Varför finns det någonting alls?

[Zeldun]

Jag använde inga personpåhopp, vari mitt inlägg finner du dessa. Var vänlig presentera dem. Ditt inlägg var av allt att döma ett irrationellt påstående, som du inte argumenterade för. Varför inte? Förstår du det ens själv?

[Camilla]

Hej Grinx och välkommen till vårt forum!

-En känd matematiker [Sir Roger Penrose] har räknat ut att sannolikheten för att det observerbara universum är skapat av en slump är: 1 på 10^10^30

Var har du fått denna siffra ifrån? Den siffra som i detta sammanhang oftast citeras är hans beräkning av sannolikheten för att det skulle uppkomma ett universum där liv som vi känner det är möjligt. Den siffra han kom fram till var 1 på 10^10^123.

Beräkningen är dock tvivelaktig. Vår kunskap om fysikens lagar är ännu inte tillräcklig för att man överhuvudtaget ska kunna göra en sådan beräkning. Till exempel har man ännu inte lyckats formulera en teori som förenar kvantmekaniken och den allmänna relativitetsteorin. Det finns också många gåtor inom kosmologin som fortfarande inte är lösta. Detta med den mörka materien exempelvis.

Penrose tycks ha antagit att diverse naturkonstanter är oberoende av varandra och att deras värden slumpas fram. Det är dock möjligt att framtida fysikaliska teorier kommer att visa att de är beroende av varandra. Då blir sannolikheterna helt annorlunda. Det kanske till och med är så att universum med nödvändighet måste se ut som det gör nu, fast det är bara en vild spekulation från min sida.

Ett helt annat problem är att vi inte har något annat att jämföra vårt universum med. Vilka alternativ finns? Det kan exempelvis råka vara så att det existerar ett oändligt antal universa som vi inte känner till. I sådana fall är det inte alls så konstigt att just vårt universum också existerar.

En tredje invändning kan vara att det kanske är möjligt att intelligent liv kan finnas i andra former än vad vi är vana vid. Det är inget som säger att organismerna måste byggas upp av materia i form av atomer exempelvis. Huvudvillkoret för att någon sorts liv ska kunna uppkomma är nog att universum är tillräckligt komplext för att komplicerade självorganiserande system ska kunna uppkomma.

Hade universum varit radikalt annorlunda hade det visserligen inte funnits människor men det kanske hade funnits andra, radikalt annorlunda, intelligenta varelser. Kanske hade de också spekulerat över hur de själva blivit till.

Vänligen
Camilla

[Angelina]

För det första finns det ingen som helst poäng eller filosofisk reflektion att finna i texten... De ansvariga på det här forumet borde enligt mig resna upp lite bland användarna, och på så sätt framhäva en seriösare debatt.
Detta är ett forum för filosofi, och inte flum.

Det här tex.

För mig är det ytterst logiskt, exakt vad är det du inte förstår så kan jag försöka beskriva mer målande vad jag menar.

Frågan var "varför finns det någonting?".
Mitt svar var att därför att ur ingenting uppstod en vilja till någonting, en vilja att finnas och på denna grundas hela existensen som vi känner den. Det är självklart en paradox, allt leder till en paradox. Att finnas är ett val, av eller på, att vara eller inte vara. Vad gav upphov till viljan att vara? Den själv. Däri ligger paradoxen. Att ur ingenting kan det komma någonting.

[Zeldun]

Det här argumentet om alltings och livets sannolikhet är onödigt. Universum och livet i det bevisar sig självt. Om du innan livet eller universum fanns påstår att det kan hända men att det är väldigt liten chans att just det händer finns anledningar att inte tro eller anta annorlunda. Men nu finns livet och universum, och bevisar uppenbarligen att det förvisso inte speciellt sannolika men möjliga har hänt, och ibland händer saker som kan hända. Av alla miljarder och åter miljarder möjligheter till hur atomerna i en sandhög skall hamna måste den trots allt hamna på något sätt och detta kommer alltid att vara osannolikt i förhållande till alla alternativ. Sannolikhet är bara intressant angående saker som kommer hända, och inte saker som hänt.

[Zeldun]

För mig är det ytterst logiskt, exakt vad är det du inte förstår så kan jag försöka beskriva mer målande vad jag menar.

Frågan var "varför finns det någonting?".
Mitt svar var att därför att ur ingenting uppstod en vilja till någonting, en vilja att finnas och på denna grundas hela existensen som vi känner den. Det är självklart en paradox, allt leder till en paradox. Att finnas är ett val, av eller på, att vara eller inte vara. Vad gav upphov till viljan att vara? Den själv. Däri ligger paradoxen. Att ur ingenting kan det komma någonting.

Det där är inga svar. Det är påståenden du inte argumenterar för. Vart finns de logiska anledningarna till att det är som du säger? Jag är väldigt nyfiken på ditt filosofiska resonemang men det där är inget filosofiskt resonemang. Att vilja att finnas torde inte nödvändigt när man finns, det vore som om jag skulle vilja äta mat medan jag äter mat. Det är som att söka efter något man redan hittat. Ditt så kallade resonemang är lika vettigt som om jag skulle påstå att det ur ingenting uppstod en slemboll som kallar sig Bob och skapade allt annat.

