MOBBA ANDRA??

[* KYREUS *]

Skall man mobba andra - personligen - med personliga dumheter
inne pa FILOSOFIFORUM (skriver fran Paris: darav den sk konstiga stavningen): fragan galler mig och manga andra eftersom en del skribenter tillater sig att skanda andra, utan att bevisligen kanna dom personligen... Var ar moderator "HOVNARR"?

I nagra av mina senaste tradar om manniskans liv och om psykologi/filosofi, har en del skribenter dragit in -bla sexualitet - och en hel del annat for traden ovidkommande ting?

  Inte utvecklar sadana tilltag den har sajten?????

          ( ) KYREUS

[Sökande]

Enligt min moral så är inte det lämpligt. Jag försöker så gott jag kan hålla mig ifrån sånt.

[Rising]

Skall man mobba andra - personligen - med personliga dumheter inne pa FILOSOFIFORUM

Först: Den här tråden skall inte ligga här utan på Feedback. Det är där man diskuterar forumets policy.

Jag anser att forumet skulle må bra av mer restriktiv moderering, särskilt för att ta bort personangrepp och trams från de ämnesrelaterade avdelningarna (lekfullheten kan fortsätta finnas kvar på Tankar & Känslor, Lekstugan, m.m. och personangreppen bör försvinna helt och hållet). Johan tror jag har skrivit att det finns de som anmält sig för att hjälpa till att moderera och att de kollat in detta närmare (för inte har jag väl drömt det?) så kanske är några nya moderatorer på väg. Jag tycker det låter förnuftigt. Filosofiforumet är stort och ganska välbesökt för att bara kontrolleras av två (?) personer.

Samtidigt har jag inget emot en stundtals rå men hjärtlig ton. De som skulle åka dit om man tillämpade hårdare regler är de som kan vara både roliga och varma på ett okonstlat sätt som jag uppskattar mycket, så allra helst önskar jag att de bara skärpte sig så att man slapp hårdare modereringar. Med andra ord: Jag tror att mycket vore vunnet om Suchanother satte ett alkolås på sin dator.

[Zokrates]

Skall man mobba andra - personligen - med personliga dumheter
  Inte utvecklar sadana tilltag den har sajten?????

          ( ) KYREUS

Nej, det utvecklar absolut ingenting. Det är ohyfsat att gå alltför långt utanför ämnesinnehållet. Försöker själv alltid hålla mig till ämnet ifråga och det finns tillräckligt många ämnen för att få utlopp för alla ens tankar och i sämsta fall startar man ju bara en ny tråd.. Men personliga påhopp däremot är ett ofog som bör stävjas. Har själv blivit utsatt för dem, kallats för allt möjligt nedsättande. det är lätt att ge igen med samma mynt, men då riskerar vi att det blir en sandlåde debatt som återigen inte utvecklar temat.
De som vet med sig att de gillar pajkastning, välkommen till lekstugan.
Starta en tråd i förödmjukningens konst vet ja!

[Avantgardet]

Vad är det som ska va så helvetes svårt med att sluta skämmas? Kan nån förklara det för mig? Den här borgarmasken skall förstås hållas upp till vilket pris som helst? Social kompetens. Skall den ene lära om sig eller den andre? Hur ser samhället ut? Blunda för verkligheten eller bemästra den? Ska jag behöva skriva en "dummies guide to hantera människor över kulturella gränser"?

För vad ÄR väl en "förolämpning" eller ett "personangrepp"? Det är en beskrivning, en utsaga, som antingen är "sann" eller "falsk" (koppla gärna till begreppet hegemoni), och som hos den förolämpade parten konnoterar något negativt - kan även finnas hos den förolämpande men det gör det inte till en förolämpning (det är varken en nödvändig eller tillräcklig premiss); någon måste bli förolämpad för att det skall vara en förolämpning. Således ger man den förolämpande rätt genom att bli förolämpad. Hence...? Eller har någon av er en bättre förklaring? Nej, just det. På med tänkarmössorna! TÄNK nu!

Varför är sex ett så känsligt område för dig, KYREUS?

[* KYREUS *]

Visst kunde min tanke legat annan plats! Anledningen till att jag tar upp den har ... ar: vilken psykologi ligger bakom att man ger sig pa  - kollegor??

