Innanför eller utanför systemet?

Ventilera dina personliga funderingar om smått och stort.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 04 jun 2007 22:25

Ehhh, jag tror ni har missat endel av poängen. Jag kände precis vad jag skrev.

Haha, att tillåta sig förstå och älska andra människor är ganska svårt, men att BÅDE kunna hata OCH älska människor hur som helst och när som helst är mycket svårare.

Jag menade verkligen det jag sa, men just nu i mitt nuvarande sinnestillstånd så förstår jag VARFÖR människor resonerar som jag gjorde.

Att förstå en människa och inte resonera med människan är alltså inte samma sak som att förstå henne och resonera med henne. Därför försöker jag bara visa på att det i förlängningen inte spelar någon roll om man håller med eller inte håller med någon, det beror helt på situationen.


Jag försöker alltså röra om lite i grytan och i eran skenhenliga "humanism" osv, osv.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 04 jun 2007 23:05

Konstigt, jag känner mig inte ett dugg omrörd av att ha läst det du skrev.
När det gäller förståelse för det som faller utanför ramarna är jag en mästare på att kunna sätta mig in i olika roller.
Däremot skulle jag aldrig gå så långt att jag realiserade det till praktiskt handlande.

Jag har talat med massmördare, våldtäktsmän och rena idioter. Det är inte särskilt svårt att förstå eller att sätta sig in i det som driver dem.
Jag talat med domare, poliser, advokater och åklagare som får mig att häpna över den grymhet som dom döljer så illa. Där har vi riktiga as vad gäller synen på medmänniskor förresten, ändå förstår jag dem.

Men värst av dem alla är ändå de som arbetar med barn, lärare och pedagoger. Den inskränkta totala falskheten och oförståndet inför andra chockar mig, men jag förstår dem.

Inom den sociala sektorn har jag talat med allt från socialarbetare till läkare, den grundsynen de äger står ofta inte Hitlers hejdukar långt efter, men jag förstår dem.

Det enda jag inte förstår är varför det är så svårt för en idiot att förstå en annan idiot, de talar ju ändå på samma nivå?

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 05 jun 2007 10:25

Nej att älska och att hata har inte samma funktion. Jag ser ingen som helst mening med att gå runt att hata. Det är bara en fråga om att känna sig utan kontroll. Det kan man dock medvetandegöra sig om. Men varför skulle det vara något speciellt att kunna gå runt och vältra sig i det?

Hat är en chimär. Med insikt i strävan och viljans oändliga vägar till realisation blir ilskan, vreden, till ett logiskt steg som intern motivator för dom mer banbrytande åtgärderna för att nå sin påverkan.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 05 jun 2007 12:19

PopJimmy skrev:Ehhh, jag tror ni har missat endel av poängen. Jag kände precis vad jag skrev.


Förhoppningsvis är det lite tanekverksamhet bakom också... Kan man utgå från något annat än egna känslor (och tankar) när man skriver och talar, eller andras tankar och känslor som man helt anammat...?



Pop-Jimmy skrev:Jag försöker alltså röra om lite i grytan och i eran skenhenliga "humanism" osv, osv.


Det finns anti-humansim och facistoida tankar som är lika mycket ett "sken"... Heligt är det inte, men ett "rollspel"... för att just röra om i någon gryta. Hur ärligt är det? Kan det bli en vettig dialog av det? Kanske, kanske inte... Det är inte vad du gör utan hur du gör det...

A
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 05 jun 2007 13:35

Jag ser dagligen grymheter begås av människor, oavsett om det är en förälder som drar hårt i armen eller nyper sitt barn i en stormarknad eller om det är ett inslag från ett konfliktområde på tv, så tycks våld alltid följa med människan i dess spår. Jag ser det som att våld föder våld som i sin tur föder hat och när konflikterna för framtida nya våldsyttringar.

Hat blir konsekvensen av våldet. Själv tycks jag oförmögen att känna just hat. Trots att våld har riktats mot mig.

