HUR VET VI NÅGONTING! (2)

[JanSandström]

Platon låter intressant.. innebär det att alla går runt och tror på något som inte finns? Att alla tror på osanning? Finns det då någon sanning överhuvudtaget?

På sätt och vis... Allting är man tänker på som finns i den här världen är ofullkomligt, och det är ju kanske sanning för en själv, men det är inte perfekt. Däremot så finns allt man tänker på som en perfekt fullkomlig sak i idévärlden, men alltså inte i den här världen. Inte i den riktiga världen.

Vi tänker alltså på saker som är ofullkomliga och inget i den här världen är perket och bra, och vi akn endast uppnå tanken på det perfekta gnom att filosofiera mycket.

Så sanningen finns, i idévärlden, men alltså inte här.

Det låter inte helt ovettigt.. vart menar Platon att idévärlden skulle finnas? i vårat medvetande? För isåfall skulle det innebära att det finns en värld som vi kan se själva men ingen annan ser just din värld och du vet inte ifall den är sann? Det låter krångligt men rimligt..

[Kalle Kerman]

JanSandström:
du skrev att Berkley räddar sin teori genom att förlita sig på Gud, jag tror att många filosofer gör det för att kunna rädda sin teori. man kan aldrig argumentera bort Gud. Visst har man inga bevis för att han finns men samtidigt har man inga bevis för att han inte finns och därför kan man aldrig argumentera bort honom, och det ger vissa filosofer en trygghet. vissa filosfer funderar nog så mycket på livet och till slut hittar de inga svar på sina egna frågor och då blir deras enda räddning att luta sig mot något som man varken kan mot bevisda eller som man kan bevisa.

[Pekka Saravo]

Enligt Hume så måste idéer och teorier kunna bekräftas av våra sinnesintryck för att vi skall kunna säga att vi har vetskap om något.

[Hanna]

o det är så han löser det... Det är ganska fegt av honom att använda gud som argument.. För man kan liksom aldrig argumentera bort gud.. eller?

Svar till Jan sandström:

Nej och det är det dem vet. Man kan inte bevisa Guds existens men vi kan heller inte bevisa alla gånger att han inte existerar. Han kan ju existera i någon annans medvetande och inte i mitt. Hur ska man kunna bevisa vad som existerar i någon annans medvetande?

[Mikka pukka]

[quote="JanSandström"][quote="Mikka pukka"]JanSandström:

Jag anser mycket väl att man kan använda Gud som ett argument. Det finns även andra saker vi inte kan bevisa. Hur kan vi veta det klassiska "att ett träd låter när det faller om vi inte är där ?" Att tro på Gud och en yttervärld är något till var och en om man vill tro på Gud har ju inte heller samma innebörd för alla.[/quote]

Alltså kan vi argumentera emot gud lika mycket som vi argumenterar emot yttervärlden.. För om det inte finns någon säker kunskap om yttervärlden hur kan vi ha någon kunskap om en gud?[/quote]

självklart. allt går att disskutera.

[läraren]

[quote="Hanna"]Hume menar att vi bara kan veta något just för tillfället och att man efteråt bara har en idé om ngt.  Han ifrågasätter starkt termen "vad som än händer så är jag alltid jag" Men om han han menar att man inte alltid kan vara säker på om jag alltid är jag, vem är man när man inte är jag? Hur vet man då från början vad som är jag?[/quote]

Ja, om man skulle tänka på så sätt skulle man ju inte kunna leva ett normalt liv. Jag tror att det är en väldigt grundläggande sak för människan, att veta att man själv existerar. om man börjar tvivla på att man själv existerar blir det ännu svårare.

[Sara]

Mikka Pukka skrev att det inte finns några bevis för att Gud finns. Så är det ju verkligen, det finns inga bevis som går att visa upp så att alla kan bli övertygade. Och eftersom vi inte kan vara säkra på att gud verkligen finns, kan vi då vara säkra på att världen verkligen finns? Enligt Berkely finns yttervärlden hela tiden i Guds medvetande. Den kanske inte ens finns i våra medvetande... Fast något måste ju finnas eftersom vi sitter här och skriver.. Och om vi nu kallar det som finns för världen, så kan man fundera över vad som är fantasier och vad som FINNS. Det är inte bara gud som det inte finns bevis för. Kan vi verkligen vara säkra på att människan har varit på månen? Hur kan vi veta det?
Och en sak som jag tänker på; vi har inga bevis för att Gud finns. Men, kan vi bevisa att Gud inte finns? Så länge vi inte kan bevisa att Gud inte finns så får vi anta att Gud finns, bara att vi som tvivlar inte har upptäckt honom än.

[queeniodine]

Platon låter intressant.. innebär det att alla går runt och tror på något som inte finns? Att alla tror på osanning? Finns det då någon sanning överhuvudtaget?

På sätt och vis... Allting är man tänker på som finns i den här världen är ofullkomligt, och det är ju kanske sanning för en själv, men det är inte perfekt. Däremot så finns allt man tänker på som en perfekt fullkomlig sak i idévärlden, men alltså inte i den här världen. Inte i den riktiga världen.

Vi tänker alltså på saker som är ofullkomliga och inget i den här världen är perket och bra, och vi akn endast uppnå tanken på det perfekta gnom att filosofiera mycket.

Så sanningen finns, i idévärlden, men alltså inte här.

Men isåfall, betyder det då att den perfekta Guden finns i idévärlden, och alltså att Han existerar?