Sen till Avantgardet: inget problem med sex...men inte hela tiden och istallet for andra fragor...See??


   (f ' lat stavning  :oops: : skriver fran Paris) KYREUS

[Rising]

någon måste bli förolämpad för att det skall vara en förolämpning. Således ger man den förolämpande rätt genom att bli förolämpad.

"Någon måste känna smärta för att det skall vara tortyr. Således ger ju offret torteraren rätt genom att känna smärta!"

"Någon måste bli kränkt för att det skall vara en våldtäkt. Således ger kvinnan sin antastare rätt genom att känna sig kränkt!"

---

Kan jag göra något annat för att övertyga dig om att ditt resonemang är orimligt?

Visst har du rätt i att vissa reaktioner är mofo. För ett tag sedan läste jag en insändare som sade att TV borde klippa bort scener där fotbollsspelare kramades eftersom han tyckte det var motbjudande och kränkande - och där kan man förstås resonera som så att problemet ligger inom honom själv. Skillnaden är ju att fotbollsspelarna knappast har haft för avsikt att provocera knäppmannen, medan du kommer få svårt att övertyga mig om att en frisk person kan skriva grova personangrepp utan att vara medveten om hur de kan komma att upplevas.

[J R Auk]

någon måste bli förolämpad för att det skall vara en förolämpning. Således ger man den förolämpande rätt genom att bli förolämpad.

"Någon måste känna smärta för att det skall vara tortyr. Således ger ju offret torteraren rätt genom att känna smärta!"

"Någon måste bli kränkt för att det skall vara en våldtäkt. Således ger kvinnan sin antastare rätt genom att känna sig kränkt!"

Tortyr är inte fel för att det kränker människan. Det är fel eftersom det gör våld och skapar smärta, försöker kuva viljan under smärtan och den som kontrollerar denna.

Samma sak med en våldtäkt, det är inte för att det är kränkande som våldtäkten är fel. Det är för att man med enda hänvisningen till sin större styrka anser sig rätt att kontrollera någons fysiska person.

Men det Avantgardet säger gäller fortfarande.

Det är du som väljer om du vill känna dig kränkt eller inte. Det gör ingenting med fördömandet av de handlingar som tortyr och våldtäkt innebär. För dom fördöms på andra grunder.

Varför känna dig kränkt av en våldtäkt? Varför inte se det som en svag människas behov, underkastelse av sin maktlöshet, och som något som placerar dig i en position över, dominerandes den andre.

Varför demonisera torteraren. Varför söka förljuga den process som ger denne motivationen, legitimiteten till att utföra detta onda mot dig. Vad finns att vinnas i att se sig kränkt?

Kanske inte så lätt i praktiken, jag förstår det. Men vägen till upplysning kommer inte av sig själv.

Det du missar med Avantgardets exempel är vad det är som ges rätt.
Det är inte det explicita som ges rätt, det är intentionens realisation som garanteras av att man stämmer in i det som avsågs.

Samma sak med dina exempel.

Tortyren är ett sätt att distansera den frågande och den tilltänkta svarandes. Varför spela med där? Varför inte förvägra den medmänskliga relationens uppbrott?

Våldtäkten är ett sätt att söka skapa makt över den som våldtas. Varför spela med där? Även om det råder en fysisk makt som är orubblig så följer inte den psykiska med för det. Inse vad som verkligen sker och intentionen till maktövertagande går om intet.

Men som sagt, att förvägra deras intentioners realisation är inget som lättar deras ansvarsbörda och inget som ens bör diskuteras i relation till densamma.

[Rising]

Tortyr är inte fel för att det kränker människan. Det är fel eftersom det gör våld och skapar smärta, försöker kuva viljan under smärtan och den som kontrollerar denna.
[...]
Det är du som väljer om du vill känna dig kränkt eller inte.

Vad bra. Det kan du säga när du åker runt på skolor och föreläser om mobbing.

"Det enda som är fel är våld och att kuva viljan under fysisk smärta. Om du tycker det är obehagligt när någon retar dig däremot, då är det ditt eget fel eftersom du i detta fall har valt att känna dig kränkt."

