Wilber om Hierarkier...

Moderator: Moderatorgruppen

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 04 maj 2007 20:10

PopJimmy

Vad menar du med substanslösa? Vad menar du med att ödsla tid?

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 04 maj 2007 22:44

Varför är du här om intentionen inte ens är att kommunicera?

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 04 maj 2007 23:04

Jasså, ville du kommunicera eller?

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 06 maj 2007 17:02

Vad menar du med
Sceptisk skrev:Vad menar du med klarar oss utan kommentarer i stil med denna?
?

Vad menar du med
Sceptisk skrev:Vad menar du med substanslösa?
?

Vad menar du med
Sceptisk skrev:Vad menar du med att ödsla tid?
?

Vad menar du med
Sceptisk skrev:Vad menar du med relevant kritik?
?

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 06 maj 2007 17:10

Ja precis... :)

Rising
Moderator
Inlägg: 1100
Blev medlem: 03 jul 2006 15:00
Ort: Stockholm

Inläggav Rising » 08 maj 2007 16:14

Hmm... Vad konstig Wilber är. Jag tycker att han blandar ihop begreppen väldigt mycket.

Vad Wilber talar om är högre helheter, och han ger massor med exempel på detta: flera små atomer bildar sammansatta molekyler, flera små celler bildar komplexa organismer och flera medborgare bildar stora samhällen, osv. Och så menar han att helheten är "högre" än delarna, eftersom helheten innefattar delarna medan delarna inte innefattar helheten. Och, som han säger, hunden kan vifta på svansen men svansen kan inte vifta på hunden.

Från och med nu tänker jag kalla just detta för holiarki.

Jag tycker Wilber förvirrar sig själv när han blandar in dessa holiarkier i diskussioner som handlar om hierarkiers varande eller icke varande, för definitionen på en hierarki är ju när en helhet sätter vissa DELAR högre än andra DELAR.

I ett feodalsystem så står adeln över bönderna. Det är en hierarki. De är delar inom ett och samma system, men systemet värderar den ena högre än den andra.

Men inom en molekyl så står inte en atom högre än en annan atom, och inom en organism står inte en cell högre än en annan cell. Holiarkier och Hierarkier är två olika saker, och Wilber blandar ihop dem.

Han säger bland annat att heterarki-förespråkare är "parasiter" och hycklare för att de själva förespråkar vissa värden som sanna - och menar att om man gör detta så förespråkar man faktiskt en hierarki. Men detta är ett missförstånd. Att jag som individ tycker att bananer är godare än apelsiner betyder inte att jag menar att bananer verkligen är godare än apelsiner. Mitt omdöme är nämligen inte något stort som innefattar faktiska, fysiska bananer och apelsiner; utan det är ju något personligt som finns inom mig. De delar som jag rankar på olika plats i detta omdöme är inte heller fysiska bananer eller apelsiner, utan det är mina individuella och personliga smakupplevelser av desamma.

Jag kan alltså absolut säga att jag tycker att bananer är godare än apelsiner, och samtidigt mena att i den fysiska verkligheten så är det meningslöst att göra hierarkiska smakbedömningar över olika frukter; och detta utan att vara det minsta självmotsägande eller hycklande.

Det här skrämmer mig med Wilber; för att anklaga folk för att vara parasiter och hycklare är väldigt hårda ord, och ändå gör han det så här lättvindligt? Jag är osäker på om Wilber är för dum för att inse skillnaden mellan att ha personliga värdeomdömen och att göra påståenden om universiella värdeomdömen; eller om han är väl medveten om skillnaden men bara låter bli att skriva det för att manipulera sina läsare. I vilket fall som helst så är det obehagligt.

Wilber fortsätter raljera mot relativister som - menar han - fäller uttalanden som devalverar sig själva. Hur kan man mena att det inte finns någon enda "sanning" om man inte också går med på att ens egna uttalande också måste bemötas med skepsis? Det är en bra fråga, men för någon som just skrivit flera stycken om helheter som innefattar delar så tycker jag det är märkligt att han inte drar den logiska slutsatsen själv: Att fälla ett omdöme om omdömen som fällts om världen är ju en större helhet (=det ligger på en högre ontologisk nivå) än att bara fälla omdömen om världen.

Wilber har själv använt liknelsen med hunden och svansen, men han känner inte igen den när han har den framför ögonen. Relativistiska omdömen är meta-omdömen, de är en större (som i "mer inneslutande") helhet än de vanliga omdömena. Här är det verkligen fråga om att den större helheten innesluter den mindre, men att den mindre inte innesluter den större. Hunden kan vifta på svansen, men svansen kan inte vifta på hunden.

Wilber skulle säkert ha protesterat här: "Jamen då har vi ju hierarkier, precis såsom jag påstod!" Nej, men vi har en holiarki. Wilber har försökt leda i bevis att det ena medför det andra, men i själva verket är det två helt olika saker.

---

Det var roligare att läsa dina reflektioner än vad Wilber hade skrivit, Popjimmy. Jag tycker det är intressant att du känner dig flexiblare och mer integrabel i olika typer av system, och gläds med dig. Det du talar om är väl den här förmågan att kunna varsebli olika helheter; att man inser "i den här subkulturen är det dessa värderingar som råder" och inte bara tar för givet att ens egna värderingar är universella. Jag tror också det är sunt att prova på olika roller inom system; så att man vänjer sig vid att både vara en dikterande part såväl som en följare/outsider. Detta tror jag har blivit enklare i vår tid än det varit tidigare; eftersom det finns så många system/subkulturer/minisamhällen idag, medan man tidigare kunnat vara fast i en roll (såsom "hemmafru") och inte kunnat bryta sig ur denna.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 09 maj 2007 01:14

Förlåt Rising, men här kommer ett VÄLDIGT långt inlägg.

Det här har fan tagit flera timmar att skriva, du behöver inte svara så långt. Vidare har jag skrivit saker som inte enbart är riktade till dig, utan är mer allmänna. Tråkigt nog så måste du ju läsa dessa också. Men för de andra forumläsarna, som är lite mer seriösa (inte menat, i förhållande till dig, utan till förhållande till oseriösa forumläsare), så tror jag att detta inlägg ändå kommer att vara givande (om det nu råkar vara så att du hatar långa inlägg).

Rising skrev:Hmm... Vad konstig Wilber är. Jag tycker att han blandar ihop begreppen väldigt mycket.
Hm, jag är inte säker på om jag är beredd att hålla med dig i detta, men det är det vi här i tråden kommer att forsätta klargöra. Det jag håller med om är att de begrepp som Wilber talar om INTE är klargjorda, men det jag samtidigt försöker säga är att Wilber har gjort många extremt meningsfulla "särdragningar", dvs, han har i denna och även andra diskussioner (ser saker mycket mer nyanserat än många andra). Han har differentierat begreppen långt mycket längre än någon annan - och samtidigt gjort detta med bredd, vilket gör att i hans begreppsvärld finns det många fler dimensioner än i andra begreppsystem.


Nu kommer jag sticka av lite i det du frågade efter, och ge lite mer bakgrund till det Wilber gör, inte nödvändigtvis för att ge svar på det du frågade efter, utan att dela med mig av mina intryck för människor på forumet, detta är alltså inte en kommentar till dig eller det du här skrev.

För att hålla mig kort, i mångas begreppsvärld finns en dimension, dvs två extremer. Höger- kontra vänsterpolitik. Självständighet kontra solidaritet (eller ur ett högerperspektiv: frihet/kapitalism kontra socialism/ofrihet/förmynderi, eller ur ett vänsterperspektiv: socialism/solidaritet/sammanhållning/gemenskap kontra girighet/kaptialism/alienation etcetera). Samtidigt som många har begreppssystem som skapar sammanhang, helt seperarerade från andra sammanhang. Detta har varken Wilber, eller jag, i våra systembyggen. Vi är mer intresserade av hur olika system hänger samman med varandra. Jag förstår naturligtvis om alla inte är intresserade av detta, och jag förstår naturligtvis om många tycker våra modeller är högst osofistikerade, men för mig är detta bara början av ett nytt sätt att se på saker.