Jag har aldrig hatat en medmänniska, däremot har jag blivit upprörd och förbannad, men att just hata övergår mitt förstånd. Kan det vara så att en del människor har en hatdysfunktion och vad heter det i så fall med en fackterm? :roll:

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 05 jun 2007 14:19

Zokrates skrev:Jag ser dagligen grymheter begås av människor, oavsett om det är en förälder som drar hårt i armen eller nyper sitt barn i en stormarknad eller om det är ett inslag från ett konfliktområde på tv, så tycks våld alltid följa med människan i dess spår. Jag ser det som att våld föder våld som i sin tur föder hat och när konflikterna för framtida nya våldsyttringar.

Hat blir konsekvensen av våldet. Själv tycks jag oförmögen att känna just hat. Trots att våld har riktats mot mig.

Jag har aldrig hatat en medmänniska, däremot har jag blivit upprörd och förbannad, men att just hata övergår mitt förstånd. Kan det vara så att en del människor har en hatdysfunktion och vad heter det i så fall med en fackterm? :roll:


Jag känner igen mig i det du beskiver. Jag har aldrig känt hat "inifrån", trots att jag blivit både mobbad och ibland "hårt åtgången" av mina medmänniskor och kan känna mig nog så irriterad och upprörd över andras handlingar. Jag har alltid förstått, även som barn, att de flesta inte rår för allt elakt och korkat de utsätter andra för. Men jag har också sett en del som vet exakt vad de gör. Dem har jag försökt hålla mig undan för.

Eller handlar uttrycket "jag hatar dig!" bara om slappt språkbruk? Och inte om att man verkligen hatar?

A
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 05 jun 2007 17:32

Zokrates skrev:Det enda jag inte förstår är varför det är så svårt för en idiot att förstå en annan idiot, de talar ju ändå på samma nivå?
Idioter förstår varandra, men bara på en fysisk nivå och det är därför det blir krig.

Många förstår alltså bara den minsta gemensamma nämnaren, de materiella omständigheterna, det ytliga, det situationsbundna.


Idioterna förstår alltså varandra utomdentligt bra, på det fysiska planet och kommunikaitonsmedlen är pistolskott. Dock innebär detta inte att de kan kommunicera på högre plan.



Och det jag försöker säga är: får jag ingen respons på högre plan, så blir jag förr eller senare prata språk på nivåer som andra förstår.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 05 jun 2007 17:37

Algotezza skrev:Det finns anti-humansim och facistoida tankar som är lika mycket ett "sken"...
Jo visst, det är få som vågar vara facistoida mot alla, inte ens Hitler var det mot sig familj. Hitler var vek, han var rädd för sin far.

För att gå bortom skenet måste kan våga stå för dessa facistoida tankar, oavsett vem man än möter.


Detta går även in på politikkursen jag läste på södertörn, det handlar om att vara konsekvent. För att kunna styra måste man kunna "dra gränsen" oavsett vem som bryter den. Äsch jag kan inte återberätta det han sa, men det ligger mycket i detta.

Den som styr kan inte göra undantag för "sina närstående". Tror han nämde det som tragedins essens, den som ser från båda håll och måste fatta det olyckliga beslutet. Förlåt, detta kan låta lösryckt, men det ligger mycket bakom det, kan inte återge det just nu....

Angelina
Inlägg: 1666
Blev medlem: 21 aug 2003 02:04

Inläggav Angelina » 05 jun 2007 17:56

Det är självbedrägeri att påstå att man är oförmögen till hat.
För att "veta" att du inte kan känna hat, måste du veta vad hat är, alltså har du känt det.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 08 jun 2007 00:59

Angelina skrev:Det är självbedrägeri att påstå att man är oförmögen till hat.
För att "veta" att du inte kan känna hat, måste du veta vad hat är, alltså har du känt det.


