Tystnad

Moderator: Moderatorgruppen

anonym90l
Inlägg: 38
Blev medlem: 23 dec 2006 22:22

Re: Tystnadens magi

Inläggav anonym90l » 01 jan 2007 13:43

Han är kanske utfryst?

sen när han ska prata med nån så kanske han känner att han och han/hon inte har nått gemensamt

Han kanske inte har samma intressen som alla andra

Att vara tyst hela dagen är inte så lekfullt eller skojigt inombords

vi är sociala människor och det är en synd och plåga att vara tyst medans alla andra är ''lekfulla'' ( Skämtar eller pratar med varandra, delar information och känner umgänge)

Vissa positiva saker med att vara tyst är att man kollar sig själv inombords och kanske siktar mer på framtiden och kanske vill förbättra sin intelligens

Det är en plåga att vara tyst

Rafael
Inlägg: 462
Blev medlem: 26 okt 2005 01:35

Inläggav Rafael » 01 jan 2007 14:55

1. jag tycker inte samtal i allmänhet ger något. Annerlunda om man pratar med en intressant person eller med vänner.

2. Jag avvaktar gärna o lyssnar på vad folk har o säga så jag vet fall de är intressanta eller inte, gillar att bilda en uppfattning utan att ge dem chansen att påverkas av vad jag säger och tycker om saker och ting.


Så du menar att andra ska öppna sig för dig och låta grodorna hoppa så att du sedan kan avgöra om de är värda att öppna käften för? Varför inte lite sokratisk dialog? Frågor kan ju göra underverk.

3. Jag säger endast saker jag verkligen tycker är relevanta. (annat är det när jag skriver på internet!   )


Varför tror du att du gör annorlunda på internet?

4. Jag har ibland svårt för personer som babblar på en massa och inte slutar, eftersom jag ofta tycker det är ohyffsat att avbryta dem så skippar jag hellre att ens inleda en konversation med dem.


Jag kan själv ha problem med att jag babblar en massa och kommer på mig med det, varför jag tänker "det var ju inte såhär jag menade alls". Vad är det som du finner ohyfsat med att avbryta? Jag kan känna mig irriterad av detta men det är också så jag har lärt mig att inte babbla järnet... Jag pendlar ofta från väldigt social till introvert, beroende på humör.

Jag slänger nu ut hypotesen om att ett starkt överjag och kanske också överjagsideal ofta är sammankopplade med den överdrivet tyste. Vad vet jag, du t.ex. kanske väljer vänner främst därför att just DU kan vara på ett visst sätt med dem. Så egentligen har det kanske mer att göra med just dig än dem.

N-ray
Inlägg: 17
Blev medlem: 20 sep 2006 21:19

Inläggav N-ray » 03 jan 2007 03:08

Mauve

Jag själv har en tendens att vara väldigt tystlåten. Det är inte för att jag tycker att andra är ointressanta, det är inte för att jag är blyg och när jag pratar så tycker de flesta att jag är trevlig. Jag vet inte ens om jag vet varför jag är tyst ibland? Men jag har många vänner, är inte mobbad och har aldrig varit det.

En anledning kan vara att jag inte vill ge andra ett sätt att håna mig på, genom att säga något dumt eller dylikt. Jag tål inte skämt om mig själv och det känns som om jag ska gråta när någon säger något taskigt om mig, även om det är på skämt, eller snarare bara om det är på skämt, för om det inte är på skämt kan man antingen ta till nävarna eller ta avstånd från personen helt (föredrar det senare). Ögonkontakt kan vara det jag har svårast för, och här har mina vänner hittat ett sätt att håna mig på genom att stirra på mig, vilket verkligen gör ont i hjärtat så att säga, men jag är inte den som säger emot och jag kan nog lätt underställa mig mina vänner också.

Alltså: svårt att prata för att inte ge folk en chans att håna mig, och problem med ögonkontakt? You tell me, blir tårögd varje gång jag försöker.

Nu var jag ärlig men i verkligheten hade jag nog förmedlat en hård bild av mig själv, många tror att jag är farlig också :S

Kanske ger en hint om hur han kan vara? Jag tror på det någon tidigare skrev, att säger du det rätta sakerna så kommer han inte att vara tyst, helt klart.
Lösningen på alla problem: det inte finns några problem.

squarepants
Inlägg: 107
Blev medlem: 09 apr 2007 01:48
Ort: Ovanför markytan

Inläggav squarepants » 19 apr 2007 00:17

Lite som Algotezza var inne på..

Jag tycker att tystnad säger mycket.. när det gäller en relation är det särskilt intressant.
Själv klarar jag inte av personer som bara mal på och mal på. Man orkar inte lyssna till slut. Och synen på personen i fråga blir en helt annan.

Om man kan vara helt tyst tillsammans med någon avgör en hel del, tycker jag. En tystnad behöver inte vara en pinsam sådan. Den kan vara förbannat god också.. det behövs tyst.
Det är snarare riktigt starkt om man kan umgås utan att det pladdras konstant och relationen ändå stannar vid liv. Det blir en helt annan grej än om det bara är prat, prat och prat.
"jävlar i min lilla låda!"

Bobby Hogan
Inlägg: 232
Blev medlem: 29 dec 2006 02:28

Inläggav Bobby Hogan » 19 apr 2007 15:25

Tystnad kan betyda många saker. Jag gillar oftast tystnad, men det är lite kul hur saker och ting faller sig ibland.

När mina vansinniga tyska grannar slutar spela Bryan Adams-låten som jag nu avskyr av hela mitt hjärta efter att ha hört dom spela den non-stop i fem timmar, då infinner sig en gudomlig tystnad. Lugn, rofyllt och kanske en whisky till mig.

