Debatter i vanliga livet och i filosofi
Moderator: Moderatorgruppen
Debatter i vanliga livet och i filosofi
Jag har som medlem av flera forum, ett antal sociala grupper (familj etc.) självklart handlat i diskussioner och debatter ett stort antal gånger. I alla dessa fall har det alltid varit självklart varför och om vad debatten startade. Man vet alltid på vilken sida man står i fråga eftersom den ofta ligger en "nära till hjärtat" så att säga. detta väcker en intressant frågeställning: hur är det med filosofi?
Man kan ju verkligen brinna för de frågor som man ställer på exempelvis detta forum. Det kan också vara så att man inte håller med om andras åsikter. Men det här är trots allt inte ett forum för endast meningsutbyte, utan för FILOSOFI. Meningen till de inlägg vi skriver är alltså menade att filosoferas på, dvs. tänkas på, diskuteras, få olika infallsvinklar presenterade för sig etc. Jag anser dock att detta inte är fallet i många situationer på det här forumet. Många diskussioner blir ord-dueller som bara handlar om att "vinna" trots att man egentligen aldrig funderat över denna fråga förut.
Min första fråga blir således:
1 Stämmer detta+ Är vi bara intresserade av att "vinna", eller gäller det här bara individuella fall?
fortsätttningsvis...
2) Anser någon att vi skulle kunna lösa det här på något sätt om detta är fallet?
3) Bör vi sätta upp något slags mål för vad våra diskussioner ska uppfylla, vad som är det viktiga? (ex "det är argumentet som är det viktiga" eller "det handlar om att utveckla tankegångar" etc)
Övrig respons uppskattas gärna, och jag ser helst att folk som verkligen har en åsikt svarar och inte dem som bara är ute efter lite verbal brottning.
Med vänliga hälsningar
Jag själv
"jag tänker, alltså tänker jag" - SV Sandér
Man kan ju verkligen brinna för de frågor som man ställer på exempelvis detta forum. Det kan också vara så att man inte håller med om andras åsikter. Men det här är trots allt inte ett forum för endast meningsutbyte, utan för FILOSOFI. Meningen till de inlägg vi skriver är alltså menade att filosoferas på, dvs. tänkas på, diskuteras, få olika infallsvinklar presenterade för sig etc. Jag anser dock att detta inte är fallet i många situationer på det här forumet. Många diskussioner blir ord-dueller som bara handlar om att "vinna" trots att man egentligen aldrig funderat över denna fråga förut.
Min första fråga blir således:
1 Stämmer detta+ Är vi bara intresserade av att "vinna", eller gäller det här bara individuella fall?
fortsätttningsvis...
2) Anser någon att vi skulle kunna lösa det här på något sätt om detta är fallet?
3) Bör vi sätta upp något slags mål för vad våra diskussioner ska uppfylla, vad som är det viktiga? (ex "det är argumentet som är det viktiga" eller "det handlar om att utveckla tankegångar" etc)
Övrig respons uppskattas gärna, och jag ser helst att folk som verkligen har en åsikt svarar och inte dem som bara är ute efter lite verbal brottning.
Med vänliga hälsningar
Jag själv
"jag tänker, alltså tänker jag" - SV Sandér
Quod nihil illi deerat ad regnadum praeter regnum...
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
- tomtefader
- Inlägg: 281
- Blev medlem: 08 mar 2007 18:45
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Hej Sökande
1. Människan är ett flockdjur. Att söka hög status inom flocken är en känsla i vår hjärna.
Hög status ökar chansen till överlevnad.
2. Är man medveten om sina känslor kan man ibland styra dem.
3. Har du tänkt på att alla forum domineras av några få som skriver många och långa inlägg.
Att vårda egot är det viktigaste på alla forum.
1. Människan är ett flockdjur. Att söka hög status inom flocken är en känsla i vår hjärna.
Hög status ökar chansen till överlevnad.
2. Är man medveten om sina känslor kan man ibland styra dem.