Jag hatar maskiner som inte funkar, tvn när den går sönder,
datorns skrivare är mitt allra största hatobjekt, jag vill kasta ut den genom fönstret, men nöjer mig med att slå på den. Men alla dessa "hatkänslor" ebbar av mig väldigt snabbt. Ilska är kanske ett bättre ord.

Men människor, jag kan inte applicera detta hat på en annan människa, eller ett djur heller för den delen, det går inte. Jag ville verkligen hata en del jag träffat på genom åren, men lyckas inte.
Är det detta som är självbedrägeri?
Knappast, kan man inte hata en levande själ så går det inte.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 08 jun 2007 14:05

Om hat bara är en känsla av maktlöshet, är den då en rationell motivator?
Och till vad bör den motivera?

Om det inte är så att hat och ilska bottnar i maktlöshet, nämn en instans av känslan som inte står i relation till maktlöshet.

Och vad är hat om inte en vilja att få andra underkastade just ens vilja. Eller tycker ni annorlunda?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Angelina
Inlägg: 1666
Blev medlem: 21 aug 2003 02:04

Inläggav Angelina » 08 jun 2007 17:26

För egen del är jag oförmögen att hata saker och djur , men människor går däremot bra. Eftersom människor medvetet kan tillfoga skada, och det är väl där mitt hat väller upp, när jag stöter på sådant beteende. Men det är aldrig långvarigt, så självdestruktiv är jag inte.

Benjie
Inlägg: 649
Blev medlem: 29 apr 2006 00:40

Inläggav Benjie » 10 jun 2007 22:11

Zokrates skrev:Och jag som trodde PopJimmy bara var sarkastisk.
Antingen är jag eller också är jag antingen.
Kultur däremot är ett smörjmedel som får valsarna att sluta gnissla. :)


Precis som alla ynkliga oblatälskare!
Men jag säger  ER.. HELVETET skall bränna ALLA hycklare!!

BENJIE

Benjie
Inlägg: 649
Blev medlem: 29 apr 2006 00:40

Inläggav Benjie » 10 jun 2007 22:15

Angelina skrev:För egen del är jag oförmögen att hata saker och djur , men människor går däremot bra. Eftersom människor medvetet kan tillfoga skada, och det är väl där mitt hat väller upp, när jag stöter på sådant beteende. Men det är aldrig långvarigt, så självdestruktiv är jag inte.


Rätt så!

Hat ger ingenting...blott tomhet  och sorg.

Men hur är det  med  vårt  medvetande ..vad är/kan  vi vara  medvetna om?



BENJIE

A
Inlägg: 486
Blev medlem: 23 aug 2004 18:17

Inläggav A » 15 jun 2007 00:25

PopJimmy, det du skriver känns inte äkta.
Det är mer bara en futtig del av ett uttryck från en underliggande längtan, som inte kommer på tal nästan någonstans.

Det känns mer som om du försöker nå någonting genom att inkludera, tolerera? allt möjligt som du kan hitta på.

Nå någon gräns någonstans. Nå någon lösning på ett problem du inte helt kan definiera.

Jag tror du egentligen bara vill känna dig hemma bland människor, och se så att alla andra också känner sig hemma, att allt är okej.

Men nu är det inte så du känner. Jag tror det är en oro som puttrar under ytan. En oro som ständigt frågar om allt är ok, om allt är som det ska vara. Som ständigt jämför tillstånd, alltså humör och situationer, och hur dessa samspelar.

Hittar du något? - Oro?

Tror det har med din uppväxt att göra, ganska självklart. Men här kommer det tråkiga: om detta delvis stämmer, vet jag inte vad du ska göra för att fixa bort oron. Kanske förlåta föräldrarna och dig själv, och inse fakta (dina föräldrar kommer förmodligen inte att ändra på sig, och du kan inte hjälpa dom på detta sätt) och gå vidare, göra någonting du vill göra, kanske fortsätta med spelgrejset och sluta upp med att göra världen till denna oro.

Får då se hur pass detta stämmer. Ursäkta och oj, säger jag annars.


Återgå till "Tankar och känslor"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 13 och 0 gäster