!

- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Hovnarr: På vilket sätt är det bättre att säga EXAKT SAMMA SAK med många ord som man kan säga med ett?
Ja, frågeställaren förutsätter en intention när han/hon frågar efter varför. Man frågar efter intentionen. "Varför" kan dock innefattas i frågan "hur" - om vi går med på att något sådant som en "fri vilja" existerar - om orsaksförloppet är komplicerat och det finns handlande agenter med i ekvationen (fast då kan man ju dela upp det i flera frågeställningar).Man brukar emellertid ibland svara med en redogörelse för "hur" när frågan "varför" ställs, fast då är det antagligen bättre att använda sig av "hur" kan man tycka.
Därför tänker jag att det är just den implicerade intentionen i den ena av dessa som skiljer dem åt (på ett annat plan kan vi säga att det är föreställningen om "fri vilja"). Lite spekulativt kan man undra om "varför" har kraftigare förankring i kristet/semitiskt tankegods och "hur" i mer vetenskapligt/naturalistiskt tänkande. Lite jobb för en idéhistoriker!
Poggen skrev:En utveckling av ditt svar skulle inte skada.. Menar du att det endast är den bakomliggande intentionen som skiljer begreppen åt?
Ja, frågeställaren förutsätter en intention när han/hon frågar efter varför. Man frågar efter intentionen. "Varför" kan dock innefattas i frågan "hur" - om vi går med på att något sådant som en "fri vilja" existerar - om orsaksförloppet är komplicerat och det finns handlande agenter med i ekvationen (fast då kan man ju dela upp det i flera frågeställningar).Man brukar emellertid ibland svara med en redogörelse för "hur" när frågan "varför" ställs, fast då är det antagligen bättre att använda sig av "hur" kan man tycka.
Därför tänker jag att det är just den implicerade intentionen i den ena av dessa som skiljer dem åt (på ett annat plan kan vi säga att det är föreställningen om "fri vilja"). Lite spekulativt kan man undra om "varför" har kraftigare förankring i kristet/semitiskt tankegods och "hur" i mer vetenskapligt/naturalistiskt tänkande. Lite jobb för en idéhistoriker!
Vilka skillnaderna "är" är ganska förmätet att prata om, jag har inte facit i alla fall. Och jag kan inte stycka "Varför" och "Hur" i var sin del.
Men för mig är "Hur" något som riktar sig framåt i tiden, medan "Varför" är något som ser bakåt. Begrepp som samverkar. Med hjälp av "varför" kan jag bestämma "hur"
Men för mig är "Hur" något som riktar sig framåt i tiden, medan "Varför" är något som ser bakåt. Begrepp som samverkar. Med hjälp av "varför" kan jag bestämma "hur"
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jag trodde inte mycket på den här frågan först, men nu har jag tänkt litet och hela tiden omprövat mina åsikter; hela tiden omsatt frågorna i ett större och större perspektiv.
Jag börjar så här: Det enda vi människor kan förvisa oss om är fenomenen, så som de uppenbarar sig för oss. Dock ligger det i vår natur att ana funktioner bakom fenomenen.
Jag ser på frågorna "hur" och "varför" som - i sin essens - två olika grundläggande metoder för mänsklig nyfikenhet och våra försök att göra omvärlden fattbar.
När jag frågar "hur" någon funktion fungerar, så reducerar jag. Jag abstraherar, jag använder Ockhams rakkniv, jag paketerar och generaliserar. Att se en fjäril komma ut ur en puppa som en gång varit en larv, och fråga "hur" förvandlingen skett, det är att ringa in sin koncentration på just puppan, att utestänga yttre faktorer, att fokusera sig, osv. Helt enkelt att göra sig själv som betraktare till en högre ståendes part. När man frågar "hur" om människor, såsom "hur får man människor att gasa ihjäl varandra?" "hur får vi kunderna att dricka Coca Cola kring julafton?" "hur tänker föräldrar när de namnger sina barn?" så sätter vi oss själva delvis ovanför systemet; som för att markera att vi kan göra oss delvis oberoende av dessa funktioner om vi bara förstår oss på dem. Vi visar att okej, vi påverkas av de funktioner vi anar bakom fenomenen - men vi själva är mer komplicerade än så - eftersom vi blivit medvetna om dessa funktioner.