Det Wilber gör är att han håller isär begreppen, mycket mycket mer än de flesta gör. I Wilbers AQAL modell finns 3 dimensioner och 4 kvadranter (nu kan den oinsatte läsaren rynka på näsan och tänka: ja men vad spelar det för roll om Wilbers modell har 3 dimensioner är inte dessa siffor inte helt godtyckliga? Är det inte så att jag kan skapa en modell som har, säg 9 dimensioner, och denna modell då plötsligt inte är bättre än Wilbers? Nej, detta är långt ifrån fallet, efteresom har man flera dimensioner, men som inte är nödvändiga, då innehåller systemet extremt mycket redundans/"överlappning", dvs, att två, tre variabler i viss utsräckning och vissa sammanhang mäter aspekter av "samma sak", för att göra en utläggning om vad jag försöker säga: Det Wilber har gjort, och detta är en konceptuell metafor, är att skapa en form konceptuellt SI-system, likt det man har i fysiken. http://sv.wikipedia.org/wiki/SI i fysiken har man 7 variabler för att mäta saker, och detta system har på många ställen helt kommit att byta ut tidigare mätsystem http://en.wikipedia.org/wiki/Systems_of_measurement typ tum, mil, hästkrafter, osv) Men poängen med SI systemet är att de mäter olika saker, men samtidigt beskriver hur dessa hänger ihop. Dvs, det är en extremt softistikerad form av differentiering/integrering av en mängd variabler.

Det Wilbers system gör, är att sammaföra extremt många konceptuella system (från biologi, psykologi, filosofi, sociologi, "religion", etc) (och destilerat framträdande begrepp) in i ett sammanhängande system - ett integralt system, eller ett system över/om system, ett metasystem, vilket gör att han knyter samman tidigare system på ett meningsfullt sätt vilket resulterar i att helt olika discipliner/världar nu kan kommunicera med varandra, precis som att det i SI systemet är möjligt at säga något meningsfullt om meter utifrån kilogram. Samtidigt som det, i någon meninjsfull bemärkelse inte existerar något sådant som meter eller kilogram (vem har någonsin sett en meter eller ett kilo springa runt i naturen?). En meter, ett kilo eller en celsius är mänskilga konstruktioner för att mäta längd, massa, temperatur (meter, kilo och celsius är även alla dragna på ett sådant sätt, att de är meningsfulla relativt/i-förhållande-till människan och de mått hon stöter på i sin vardag). Längd, massa och temperatur är i förlängningen (dvs vad de pekar på, bortom språket), inte konceptuella konstruktioner, utan någon i förlängningen existerar oberoende människor, något som vi i vår kultursfär kallar fysiska lagar . Längd, massa och temperatur, har alltså i olika kulturer mäts utifrån olika mätsystem. (Det begreppet) Längd (i förlängningen pekar mot) är något som existerar utanför kulturer, dock är mätsystem som celsis och meter mer kulturellt budna, eftersom vi haft både tum och metersystem som båda mäter längd.

Den postmodernist, som i förlängningen försöker argumentera för att längd (i förläningen) "bara" är ett begrepp som är kulturellt situerat blundar alltså för att processen "mäta" är något universiellt som alltid förekommit. Ska man argumetera för att vissa kulturer i deras praktiska livsföring inte "mäter" saker. Jaja, jag har ingen lust att dra just denna aspekt vidare, utan fortsätter här för tillfället att vidhålla min uppfattning att SI systemet implicerar något mycket mer om världen och dess beskaffning än mitt egna nyss hemsnickrade mätsyststem (då jag mäter utifrån min strumpa).



För att ta ett exempel, i Wilbers integral politics, så kan man utifrån AQAL:s tre dimensioner, återkonstruera alla stora politiska ideologier genom att bara förhålla sig till Wilbers tre variabler: 1. interior/exterior, 2. individual/collective samt 3. progress/conserve.


Så även om det fortfarande finns luddigheter kring Wilbers begrepp (vilket jag håller med om, eftersom ALLA begrepp i sin förlängning innebär gränsdragningar, och det är extremt få begrepp som inte är "luddiga" dvs utgörs av gränsdragningar som inte är explicita/osv)

Men man bör skilja på Wilbers intention och de (diffusa) definitionerna begrepp, han i sin nuvande begreppvärld undersöker. Detta tror jag som sagt, inte att du på något sätt har sagt emot, jag bara försöker berätta angående Wilber, etc, för att skapa ett större sammahang och en tydligare bild av hans aktivitet.


Vad Wilber talar om är högre helheter, och han ger massor med exempel på detta: flera små atomer bildar sammansatta molekyler, flera små celler bildar komplexa organismer och flera medborgare bildar stora samhällen, osv. Och så menar han att helheten är "högre" än delarna, eftersom helheten innefattar delarna medan delarna inte innefattar helheten. Och, som han säger, hunden kan vifta på svansen men svansen kan inte vifta på hunden.
Precis, och dessa "högre (icke "reducerbara till sina komponenters struktur") helheter" (eftersom en avgörande del av deras "funktionalitet" eller "process funktionalitet" inte finns inom komponenterna, utan i interaktionen mellan komponenterna).

Från och med nu tänker jag kalla just detta för holiarki.
Jo, Wilber kallar just detta för holarchy, ett begrepp han själv introducerat, genom att slå ihop begreppet holon (som han lånat av Arthur Koestler, samtidigt som han givit dess innebörd en liten förskjutning) med begreppet hierarki (vilket han i Sex, ecology and spirituality spårar tillaka till Saint Dionysius, se första inlägget). Introducerandet av begreppet hierarkin innebar vad Wilber menar med "actualization hierarcy" (vilket han skiljer från "domination hierarchy" - vilket har två huvudfall - där enskilda delar förtrycker helheten eller där helheten förtrycker enskilda delar). Wilber förklarar i Sex, echology and spirituality att begreppet de flesta postmodernister förkastar begreppet hierakri (de gör inte skillnad på actualization och dominator hierariker, och avfärdar därför alla hierkaier som dominerande - fast de kommer antaligen inte hålla med mig i det jag säger här, iaf inte om de är dogmatiska, de kommer fortsätta trycka på att alla hierakier är dominerande. Vidare innebär detta som sagt att de i deras svartvita resonerande MÅSTE höja upp värdet av betydelsen hos heterarkin, eftersom är hierarkier dåliga, så måste heterarkier vara bra. Jag däremot håller med Wilber och tycker att det finns instanser av dåliga kontra bra hierarkier kontra heterarkier utifrån det givna sammanhanget.  Vidare menar Wilber att det inte går att göra värderingar/prioriteringar utan en värdehierarki och därför går det aldrig att på något sätt värdera bort hierarkins centralabetydelse, det går inte att ta stöd/amstamp ur det man själv försöker förkasta, men detta är en annan diskussion).

Jag tycker Wilber förvirrar sig själv när han blandar in dessa holiarkier i diskussioner som handlar om hierarkiers varande eller icke varande, för definitionen på en hierarki är ju när en helhet sätter vissa DELAR högre än andra DELAR.
Okej, jag kan nog hålla med om att det antagligen finns lite oklarheter ang. begreppet hierarki, vilket jag tidigare försökt förklara, och att Wilber antaligen inte klargör alla frågetecken (antagligen rent av introducerar nya), men, det Wilber i.o.m. Sex, Ecology and Sprituality gör, är att han försöker ta upp diskussionen, i ett idéklimat då tanken om helt hierakier förkastas av många so, anserver sig vara inom "det filosofiska Avantgardet" (ja detta går ju även att diskutera, men faktum är att många av dessa sitter på universiet/kulturinstitutioner).

Men iaf, detta förkastande av hierarker, har, enligt mig, sitt ursprung i kritika av vissa former av sociala hierarkier. Denna kritik, kan vi spåra tillbaka till Nietzsche, då han belyser kristendomen och vetenskapen (i bl.a. "till moralens genealogi"). Det Neitzsche, enligt mig, vill göra, är att ifrågasätta kristendomens och vetenskapens "maktutsträckning", deras "auktoritet", eller helt deras värdehierakier eller helt enkelt, dersa hierarkier (vem som har tolkningsföreträde vid estetiska, etiska och proposiotionella sanninganspåk, osv). Detta är alltså en nyckelpunkt och efter detta så börjar ett annat sätt att förhålla sig till system (och hierarkier) växa fram, och detta får sedan ett stort uppsving iom poststrukturalismen, osv (jag är som sagt inte den mest pålästa i frågan, det finns andra som har mer koll på detta).



Men som sagt var det du sa att du upplevde att Wilber blandar ihop holarkier med hierarkier, men som sagt har Wilber redan motiverat varför han vill omdefiniera innebörden av begreppet hierarki:
As used in modern psychology, evolutionary theory, and systems theory, a hierarchy is simply a ranking of orders of events according to their holistic capacity. In any developmental sequence, what is whole at one stage becomes a part of a larger whole at the next stage.
...
This is why "hierarchy" and "wholeness" are often uttered in the same sentence, as when Gardner says that "a biological organism is viewed as a totality whose parts are integrated into a hierarchical whole." Or why, as soon as Jakobson explains language as "simultaneously a whole composed of parts and itself a part included in a larger whole," he concludes, "Hierarchy, then, is the fundamental structural principle." This is also why normal hierarchies are often drawn as a series of concentric circles or spheres or "nests within nests."
Han försöker alltså argumentera för att han upplevar att utifrån modern psykologi, evolutionsteori, systemteori etc, så är vår allmänna uppfattning om vad hierarkier innebär bristfällig. Det han säger, är att begreppet hieraki skulle säga mer om hur saker om ting faktiskt fungerar. Att mycket av problem kring hierarki diskussionen uppstår genom att de olika lägren som anammar respektive förkastar tanken om hierarkier sitter på olika delar av ett större sammanhang, att de sitter på olika insikter om en större "sanning".

