Naturfolk, ociviliserade eller ofördärvade?

[Mithra]

Anser ni att s.k naturfolk är/var (det finns väl inte så många kvar av dem idag?) ociviliserade vildar som mår bra av den moderna civilisationen och bör "civiliseras", eller att de är ofördärvade folk värda att se upp till, som lever i samklang med naturen? Eller kanske någonting däremellan?

Till "naturfolk" räknar jag Nordamerikas indianer (är inte lika säker på att azteker och andra stadsbyggare bör benämnas som naturfolk), men även antikens germaner tycker jag kan räknas dit, kanske även sarmaterna (ett nomadfolk) och de för-islamiska araberna (varav vissa var bofasta, andra semi-nomadiska). Wikipedias definition passar rätt bra för detta ämne.

[Rising]

Anser ni att s.k naturfolk är/var (det finns väl inte så många kvar av dem idag?) ociviliserade vildar som mår bra av den moderna civilisationen och bör "civiliseras", eller att de är ofördärvade folk värda att se upp till, som lever i samklang med naturen? Eller kanske någonting däremellan?

"Vildar", för min del.

Inte för att de saknar civilisation, utan för att de har för mycket av kultur: För mycket traditioner, föreställningar, konventioner och fördomar. För starka trosuppfattningar, ideal och hederskodexar.

Nå, jag fördömer dem inte allihop kategoriskt - lika lite som jag upphöjer alla i den civiliserade världen - men om man ska tala om förenande drag för olika typer av folk så tycker jag att upplysningen, förnuftet och ifrågasättandet är goda delar som överlag finns i vår värld men inte hos naturfolken - medan lydnaden, plikten, traditionen och de tomma auktoriteterna överlag finns hos alla folk som ännu inte genomgått en upplysning och en sekularisering.

[amy]

Livet är bara en Lucid dröm. Vad som hindrar oss från att vara Vakna i den här drömmen är våra rädslor och fobier. De här rädslorna förklarar varför kulturer av organiserade-religioner (som Västvärldens Civilisation) behövde konvertera eller eliminera andliga kulturer i Australia, Afrika och Amerikaner som inte var så rädda för döden och sjukdomar, och kunde se döden som bara ett uppvaknande från den här lucid-drömmen som kallas livet.

[What Gives?]

Anser ni att s.k naturfolk är/var (det finns väl inte så många kvar av dem idag?) ociviliserade vildar som mår bra av den moderna civilisationen och bör "civiliseras", eller att de är ofördärvade folk värda att se upp till, som lever i samklang med naturen? Eller kanske någonting däremellan?

"Vildar", för min del.

Inte för att de saknar civilisation, utan för att de har för mycket av kultur: För mycket traditioner, föreställningar, konventioner och fördomar. För starka trosuppfattningar, ideal och hederskodexar.

Vad jämför du detta med, och vilken/vilka kulturer har du i åtanke?

[Rising]

Vad jämför du detta med, och vilken/vilka kulturer har du i åtanke?

Well... Yanoamo-folket, mellan Brazilien och Venezuela, är ett exempel. Deras norm för beteende är vildsinthet (waiteri) och bygger en stor del av sin kultur på att just vara vildsinta, för att avskräcka andra byar från att anfalla dem. Pojkar uppmuntras från tidig ålder att delta i våldsamma lekar och bygga upp ett rykte om sig att vara aggresiva och vildsinta; och trots att kvinnor värderas högt som bytesföremål så behandlas de ofta mycket grymt och hänsynslöst av deras makar - och kan enbart sätta sitt hopp till att deras bröder och fäder är så vildsinta att deras makar låter bli att skada dem i rädsla för repressalier från familjen. Deras krigföring var en graderad skala från rituella dueller (exempelvis att man turades om att slå varandra i huvudet med klubbor; med vissa begränsande regler såsom att endast utmanaren fick använda en vässad klubba) till rena utrotningar där man bjöd in andra byar på fest och sedan överrumplade dem för att döda så många män som möjligt. Sådana mord kunde enkelt rättfärdigas i kulturens namn.