Ja, det lär han ju göra, men att han finns i idévärlden betyder ju inte att han har någonting med våran värld att göra. Vi kan alltså tänka på den perfekta guden, och enligt Descarte måste han ju då finnas, men han behöver inte finnas i denna världen. Så Descarte har kanske rätt, men om man kopplar honom till Platon så behöver ju inte den perfekta guden som vi akn tänka på, finnas i den här världen, utan i en annan. Då akn vi fortfarande tänka på honom, men han är ändå inte här.

[victor lindgren]

Hume var en viktig skeptiker. han menade att förnimmelsen av världen och dess beskaffning endast kan grundas på erfarenheten. enligt Hume kunde ändå inte alltid tillfyllest, och därför ifrågasatte han även själva kausaliteten alltså  orsak och verkan. Vi kan inte veta något om framtiden så han menar att vi alltid ska tänka igenom allt. T.ex. varje morgon finns jag? Jag tycker att det inte låter rimligt med den teorin, det är som att han säger emot allt bara för att gå emot systemet som han själv inte är nöjd med, kan det vara så att han fick den uppmärksamhet han febrilt sökt efter omedvetet så han fortsatte med sin teori för att han själv skulle mp bra. Struntar han i alla andra?

[Pekka Saravo]

Jag kan vara säker på att jag är JAG eftersom jag tar in intryck av känslor och tankar.

[JanSandström]

o det är så han löser det... Det är ganska fegt av honom att använda gud som argument.. För man kan liksom aldrig argumentera bort gud.. eller?

Svar till Jan sandström:

Nej och det är det dem vet. Man kan inte bevisa Guds existens men vi kan heller inte bevisa alla gånger att han inte existerar. Han kan ju existera i någon annans medvetande och inte i mitt. Hur ska man kunna bevisa vad som existerar i någon annans medvetande?

Guds frågan är absolut den svåraste frågan... För som du säger går det inte att se ifall gud existerar för någon annan.. och om gud gör det så är det kanske så att han finns.. men hur ska vi kunna veta detta och hur ska vi inte kunna veta detta?

[Hanna]

Hume menar att vi bara kan veta något just för tillfället och att man efteråt bara har en idé om ngt.  Han ifrågasätter starkt termen "vad som än händer så är jag alltid jag" Men om han han menar att man inte alltid kan vara säker på om jag alltid är jag, vem är man när man inte är jag? Hur vet man då från början vad som är jag?

Ja, om man skulle tänka på så sätt skulle man ju inte kunna leva ett normalt liv. Jag tror att det är en väldigt grundläggande sak för människan, att veta att man själv existerar. om man börjar tvivla på att man själv existerar blir det ännu svårare.
Svar till Läraren

Jo för om man skulle börja tvivla på sin egen existens så skulle inget annat heller kunna existera. Du borde inte mitt medvetande fungera eller stämma övernens eftersom jag inte vet vem jag är och hela tiden byter identitet.

[queeniodine]

queeniodine:

Ja, vad är egentilgen verkligheten? För mig är det det som finns där ute, inte det som bara finns i mitt huvud. För jag tror inte, som Berkely, att allt som existerar måste existera i ett medvetande. Jag tror att vi alla ser samma saker, bara att vi uppfattar dem på olika sätt. Liksom när man diskuterar något kan man se det ur olika synvinklar. På samma sätt tror jag att det är med världen - det är samma värld vi ser och lever i, bara att vi ser på den på olika sätt.

Ja det finns ju "något" där ute... Men vad är det egentligen? Kan vi vara säkra på att det är verkligheten och isånnafall hur? Jag tror som dig på sinnesintryck som vi bearbetar på olika sätt. Men eftersom vi bearbetar det på olika sätt måste endel av kunskapen ändå sitta i huvudet.

Ja, det måste den ju göra. Vad smart du är...
Eftersom alla ser saker på olika sätt så borde ju det inte bara betyda att alla är olika, utan också att en del av ens kunskap sitter i huvudet efetrsom det är med hjälp av den kunskapen som man bearbear sina sinnesintryck.

[Kalle Kerman]

Enligt Descartes för att vi kan tänka på det fullkomliga ! Fast, det är frågan,  kan man verkligen tänka på det fullkomliga ? vad skulle det vara?

Ja, kan man verkligen tänka på något man inte kan "förstå"? Och varför måste människan vara ofullkomlig för att hon inte vet allt?[/quote]

Exakt. Vad är det som säger att någon ( en Gud lämpligtvis ) måste   vara perfekt och ha kunskap om allt.  Kan inte bara världen vara ett olöst mysterium utan att någon måste sitta på nyckeln till svaren på allt.[/quote]

en människa måste vara ofullkomlig om den inte vet allt efetrsom om du hade varit fullkomlig så hade du vetat allt. men det betyder inte att det är någonting fel på oss människor, men vi är helt enkelt inte fullkomliga. det kan man märka i vissa situationer i livet, tex när vi råkar ut för någon katastrof då söker vi alltid någonting som är högre än oss och som kan förklara det som har skett. det skulle vi antagligen inte göra om vi var fullkomliga.

[läraren]

[quote="Linus Omark"]Enligt Descartes för att vi kan tänka på det fullkomliga ! Fast, det är frågan,  kan man verkligen tänka på det fullkomliga ? vad skulle det vara?[/quote]


Ja, kan man verkligen tänka på något man inte kan "förstå"? Och varför måste människan vara ofullkomlig för att hon inte vet allt?[/quote]

Exakt. Vad är det som säger att någon ( en Gud lämpligtvis ) måste   vara perfekt och ha kunskap om allt.  Kan inte bara världen vara ett olöst mysterium utan att någon måste sitta på nyckeln till svaren på allt.[/quote]

Precis! men jag tror att människan har svårt att acceptera att hon inte kan få kunskap om "livets mening". Därför är det ganska behändigt att slänga in en Gud i sammanhanget.