Sedd skrev:Men tänk nu! Att kasta pennan gjorde ju jag av egen vilja, men vem skapade världen, jag menar att det ligger en "görare"/skapare/vilja bakom allt.
Sannolikheten har inget med viljan att göra. Låt oss säga att du råkade tappa pennan; ingen vilja inblandad, mycket liten sannolikhet att den skulle landa på platsen x - ändå gjorde den det.
Och forskare påvisar att alla rymdmått, alla vinklar, alla avstånd, allt som jorden är är helt perfekt för oss att leva i. jag anser det vara en underlig tanke att världen skulle komma till utan att någon bidrog till det.
Både vetenskapsmän och Bibeln är överens om att jorden skapades före människan. Jorden är en förutsättning för människans existens. Människan är inte en förutsättning för jordens existens. Jorden är som den är, och råkar vara "perfekt" för oss att leva på. Det är inget Gudsbevis; det hör till sakens natur.
Vad var det första som existerade? --> Vem skapade det då? --> Har det alltid funnits? --> Hur kom det eviga till då?
Det går alltid att gå vidare på frågestigen, men detdär med pennan är inte samma sak som världens existens.
Det går att alltid gå vidare med frågestigen, men då får du problem eftersom du måste förklara Guds orsak. Jag menar emellertid att vi någonstans måste bryta orsak-verkan-kedjan, vilket betyder att någonting existerar utan orsak. Detta någonting kan vara Gud, men det kan också vara universum i sig.
Jag vet att pennexemplet inte är samma sak som världens existens. Tur det. Jag använde mig av en s.k. liknelse för att beskriva ett fenomen.
Hursomhelst, om man helhjärtat söker Gud, är öppen för Honom, "bultar på dörren", så skall man finns Honom. Det kan ta tid. Men för mig funkade det. Och beträffande Bibeln som bok; den är skriven i många olika tider och av människor som upplevt Gud i sitt liv. När jag märker att de löften som står i Bibeln funkar blir det allt mer klart för mig hur otrolig skriftsamlingen är. Läs den!
Jag är inte helt obevandrad på området. Jag har läst Bibeln; inte hela men en god del. Jag finner mycket märkligt, mycket hemskt och mycket gott. Överhuvudtaget en ganska svår skriftsamling; svår att begripa i sammanhanget. Och som jag sade, en bräcklig grund för Gud att stå på.
Men om det funkar för dig så är det bara att gratulera! Det är berikande att ha en tro; det säger både den kristne, juden och muslimen. Tänk bara på att inte komma med svaga eller rent ut sagt dumma argument; det underminerar religionens trovärdighet.
Kanske syns vi i himlen, men då får Gud se till att göra något. Nu.
Gud finns, har bevisats för mig. Det är den enda sanningen, det vet jag, och hur mycket alla andra religioner säger att deras tro är sanningen, har den inte några ordentliga löften att stå på. Judendomen – det är ju också tro på Gud, men det sorgliga är att de inte vet att deras Messias redan kommit! Det borde de ju märkt om de läst de tydliga profetiorna, men det gjorde de inte. Fast faktiskt (!) : Judiska kyrkan var riktigt nära att kodkänna Jesus som Messias, innan de ångrade sig. Och Gud har talat till många judar som vänt tillbaka till den rätta vägen.