Naturligtvis kan man argumentera för att en begreppsförskjunting inte är önskvärd, utan att man istället börjar använda ett helt nytt begrepp (dvs bara talar om holarkier istället för hierarkier), eftersom det annars skulle innebära så mycket begreppsförvirring - av att saker omdefinierats, MEN problemet är att det redan finns extremt mycket begreppsförvirring här, och att denna begreppsförvirring tar avstamp ifrån att begreppet inte var tillräckligt väldefinierat från början. Men detta är som sagt alltid ett problem. Vi delar på termerna, men vi delar inte på begreppen som termerna pekar på, eftersom begreppen hänger samman subjektivt med alla andra begrepp vi har. Dock upplevs det som att vi, när vi nämner en term, pratar om samma sak, men så är ofta inte fallet.

Men samtidigt säger Wilber att ursprungsdefinitonen av begreppet hierarki i sig själv, INNEBÄR holarki. Så egentligen har det redan skett en begreppsförskjutning, och den definition som idag är allmänn, alltså redan ÄR "felaktig". Dvs, ursprungsdefintionen av begreppet hierarki låg alltså väldigt nära något man nu har insett om hierarkiers förhållningsätt till delar, i både biologi, psykologi, lingvistik, etc, MEN att ingen förstod vad Saint Dionysius menade (eller snarare den katolska kyrkan hijackade termen och istället använde den för att rättfärdiga deras egen dominator hierarchy)  
Hiero- means sacred or holy, and -arch means governance or rule. Introduced by the great sixth-century Christian mystic Saint Dionysius the Areopagite, the "Hierarchies" referred to nine celestial orders, with Seraphim and Cherubim at the top and archangels and angels at the bottom. Among other things, these celestial orders represented higher knowledge and virtue and illuminations that were made more accessible in contemplative awareness. These orders were ranked because each successive order was more inclusive and more encompassing and in that sense "higher." "Hierarchy" thus meant, in the final analysis, "sacred governance," or "governing one's life by spiritual powers."
In the course of Catholic Church history, however, these celestial orders of contemplative awareness were translated into political orders of power, with the Hierarchies supposedly being represented in the pope, then archbishops, then bishops (and then priests and deacons). As Martineau put it in 1851, "A scheme of a hierarchy which might easily become a despotism." And already we can start to see how a normal developmental sequence of increasing wholes might pathologically degenerate into a system of oppression and repression.
'

Är du med såhär långt i varför Wilber, i vissa sammanhang inte VILL skilja på begreppen hierarki och holarki?


Vidare säger du
för definitionen på en hierarki är ju när en helhet sätter vissa DELAR högre än andra DELAR
, och detta är ju som sagt inte alls fallet, och om du tror detta, så smickrar du bara dig själv genom att tro att det finns något sådant som en "erkänd" "definition" av vad en hierarki, skulle kunna vara.

Det råder som sagt begreppsförvirring, och det jag försöker säga, är att alla parter vill ladda termen med sin egna grupps begreppsinnebörd. Det jag här försöker göra, är att "transcend and include" hela diskussionen, jag försöker alltså ställa mig över en enskilldsgrupp begreppsinnebörd, dvs att jag försöker skapa en större problemrymd som rymmer och inklderar alla extremer, och som innefattar alla "tilläggsvärderingar" olika grupper har.

Hierarki är för vissa ett rent deskriptivt begrepp, men det jag försöker säga, att för de allra flesta som bråkat om detta, så har hierarkin en värdeladdning, och denna värdeladdning stämmer inte alls överens med andra gruppers värdeladdning.


För att förstå innebörden av ett sådant begrepp som "hierarki", måste man egentligen samtidigt förstå innebörden av ett sådant begrepp som "del" eller "helhet". Men det är ingen, som fundamentalt, förstår ingen innebörden av en "del" eller en "helhet", och varför då? Jo, eftersom det, "i förläningen" inte existerar något sådant som delar, helheter. Jag argumenterar hårt för att det är en process som är mycket mer fundamental än delarna i sig själva.

Det handlar alltid om en gränsdragning, vart gränsen går för delen respektive helheten. Delar och helheter beror alltså på sammanhanget, vart vi i situationen lägger uppmärksamhetsfokus och drar gränser.



I ett feodalsystem så står adeln över bönderna. Det är en hierarki. De är delar inom ett och samma system, men systemet värderar den ena högre än den andra.
Men detta håller alla redan med om.

Problemet är att det finns en annan sak, som alla inte kommer hålla med om, och det är källan för ALLA sociala maktkonflikter som någonsin existerar. Men för att kunna förklara vad jag menar, så måste vi penetrera detta exempel på djupet.

Vi har ett feodalsystem, men det innefattar många delar. Det som karaktäriserar förmoderna samhällen är att staten och kyrkan inte var separerad, och detta innebär i förläningen, att de fyra kvadranterna hänger samman i ett kulturbundet system med absoluta anspråk. Det som häner iom modernismen är att kulturella värderingar och social funktion separerar, och det som händer nu är att vi fortfarande delar på den sociala funktionaliteten, medans våra kulturella värderingar skiftar (i förhållande till våran psykosociala mognadsgrad).  

Men tar vi det feodala samhället så har inte den kulturella/intersubjektiva (etik/värderingar, kyrkan) och den sociala/inteobjektva sfären (staten) separerat. Vi lever i en världsbild där alla sociala omständigheter motiveras av en kulturell världsbild. Alla objektiva/materialla förlopp tolkas och reduceras in i vår kulturella världsbild. Det finns alltså en kulturellt bunden berättelse/"historia" som förklarar alla objektiva förlopps mening. Dvs det finns ett väldigt fixerat sätt att tolka och värdera objektiva förlopp.

För att kortfattat komma till min poäng. Socialt MÅSTE vi underordna oss, men kulturellt behöver vi inte länge göra det. Detta var i det förmoderna samhället inte ett val, och det ÄR detta som karaktäriserar det förmoderna kultursamhället. Vi har alltså skillt på människas kulturellavärde/intersubjetkiva-värde och människans social/objektiva produktionsroll, och dels på den subjektiva/objektiva sfären (privatlivet) och den intersubjetktiva/interobjektiva (publik-livet - "offentligheten"). Det finns alltså inte längre något 1-till-1 förhållande mellan värde och roll, eftersom man inte längre är låst i ett absolut kultursammanhang.

Människor värderas inte på samma sätt idag, utan människor värderas utifrån (det kulturella) sammahanget.

Förut innebar hierkierna en "låsning", av funktion. Men idag innebär hierarkier en möjlighet att något fungerar ö.h.t. Finns inga hierarkier, finns ingen produktion.

För att något (interobjektivt) ska fungara, så måste det finnas en produktions/exekverings hierarki. Men denna säger (på ett högre plan) ingenting som hur viktig man är i olika kulturella sammanhang.


Det finns alltså inget sådant som "systemet värderar den ene högre än den andra". Det finns olika former av system, men gemensamt för alla system är att de har ett intersubjektiva/kulturellt system och ett interobjektivt/socialt system, dessa två system fungerar helt olika, men hör samtidigt ihop på en högre nivå.

Allting hade alltså "små fack" utifrån en absolut sociokulturell hierarki, men något sådant existerar inte idag, det existerar många hierarkier.

Men inom en molekyl så står inte en atom högre än en annan atom, och inom en organism står inte en cell högre än en annan cell. Holiarkier och Hierarkier är två olika saker, och Wilber blandar ihop dem.
Nej, det du gör här, är att blanda ihop heterarki med hierarki. Wilber påpekar att hierarkier sker MELLAN nivåer och heterarkier INOM nivåer. En atom står inte högre än en annan nivå, eftersom de är del av en heterarki. Atom till atom = heterarki, atom till molekyl = heriarki. (Du använder ju till om med ordet inom själv)

Så därför har vi alltså en rad begrepp hierarki, heterarki, holarki. Hierarkier och heterarkier finns i två varianter (balanserade, respektive obalanserade), och den balanserade varianten av hierarki kallar Wilber för holarki. Bra nu har vi klargjort detta.


