Bibelkoden, en ren tillfällighet och slump?

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 23 apr 2007 21:18

J R Auk skrev:Hur tar man av sin egen mask? Är det inte bara andras vi kan röra?


Det beror på vems perspektiv. Vilken sida av masken. Mitt perspektiv eller ditt? Jag ser en mask hos någon annan - som ett resultat av de handlingar denne utför - och låser därför fast denne i en definition som hjälper mig att ordna och strukturera min värld - hjälper till i mötet, hjälper mig att förhålla mig till. Jag inrangerar perceptionen kategoriskt med andra ord, i nåt slags större helhet. Nu är det ju emellertid så att min egen mask, såsom den framstår för mig själv, också den är intimt knuten till mina handlingar. Häri föreligger emellertid en väsentlig skillnad gentemot masken jag uppfattar hos någon annan. Mina handlingar är inte bara något som jag upplever, de är också något som jag utför. Intentionen. Även "misstag" kan förekomma, varför vi kan uppleva "sprickor" i masken - såsom jag själv uppfattar mig själv -, d.v.s. en diskrepans mellan intention och handling där jag primärt uppfattar mitt "jag" som intentionen emedan det fysiska fumlandet framstår som just "fumlande". Ett "misstag" kan vi också uppfatta hos någon annan, förutsatt att vi fixerat dennes mask och anser oss veta vad som går stick i stäv med dennes intentioner - vilket enligt mig är pur inbillningskraft.

Vi har alltså att göra med yttre attribut och sen intentionalitet. De yttre attributen, manifestationerna, såsom grund för en identitet, är inte det samma sak som objektifiering?

Så skulle jag säga idag. Dock så kvarstår frågan: är dessa bokslut nödvändiga? Måste masken gjutas, och fixeras, på nytt hela tiden? Och måste jag fixera masker hos andra? Varför inte ögonblicksbilder, unika uttryck - vartenda ett. På något sätt förefaller det mig mer ärligt och öppet.

J R Auk skrev:Jag tror att böckers mening till viss del bevisar detta. Jag tror inte att en bok överlever med en mening genom kulturers förbytande, även om begreppen till synes står orubbligt fast. Kontexten blir flytande och meningen med dem. Men vi kommer ändå att säga att vi förstår. Böckerna är ju som du säger autonoma. Dom bär med sig sin mening oavsett om viljan till uttrycket ser meningen förbytt.


Vi är ense. Kontexten avgör meningen. Men! Om vi applicerar samma tanke på människan, som en bok alltså (vilket jag anser vara fullt möjligt), så förstår vi ju också att masken är något ständigt flytande - som jag ovan skisserat. Den uttryckande tar alltså avstamp i kontexten. Är kontexten då situationen eller masken? Vad bör jag fokusera på? Hur kommer jag personen närmast? Fokus på det åsyftade eller på den åsyftandes?

På tal om kärleken. I min iver drog jag slutsatsen att inget hat var möjligt och att allt därför var olika tolkningar av en och samma oriktade kärlek.

På tal om ilska och maktlöshet. Jag kan många gånger se till att göra mig själv förbannad, av skäl som kan tyckas underliga och som vi lämnar osagda. Föreställningsförmågan är antingen min vän eller fiende, jag väljer att ha kontrollen. Annars är din analys oerhört träffande!

Angelina skrev:Precis, genom mitt hat mot kristendomen visar jag min uppriktiga kärlek och omtanke för människorna som fastnat i dess nät.


Jag är naiv nog att tro att alla menar väl.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 24 apr 2007 10:05

Avantgardet skrev:Så skulle jag säga idag. Dock så kvarstår frågan: är dessa bokslut nödvändiga? Måste masken gjutas, och fixeras, på nytt hela tiden? Och måste jag fixera masker hos andra? Varför inte ögonblicksbilder, unika uttryck - vartenda ett. På något sätt förefaller det mig mer ärligt och öppet.


Jag tror att det är möjligt att gå förbi detta behov. Att vara situationen unik.
Men det kräver först och främst "det öppna samtalet", en förtrolighet inte bara i att det finns kapacitet att förstå, utan även att det finns en distansering som låter samtalet vara utan personlig anknytning men med personlig vikt.
Det är ju så mycket som anpassas för att inte alla stor tår skall trampas på. Det går ju att förutsätta att tangons takter ger trampen på tårna och inte en illvillig vilja, men detta synes vara en inställning få förunnat.

Se jag kan inte skadas av dina ord, se jag kan inte rubbas av dina ord. Bry dig inte om mig och jag skall inte bry mig om dig, så kan vi samtala.


Masken är för mig något jag för mig med för att säkerställa att meningen, intentionen går fram, har prövat möten utan den, men det slutar alltid i förbittringar och ibland öppna hot. Den egna ärligheten tros insinuera något lågt hos den jag mött.

När jag tänker efter har det ju också slutat i ett avfärdande av mig, vid vissa tillfällen, då med sådana som mig radan varit bekanta. En galensstämpel som många lite kärvänligt påpekar.