När jag istället frågar "varför" så sträcker jag ut min tanke i det okända. Jag börjar resonera holistiskt och blir en sökare. När vi frågade oss "hur" en fjärils förvandling gick till så ville vi krypa in i puppan - för att stänga ute allt irrelevant utanför - men när vi frågar oss "varför" så tar vi istället ett stort kliv utåt och uppåt för att få ett vidare perspektiv. Att fråga "varför" är att tolka fenomenet som en liten pusselbit i ett större sammanhang. Och eftersom detta större sammanhang (om vi nu anser oss ha hittat något sådant) också kan vara en liten pusselbit i ett större pussel, så dröjer det inte länge innan tanken svindlar och vi själva blir underordnade den stora modellen. Att fråga "varför" är - i sin utsträckning - att göra sig själv som betraktare liten och ödmjuk inför det storskaliga och komplexa system man anar bakom fenomenen.
---
Ifall man skulle utföra experiment med människor där man presenterade främmande uppgifter för dem, vars avsikter var oklara (lite som i filmen "Lost" eller snarare som i filmen "Cube"), så skulle "hur" och "varför"-tänkande till en början resultera i väldigt olika beteenden, gissar jag; där "hur"-tänkare skulle söka efter de mest fundamentala mönster och regler som gäller i experimentet (vilket inledningsvis kan leda till missförstånd för att man tycker sig se samband som egentligen inte existerar: I Cube finns det exempelvis en person som är rädd för röda rum, trots att det senare visar sig att färgen på rummen inte har något att göra med huruvida rummet har en dödsfälla eller inte - och i vår värld kan man se samma missförstånd, exempelvis inom läkekonsten där signaturläran länge var rådande). "Varför"-tänkare, å andra sidan, skulle ifrågasätta och experimentera; alltså systematiskt trotsa de mönster och regler som de tyckte sig se, för att se om de verkligen gällde.
En ny fråga: Om "hur"-tänkande kännetecknar vetenskapsmän och "varför"-tänkande kännetecknar troende, var befinner sig filosoferna?
Jag börjar så här: Det enda vi människor kan förvisa oss om är fenomenen, så som de uppenbarar sig för oss. Dock ligger det i vår natur att ana funktioner bakom fenomenen.
Jag ser på frågorna "hur" och "varför" som - i sin essens - två olika grundläggande metoder för mänsklig nyfikenhet och våra försök att göra omvärlden fattbar.
När jag frågar "hur" någon funktion fungerar, så reducerar jag. Jag abstraherar, jag använder Ockhams rakkniv, jag paketerar och generaliserar. Att se en fjäril komma ut ur en puppa som en gång varit en larv, och fråga "hur" förvandlingen skett, det är att ringa in sin koncentration på just puppan, att utestänga yttre faktorer, att fokusera sig, osv. Helt enkelt att göra sig själv som betraktare till en högre ståendes part. När man frågar "hur" om människor, såsom "hur får man människor att gasa ihjäl varandra?" "hur får vi kunderna att dricka Coca Cola kring julafton?" "hur tänker föräldrar när de namnger sina barn?" så sätter vi oss själva delvis ovanför systemet; som för att markera att vi kan göra oss delvis oberoende av dessa funktioner om vi bara förstår oss på dem. Vi visar att okej, vi påverkas av de funktioner vi anar bakom fenomenen - men vi själva är mer komplicerade än så - eftersom vi blivit medvetna om dessa funktioner.