Låter som en jättebra inställning. Inte nog med att den som mobbas blir illa berörd av påhoppet i sig, dessutom klandrar du personen för att hon har valt att må dåligt av egen hand.

Är det uppochnedvända världen, det här? Jeesus, people. Jag är visserligen för att ifrågasätta ens intuition och känslor - men någonstans måste man kolla om inte ens rationaliserande ger helt galna och orimliga konsekvenser.

När man börjar skuldbelägga offer (ja, även offer av påhopp) av ren princip så har man definitivt passerat en gräns. Jag tycker helt klart att ni låter som amy, just nu.

Ni klurar för mycket, helt enkelt, och hamnar i helt verklighetsfrånvända slutsatser. Lita på mig; i den här frågan har ni större användning av ert torra bondförnuft än av någon av dessa snoffsiga akademiska resonemang.

Jag inser naturligtvis att jag inte har det minsta bevis eller belägg för ovanstående påstående, så jag försöker egentligen inte argumentera mot er. Vad jag gör är att vädja till er. Sluta tänk - och känn. Snälla.

[Zokrates]

Ledsen Rising, men verkligheten är krassare än så. Barn som utsätts för övergrepp och mobbing skuldbeläggs av psykologer, kuratorer mm. vilket ger dem mén för resten av deras liv. Istället för att förklara för barnen att felet inte ligger hos barnen, att det var en person eller en grupp som hade fel, så arbetar de med att hålla kvar barnen i en nedvärderande syn på sig själv. Ju fler besök barnen måste göra desto mer kan de motivera sin egen existens som instans i samhällets ögon.

Här utgör samhället den enskilt största riskfaktorn för barns mentala hälsa.
Med samhället avses alla de resurser i form av kuratorer, psykologer, instutitioner som får i uppdrag att utreda och behandla barn som farit illa.

Hade de istället använt sig av Avantgardets och JR Auks metoder, så skulle den psykiska ohälsan bland dagens unga varit betydligt mindre omfattande.

[Kallekula]

JR Auk och  AV

Ja vad tusan tjatar de om i media. Tjejer som blir kallade för hora, sprutluder, som det sprids rykten om. Självkart är det den mobbades fel när denne tar åt sig.

Självklart är det den mobbades fel när hon skär sig själv, när hon tar livet av sig.

Vänd andra sidan till. Skratta åt dina mobbare. Det gör väl de flesta som är mobbade, men mår de bra för det?

[Zokrates]

Vänd andra sidan till. Skratta åt dina mobbare. Det gör väl de flesta som är mobbade, men mår de bra för det?

Att bli utsatt för övergrepp, mobbing hot är inget kul. Det är fruktansvärt, men den som utsatts gör det hela värre om den inte inser att syftet var just att förlusta sig på en annans människas bekostnad. Om jag är den utsatte gör jag bäst i att förstå att felet inte låg hos mig, gällde det mobbing och trakasserier så var just målet att jag skulle må dåligt. Mår jag dåligt så ger jag dem som utsatt mig för detta rätt. Punkt slut.

De som sysslar med att på olika sätt trycka ned andra skall inte rättfärdigas, de skall förringas. Klart som korvspad.
Därmed kan jag själv snabbare gå vidare med mitt liv.

[Rising]

Barn som utsätts för övergrepp och mobbing skuldbeläggs av psykologer, kuratorer mm. vilket ger dem mén för resten av deras liv. [...]Hade de istället använt sig av Avantgardets och JR Auks metoder, så skulle den psykiska ohälsan bland dagens unga varit betydligt mindre omfattande.

Say what?

Det är ju Avantgardet och JR Auk som skuldbelägger offren, och säger att om dessa mår dåligt av ett påhopp så är det deras eget fel.

Jag däremot fördömer påhopparen.

---

Men alltså:
Tro inte att jag inte förstår att man måste arbeta med sin egen självbild och kunna skaka av sig påhopp. Det gör jag. Men jag lägger inte det fulla ansvaret hos offret. Jag menar tvärtom att offret faktiskt är hjälpt av att samhället starkt fördömer de som mobbar och visar att sådant beteende inte tolereras. Det är nödvändigt för att ge offret ett brejk och en grundtrygghet som hon behöver för att kunna mogna och arbeta vidare med sin egen självbild på det sätt som Avantgardet och JR Auk har talat om.