Avantgardet skrev:Ett "misstag" kan vi också uppfatta hos någon annan, förutsatt att vi fixerat dennes mask och anser oss veta vad som går stick i stäv med dennes intentioner - vilket enligt mig är pur inbillningskraft.


Att vi kan se våra egna sprickor, om jag uppfattat dig rätt, är väl lika frånvarande som att vi kan se någon annans sprickor. För hur ser vi våra, genom att se mottagandet hos andra. Och det är väl den sanna tolkningen av dessa som du inte tror kan ske?

Intentionen är väl just en vilja till överensstämmande mening hos mig som förmedlar och den som mottar. Och hur uppstår diskrepansen mellan min mening och handling? Är det inte beroende av tolkningen av min handling?

Jag tror att vi kan nå andras intentioner, just pågrund utav att dom flesta av våra beskaffenheter är delade. Det krävs intiution och mod, och självklart kommer man ha fel gång på annan, men ibland träffar man rätt.
Det blir att satsa på högoddsare, ingen garanti men väl goda chanser.

Avantgardet skrev:Vi har alltså att göra med yttre attribut och sen intentionalitet. De yttre attributen, manifestationerna, såsom grund för en identitet, är inte det samma sak som objektifiering?


Jo visst det skulle jag instämma i. Och det var just anledningen till att jag drog in Sartre och Beauvoir i denna diskussion. Då han menade att subjekt bara kan möta objekt, då vi alltid objektifierar den vi möter. Simones mening var att kärleken överbryggar detta. Och tillåter två subjekt att dela rum. (Om jag nu har fått dom rätt. Mest andrahands källor som jag använt mig av.)

Jag ser det iallafall som att mötet kan ske när inte något hos den andre söks ägas eller kontrolleras. All mening står fri. Inte bara meningsbärarna, begreppen, utan även det dessa pekar på. Ett erkännande av den andres status som likvärdig en själv, med andra ord.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 24 apr 2007 10:08

Det finns väl dom som kan skapa blåsor på huden med sin tanke med, men vad jag förstår så följer ingen eld med dom :)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 24 apr 2007 19:33

J R Auk skrev:Jag tror att det är möjligt att gå förbi detta behov. Att vara situationen unik.
Men det kräver först och främst "det öppna samtalet", en förtrolighet inte bara i att det finns kapacitet att förstå, utan även att det finns en distansering som låter samtalet vara utan personlig anknytning men med personlig vikt.
Det är ju så mycket som anpassas för att inte alla stor tår skall trampas på. Det går ju att förutsätta att tangons takter ger trampen på tårna och inte en illvillig vilja, men detta synes vara en inställning få förunnat.


+poäng för framställningen!

J R Auk skrev:Att vi kan se våra egna sprickor, om jag uppfattat dig rätt, är väl lika frånvarande som att vi kan se någon annans sprickor. För hur ser vi våra, genom att se mottagandet hos andra. Och det är väl den sanna tolkningen av dessa som du inte tror kan ske?


J R Auk skrev:Intentionen är väl just en vilja till överensstämmande mening hos mig som förmedlar och den som mottar. Och hur uppstår diskrepansen mellan min mening och handling? Är det inte beroende av tolkningen av min handling?


Jag tänkte mig mest ett inifrånperspektiv - därav diskrepansen mellan vad jag har för avsikt och hur det yttrar sig (man kan ju objektifiera sig själv). Kanske motsäger jag Hegel här, men jag tror likväl att jag har en poäng - att vi identifierar oss med vårat medvetande, våra tankar, torde vara självklart. Säger jag nu att ingen annan behövs för identitetsskapandet? En sån reduktion är att gå för långt misstänker jag, låt det stanna vid detta.

J R Auk skrev:Jag tror att vi kan nå andras intentioner, just pågrund utav att dom flesta av våra beskaffenheter är delade. Det krävs intiution och mod, och självklart kommer man ha fel gång på annan, men ibland träffar man rätt.
Det blir att satsa på högoddsare, ingen garanti men väl goda chanser.


Jag tror att vi kan hamna i närheten. Eller göra en avgränsning som syftar till en problemformulering - med ett binärt svarsalternativ låt oss säga -, då är det möjligt, men vi kan aldrig veta hela motiveringen bakom som är kontextuell.

J R Auk skrev:Jag ser det iallafall som att mötet kan ske när inte något hos den andre söks ägas eller kontrolleras. All mening står fri. Inte bara meningsbärarna, begreppen, utan även det dessa pekar på. Ett erkännande av den andres status som likvärdig en själv, med andra ord.


Ligger mycket i det. Finns det konkreta strategier?

J R Auk skrev:Det finns väl dom som kan skapa blåsor på huden med sin tanke med, men vad jag förstår så följer ingen eld med dom


Beror väl på om det finns torrbollar som kan fatta eld i närheten? :wink:
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 20 och 0 gäster