När jag istället frågar "varför" så sträcker jag ut min tanke i det okända. Jag börjar resonera holistiskt och blir en sökare. När vi frågade oss "hur" en fjärils förvandling gick till så ville vi krypa in i puppan - för att stänga ute allt irrelevant utanför - men när vi frågar oss "varför" så tar vi istället ett stort kliv utåt och uppåt för att få ett vidare perspektiv. Att fråga "varför" är att tolka fenomenet som en liten pusselbit i ett större sammanhang. Och eftersom detta större sammanhang (om vi nu anser oss ha hittat något sådant) också kan vara en liten pusselbit i ett större pussel, så dröjer det inte länge innan tanken svindlar och vi själva blir underordnade den stora modellen. Att fråga "varför" är - i sin utsträckning - att göra sig själv som betraktare liten och ödmjuk inför det storskaliga och komplexa system man anar bakom fenomenen.
---
Ifall man skulle utföra experiment med människor där man presenterade främmande uppgifter för dem, vars avsikter var oklara (lite som i filmen "Lost" eller snarare som i filmen "Cube"), så skulle "hur" och "varför"-tänkande till en början resultera i väldigt olika beteenden, gissar jag; där "hur"-tänkare skulle söka efter de mest fundamentala mönster och regler som gäller i experimentet (vilket inledningsvis kan leda till missförstånd för att man tycker sig se samband som egentligen inte existerar: I Cube finns det exempelvis en person som är rädd för röda rum, trots att det senare visar sig att färgen på rummen inte har något att göra med huruvida rummet har en dödsfälla eller inte - och i vår värld kan man se samma missförstånd, exempelvis inom läkekonsten där signaturläran länge var rådande). "Varför"-tänkare, å andra sidan, skulle ifrågasätta och experimentera; alltså systematiskt trotsa de mönster och regler som de tyckte sig se, för att se om de verkligen gällde.
En ny fråga: Om "hur"-tänkande kännetecknar vetenskapsmän och "varför"-tänkande kännetecknar troende, var befinner sig filosoferna?
Utomordentligt bra, Riesing! Tyvärr är jag lite partisk, eftersom jag når samma slutsats kring vetenskapens fundamentala hur-tänkande, och mystikerns fundamentala varför-tänkande, så ta berömmet med en nypa salt (god tumregel, rent allmänt, förresten).
Riesing skrev:En ny fråga: Om "hur"-tänkande kännetecknar vetenskapsmän och "varför"-tänkande kännetecknar troende, var befinner sig filosoferna?
I "vad"-tänkande! Är detta inte typiskt för filosoferna? Att inte ens kunna redogöra för de enklaste syften och orsakssamband, innan sidor och hyllmeter ägnats åt att definiera själva begreppen.
Av de didaktiska frågorna återstår nu "vem/vilka?" och "när?". Vem frågar sig "vem?", och när frågar man sig "när?"?

Vill nog flika in med att trycka på detta:
En form av ett "Varför?" kan ju faktiskt formuleras som ett "Hur kommer det sig att?"
....
Här kommer ett väldigt kladdigt inlägg:
Men från en sak till en annan:
Ett Att är för mig mer Fundamentalt än ett Vad
Och ett Vad är mer fundamentalt än ett Hur eller ett Varför.
Men det beror som sagt hur man använder Varför. Ett varför kan användas på ett sådant sätt att man bara uppelevar att något händer, men inte förstår vad som händer eller hur det händer,
JAG Definierar:
(Process) C gör alltså (tillstånd) A till (tillstånd) B. Eller A blir B genom C.
Men Vad kan även användas som fråga, i fråga om övergången från något diffust Att till något klart Vad. (som i frågan "Vad menar ...?", "Vad gör ...?") Man förstår alltså ATT någon/något försöker överföra något men man förstår inte VAD. (Vad gör häftmassan? Vad menar hon?).
Men börjar man fundera lite på detta så är "Vad" frågor ganska intressanta. Vad är och vad gör. Dessa är två helt olika frågor men som ofta kanske förvirras. Frågar man någon VAD häftmassan ÄR, så kommer nog endel att svara VAD DE GÖR med häftmassan, inte VAD häftmassan ÄR. Häftmassa gör som sagt ingenting. Om jag frågar någon "Vad är häftmassa" så kanske "Häftmassa är något man använder sig av för att sätta upp papper på väggen". Funderar lite på Heidegger.
http://www.filosofi.gotland.se/heidegge.htm
När vi tänker på Vad något gör, så tänker vi ofta i form av operation.