3. Har du tänkt på att alla forum domineras av några få som skriver många och långa inlägg.
Att vårda egot är det viktigaste på alla forum.
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
1) Hmm.. en socialdarwinistisk tolkning, kanske. Jag personligen söker mus, har inga ambitioner.
2) Är bullshit
3) Delvis sant. Vissa skriver långa inlägg, som Jimmy men han är vilse i pankakan dock är jag imponerad av hans försök att sförstå Wilbers hierarkier. Dock tycker jag känna igen mej Wilbers hierarkier i gamla hederliga struktulaismen. Så inget nytt under himlen.
2) Är bullshit
3) Delvis sant. Vissa skriver långa inlägg, som Jimmy men han är vilse i pankakan dock är jag imponerad av hans försök att sförstå Wilbers hierarkier. Dock tycker jag känna igen mej Wilbers hierarkier i gamla hederliga struktulaismen. Så inget nytt under himlen.
Jag tycker att argumentation är ett bra sätt att pröva sina åsikter på. Du verkar göra gällande att på just ett filosofiforum så skall en person skriva sina åsikter, för att läsarna sedan ska gå iväg och grubbla på detta i ett antal veckor, innan de kommer tillbaka och meddelar vad de tänkt fram.
Jag tycker tvärtom att diskussioner, debatter och argumentationer är filosofiska. Det är alltså inte filosofiforumet som påminner om modelljärnvägsforumen, pojkbandsforumen och rollspelsforumen; utan det är alla andra forum som påminner om filosofiforumet.
---
Men visst, det är vanligt att diskussioner ballar ur till ren retorik eller någon av de vanliga, onda spiraler som präglar nästan alla debatter över nätet:
1. Den första av de onda spiralerna är den som populärt kallas för Godwin's lag; som innebär att de debatterande ägnar sig åt en sorts retorisk kapprustning där de hela tiden tar till allt grövre generaliseringar och slår ner allt enklare halmdockor; för att till sist göra en liknelse mellan sin meningsmotståndares åsikter och nazismen.
Godwin's lag säger just att alla diskussioner på nätet - om de tillåts hålla på länge nog - kommer medföra en referens till nazityskland (och den sida som tar till detta argument först är den som förlorar).
2. Den andra onda spiralen är det ökade avståndstagandet. Alltså, istället för att som i verkliga livet börja med kategoriska uttalanden för att senare närma sig varandra, så är det vanligare på nätet att man slår ifrån sig allt mer ju längre tiden går. Att man börjar "ja, det där håller jag med om, om det dock är något jag ska anmärka på så är det detalj: X" för att sedan ta positionen "mmm, i grund och botten är vi överrens, men stora delar av ditt resonemang är uppåt väggarna" och sedan "du har ju helt fel, från början till slut!"
Jag tycker dock att det vore fåfängt att påstå att vi filosofiintresserade skulle vara bättre än de som är intresserade av pojkband eller modelljärnvägar. Vi har väl rätten att begå lika stora misstag som andra? Visst kan vi påstå om oss själva att vi är med förnuftiga och mer medvetna om vad vi skriver, men det kommer nog i så fall på köpet med ett större ego och högre intellektuellt högmod. Så källan till problemet finns inom oss i vilket fall som helst.
---
Själv är jag mest ute efter att pröva mina åsikter och min debatteringsförmåga. Inte bara den retoriska förmågan att "segra" i debatter, utan snarare att föra fram mina poänger, att nå samförstånd, att väcka tankar och formulera frågor genom vilka jag kan lyfta fram frågeställningar som jag finner intressanta hos mina medforumiters resonemang. Alltså förmågan att lyssna snarare än att övertala.
Jag tycker tvärtom att diskussioner, debatter och argumentationer är filosofiska. Det är alltså inte filosofiforumet som påminner om modelljärnvägsforumen, pojkbandsforumen och rollspelsforumen; utan det är alla andra forum som påminner om filosofiforumet.