Maringfolket på Nya Guinea var ett annat folk som delade in strider i liknande nivåer. På de lägsta nivåerna kunde en strid hålla på i flera månader med veckolånga uppehåll, där männen gick upp varje morgon för att mötas på överrenskomna platser, ställde upp sig på led och sköt pilar på varandra på så långt avstånd att det var enkelt att undvika dem. Unga krigare demonstrerade sitt mod genom att gå fram och narras med motståndare, för att sedan hoppa undan för de pilar som avlossades mot honom till den egna sidans bifall. När man blev trötta så kom man överrens om att avsluta för dagen, och man kunde även komma överrens om att vila upp sig några veckor för att måla om sköldarna, ta hand om de sårade och liknande. Den här sortens krig är obegripliga för oss eftersom de är så utpräglat rituella - snarare än aggresionshandlingar. Andelen sårade och stupade var mycket lågt.
Men på högre nivåer så gick krigshandlingarna över till "riktigt krig" där man överföll fienden i deras hem och inte drog sig för att hugga ner kvinnor och barn.
Det skumma var att sederna sade att man inte fick ta till "riktigt krig" utan att först offra gödsvin till förfäderna - ett till varje medlem i krigsstyrkan. Eftersom det tar tio år att göda upp sådana svin så kunde man bara kriga i sådan full skala vart tionde år; och märkligt nog så började det alltid skymfas och tilldelas oförrätter mellan folken mot slutet av dessa tioårsperioder... Så rivaliserande stammar var mer eller mindre överrens om att kriga vart tionde år. Och trots att de värsta stadierna av krig; utdrivningarna där varken barn eller kvinnor skonades; verkligen drev bort fienderna från deras mark - så lät segrarna bli att ta över marken de erövrat. Förklaringen var rädsla för onda andar och förtrollningar som låg över fiendemarken. Så i praktiken kunde förlorarna flytta tillbaka och börja förbereda för att mötas igen om tio år...

Maorierna var ett annat krigiskt folk. Krigsorsaken var nästan alltid hämnd för oförrätter, rån och mord, och hederskulturen var så stark att det inte ansågs tillfredsställt förrän fienden var dödad, kroppen uppäten och huvudet uppsatt på palissaden runt den befästa byn, där det sedan blev symboliskt skymfat. Men hämndprincipen gällde inte lika för lika - utan var assymetrisk till förmån för freden. Så flera mord kunde förlåtas om man bara hämnades på en enda person. Vilket låter bra, men är en kulturetik som jag tycker upprätthåller ett i grunden sjukt system, istället för att utvecklas till att bli civiliserade förnuftsmänniskor som inte sätter hedern i första rummet överhuvudtaget.

---

Överlag anser jag att vad som förenar den här sortens primitiva kulturer är att de upprätthåller ett status quo. Man krigar inte så effektivt som möjligt - utan man väljer medvetet att kriga tillräckligt ineffektivt för att kunna fortsätta kriga på samma sätt för alltid. (Här pratar jag om krig - men detsamma kan sägas om sättet att leva i stort) Kulturen och principerna utformas helt enkelt på så vis att inget skall komma att ändras. De är inte framstegskulturer på samma sätt som de civiliserade kulturerna; utan bygger sina liv kring ceremonier snarare än en ständigt ökande effektivisering.

[oorleck]

Jag har alltid romantiserat "vildar", iaf innan man uppfunnit jordbruket o levde på jakt.

Ett liv totalt i nuet, ett liv styrt av instinkter, jakt, blod, död.. ett rent liv, utan tvivel, lössläppt, ohämmat, ouppfostrat....en orgie i liv!

[Avantgardet]

Kalla mig inte ociviliserad oorleck! Fint att du drömmer om mig dock, puss!

[oorleck]

Kalla mig inte ociviliserad oorleck! Fint att du drömmer om mig dock, puss!

Kjamiz o kyss!!

Jag har funderat lite på det här med civilisering... vilket för mig verkar bygga på rädsla? "gör så, annars" etc etc... vi tappar kontakten med våra innersta begär, instinkter.. och går igenom hela våra liv med rädsla, förutom då vi släppper lös med droger...