Gör och Hur är nära besläktade (det handlar om operation). Men ett Gör fokuserar mer på Vad A GÖR (Operation C), alltså Vad A har för operation. Ett Hur förklarar snarare Hur Vad A opererar och resulterar i Vad B. Slutresultatet (Vad B) är alltså inte lika intressant i en GÖR fråga, eftersom man frågar mer om Vad A är och Vad A GÖR (ATT A GÖR C), Det man frågar i ett gör är alltså C. Men vad menar man då med att någon "menar" något? Jo Hur A blir B genom C. Att förstå vad något "menar" är alltså att förstår hur det blev B.
Allt detta, är i min mening, att förstår kommunikation. Hur något (A) överförs (C). Hur något (A) överförs (C) till något annat (B).
Men även Att och Varför (Varför föds ur att). (Varför i dess mer fundamentala betydelse - då inget Vad finns)
Frågar man någon "Vad är en tvättmaskin?" så kommer människor troligtvis att svara "En tvättmaskin är något som tvättar (=C) kläder (=A) så att de blir rena (rena kläder = B)". Men det mer korrekta svaret är ju faktiskt att en tvättmaskin är en mekaniskt verktyg (för att tvätta kläder i). Det är alltså en helt annat typ av "emphasis"/betoning/framlyftning (dvs man frågar efter ett klargörande av "Vad A är"/"Vad Tillstånd A ugör").
Men hur människor svarar på en Vad fråga beror nog mycket på sammanhanget också. Frågan "Vad är en tvättmaskin?" kan alltså i vid mening, beroende på sammahanget gå svar på både A, B och C.
Har någon tidigare i sammanhanget tidigare frågat efter olika sätt att tvätta kläder (uföra process C för att nå B) och undrar vad en tvättmaskin är (vad A är), så blir svaret "En tvättmaskin är något som tvättar kläder" ganska trivialt, eftersom detta bara säger att den tvättmaskin är något som uför process C för att nå B.
Frågar jag "Vad är en hund?" Så kommer människor antagligen inte svara "En hund är ett djur som springer runt och bajsar på lyktstolpar" (dvs vad hundar gör), utan människor kommer börja beskriva hundens egenskaper iförhållande till andra varelser (hunden har päls och fyra ben / etc)
Hur kan både användas för att fråga efter ett Vad B eller ett Hur C utifrån ett Vad A.
Jag tror vi måste definiera termerna mycket mer formellt. Vi behöver kanske helt nya begrepp som är mer formella.
Det jag funderar lite kring varför frågor, är att Ett varför nästan alltid handlar om ett sökande efter ett "tillräckligt kriterie". Men i strikt ontologisk mening så tror jag att man aldrig kan få fullstänidgt svar på varför frågor, eftersom ett varför ofta innebär att system när en viss "balans" så att en tröskel passeras eller ett emergent fenomen uppstår.
Vad försöker jag säga? Jo, att i grund och botten så för att svara på varför en whirlpool ibland uppstår i mitt badkar, och ibland inte, så är det i förlängingen en fråga om molekylerna i mitt badkar passerar en viss tröskel så att whirlpoolen startas.
Det är samma sak som att försöka säga Varför en tornado uppstår. Alla vet att en tornado uppstår p.g.a vindar, och att vindar uppstår p.g.a. jordrotation etc. Men Varför uppstår då tornadon just DÅ (då den uppstår)? Eller varför någon hamnar i en psykosflipp och börjar mörda folk. Det handlar om små och stora omständigheter som hela tiden skapar förutsättningar till att tornadon eller raseriutbrottet ska uppstå.
Och jag tror att vår fria, medvetna vilja, är en pytte pytte liten kraft vår hjärna kan skapa, men anledningen att viljan blir stor och stark är för att det sker en komlex kedjereaktion. Och det är därför vilja och träning ligger så intrimt sammankopplade. Har jag en rutin att göra något, så kommer min pytte lilla viljeknuff att skapa en extremt välbalanserad kedjereaktions knuff. Därför är kultivering och uppfostran a och o (i kombination med "rätt" kaositksa omstänidhget) för att skapa en stark vilja hos individer, eftersom detta gör att de, men deras lilla vilja, kan knuffa den rätt. Beteende och tankevanor är extremt ordnade, vilket resulterar i ett snabbare och mer rent svar i kedjereaktionen.
