Anledning!!

[Akryon]

Vad är det största anledningen till att du inte tror på Gud?
alltså...största anledningen till varför du inte tror på gud?
Är det för att era önske drömmar aldrig går i uppfyllelse?
ex så ber ni till Gud att hon/han ska tycka om er, och det blir aldrig av...
Eller att ni inte kan fatta hur en "merciful"  Gud kan låta små barn dö av sjukdomar och låta allt dåligt hända på vår jord...

Eller  tror ni inte på gud förrän någon lägger fram vetenskapliga bevis framför näsan på er?

Jag vill så gärna veta varför folk inte tror på Gud.

om gud fanns varför skulle de finnas krig,svält,sjukdomar o sånt?
Jag tror att anledningen till att det är krig svält och sjukdomar är att vi människor har valt bort Gud.Men vad tycker ni där ute, skriv och kommentera.

[PseydonymHär]

Varför finns det då folk som rättfärdigar krig med sin tro på gud? Vilken religion, eller vilken gud, är den rätta som DU tror på?

[Akryon]

Varför finns det då folk som rättfärdigar krig med sin tro på gud? Vilken religion, eller vilken gud, är den rätta som DU tror på?

ja, det undrar jag också...det är beklagligt.
Det finns bara en Gud för mig och det är Allah.
På senare tid, har jag fattat att jag hade fel, och blev en muslim...
Människor ändras, det är vad vi är bra på...oförutsägliga är vi...
Tiden nalkas en allt mer destruktiv värld...
Utan tron på Gud skulle jag känna mig...ensam...

Med en ny religion, kommer nya regler också, känns befriande...
Om man inte har rätt så har man fel, men hur vet man att man har fel, det är frågan...

[Jörgen]

Känslan av ensamhet är inbillning,
du är aldrig ensam,
du har ju oss,
alla vi människor omkring dig, i hela världen.

Om du behöver låna gud en bit på vägen som tröst,
kör på, men dumpa honom om han känns för tung,
du kan ju alltid plocka fram honom senare vid behov.

Gud står alltid redo, sägs det,
som en psykologisk stödfunktion, skulle jag vilja tillägga.

Själv finner jag gud något irriterande,
han gör att folk inte tar ansvar själva,
utan bara skyller ifrån sig.

[amy]

om DU undrar varför det finns problem/ondska i världen, bara svara på den här frågan: varför finns det alltid problem i filmer, böcker och dataspel? varför finns det alltid en "ondska" (darth vader osv)?

Känslan av ensamhet är inbillning,
du är aldrig ensam,
du har ju oss,
alla vi människor omkring dig, i hela världen.

du är aldrig ensam för att det finns ingen förutom du. det enda som skapar ensamhet är den här "drömmen" där du tror att det finns något annat än reflektioner av dig själv. och när du inser att jag är du försvinner också du för att det finns inget du utan jag. det enda som blir kvar är himlen, när tankar som jag och du, inte längre döljer den.

rätt eller fel?

Själv finner jag gud något irriterande,
han gör att folk inte tar ansvar själva,
utan bara skyller ifrån sig.

om du tycker att DET är irriterande, försök läsa de här orden: inget är INGENS fel (inte ens guds) för det är ingens fel att allting finns.

[miles davis]

1. Det finns inga rimliga, logiska bevis för att gud existerar - eller att han/hon/det ens behöver existera.

2. Jag har inget behov av att tro.

Behov är allt det faller på, just eftersom bevisen, logiken, uteblir.

[Jörgen]

om DU undrar varför det finns problem/ondska i världen, bara svara på den här frågan: varför finns det alltid problem i filmer, böcker och dataspel? varför finns det alltid en "ondska" (darth vader osv)?

Själv försöker jag att inte tro på ondskan som en egen kraft, däremot existerar det en viss likgiltighet gentemot okända människor, som gör att dessa kan bli skadade av denna likgiltighet - tillfälle bjuds det dock ibland på, att man tillfälligt tvivlar på om det där med den icke existerande ondskan är sant.

För mig gäller att vägra tro på ondska, då kan jag inte falla för den heller. Logiskt? Hmm... kanske inte riktigt.

Däremot kan jag dock påstå, att ondska är en subjektiv bedömning -
den enes ondska kan vara den andres rättvisa -
den enes gud kan vara den andres djävul.

Det konstanta hotet att förfördelas och förtryckas av osympatiskt inställda främlingar förföljer oss genom livet, därav spänningsmomentet med att beskåda den formulerade ondskan på teve, som underhållning.

