Kallekula skrev:Men som sagt jag är bara novis, skulle vara kul om någon som kan lite om det fyller på. Vart står man idag gällande gudsbevis. Vad är den senaste trenden, tankegångarna.
Även jag är en novis, men jag diskuterar gärna detta - eftersom jag finner det fascinerande.
Det finns en diskussion
http://www.leaderu.com/offices/billcraig/docs/craig-smith_harvard00.html som till stor del tar upp just det kosmologiska gudsbeviset, från 2003. Har just läst färdigt den - men den var inget vidare. I stort så handlar den om huruvida universum egentligen har ett ursprung. William Lane Craig (som är religiös) utgår från Hawkings gamla idéer från sextio- och sjuttiotalet, om en singularitet, och frågar sig vad som orsakat denna. Quentin Smith bemöter honom med lite mer torrt på fötterna och förklarar att Hawkings sedan 1983 snarare ansett att universum hade ett ursprung i ett fyrdimensionellt stadie utan någon tid (det var mer än jag visste) och att enligt kvantmekaniken är det helt möjligt att olika händelser orsakar varandra
samtidigt. Alltså att kausalitet inte kräver en tidsdimension, vilket medför att universum således kan orsaka sig självt vid en enda enskild tidpunkt och att man inte behöver någon bakomliggande orsak till detta. På något vis så måste jag ändå ge William Lane Craig rätt när han motargumenterar att det finns en helhet utöver universum, nämligen när man ser till de lagar som dessa orsaksamband följer och de mönster som upprätthålls. Vad för något är orsaken bakom
detta?
De når inte riktigt någon slutsats.
---
William Lane Craig är lite jobbig eftersom han menar att djävulen finns, så jag gillar inte honom och vill faktiskt inte prata mer om honom.
---
Det jag hade hoppats få läsa vore snarare något om att universum faktiskt inte behöver vara kausalt utan lika gärna kan vara teleologiskt. Alltså, det behövs ingen Gud som en första orsak - utan Gud kan lika gärna vara en riktning och ett mål, ett ändamål. Aristoteles var ju inne på det.
Jag hade tyckt att det vore uppfriskande med en religiös person som sade att "ni letar efter Gud i fel ände av tidsaxeln, people."
Om jag hade varit religiös så hade jag använt det argumentet. Jag hade resonerat så här:
Jag tänker härmed be er leka med tanken att Universum är som James Bonds magnetiska klocka. Det är förmodligen första gången ni stött på den liknelsen, så jag låter den sjunka in ett slag. Traditionell vetenskap säger att alla händelser har en orsak, vilket får oss att tro att den magnetiska klockan skapats av den påhittige Q. Men, som vi alla vet, så ger Q aldrig 007 en pryl som han inte senare kommer få användning av. De fantastiska prylarna i James bond-filmerna är snarare instanser av den dramaturgiska princip som kallas Chekov's Pistol - den lyder att ingen pistol får finnas på scen i den första akten om den inte kommer att avlossas innan den sista akten. Det här är ett teleologiskt - ett ändamålsinriktat - perspektiv. James Bond tar sig inte ur dödsfällan för att han fått en magnetisk klocka av Q, utan det är tvärtom! James Bond
får den magnetiska klockan av Q för att han senare i handlingen kommer att hamna i dödsfällan. Det är alltså inte
förutsättningarna som orsakar händelserna, utan
ändamålen.
Vi kan aldrig veta hur det ligger till i verkligheten. Ändamålssamband kan te sig exakt som orsakssamband enligt våra mätningar och experiment. Men det ändrar vårt perspektiv på Gud från att vara alltings orsak till att bli alltings ändamål.
(Vilket är betydligt mera andligt, om du frågar mig.)[/url]