Oj nu sticker jag iväg lite från tråden.
Vem/Vad ("subjekt-ämne"/"predikat", "subjekt-agent"/objekt singular), Vilka (subjekt-agent/objekt plural), Varför (orsak, "brytpunkter"), Hur (process, effekt, funktion), När (tid/temporal-parameter), Var (rum/spatial-parament).
Om vi håller oss till modellen Vad/Tillstånd A Hur/Process C Vad/Tillstånd B. Så kan vi fråga vad dessa olika frågor egentligen vill ha svar på:
Andra begrepp som på något sätt är nödvändiga kompinenter är dessa: "Gör, Borde, Menar, Ska/Skall"... Alla dessa belyser övergångar, men de har olika emphasis/betoning. Ska är väldigt definitivt, Borde är inte alls lika definitivt, Gör fokuserar på utgångspunkten och processen, Borde på processen och resultatet, Ska mycket mer på resultatet men även på processen.
"Vad gör ..."
"Var menar ..."
"Hur borde ..."
"Vilka ska ..."
"När gör ..."
"Vem borde ..."
"Varför menar..."
En annan avstickare är frågan hur man kan laborerar med dessa variabler för att skapa humor. Jag tänkte på exempelt med hunden jag tidigare pratade om. När man frågar "Vad en hund är, så frågar man implicit efter ett subjekt" och om någon då ger ett svar av en process/funktion kan det bli väldigt roligt.
Jaja, mycket idéer här. Allt är inte så uttänkt, jag är inte säker på vad jag skriver här, det är som sagt inte så utarbetade ideer... Kanske dumt att jag skriver så mycket....
En form av ett "Varför?" kan ju faktiskt formuleras som ett "Hur kommer det sig att?"
....
Här kommer ett väldigt kladdigt inlägg:
Men från en sak till en annan:
Ett Att är för mig mer Fundamentalt än ett Vad
Och ett Vad är mer fundamentalt än ett Hur eller ett Varför.
Men det beror som sagt hur man använder Varför. Ett varför kan användas på ett sådant sätt att man bara uppelevar att något händer, men inte förstår vad som händer eller hur det händer,
JAG Definierar:
Kod: Markera allt
Att är alltså frånvaron av en definierad variabel (subjekt/ämne) - ett slags diffust/"icke differentierat men identifierat tillstånd"
Vad är alltså tillgången av en definierad variabel.
Hur (C) är alltså operationen/funktionen då en Vad (A) övergår/kommuniceras till en Vad (B).(Process) C gör alltså (tillstånd) A till (tillstånd) B. Eller A blir B genom C.
Men Vad kan även användas som fråga, i fråga om övergången från något diffust Att till något klart Vad. (som i frågan "Vad menar ...?", "Vad gör ...?") Man förstår alltså ATT någon/något försöker överföra något men man förstår inte VAD. (Vad gör häftmassan? Vad menar hon?).
Men börjar man fundera lite på detta så är "Vad" frågor ganska intressanta. Vad är och vad gör. Dessa är två helt olika frågor men som ofta kanske förvirras. Frågar man någon VAD häftmassan ÄR, så kommer nog endel att svara VAD DE GÖR med häftmassan, inte VAD häftmassan ÄR. Häftmassa gör som sagt ingenting. Om jag frågar någon "Vad är häftmassa" så kanske "Häftmassa är något man använder sig av för att sätta upp papper på väggen". Funderar lite på Heidegger.
http://www.filosofi.gotland.se/heidegge.htm
När vi tänker på Vad något gör, så tänker vi ofta i form av operation.