Men det jag också ville säga, är att i feodalsystemet, så handlar det om en hierarki, eftersom det handlar om en exekveringsprocedur. En struktur som fortfarande har denna form är den militära. Där finns en tydlig exekveringshierarki, och poängen med detta är att det skapar en viss typ av ordning, som kan vara önsvärd i vissa sammanhang.


Mitt omdöme är nämligen inte något stort som innefattar faktiska, fysiska bananer och apelsiner; utan det är ju något personligt som finns inom mig. De delar som jag rankar på olika plats i detta omdöme är inte heller fysiska bananer eller apelsiner, utan det är mina individuella och personliga smakupplevelser av desamma.
Här har du givit en väldigt bra beskrivning av vad Wilber menar med de subjektiva och den objektiva kvadranterna. Tror inte att Wilber blandar ihop fysiska objekt med subjektiva värden, detta måste på något sätt vara ett missförstånd.

(nu kastar jag om detta stycke, detta var egentligen tidigare än det förra)
Att jag som individ tycker att bananer är godare än apelsiner betyder inte att jag menar att bananer verkligen är godare än apelsiner.
Ja med "bananer verkligen är godare än apelsiner" så upplever jag att du på något sätt försöker peka på något sådant som "objektiva värden" eller menar du kanske "intersubjektiva värden"? Nu är det så att jag inte tror att varken jag eller Wilber skulle argumentera för att bananer eller apelsiner, på något sätt, är objektivt, eller mer "egentligt intersubjektivt" eller kanske "egentligt subjektivt" godare. Detta är ett missförstånd av vad Wilber försöker säga.

Men för att hoppa till något annat: nämligen att svara på ditt missförstånd och tydliggöra vad jag själv egentligen tycker om detta ämne (trots att det egentligen inte är speciellt relevant till det vi diskuterar). Uppelvelser och värden är subjektiva, MEN de uppkommer samtidigt i kulturella sammanhang, att jag gillar att dricka mjölk handlar alltså inte om att jag subjektivt gillar mjölk mer, vilket jag naturligtvis gör, utan det handlar att jag utifrån ett intersubjektivt/kulturellt sammanhang lärt mig uppskatta mjölkdrickande (vilket t.ex. många asiater inte gör). Men samtidigt finns det omständighter då vi oavsett tidigare sujektiva minnen uppskattar vissa saker mer än andra, och detta är väldigt betydelsefullt vid inlärningsögonblicket: och det handlar mer om våran fysiologiska strktur etc. Det handlar t.e.x om att det är godare att dricka kallt vatten än varmt piss när man varit och åkt vasaloppet. Detta handlar om fysiologiska strukturer/etc, men naturligtvis finns det undantag, en machokistisk pissdrickare skulle säkert uppskatta att dricka varmt piss efter han åkt vasaloppet, men detta handlar om kultivering, och jag tror inte att han då dricker detta för att han är tröstig, det handlar om ett annat behov, en sexuell tillfredställelse som han värderar viktigare än fysiologisk/mat tillfredställelse, osv. Jag tror benhårt på en form av underliggande behovshierarki, som vi alla förhåller oss olika till.

(nu kastar jag om detta stycke, detta var egentligen före båda två tidigare)
Han säger bland annat att heterarki-förespråkare är "parasiter" och hycklare för att de själva förespråkar vissa värden som sanna - och menar att om man gör detta så förespråkar man faktiskt en hierarki. Men detta är ett missförstånd.
Ja, och det han menar är att han tycker att det är en självmotsägelse att värdera hierarkier som sämre än heterarkier: DVS det är dåligare att säga att något är dåligare än något annant, än att säga att något är "likabra" som något annat, men att detta är en självmotsägelse: Ska du säga att något är bättre än något annat så måste du först erkänna att denna aktivitet är okej.


Jag kan alltså absolut säga att jag tycker att bananer är godare än apelsiner, och samtidigt mena att i den fysiska verkligheten så är det meningslöst att göra hierarkiska smakbedömningar över olika frukter; och detta utan att vara det minsta självmotsägande eller hycklande.
Det är ingen som har påstått detta heller, eftersom detta grudar sig i dina missuppfattningar om vad det är Wilber egentligen försöker säga.

Det här skrämmer mig med Wilber; för att anklaga folk för att vara parasiter och hycklare är väldigt hårda ord, och ändå gör han det så här lättvindligt?
Nej, som sagt har han inte använt vare sig ordet parasit eller ordet hycklare. Vidare har han inte tillskridit människor egenskaper. Det enda han sa, var att akten, aktiviteten var självmotsägande. Dvs, det går inte att hävda något och ta avstamp i något som i slutändan kritiserar utgångpunkten, OM det inte är fråga om "självkritik" eller någon form av förkastande av ursprungspositionen.

Men nu råkar det vara så att människor som bedriver denna akt alltså håller kvar i sin position, vilket medför att de kritiserar och ogiltigförklarar andra människors uppfattningar samtidigt som de då ogiltigförklarar hela deras egna akt, men detta är inget de själva kan erkänna.

Jag är osäker på om Wilber är för dum för att inse skillnaden mellan att ha personliga värdeomdömen och att göra påståenden om universiella värdeomdömen; eller om han är väl medveten om skillnaden men bara låter bli att skriva det för att manipulera sina läsare. I vilket fall som helst så är det obehagligt.
Vad menar du? Det är klart han vet skillnaden på personliga värdeomdömmen och universiella värdeomdömmen, och skillnaden ligger i att personilga värdeomdömmen väldigt ofta outtalat strävar mot universialitet i form av tolkningsföreträdande. Det enda Wilber försöker belysa är att, OM det nu är så att människor FAKTISKT REDAN försöker få tolkningsföreträde och s.a.s. påstå saker som gör att många i slutändan håller med, på vilka kritierer, kan man, I sådant fall, avgöra vem som närmar sig universialitet och men som inte kommer lika långt (men likväl träffar helt andra aspekter som kanske i andra sammanhang är extremt relevanta och viktiga). Wilbers motto har alltid varit "Everybody is right", och det enda han försökt gör är att sammaväva de största filosofiskolorna, psykologiskolorna och religionskolorna, etc.


Så för att bolla tillbaka frågan till dig. Du verkar ta skillnaden mellan personliga och universiella omdömmen med en klackspark, och att misslyckas med att göra dessa basala distinktioner är att vara "dum".

Men om det nu råkar vara så enkelt som du påstår, kan du då inte förklara skillnaden mellan (vad du menar med) personliga och universiella omdömmen? Samt skillnaden mellan att göra och ha? (Sen är det som sagt inte alls säkert att mina begrepp för dessa överensstämmer med dina, trots att våra termer/ord gör det)


Wilber fortsätter raljera mot relativister som - menar han - fäller uttalanden som devalverar sig själva. Hur kan man mena att det inte finns någon enda "sanning" om man inte också går med på att ens egna uttalande också måste bemötas med skepsis?
Men för relativisten är det väll inget problem att han blir bemöten med skepsis? Eller? Det enda han vill visa är problemet med att hålla sig fäst vid saker?

Det är en bra fråga, men för någon som just skrivit flera stycken om helheter som innefattar delar så tycker jag det är märkligt att han inte drar den logiska slutsatsen själv: Att fälla ett omdöme om omdömen som fällts om världen är ju en större helhet (=det ligger på en högre ontologisk nivå) än att bara fälla omdömen om världen.
Oj, detta förstår jag inte riktigt. Vad är det Wilber inte förstår i förhållande till det du här nyss skrev? Kan du omformulera dig?

Wilber har själv använt liknelsen med hunden och svansen, men han känner inte igen den när han har den framför ögonen. Relativistiska omdömen är meta-omdömen, de är en större (som i "mer inneslutande") helhet än de vanliga omdömena. Här är det verkligen fråga om att den större helheten innesluter den mindre, men att den mindre inte innesluter den större. Hunden kan vifta på svansen, men svansen kan inte vifta på hunden.
Okej, detta förstår jag. Men frågan är om relatvister håller med om detta. Jag håller med om att det är detta relativister gör, problemet som jag ser det, är att de själva inte håller med om detta. Eftersom det som här händer är att de "mindre", "inneslutande" omdömmet kontextualiseras/ställs-i-sammanhang med/i ett större meta-omdömme. Men om det är så att detta händer, då är detta omdömme absolut, dvs, det är förankrande av mindre omdömmet, det mindre "relativiseras" alltså "bort". Dvs det kapslas in och får alltså inte längre lika STOR betydelse. Det relatviseras till att bli ett omdömme som tidigare var "hela bilden" dvs, absolut, men som nu endast är ett relativt omdömme, relativt till ett meta-omdömme.