Känslan av ensamhet är inbillning,
du är aldrig ensam,
du har ju oss,
alla vi människor omkring dig, i hela världen.

du är aldrig ensam för att det finns ingen förutom du. det enda som skapar ensamhet är den här "drömmen" där du tror att det finns något annat än reflektioner av dig själv. och när du inser att jag är du försvinner också du för att det finns inget du utan jag. det enda som blir kvar är himlen, när tankar som jag och du, inte längre döljer den.

rätt eller fel?

En vacker tanke, med av praktiska skäl fel för mig, drömmen om min verklighet är min verklighet, världsjälen är nog utom räckhåll för mig.

Själv finner jag gud något irriterande,
han gör att folk inte tar ansvar själva,
utan bara skyller ifrån sig.

om du tycker att DET är irriterande, försök läsa de här orden: inget är INGENS fel (inte ens guds) för det är ingens fel att allting finns.

De orden betyder inte något för mig.

Om jag uppträder illa, i någon imaginär figurs uppfattning,
som i verklighet är min egen uppfattning, fästan jag inte förstår det,
eftersom jag är fångad i min dagdröm om mig som egen individ,
så vill jag helst bli uppmärksam gjord av den som känner sig drabbad,
så jag kan ta ställning och till påståendet,
genom att exempelvis ge med mig, eller att blåneka, springa och gömma mig, eller att slåss med och kanske besegra den onde fanen -
det där med att den som kritiserar mig i själva verket är jag själv ger inte mig något svar.

1. Det finns inga rimliga, logiska bevis för att gud existerar - eller att han/hon/det ens behöver existera.

2. Jag har inget behov av att tro.

Behov är allt det faller på, just eftersom bevisen, logiken, uteblir.

Det finns traditioner och psykologiska förklaringar till fenomet om gudatron, jag är emot att alla ska strömlinjeformas efter min förmodligen inte så fulländade mall som filosof, konstär, astronaut bland annat.

Leve mångfalden, slå mig bara inte, gott folk.

Jag är uppväxt ateistisk, därför är jag lite besviken på min gamle mamma att hon börjat gå i kyrkan på gamla dagar, nu när tror att hon ska kila vidare, men den som behöver det ska få ha det.

Jag har inget behov av att äta, i alla fall inte på flera timmar, sen börjar det inbillade behovet ta makten över mig, långt innan det verkliga behovet skulle vidta.

Så helt fri från inbillningen är det svårt att vara, eller?

[Akryon]

Amy & Jörgen, intressanta tankar, det får jag medge...

[miss x]

det får jag medge...

Medgörlighet är första anhalten till fördärvets slutstation.

[Akryon]

Miss X, synd att du ser det på det viset...

Homer: Maybe, just once, someone will call me "sir" without adding, "you're making a scene."

[Jörgen]

Medgörlighet är första anhalten till fördärvets slutstation.

Jo, miss x är nog ute efter för att förtrycka dig, Akyron.
Om hon lyckas med det, så äger hon dig hädanefter.

Men jag tycker du borde uppskatta försöket på rätt (mitt, nämligen) sätt;

- att bli ifrågasatt är ibland mera konstruktivt för en själv än att just få medhåll - medhåll har ju förmågan att avsluta diskussionen.

Eller som jag själv har sagt någon gång till någon annan...

Du kan väl inte bara hålla med mig - hur ska vi kunna ha en diskussion på detta vis?

[Akryon]

Intressant, Jörgen käre du, hur ska jag kunna tacka dig...lets see...Tack!
you crack me up, Jörgen:)

[Akryon]

Miss X, din psykotiska skönhet:)
passande beskrivning av dig inte sant...?

[J R Auk]

Att tro på gud, i formen av att det är någon som kan och har bestämt vad som sker och kommer ske är att sätta skygglappar på sig själv och söka stjälpa ansvaret man har överända. Ansvarsflykt.

Att tro på en gud som är föränderlig och närmar sig begreppet kan jag aldrig göra.

Att tro på en gud som det föränderliga begreppet närmar sig gör jag.

Men vilken relevans har den guden? Det onämnbara, som alltid lurar i periferin!

[PseydonymHär]

JR Auk: Att tro på en gud som bestämmer vad som kommer ske utesluter inte sitt eget ansvar...vem har påstått det? Vi vet inte hur gud tänker, det kommer vi aldrig göra. Vi kan inte förstå det som har skapat systemet, för att göra det måste man gå utanför det.

Att tro på en gud som det föränderliga begreppet närmar sig gör jag.

...va? Försökte verkligen förstå denna men ju mer jag försökte desto mer förvirrad blev jag...det var som om begreppet förändrade sig... låter som en motsägelse