Gör och Hur är nära besläktade (det handlar om operation). Men ett Gör fokuserar mer på Vad A GÖR (Operation C), alltså Vad A har för operation. Ett Hur förklarar snarare Hur Vad A opererar och resulterar i Vad B. Slutresultatet (Vad B) är alltså inte lika intressant i en GÖR fråga, eftersom man frågar mer om Vad A är och Vad A GÖR (ATT A GÖR C), Det man frågar i ett gör är alltså C. Men vad menar man då med att någon "menar" något? Jo Hur A blir B genom C. Att förstå vad något "menar" är alltså att förstår hur det blev B.
Allt detta, är i min mening, att förstår kommunikation. Hur något (A) överförs (C). Hur något (A) överförs (C) till något annat (B).
Men även Att och Varför (Varför föds ur att). (Varför i dess mer fundamentala betydelse - då inget Vad finns)
Frågar man någon "Vad är en tvättmaskin?" så kommer människor troligtvis att svara "En tvättmaskin är något som tvättar (=C) kläder (=A) så att de blir rena (rena kläder = B)". Men det mer korrekta svaret är ju faktiskt att en tvättmaskin är en mekaniskt verktyg (för att tvätta kläder i). Det är alltså en helt annat typ av "emphasis"/betoning/framlyftning (dvs man frågar efter ett klargörande av "Vad A är"/"Vad Tillstånd A ugör").
Men hur människor svarar på en Vad fråga beror nog mycket på sammanhanget också. Frågan "Vad är en tvättmaskin?" kan alltså i vid mening, beroende på sammahanget gå svar på både A, B och C.
Har någon tidigare i sammanhanget tidigare frågat efter olika sätt att tvätta kläder (uföra process C för att nå B) och undrar vad en tvättmaskin är (vad A är), så blir svaret "En tvättmaskin är något som tvättar kläder" ganska trivialt, eftersom detta bara säger att den tvättmaskin är något som uför process C för att nå B.
Frågar jag "Vad är en hund?" Så kommer människor antagligen inte svara "En hund är ett djur som springer runt och bajsar på lyktstolpar" (dvs vad hundar gör), utan människor kommer börja beskriva hundens egenskaper iförhållande till andra varelser (hunden har päls och fyra ben / etc)
Hur kan både användas för att fråga efter ett Vad B eller ett Hur C utifrån ett Vad A.
Jag tror vi måste definiera termerna mycket mer formellt. Vi behöver kanske helt nya begrepp som är mer formella.
Det jag funderar lite kring varför frågor, är att Ett varför nästan alltid handlar om ett sökande efter ett "tillräckligt kriterie". Men i strikt ontologisk mening så tror jag att man aldrig kan få fullstänidgt svar på varför frågor, eftersom ett varför ofta innebär att system när en viss "balans" så att en tröskel passeras eller ett emergent fenomen uppstår.
Vad försöker jag säga? Jo, att i grund och botten så för att svara på varför en whirlpool ibland uppstår i mitt badkar, och ibland inte, så är det i förlängingen en fråga om molekylerna i mitt badkar passerar en viss tröskel så att whirlpoolen startas.
Det är samma sak som att försöka säga Varför en tornado uppstår. Alla vet att en tornado uppstår p.g.a vindar, och att vindar uppstår p.g.a. jordrotation etc. Men Varför uppstår då tornadon just DÅ (då den uppstår)? Eller varför någon hamnar i en psykosflipp och börjar mörda folk. Det handlar om små och stora omständigheter som hela tiden skapar förutsättningar till att tornadon eller raseriutbrottet ska uppstå.
Och jag tror att vår fria, medvetna vilja, är en pytte pytte liten kraft vår hjärna kan skapa, men anledningen att viljan blir stor och stark är för att det sker en komlex kedjereaktion. Och det är därför vilja och träning ligger så intrimt sammankopplade. Har jag en rutin att göra något, så kommer min pytte lilla viljeknuff att skapa en extremt välbalanserad kedjereaktions knuff. Därför är kultivering och uppfostran a och o (i kombination med "rätt" kaositksa omstänidhget) för att skapa en stark vilja hos individer, eftersom detta gör att de, men deras lilla vilja, kan knuffa den rätt. Beteende och tankevanor är extremt ordnade, vilket resulterar i ett snabbare och mer rent svar i kedjereaktionen.