Egentligen är det inget problem, problemet är bara att relativisten inte klargjort denna process, vilket gör att han hela tiden vill relativisera allting. Han vill aldrig nå förankring. Det blir aldrig ett "tillfredställande omdömme". Problemet är inte att han inte vill förankra saker, eftersom detta medför att han inte fäster sig, problemet är snarare att dessa två delar har olika stor betydelse beroende på sammanhanget. Ibland lämpar dig sig bättre med absoluta omdömmen, dvs, att man håller fast i den grund, för att vara pragmatisk. Men detta innebär att relativisera relativismen och ge den en mer absolut förankring som är explicit. Jag upplever att relativister, har implicita anspråk på tolkningsföreträde/absolutism, eftersom det är så omdömmet helt enkelt fungerar. Omdömme handlar om att komma fram till något, och sedan agera efter detta, sen släppa det. Det handlar varken om attt komma fram till något och inte släppa det, eller att komma fram till saker man aldrig vågar hålla fast i.

Wilber skulle säkert ha protesterat här: "Jamen då har vi ju hierarkier, precis såsom jag påstod!" Nej, men vi har en holiarki. Wilber har försökt leda i bevis att det ena medför det andra, men i själva verket är det två helt olika saker.
Okej, men håll i hästarna här. Vad innebär detta? Jag förstår inte, du har ju inte ens förstått vad Wilber menar med hierarki, heterarki och holarki. Jag tror inte detta ens är relevant längre, om du dvs vid detta laget förstått innebörden av heterarki (vilket du tidigre inte gjorde, och detta har jag som sagt förklarat tidgiare i inlägget).


Det var roligare att läsa dina reflektioner än vad Wilber hade skrivit, Popjimmy.
Det är kanske för att du blir sur av att läsa honom för att du tolkar honom fel, eftersom det du läst är lösa stycken jag presenterat på forumet som inte alls ger en bra bild om vad han försöker åstadkomma?


Jag tycker det är intressant att du känner dig flexiblare och mer integrabel i olika typer av system, och gläds med dig. Det du talar om är väl den här förmågan att kunna varsebli olika helheter; att man inser "i den här subkulturen är det dessa värderingar som råder" och inte bara tar för givet att ens egna värderingar är universella.
Men du, Wilber gör väldigt stor skillnad på absolut-universialism/myhic-membershop (dogmatisk religion), formal-universialism/ (vetenskap), pluralitisk-relativism/network-logic/vision-logic/osv (som egentligen inte är en form av universialism, eller som inte UTGER sig för att vara det, och som i viss mån, faktiskt beylser viktiga saker tidigare synsätt inte alls belyst) och universal pluralism (=integralism, universialism bortom pluralistisk relativism, dvs universialism som försöker transcendera och inludera relativism).

Jag tror också det är sunt att prova på olika roller inom system; så att man vänjer sig vid att både vara en dikterande part såväl som en följare/outsider.
Wilber jobbade som diskare i USA under en längre tid, kommer inte ihåg hur lång tid det var, men kanske runt 8 år. Han såg det som övning i ödmjukhet (samtidigt som han mediterade massa timmar om dagen och skrev böcker), diskare i USA är inte samma sak som i Sverige, utan man är allas springpojke.

Detta tror jag har blivit enklare i vår tid än det varit tidigare; eftersom det finns så många system/subkulturer/minisamhällen idag, medan man tidigare kunnat vara fast i en roll (såsom "hemmafru") och inte kunnat bryta sig ur denna.
Jo, Wilber diskuterar just detta väldigt mycket i sina böcker.

Rising
Moderator
Inlägg: 1100
Blev medlem: 03 jul 2006 15:00
Ort: Stockholm

Inläggav Rising » 10 maj 2007 08:56

PopJimmy skrev:Vidare säger du
för definitionen på en hierarki är ju när en helhet sätter vissa DELAR högre än andra DELAR
, och detta är ju som sagt inte alls fallet, och om du tror detta, så smickrar du bara dig själv genom att tro att det finns något sådant som en "erkänd" "definition" av vad en hierarki, skulle kunna vara.


Nejdå, det är helt okej om Wilber använder orden precis så som han vill. Men han kan inte göra det för att angripa mina åsikter.

Det är just det här som är problemet. Wilber riktar sig mot faktiska människor (som Eisler) och väletablerade åsiktsgrupper (såsom egalitarianer och relativister) och så tolkar han deras utsägelser genom sin egen definition av ordet "hierarki". Men de har inte pratat om vad han kallar för "hierarki". Jag vet detta med hundra procents säkerhet, för jag är både egalitarian och relativist, och han har riktat sig direkt mot mig genom att adressera mig med dessa termer.

fast de kommer antaligen inte hålla med mig i det jag säger här, iaf inte om de är dogmatiska, de kommer fortsätta trycka på att alla hierakier är dominerande.


Jamen det är just det. Jag menar att alla hierarkier är dominerande, så länge som vi talar om min definition av ordet. Wilber däremot får det att låta som om jag skulle ha uttalat mig om hans definition av ordet, och det stämmer ju inte. Hans definition är så ointuitiv att jag inte ens kan förstå hur han kommer på tanken. (I alla vardagliga sammanhang där vi pratar om hierarkier så pratar vi nämligen om delar inom samma helhet som står på olika nivåer. Adeln är hierarkiskt högre än borgare, kungen är hierarkiskt högre än drottningen, män står hierarkiskt högre än kvinnor, osv. Vi använder knappast ordet i Wilbers sammanhang, för att säga att män står hierarkiskt högre än kungen.)

Han får naturligtvis använda sina ord hur han vill, men han kan inte anklaga andra människor för de konsekvenserna han drar genom att tro att de skulle använda samma ord på hans sätt.

Vidare menar Wilber att det inte går att göra värderingar/prioriteringar utan en värdehierarki och därför går det aldrig att på något sätt värdera bort hierarkins centralabetydelse


Ja, men det tycker jag är rätt larvigt. Det är som att avfärda Riane Eisler (en av personerna som Wilber vänder sig emot med namn) för att hon tycker att godis är godare än bajs (jag antar att hon gör det). Det är ju inte den sortens hierarkier som hon vänder sig emot. Ja, Eisler tycker att partnership models (samhällen där män och kvinnor har någon form av samförstånd) är helt klart bättre än patriarkala androkratier; men det betyder ju inte att man kan avfärda hennes kritik mot hierarkier som att hon skulle vara en parasit eller en hycklare. Wilber och Eisler talar helt enkelt om olika saker när de pratar om "hierarkier". Wilber talar om meningslösa eller åtminstone väldigt teoretiska saker, såsom atomer och molekyler; medan Eisler är mer praktiskt inriktad. Eisler verkar helt enkelt inte intresserad av att göra luddiga saker såsom att kalla sig själv för en "hierarki" eftersom hon som organism insluter cellerna i hennes kropp. Jag tror att hon är upptagen med att söka lösningar på faktiska och praktiska problem i världen.

Jag menar; Wilber drar upp exempel efter exempel där han jämför helheter med dess enskilda delar inom olika områden i vetenskapen: Han säger bland annat att i lingvistiken så utgörs komplexa meningar av enskilda ord och satsdelar, samt talar om organismer och deras enskilda celler; men när han börjar prata om politik så bryter han plötsligt med det han tidigare sagt och liknar patologisk hierarki vid att någon enskild del (=despoten) sätter sig över andra delar. Hade han fortsatt på samma liknelse så hade han fortsatt att också prata om helheter; alltså om staten kontra [/i]medborgaren[/i]. Men när staten blir för dominerande så vill han kalla det för patologisk heterarki. Han får alltså modeller som är eleganta och som ser ut att kunna tillämpas på alla vetenskaper och ämnen, men det är ett enormt problem att han skiftar betydelse av ordet "hierarki" beroende på sammanhanget. Då är ju inte modellen universell alls.

Faktum vore att om han hade varit konsekvent så skulle patologisk holoarki vara kommunism (helheten dominerar de enskilda delarna, men de enskilda delarna har inget inflytande på helheten) medan patologisk heterarki vara anarkism (delarna bildar ingen stabil enhet). Hierarki är däremot (i vanlig ordning) när en enskild del dominerar alla andra delar.

Jag tycker att om man ska ha en teori och applicera den på alla olika ämnen och vetenskaper så skall man också vara konsekvent. Annars är man ju som Jbig som hela tiden pratar om "liberalism" om allting han tycker är dåligt, och så skiftar han dess betydelse beroende på sammanhanget. Ingen annan kan ju veta vad han menar med ordet då, så fort det används i ett nytt sammanhang!

Wilber pratar exempelvis om "diseased holons" på samma sätt som Jbig gör om liberaler. I ena sekunden representerar det manchauvinister, i den andra så är det cancer eller fascister.