[Avantgardet]

Du har helt rätt, men hur hamnade jag här?

[oorleck]

Du har helt rätt, men hur hamnade jag här?

pga ditt överdrivet stora överjag, enligt en freudian

[suchanother]

haha

[Rising]

Jag har funderat lite på det här med civilisering... vilket för mig verkar bygga på rädsla? "gör så, annars" etc etc...

Jag menar tvärtom att det aldrig funnits så lite att vara rädd för såsom i den civiliserade världen. Jag behöver då inte oroa mig för rovdjur, krig eller hungersnöd. Tvärtom är civilisation en förutsättning för oss att kunna göra vad vi vill (såsom att hänga här på ett forum) istället för vad vi behöver (såsom att leta efter mat och gå omkring och oroa oss).

Vurmandet för primitiva folk (och romantiserandet därkring) handlar - anser jag - i första taget om missriktade skuldkänslor och en rädsla inför förändring. Själv vill jag bara ha mer och mer förändring. Kan inte vänta tills tekniken kommer som möjliggör för mig att bli en helt och hållet digital varelse, då jag kommer kunna ägna större delen av min tid åt ren förströelse- och kreativ verksamhet. Det kommer att äga.

Hellre det än att torka sig i arslet med mossa och gå omkring och leta nötter hela dagen. Primitiva kulturer är fucking useless. Det är bara en massa hängande National Geographic-tuttar, barn som pratar m'bwata-n'golo-klick-klick-n'golo-språk och sån skit. Tacka vet jag att ta droger i pillerform och spela gameboy. Civilisation for teh win.

[oorleck]

Jag har funderat lite på det här med civilisering... vilket för mig verkar bygga på rädsla? "gör så, annars" etc etc...

Jag menar tvärtom att det aldrig funnits så lite att vara rädd för såsom i den civiliserade världen. Jag behöver då inte oroa mig för rovdjur, krig eller hungersnöd. Tvärtom är civilisation en förutsättning för oss att kunna göra vad vi vill (såsom att hänga här på ett forum) istället för vad vi behöver (såsom att leta efter mat och gå omkring och oroa oss).

Vurmandet för primitiva folk (och romantiserandet därkring) handlar - anser jag - i första taget om missriktade skuldkänslor och en rädsla inför förändring. Själv vill jag bara ha mer och mer förändring. Kan inte vänta tills tekniken kommer som möjliggör för mig att bli en helt och hållet digital varelse, då jag kommer kunna ägna större delen av min tid åt ren förströelse- och kreativ verksamhet. Det kommer att äga.

Hellre det än att torka sig i arslet med mossa och gå omkring och leta nötter hela dagen. Primitiva kulturer är fucking useless. Det är bara en massa hängande National Geographic-tuttar, barn som pratar m'bwata-n'golo-klick-klick-n'golo-språk och sån skit. Tacka vet jag att ta droger i pillerform och spela gameboy. Civilisation for teh win.

Hehe

Mitt alldeles för mycket tänkande runt livets mening slutade i att nuet är det enda jag har.. och vad har jag i nuet som e värt? jo, sinnliga njutelser, vilket ett oreflekterande sinne tar in 100%igt

visst droger och gameboy e säkert nice, men för att ha råd med det så måste du slita majoriteten av din tid i ett liv fyllt av rädsla.. "lyssna på chefen, var korrekt etc etc... annars"

[oorleck]

Den som lever efter instinkt har inget att vara rädd för, förutom när rovdjuret väl dyker upp!
Nu har vi en oändlig mängd värderingar som pumpas mot oss som vi skall va rädda för, utseende, rikedom, livsstil, etc etc etc...

kanske är vi lika rädd nu som då.

vilket som, vi lever nu.

[Avantgardet]

Tack oorleck, du har alla hemma hör jag, till skillnad från Rising som lever i en StarTrek-fantasi - det är där i framtidsutopierna de här skadedjuren "borgarna" när sitt förakt för kärleken.