---
Men visst, det är vanligt att diskussioner ballar ur till ren retorik eller någon av de vanliga, onda spiraler som präglar nästan alla debatter över nätet:
1. Den första av de onda spiralerna är den som populärt kallas för Godwin's lag; som innebär att de debatterande ägnar sig åt en sorts retorisk kapprustning där de hela tiden tar till allt grövre generaliseringar och slår ner allt enklare halmdockor; för att till sist göra en liknelse mellan sin meningsmotståndares åsikter och nazismen.
Godwin's lag säger just att alla diskussioner på nätet - om de tillåts hålla på länge nog - kommer medföra en referens till nazityskland (och den sida som tar till detta argument först är den som förlorar).
2. Den andra onda spiralen är det ökade avståndstagandet. Alltså, istället för att som i verkliga livet börja med kategoriska uttalanden för att senare närma sig varandra, så är det vanligare på nätet att man slår ifrån sig allt mer ju längre tiden går. Att man börjar "ja, det där håller jag med om, om det dock är något jag ska anmärka på så är det detalj: X" för att sedan ta positionen "mmm, i grund och botten är vi överrens, men stora delar av ditt resonemang är uppåt väggarna" och sedan "du har ju helt fel, från början till slut!"
Jag tycker dock att det vore fåfängt att påstå att vi filosofiintresserade skulle vara bättre än de som är intresserade av pojkband eller modelljärnvägar. Vi har väl rätten att begå lika stora misstag som andra? Visst kan vi påstå om oss själva att vi är med förnuftiga och mer medvetna om vad vi skriver, men det kommer nog i så fall på köpet med ett större ego och högre intellektuellt högmod. Så källan till problemet finns inom oss i vilket fall som helst.
---
Själv är jag mest ute efter att pröva mina åsikter och min debatteringsförmåga. Inte bara den retoriska förmågan att "segra" i debatter, utan snarare att föra fram mina poänger, att nå samförstånd, att väcka tankar och formulera frågor genom vilka jag kan lyfta fram frågeställningar som jag finner intressanta hos mina medforumiters resonemang. Alltså förmågan att lyssna snarare än att övertala.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Jag njuter av det stimuli som nya tankar skänker. Har jag sedan användningen av dem, så mycket bättre. Och det är väl det enda vi egentligen, om vi rationaliserar bort vår hybris för en stund, kan hoppas på?
Det som är kul med just det här stället är överraskningens moment. Jag pratar om de gångerna man tvingas kalibrera sin föreställningsvärld. Det skall de ha stort tack för, de skojarna som hänger här.
Det som är kul med just det här stället är överraskningens moment. Jag pratar om de gångerna man tvingas kalibrera sin föreställningsvärld. Det skall de ha stort tack för, de skojarna som hänger här.
Vilse i pankakan? Det är klart jag är! Varför tror du annars jag befinner mig på ett filosofiforum? Det är ju han som upplever att han INTE är vilse i pankakan som har riktiga problem...suchanother skrev:3) Delvis sant. Vissa skriver långa inlägg, som Jimmy men han är vilse i pankakan dock är jag imponerad av hans försök att sförstå Wilbers hierarkier. Dock tycker jag känna igen mej Wilbers hierarkier i gamla hederliga struktulaismen. Så inget nytt under himlen.
Re: Debatter i vanliga livet och i filosofi
Sökande skrev:1 Stämmer detta+ Är vi bara intresserade av att "vinna", eller gäller det här bara individuella fall?
Vad är att vinna? För den som förlorar och erkänner sig besegrad eller överbevisad i en diskussion är ju egentligen den som vinner då denne är den som lär sig mest.
2) Anser någon att vi skulle kunna lösa det här på något sätt om detta är fallet?
vsv
3) Bör vi sätta upp något slags mål för vad våra diskussioner ska uppfylla, vad som är det viktiga? (ex "det är argumentet som är det viktiga" eller "det handlar om att utveckla tankegångar" etc)
Nej, sånt är mesigt. Det funkar bra som det är!
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 25 och 0 gäster