Eisler tycker förmodligen det här är bullshit, eftersom metoderna för att bekämpa patriarkala maktstrukturer inte påminner något om hur man stävjar cancer. Du har rätt i att Eisler inte har ensamrätt på ordet "hierarki", men skillnaden är att Eisler (mig veterligen) inte pratar om Wilber, medan han pratar om (och anklagar med rätt hårda ord) henne.

Anledningen att jag engagerar sig så mycket är för att jag tycker systemteori är ashäftigt, och jag skriver just nu på ett rollspel där jag just talar om cancer och datavirus inom samhällssystem; alltså liknar olika system med varandra. Skillnaden är att jag försöker vara konsekvent och inte (som Jbig och Wilber) använder orden olika beroende på sammanhanget. I själva verket är ju människokroppen att likna vid en fasciststat (den har till och med sin egen ordningspolis - de vita blodkropparna - som stöter ut de avvikande - bacillerna). Cancer påminner mer om terroristceller (lustigt sammanträffande att man talar om just terrorist-"celler"); de inkräktar i systemets delar och använder dessa för att vända sig mot värdkroppen.

---

Jag tror jag slutar där.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 11 maj 2007 02:26

Rising skrev:
PopJimmy skrev:Vidare säger du
för definitionen på en hierarki är ju när en helhet sätter vissa DELAR högre än andra DELAR
, och detta är ju som sagt inte alls fallet, och om du tror detta, så smickrar du bara dig själv genom att tro att det finns något sådant som en "erkänd" "definition" av vad en hierarki, skulle kunna vara.


Nejdå, det är helt okej om Wilber använder orden precis så som han vill. Men han kan inte göra det för att angripa mina åsikter.
Men för att ta en sak i taget, har har inte angripit dina åsikter, däremot kanske han angripit något som du i dina åsikter resonerar med, vilket är något helt annat.

Det är just det här som är problemet. Wilber riktar sig mot faktiska människor (som Eisler) och väletablerade åsiktsgrupper (såsom egalitarianer och relativister) och så tolkar han deras utsägelser genom sin egen definition av ordet "hierarki". Men de har inte pratat om vad han kallar för "hierarki". Jag vet detta med hundra procents säkerhet, för jag är både egalitarian och relativist, och han har riktat sig direkt mot mig genom att adressera mig med dessa termer.
Nej, detta är en stor oreda. Det första Wilber GÖR är att spåra ordet hierarki till dess ursprungsbetydelse. Vidare säger han det tidigt fanns tänkare som insågt begreppet lätt skulle kunna missförstås - vilket i sådant fall skulle resultera i att termen refererande till ett helt annat begrepp. Och vidare är detta precis vad som hänt. Det är klart Wilber förstår de olika gärnse definitionerna på vad en hierarki innebär, annars skulle han ju inte ens förklarat att det funnits tänkare som förklarat att det finns en chans att begreppet hierarki missförstås och att detta är något som infriats.

Skulle han inte förstå hur andra förhåller sig, skulle han ju inte kunna skriva att termens innebörd genomgått ett begreppsförskjutining. Han måste alltså förstå flera defintioner av vad en hierarki skulle kunna tänkas vara om han ska kunna påstå att innebörden skjutits från en till en annan. Logiskt eller hur?

fast de kommer antaligen inte hålla med mig i det jag säger här, iaf inte om de är dogmatiska, de kommer fortsätta trycka på att alla hierakier är dominerande.


Jamen det är just det. Jag menar att alla hierarkier är dominerande, så länge som vi talar om min definition av ordet.
Ja, men det Wilber försöker säga är att detta förhållningsätt inte är fruktbart. För att göra en parallell. Det är ungefär som att hålla fast vid att människor ÄR onda. Detta är helt absurt. Människor ÄR inte onda, bara förtryckande människor. Jag förstår om mäninskor vill tillskrida essentiella innebörder till begrepp. Jag kan ta andra exempel: Marknaden ÄR dålig. Invandrare ÄR dåliga. Dekomrakti ÄR dålig. Diktatur ÄR dålig. Anarkism ÄR dålig. Kapitalism ÄR dålig OSV OSV OSV.

Det räcker inte med att tillskrida essentiella värden till begrepp, eftersom då är det tecken på att det är en kringliggande komplexitet man inte förstår.

Inget ÄR essentiellt dåligt, det beror ALLTID på sammanhanget.


Wilber däremot får det att låta som om jag skulle ha uttalat mig om hans definition av ordet, och det stämmer ju inte. Hans definition är så ointuitiv att jag inte ens kan förstå hur han kommer på tanken.
Wilber har aldrig fått det att låta som att du skulle uttalat dig någonting om någonting eftersom du har inte ens fört en diskussion med honom. Att du tycker att det är ointuitivt är ju bara för att du inte greppat skillnaden mellan hans olika definitioner på hierarkier eller ser dessas relevans.

(I alla vardagliga sammanhang där vi pratar om hierarkier så pratar vi nämligen om delar inom samma helhet som står på olika nivåer. Adeln är hierarkiskt högre än borgare, kungen är hierarkiskt högre än drottningen, män står hierarkiskt högre än kvinnor, osv. Vi använder knappast ordet i Wilbers sammanhang, för att säga att män står hierarkiskt högre än kungen.)
Men Wilber har ingen "en definition" har har minst 5 definitioner, två former av hierarkier, två former av heterarkier plus holarki.

Han får naturligtvis använda sina ord hur han vill, men han kan inte anklaga andra människor för de konsekvenserna han drar genom att tro att de skulle använda samma ord på hans sätt.
Men vad är det du inte förstår? Han har inte anklagat någon för någonting. Det är du som anklagar honom för någonting han inte gjort. Det är klart han är medveten om att människor INTE använder termen hierarki på de olika sätt han begreppsligör dem, och det är JUST DÄRFÖR han introducerar 5 olika definitioner. Skulle människor redan ha 5 olika definitioner skulle problemet redan varit löst.


Vidare menar Wilber att det inte går att göra värderingar/prioriteringar utan en värdehierarki och därför går det aldrig att på något sätt värdera bort hierarkins centralabetydelse


Ja, men det tycker jag är rätt larvigt. Det är som att avfärda Riane Eisler (en av personerna som Wilber vänder sig emot med namn) för att hon tycker att godis är godare än bajs (jag antar att hon gör det). Det är ju inte den sortens hierarkier som hon vänder sig emot.
Jo, det är precis vad konsekvensen blir då man inte särat på olika hierarkiers olika innebörder, och det är därför Wilber försöker göra det. Så fort man tillskrider essentiella värden till ett enskillt begrepp, likt de exempel jag givit tidigare, så blir detta en generell värdeladdning man i sitt resonerande hela tiden återvänder till i beslutsfattande. Det är klart att hon inte explicit skulle säga att godis är godare än bajs, eftersom då har man skapat ett specifikt sammanhang då undantag tillåtes eftersom sammanhanget är extremt explicit. Det är samma sak som att jag uttalar ett konstaterande, t.ex. att "godis är äckligt" och detta innefattar i strikta termer allt godis. Men nu kanske det råkar vara så att jag inte gillar godis, men choklad är ett undandtag. Men då kan man i strikt mening inte säga att "godis är äckligt" eftersom man trots allt gillar choklad. Därför måste man introducera en ny begreppsdistinktion som gör att man när man yttrar sig, är lite mer specifik. Det jag försöker säga är att detta ordbråk EGENTLIGEN är ondödigt, eftersom det inte går att nå den precision vi alla önskar. Men det finns fortfarande en poäng i varför Wilber ändå försöker ge sig in i denna diskussion. Han har något att säga, något du ännu inte har greppat. Jag kan använda ett helt annat ord för det jag försöker säga, behöver inte ens använda ordet hierarki, men det är fortfarande någonting Wilber försöker säga.

Ja, Eisler tycker att partnership models (samhällen där män och kvinnor har någon form av samförstånd) är helt klart bättre än patriarkala androkratier; men det betyder ju inte att man kan avfärda hennes kritik mot hierarkier som att hon skulle vara en parasit eller en hycklare.
Du får vara mer nogrann i vad du säger, det är nämligen en ful debatteknink att lägga till tillskridanden om någon från källa som denna källa själv aldrig gjort. Han har inte kallat någon parasit eller hycklare. Det enda han har sagt är att handligen är en självmotsägelse och att hålla sig fast vid uppfattningen är att motsäga sig själv.