[hovnarr]

I så fall tror jag att det ur ingenting uppstod en slemboll som kallar sig Bob och skapade allt annat.

Jag ljög.

Jag tror för närvarande ingenting. Om man inte har en enda stark övertygelse, är man agnostiker då? Det måste väl kallas något på religiösiska, denna avsaknad av övertygelse. Hej hopp /Stefan

[Zeldun]

Jag skulle personligen kalla det en agnostisk hållning, men somliga hade kanske kallat dig nihilist.

[J R Auk]

Min mening var inte att fördöma metafysisk polemik, blott göra den mer seriös genom att vara aningen mer selektiva i val av vilka användare som skall tillåtas och inte tillåtas. Jag tycker att man bör bidra med något av substantiellt värde till diskussionen och inte komma med lösryckta påståenden som för det första saknar all form av argumentation och för det andra i sig själva vittnar om oförstånd och ett allt för frekvent lyssnade på Thomas Dileva.

Kan den heliga överheten göra sig kvitt med dylika dissidenter som beskrivs här.

Jag menar såklart Zeldun, för jag förstår inte vad han säger och vill inte ha sånt skit som jag inte förstår, här bland mina värdefulla tankar.

[J R Auk]

-Varför finns det någonting alls, istället för ingenting?-
Med detta menar jag det fysiska alltet. Universum och allt vad det innehåller.
Även om det så bara fanns ett sandkorn í universum samt ett medvetande som uppfattade detta så står frågan fast.

Tänk inte: vad är sannolikheten att 1 utvecklas till den komplexitet som vi observerar.
Tänk istället: vad är sannolikheten att oändligheten utvecklar den komplexitet som vi observerar.

Det verkar som det finns ett visst motstånd mot tanken på att det fanns något innan oss, vi dom upphöjda som kan uppfatta.
Även om inget fanns tidigare än vår verklighets skapande, så fanns det ingenting i en oändlighet.
Vad betyder sannolikhet i ett oändligt perspektiv?

[Zeldun]

Trist att du inte besitter den filosofiska förmågan att förstå ett simpelt resonemang, men det får stå för dig. Själv förstod jag en hel del av den diskuterade kvasidebattörens inlägg, och en av de saker jag förstod var att hos denne fanns inget att förstå.

[Camilla]

Zeldun: du verkar inte vara en varm anhängare av fri debatt direkt.

Om det finns någon du inte tycker det är värt att diskutera med så ignorera den.

Annars har jag en bättre rekommendation: Om du träffar någon som enligt din uppfattning har mindre kunskap än du så bör du istället för att se ned på personen se det som en chans för dig att lära ut något. På det viset kan du också öva upp din egen självbehärskning och pedagogiska förmåga.

De enda anledningarna jag ser till att någon ska stängas av från forumet är om den skriver inlägg som är kränkande eller hotande eller missköter sig på något annat sätt.

Okunskap om filosofi är inte ett tillräckligt skäl för avstängning. Hade det varit det hade nästan ingen av dem som skriver här fått vara kvar för vad jag vet finns här bara en professionell filosof.

Vänligt men bestämt
Camilla

[Zeldun]

Jag har inte sagt någonting om vederbörandes kunskaper om filosofi, och har heller inte på något vis antytt att en brist på sådana kunskaper skulle innebära problem för diskussionerna. Istället ser jag mig själv som bärare av tämligen få kunskaper inom ämnet i jämförelse med vad du kallar professionella filosofer. Allt jag säger, Camilla, är att man i ett forum för filosofi också bör hålla sig till filosofi, och inte slänga sig med påståenden man sedan inte klarar av att argumentera för. Det kanske inte behöver göra någon avstängd, men sådana nonsensinlägg kan väl åtminstone tas bort i förmån för diskussionen som enligt mig kräver att man framför argument bakom sina påståenden. Annars riskerar vi ju att seriösare filosofer aldrig etablerar sig här. För att en debatt skall fungera krävs det att de som medverkar också debatterar, inte sant?

[Stefan]

Jag håller med Zeldun. Man måste ge argument för sina åsikter. Dessvärre har det av någon anledning i vissa kretsar satts likhetstecken mellan filosofi och olika former av "nyandlighet". Jag beklagar denna utveckling. Den bästa filosofin är enligt mig den nyktert resonerande, den som kräver saklighet, språklig noggrannhet och goda argument. Dessa dygder hittar man idag främst inom den analytiska filosofin.

[Camilla]

Ok. Zeldun. Nu är vi åtminstone delvis överens.

Det finns ju en papperskorg där några trådar redan hamnat och det är ok för mig. Dock tycker jag att man ska vara försiktig med att slänga saker dit. Du som kallar dig humanist borde veta att ett av de mer hyllade idealen inom humanismen är tolerans.

Jag tycker att administratören skött sig bra hittills och ser ingen anledning till att han borde vara vare sig hårdare eller mjukare.

Vänligen
Camilla

[Zeldun]

Fast nu förstår jag inte alls. På vad sätt visar jag inte tolerans. Att framföra kritik är väl inte intolerant, eller hur menar du? För i så fall kan vi kasta allt vad filosofi heter bakom oss. Hör av dig till mig om du kommer på den filosofiska innebörden i meningarna som yppades av kritiserade debattör.