Men när det är alldeles tyst från lillgrabbens rum, då anar jag istället oråd. Bättre att höra honom skrika, eller banka en leksak i golvet, eller att höra honom krypa över mattan. Tystnad i detta läge får mig att accelerera, för då är det något på gång.

Tystnad - rogivande ena stunden och adrenalinhöjande nästa stund. Ibland kanske samtidigt.

Det här blev ett konstigt inlägg, men inte värre än att jag kan slänga upp det ändå. Jag har gjort konstigare.

squarepants
Inlägg: 107
Blev medlem: 09 apr 2007 01:48
Ort: Ovanför markytan

Inläggav squarepants » 20 apr 2007 18:27

Bobby Hogan skrev:När mina vansinniga tyska grannar slutar spela Bryan Adams-låten som jag nu avskyr av hela mitt hjärta efter att ha hört dom spela den non-stop i fem timmar, då infinner sig en gudomlig tystnad. Lugn, rofyllt och kanske en whisky till mig.



Haha! :D
Livet är underbart ibland, inte sant?
"jävlar i min lilla låda!"

Användarvisningsbild
bumbimys
Inlägg: 66
Blev medlem: 06 mar 2007 22:53

Inläggav bumbimys » 01 maj 2007 23:24

Om jag möter någon som är så tyst så skulle jag få för mig att det var något som inte var bra att han inte mådde bra av någon anledning. Jag vet bara att om jag inte pratar med någon på länge blir jag tokig av mina egna tankar som bara loppar runt.
Varför hata när man kan älska? Ta hand om varandra. Peace

squarepants
Inlägg: 107
Blev medlem: 09 apr 2007 01:48
Ort: Ovanför markytan

Inläggav squarepants » 01 maj 2007 23:31

bumbimys skrev:Om jag möter någon som är så tyst så skulle jag få för mig att det var något som inte var bra att han inte mådde bra av någon anledning.


jo.. sant. nu vet jag inte om du syftade på det jag sa eller om du bara sa det men.
det är så olika.. herregud, alltså, jag blir skitnervös när det är tystnad ibland också. så det är verkligen olika. just för att personen i fråga kanske har något på hjärtat men säger det inte av någon anledning...

bumbimys skrev:Jag vet bara att om jag inte pratar med någon på länge blir jag tokig av mina egna tankar som bara loppar runt.


instämmer. tänker på tok för mycket för det egna bästa. det är ett mirakel hur man bara genom att tänka kan vända en hel situation till en massa egna slutsatser och antaganden.
"jävlar i min lilla låda!"

Bobby Hogan
Inlägg: 232
Blev medlem: 29 dec 2006 02:28

Inläggav Bobby Hogan » 11 maj 2007 08:54

squarepants skrev:Haha!
Livet är underbart ibland, inte sant?


Jodå. It´s a wonderful life. Det är ju vår, då blir man automatiskt glad.

Inget nytt från tyskarna, förutom att en av dom låste sig ute för ett par veckor sedan och gastade lite nedanför porten. Jag hade kunnat släppa in henne, men det har gått alldeles för kort tid från "Traumat - Jag och Bryan".

Nästa gång skall jag hjälpa dom, annars får jag dåligt samvete.
In an average living room there are 1,242 objects Chuck Norris could use to kill you, including the room itself.

Användarvisningsbild
GothQueen
Inlägg: 81
Blev medlem: 10 maj 2007 18:40
Ort: Planeten Tellus

Inläggav GothQueen » 11 maj 2007 17:45

Det er en slags autistisk "lidelse" som gjør at man ikke tør å snakke.
Jeg husker ikke navnet på den sykdommen nå, men jeg har sett noen dokumentarer om den.

De blir rett og slett så nervøse fremfor andre mennesker at de ikke tør å snakke.

Det er ikke fordi de ikke vil bli hørt, eller vil bli sett!
- Det er ofte det største ønsket deres, å bli sett og hørt!
Men de blir for nervøse.

Denne lidelsen er vanligst hos barn og unge, for innen de blir eldre har de som regel fått så mye hjelp fra psykologer ol. at de tør å snakke, da blir de heller oppfattet som litt blyge, enn som stumme.
Why? How? What???

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 11 maj 2007 17:53

GothQueen, räcker inte alltid med att önska. Du får väl helt enkelt skapa mer space åt dej själv.
Önskar verkligen att du hade lika bra självförtroende som jag!

hälsn.
such, helfinne

(jörgen är i farozonen)

Användarvisningsbild
GothQueen
Inlägg: 81
Blev medlem: 10 maj 2007 18:40
Ort: Planeten Tellus

Inläggav GothQueen » 13 maj 2007 21:52

suchanother skrev:GothQueen, räcker inte alltid med att önska. Du får väl helt enkelt skapa mer space åt dej själv.
Önskar verkligen att du hade lika bra självförtroende som jag!

hälsn.
such, helfinne

(jörgen är i farozonen)

Jeg regner med at "självförtroende" er det samme som "selvtillit"?..

O.o
Nå er jeg egentlig ikke helt med på hva du skriver. HeHe!
Jeg lider ikke at stummhet, heller ei blyghet.
Why? How? What???

doberman
Inlägg: 14
Blev medlem: 30 apr 2007 22:06

Inläggav doberman » 14 maj 2007 14:14

mauve

Jag tror att personen i fråga är tistlåten därför att han är blyg. han tror inte på sig själv och därför gillar han inte prata med andra. Han är rädd att bli bårtstöt och tycker att han är inte värd andras upmärksamhet.


Återgå till "Psykologi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 110 och 0 gäster