Wilber avfärdar inte alls hennes kritik, tvärt om, han håller naturligtvis med henne i INNEHÅLLET. Men det är inte det som är poängen, det har aldrig varit det som varit poängen. Poängen är att även fast dessa VÄRDEN i sig själv är BÄTTRE, så kan man inte resonera som HON GÖR, eftersom detta sätt att resonera öppnar upp helvetesportarna. Det är därför t.o.m. Svergiedemokraterna har tagit till sig detta sätt att resonera, trots att INNEHÅLLET i deras värderingar är helt uppåtväggarna inte okej. Wilber har aldrig någonsin motsats sig den postmoderna kritiken av modernismen, han håller med, men det är inte vad denna diskussion handlar om eller någonsin HAR handlat om. Problemet är att detta sätt att resonera på, öppnar upp pandoras ask. Fast det kanske inte är något problem för dig att Eislers värderingar får mindre genomslagskraft eftersom vem som helst, hur som helst, när som helst kan få tolkningsföreträde och värderingsföreträde?

Jag har inga som helst problem med att säga att hierakrier är onda och förtryckande. Jag har själv blivit förtryck i sociala sammanhang, dragit mig för att ta ett arbete, hoppat av mitt gamla arbete eller inordna mig i ett socialt sammanhang där hierarker finns vilket gör att människor får kontroll över mig på sätt jag inte tycker om. Det är inte det som är poängen.

Poängen är att hierarkier kommer att fortsätta finnas kvar, oavsett vad vi tycker om det. Skulle jag välja, så skulle det inte spela någon roll. Jag skulle gärna att hela samhället kollapsade, att alla existerande hierakier försvann i ett rökmoln. Men är detta troligt? NEJ. Så länge vi har ett samhälle som kommer hierarkier (i någon mening, dvs, i meningar du inte ens förstår innebörden av) att existera.


Wilber och Eisler talar helt enkelt om olika saker när de pratar om "hierarkier". Wilber talar om meningslösa eller åtminstone väldigt teoretiska saker, såsom atomer och molekyler; medan Eisler är mer praktiskt inriktad.
Detta är helt fel, eftersom du inte läst honom. Wilber ger bara atomer och molekyler och biologiska system och lingvistiska system SOM EXEMEPEL.


Eisler verkar helt enkelt inte intresserad av att göra luddiga saker såsom att kalla sig själv för en "hierarki" eftersom hon som organism insluter cellerna i hennes kropp.
Det är ingen människa som kallar sig själv för en "hierarki". Dock pratar biologer som hierarkier, och du tycker alltså att det inte är p.k. att biologer gör det? Eller vad är det du försöker säga?

Jag tror att hon är upptagen med att söka lösningar på faktiska och praktiska problem i världen.
Skojar du eller? Vad har hon gjort som på någon sätt "löst" något. Sen att Wilber inte är praktisk? Wilbers teorier är ju för praktisk för att människor ska förstå dess betydelse. Teoretiska filosofer fnyser åt det han skriver, medans politiker, buisnessmänniskor, psykologer, pedagoger, mm som arbetar med människor tar åt sig det han skriver som svampar.

Jag menar; Wilber drar upp exempel efter exempel där han jämför helheter med dess enskilda delar inom olika områden i vetenskapen: Han säger bland annat att i lingvistiken så utgörs komplexa meningar av enskilda ord och satsdelar, samt talar om organismer och deras enskilda celler; men när han börjar prata om politik så bryter han plötsligt med det han tidigare sagt och liknar patologisk hierarki vid att någon enskild del (=despoten) sätter sig över andra delar. Hade han fortsatt på samma liknelse så hade han fortsatt att också prata om helheter; alltså om staten kontra [/i]medborgaren[/i].
(Edit jag hade glömt bort detta, men jag är för trött på att svara på det just nu)

Men när staten blir för dominerande så vill han kalla det för patologisk heterarki.
Jag förstår vad du menar. Men det jag tror han menar med stat är att "kollektivet" domierar individen. Staten kan förstås på olika sätt. För att detta exempel ska stämma, så innebär det att staten EXAKT resonerar med majoriteten. Staten är såledess förläningen av en grupp. Talar vi istället om staten som en liten elitgrupp, dvs ett fåtal indivier (eftersom det är omöjligt att totalt ha makt själv), då är det naturligtvis en patologisk hierarki. Förstår du skillnaden?

Han får alltså modeller som är eleganta och som ser ut att kunna tillämpas på alla vetenskaper och ämnen, men det är ett enormt problem att han skiftar betydelse av ordet "hierarki" beroende på sammanhanget. Då är ju inte modellen universell alls.
Men jag hoppas att mitt tidigare exempel redde ut denna problematik? Som sagt, vad staten INNEBÄR, är något extremt förvirrat i sig själv. Det är ingen som förstår vad "staten" "är" eller vad den bör göra, vilket är i stort sätt samma sak. Detta är för att politik i sig själv, är ett ämne som knyter an i både etik och ekonomi, och för att förstå politik så måste man egentligen förstå båda två.

Faktum vore att om han hade varit konsekvent så skulle patologisk holoarki vara kommunism (helheten dominerar de enskilda delarna, men de enskilda delarna har inget inflytande på helheten) medan patologisk heterarki vara anarkism (delarna bildar ingen stabil enhet). Hierarki är däremot (i vanlig ordning) när en enskild del dominerar alla andra delar.
Kanske är det som du säger, jag är för trött i hjärnan för att reda ut saker just nuu.

Jag tycker att om man ska ha en teori och applicera den på alla olika ämnen och vetenskaper så skall man också vara konsekvent. Annars är man ju som Jbig som hela tiden pratar om "liberalism" om allting han tycker är dåligt, och så skiftar han dess betydelse beroende på sammanhanget. Ingen annan kan ju veta vad han menar med ordet då, så fort det används i ett nytt sammanhang!
Jag vet inte riktigt hur det är med Wilbers termonologi, men jag håller med om att den är luddig på sina håll och kanter när han försöker få allt att passa ihop, men det han skriver om är fortfarande relativt färskt.

Wilber pratar exempelvis om "diseased holons" på samma sätt som Jbig gör om liberaler. I ena sekunden representerar det manchauvinister, i den andra så är det cancer eller fascister.
Detta kan jag f.t. inte svara på eftersom jag inte förstår riktigt vad du menar, omformulera dig gärna om detta är något viktigt.

Eisler tycker förmodligen det här är bullshit, eftersom metoderna för att bekämpa patriarkala maktstrukturer inte påminner något om hur man stävjar cancer.
Hur menar du då? Vilka är metoderna menar du?

Du har rätt i att Eisler inte har ensamrätt på ordet "hierarki", men skillnaden är att Eisler (mig veterligen) inte pratar om Wilber, medan han pratar om (och anklagar med rätt hårda ord) henne.
Men vad menar du med rätt hårda ord? Jag tycker att det verkar som att du tar i lite nu. Anledningen att Wilber nämner Eisler och inte vice versa är av den enkla anledningen att den Wilbers material är släppt efter Eislers. Sen är det klart Eisler itne har ensamrätt på ordet hierarki, Wilber syftar i detta stycke inte på Eisler, även fast hon tas upp som exempel. Det Wilber försöker göra är att försöka rättfärdiga vissa former av hierarkier i ett klimat då hierarkier ses med skepsis och definieras som essentielt problematiska.



Anledningen att jag engagerar sig så mycket är för att jag tycker systemteori är ashäftigt, och jag skriver just nu på ett rollspel där jag just talar om cancer och datavirus inom samhällssystem; alltså liknar olika system med varandra. Skillnaden är att jag försöker vara konsekvent och inte (som Jbig och Wilber) använder orden olika beroende på sammanhanget. I själva verket är ju människokroppen att likna vid en fasciststat (den har till och med sin egen ordningspolis - de vita blodkropparna - som stöter ut de avvikande - bacillerna). Cancer påminner mer om terroristceller (lustigt sammanträffande att man talar om just terrorist-"celler"); de inkräktar i systemets delar och använder dessa för att vända sig mot värdkroppen.
Ja det är bara att fortsättat kritisera i viss mån så håller jag med om att han är luddig, men det finns fler problem med Wilber. Han försöker så gärna att få allt att gå ihop, men ibland funkar det inte. Men det innebär inte att hans projektet är meningslöst, har har sedan 70 talet hållt på och omredivdera sina teorier genom vad han har kallat 5 olika etapper. Basen är fortfarande kvar, men vissa saker har kan slängt i papperskorgen.

Men att bara stilla sig blind på alla luddigheter och avfärda hela hans projekt innebär bara att man inte greppat det väsentliga i det hans skriver och försöker säga.

Rising
Moderator
Inlägg: 1100
Blev medlem: 03 jul 2006 15:00
Ort: Stockholm

Inläggav Rising » 11 maj 2007 13:12

Jag kan ta andra exempel: Marknaden ÄR dålig. Invandrare ÄR dåliga. Dekomrakti ÄR dålig. Diktatur ÄR dålig. Anarkism ÄR dålig. Kapitalism ÄR dålig


Erm... Nu tycker jag det är uppenbart att du inte förstår vad det är du citerat.