Den här flummiga relativismen som iaf avantgardet utgår ifrån förvägrar offren den grunden. Där finns det inga fasta värden att bygga ens eget självförtroende ifrån.

Grundtryggheten - ens förtröstan, ens tillförsikt - måste finnas för att man skall kunna genomgå den process som avantgardet och JR Auk talat om. Så resonerar jag med allt. Det är exempelvis upp till individen själv att ta sig ut ur ett missbruk, men det betyder inte att vi andra ska ge upp allt vårt ansvar om individerna. Bara för att individen måste ta de avgörande stegen själv, så betyder det inte att vi ska låta bli att hjälpa upp henne på fötter så att hon kan ta de där första, inledande stegen; och det betyder absolut inte att vi kan skuldbelägga henne om hon misslyckas, snubblar och faller.

Det är här jag anser att ni antingen inte tänker tillräckligt långt eller att ni inte provat att lyssna till era känslor och erat förnuft överhuvudtaget. Jag anser att ni utgår från den mest ytliga och kosmetiska formen av kunskap (= att man kan slippa bli indignerad och sårad om man är säker i sig själv) och sedan bygger ett helt resonemang - med grund och botten och allt - utifrån denna ytliga kunskap.

Som jag ser det beskriver ni snarast ett symptom men missar själva sjukdomen. Det steg ni pratar om är visserligen viktigt - men det är likväl ett av de sista stegen på ens resa till att bli självsäker och trygg i sig själv. Ett av de steg som individen inte behöver hjälp med. Ni missar däremot (i min mening) de första etapperna, de som möjliggör att någon mognadsprocess öht kan ske.

Och det känns rejält tarvligt i mina ögon att klandra och skuldbelägga den som aldrig fått någon chans att andas ut och få rätsida på såväl sitt liv som sin självbild. Jag är rentav nära att anklaga er för att undfly ert ansvar för era medmänniskor.

[Kallekula]

Att bli utsatt för övergrepp, mobbing hot är inget kul. Det är fruktansvärt, men den som utsatts gör det hela värre om den inte inser att syftet var just att förlusta sig på en annans människas bekostnad.

Vem vet kanske ett råd för alla som blivit utsatta för misshandel, våldtäkt, rån osv.

Vännen det är egentligen ditt fel att du mår dåligt.Du ska inte låta detta bekomma dig. Det inte de som gjorde detta mot dig som är oskaken till att du mår dåligt. Det är du själv som åsamkar detta.

[J R Auk]

Tortyr är inte fel för att det kränker människan. Det är fel eftersom det gör våld och skapar smärta, försöker kuva viljan under smärtan och den som kontrollerar denna.
[...]
Det är du som väljer om du vill känna dig kränkt eller inte.

Vad bra. Det kan du säga när du åker runt på skolor och föreläser om mobbing.

"Det enda som är fel är våld och att kuva viljan under fysisk smärta. Om du tycker det är obehagligt när någon retar dig däremot, då är det ditt eget fel eftersom du i detta fall har valt att känna dig kränkt."

Låter som en jättebra inställning. Inte nog med att den som mobbas blir illa berörd av påhoppet i sig, dessutom klandrar du personen för att hon har valt att må dåligt av egen hand.

Är det uppochnedvända världen, det här? Jeesus, people. Jag är visserligen för att ifrågasätta ens intuition och känslor - men någonstans måste man kolla om inte ens rationaliserande ger helt galna och orimliga konsekvenser.

När man börjar skuldbelägga offer (ja, även offer av påhopp) av ren princip så har man definitivt passerat en gräns. Jag tycker helt klart att ni låter som amy, just nu.

Ni klurar för mycket, helt enkelt, och hamnar i helt verklighetsfrånvända slutsatser. Lita på mig; i den här frågan har ni större användning av ert torra bondförnuft än av någon av dessa snoffsiga akademiska resonemang.

Jag inser naturligtvis att jag inte har det minsta bevis eller belägg för ovanstående påstående, så jag försöker egentligen inte argumentera mot er. Vad jag gör är att vädja till er. Sluta tänk - och känn. Snälla.

Jag lever det!