Oj nu sticker jag iväg lite från tråden.
Vem/Vad ("subjekt-ämne"/"predikat", "subjekt-agent"/objekt singular), Vilka (subjekt-agent/objekt plural), Varför (orsak, "brytpunkter"), Hur (process, effekt, funktion), När (tid/temporal-parameter), Var (rum/spatial-parament).
Om vi håller oss till modellen Vad/Tillstånd A Hur/Process C Vad/Tillstånd B. Så kan vi fråga vad dessa olika frågor egentligen vill ha svar på:
Andra begrepp som på något sätt är nödvändiga kompinenter är dessa: "Gör, Borde, Menar, Ska/Skall"... Alla dessa belyser övergångar, men de har olika emphasis/betoning. Ska är väldigt definitivt, Borde är inte alls lika definitivt, Gör fokuserar på utgångspunkten och processen, Borde på processen och resultatet, Ska mycket mer på resultatet men även på processen.
"Vad gör ..."
"Var menar ..."
"Hur borde ..."
"Vilka ska ..."
"När gör ..."
"Vem borde ..."
"Varför menar..."
En annan avstickare är frågan hur man kan laborerar med dessa variabler för att skapa humor. Jag tänkte på exempelt med hunden jag tidigare pratade om. När man frågar "Vad en hund är, så frågar man implicit efter ett subjekt" och om någon då ger ett svar av en process/funktion kan det bli väldigt roligt.
Jaja, mycket idéer här. Allt är inte så uttänkt, jag är inte säker på vad jag skriver här, det är som sagt inte så utarbetade ideer... Kanske dumt att jag skriver så mycket....
Avantgardet skrev:Hovnarr: På vilket sätt är det bättre att säga EXAKT SAMMA SAK med många ord som man kan säga med ett?Poggen skrev:En utveckling av ditt svar skulle inte skada.. Menar du att det endast är den bakomliggande intentionen som skiljer begreppen åt?
Ja, frågeställaren förutsätter en intention när han/hon frågar efter varför. Man frågar efter intentionen. "Varför" kan dock innefattas i frågan "hur" - om vi går med på att något sådant som en "fri vilja" existerar - om orsaksförloppet är komplicerat och det finns handlande agenter med i ekvationen (fast då kan man ju dela upp det i flera frågeställningar).Man brukar emellertid ibland svara med en redogörelse för "hur" när frågan "varför" ställs, fast då är det antagligen bättre att använda sig av "hur" kan man tycka.
Därför tänker jag att det är just den implicerade intentionen i den ena av dessa som skiljer dem åt (på ett annat plan kan vi säga att det är föreställningen om "fri vilja"). Lite spekulativt kan man undra om "varför" har kraftigare förankring i kristet/semitiskt tankegods och "hur" i mer vetenskapligt/naturalistiskt tänkande. Lite jobb för en idéhistoriker!
Måste nog avisa din tes där, att fråga varför i kristendomen har lett till mången bråd död. Dom har hävdat sitt tolkningsföreträde i frågan men avhållt sig från själva frågan. Gud har stått som förklaring och garant att vi inte däruti behöver söka. Kristendomen har inte avvisat vetenskapen. Den såg med lidelsefull blick på hur vetenskapen ordnade människors tilltro innunder sig, förut krävde man handfasta bevis för att låta sig övertygas, när vetenskapen släppte tanken om varför så omfamnades dom båda i en kärlekskrank kram som varat in i våra dagar. Som ett glad par har dom förestått varandras motsats. Och kanske är det det kyrkliga förfallet som slutligen kommer lyfta in varför i vår vetenskap igen.
Den klassiska uppdelningen mellan himmel och jord har du väl stött på?
Sen har det funnits förespråkare för att finna gud i varför och att naturen är guds natur likväl. Men panteismen har alltid hotat med sin anklagelse och dom flesta verkar ha hållt sådana tankegods privat.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 33 och 0 gäster