Charles Taylor (som Wilber utgår ifrån, som han håller med och vars åsikter han lyfter fram flera citat ifrån för att styrka sina teser) uttrycker sig absolut i form av "x ÄR dåligt!" Hela Charles Taylors filosofi går i den Nietzscheska andan att egalitarianers perspektiv på världen medför att allt får samma mening, varpå de därmed gör världen meningslös. Charles Taylor håller inte tillbaka sina slag när han går till angrepp mot liberaler och "leftists". Läs här, till exempel; där han går igenom hur moderna ideologier har olika problem med att hantera hur den moderna människan skiljts från sitt gamla sammanhang, sin ursprungliga enighet med varandra och med naturen:

"Virtually all modern ideologies, movements and philosophies are somehow aimed at addressing this problem of alienation, of recapturing the broken unity of the world. Communism, nazism, European fascism, the beat movement, the hippie movement, the free love movement, the environmental movement, the new age movement -- all are futile attempts to turn back the clock and return to a mystical union with the 'volk,' with nature, with the proletariat, with the instincts. You can see this phenomenon in today's leftists, who clearly long for the 'magical' 1960's, which represented a high water mark for a resurgence of romantic merger with the group, free expression of the primitive, and idealized notions of recreating heaven on earth...."

"We can see how contemporary liberalism fits the bill as a bogus cure for modern alienation. For example, multiculturalism devalues the concept of the individual in favor of the ethnic group, while socialism in all its forms favors the large and powerful mommy state that unites us all.... Leftists are uncomfortable with the painful idea of competition, but replace it with the notion of individual expressiveness. Everyone's natural impulses are beautiful, and we must not judge them, much less try to elevate them. Deconstruction throws all objective meaning into question, so no one has to have the disappointing experience of being wrong or denied tenure, no matter how stupid one's ideas. The burden of personal responsibility is attenuated, because one's being is determined by accidental factors such as race, class and gender, not one's owns values, decisions and actions. Skillful knowledge acquired by intense effort (or just being born smarter) is replaced by an obnoxious, hypertrophied adolescent skepticism that knows only how to question but not to learn. It is grounded in a sort of bovine materialism that is not the realm of answers, but the graveyard of meaningful questions. The primitive is idealized, because it is within everyone's reach."


Charles Taylor är alltså en typisk Nietzschean: Han talar om att hierarkier (i min - den vanliga - meningen) faktiskt finns i världen: Vissa idéer ÄR smartare än andra, vissa värderingar ÄR bättre än andra, att vissa ÄR födda smartare än andra och att vissa HAR mer talang än andra, osv. Han riktar en vass udd mot sådana som jag som ifrågasätter att sådana där hierarkier skulle finnas i naturen.

Charles Taylor skriver uttryckligen (och anstränger sig för att inte göra sig missförstådd) när han kallar mig för en hycklare, att jag har fel och att jag är en parasit.

Men det tycker jag är okej, för vi har helt enkelt olika åsikt. Det viktiga är att jag kan se på vad han skriver att han förstår min åsikt. Han vet exakt hur jag resonerar - och han tycker att jag är en idiot. - En som har en liberal "bogus cure" som förlitar sig på "the mommy state"... Taylor är med andra ord precis som Nietzsche - även han har kallat mig för en massa fula ord (såsom "hordmänniska"). Men det är okej, för de vet ändå vad jag menar (och det är särskilt okej när Nietzcshe gör det, för när han förolämpar mig så är det skön poesi).

---

Wilber, däremot, han drar fram Taylors hårda ord och förolämpningar; och citerar dem mot mig och Eisler i en helt annan, perspektivförskjuten, diskussion. Wilber opponerar sig inte mot Taylor, han ifrågasätter inte dennes hårda ord, han motargumenterar inte... Tvärtom ställer han sig bakom och stöder dem. Så han HAR kallat mina åsikter för parasitiska, och han HAR kallat mig för en hycklare. Det kan varken han eller du någonsin slingra er ifrån. Det står här, svart på vitt - i Taylors ord som han låtit citera.

Grejen är att där Taylor och Nietzsche åtminstone har lite ballar och gör ett djärvt uttalande: "Det FINNS objektiva värden i naturen! Det FINNS en naturlig hierarki!" så är Wilber i mina ögon lågpannat, ideologiskt krypande och tar lång tid på sig med att försöka framställa denna åsikt såsom något alldeles självklart som inte går lika lätt att bemöta. Man måste traggla sig igenom flera stycken med självklarheter som säger att "molekyler innehåller atomer, men atomer innehåller inte molekyler" och "hunden kan vifta på svansen, men svansen kan inte vifta på hunden" genom vilka Wilber hoppas kunna övertyga sina läsare om något helt annat än vad han egentligen vill prata om.

Kan du tänka dig Nietzsche skriva en massa trams om hundar och svansar? Nä, han skrev att man inte skulle glömma piskan när man gick till kvinnor. Gissa vem jag tycker är intressantast? Den ene skriver något som är helt irrelevant, den andra sticker ut hakan.

Poängen är att även fast dessa VÄRDEN i sig själv är BÄTTRE, så kan man inte resonera som HON GÖR, eftersom detta sätt att resonera öppnar upp helvetesportarna.


Det är helt okej när Taylor eller Nietzsche säger det - för de talar om samma typ av hierarkier som vi gör. Men det är inte okej när Wilber gör det, för han fuskar. Genom att omdefiniera vad hans meningsmotståndare talar om så argumenterar han mot en halmdocka.

Jag skulle gärna att hela samhället kollapsade, att alla existerande hierakier försvann i ett rökmoln. Men är detta troligt? NEJ. Så länge vi har ett samhälle som kommer hierarkier (i någon mening, dvs, i meningar du inte ens förstår innebörden av) att existera.


Nej, nej, jag är feminist; jag är övertygad om att det exempelvis finns patriarkala maktstrukturer, och dessa vill jag motarbeta. Jag resonerar mig fram till detta genom att jag är egalitarian; jag anser inte att det finns hierarkier inom naturen, så det är inte klokt att vi som individer upprätthåller dessa sjuka och onaturliga obalanserade system. Nietzsche och Taylor tycker jag är ett mofo som resonerar på detta sätt. Även Wilber riktar en udd mot mig, men han är så feg att han dels gör det bakom Taylors rygg, och dels genom att skifta diskussionen till den intetsägande halmdockediskussion där ordet hierarki plötsligt skall betyda något så irrelevant som skillnaden mellan atomer och molekyler.

Detta är helt fel, eftersom du inte läst honom. Wilber ger bara atomer och molekyler och biologiska system och lingvistiska system SOM EXEMEPEL.


1. Jag talar bara om honom utifrån vad du citerat för mig. Och utifrån den här texten är han en riktig sopa, i mina ögon.
2. Jag kritiserar inte exemplen i sig. Men de är exempel för att illustrera en tes, och denna tes tycker jag är en feg tes som är ovärdig den filosofiska tradition han bygger sitt resonemang på. Nietzsche gör också exempel, men hans exempel illustrerar en tes som faktiskt är relevant och som angriper hans faktiska meningsmotståndare, snarare än påhittade halmdockor. Wilbers exempel kan vem som helst hålla med om, eftersom de är irrelevanta halmdocke-exempel. Nietzsches exempel är däremot riktiga och meningsfulla.

Skojar du eller? Vad har hon gjort som på någon sätt "löst" något.


Jag skrev att hon "sökte" lösningar på praktiska problem. Och det tycker jag absolut att hon har gjort; eftersom hennes analyser av samhällen mynnar ut i just förslag på praktiska åtgärder. Att hon inte är allsmäktig i genomdrivandet av dessa förslag klandrar jag henne inte för.

Teoretiska filosofer fnyser åt det han skriver, medans politiker, buisnessmänniskor, psykologer, pedagoger, mm som arbetar med människor tar åt sig det han skriver som svampar.


Det brukar vara så när man argumenterar mot halmdockor. Det låter helt enkelt övertygande.

Hur menar du då? Vilka är metoderna menar du?


När Wilber talar om infekterade holoner i system så gör han mig intresserad; för det verkar som om han är inne på någon sorts universallösning för system i dess alla former. Det finns fu relativt många fenomen inom systemfilosofi som går att applicera på alla möjliga sorters system; riskhomeostasis kan exempelvis påträffas inom både ekonomiska system såsom när man mäter bilförares hastighet med och utan dubbdäck.

Men det Wilber skriver om de infekterade holonerna blir för luddigt och godtyckligt (åtminstone i det du citerat), han menar att processen för att rena/läka system alltid innebär att man avlägsnar de infekterade holonerna, men det funkar ju inte när man väl applicerar teorin på vekrligheten. Det är för löst/abstrakt formulerat.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster