Överkonsumtion
Moderator: Moderatorgruppen
Överkonsumtion
Om alla människor levde som vi i västvärlden, så skulle vi behöva 5 jordklot!
Var hörde jag detta, osäkert. Stämmer det? Förmodligen.
Vad är då överkonsumtion?
Svaret måste vara att handla varor som vi inte behöver för vårt absoluta uppehälle.
Vad är då dessa “saker”?
Här börjar åsikterna gå ordentligt isär. Alla kan motivera det de har, försvara dessa inköp och i en del fall rättfärdiga dem. Har de då rätt?
Logiskt kan jag definiera allt som inte är existensiellt nödvändigt till kategorin onödigt.
Men en del är så beroende av dessa prylar att de inte kan tänka sig ett liv utan dem.
En kvinna med 25 par skor i garderoben, kan mycket väl försvara vart och ett av dessa paren.
De skall ju användas vid olika tillfällen, de har olika färger design och funktion!
På samma sätt kan ju även jag rättfärdiga mitt behov av 1500 olika dataspel. Även om sanningen är den att jag oftast bara spelar ett tiotals spel konsekvent. Svårare blir det att rättfärdiga att jag har 25 datorer.. Ha ha ha.
Ja, vad är då överkonsumtion egentligen?
Vi har noterat att naturen tar stryk av allt grävande i jakten på naturresurser, råvaror som behövs inom industrin. En del råvaror som Uran, förpestar dessutom omgivningen om det bryts utan miljökontrollerande insatser. Fattiga människor som lever i dessa områden blir förgiftade och kvinnorna föder vanskapta barn. Trots att sverige är ett av de uranrikaste länderna i världen var det länge förbjudet att bryta uran här. Istället importerades uranet från områden där människors hälsa exploaterades cyniskt, eftersom de saknade rättigheter och talan mot dessa gruvbolag.
Kan detta räknas in i kategorin överkonsumtion?
Ja, helt klart då uranet används för att producera elektricitet till våra industrier och bostäder.
Men samma resonemang går även att överföra på såväl olje som kolbrytningen.
Vi förbrukar alltmer el, vilket kräver allt mer råvaror, vilket påfrestar naturen ändå mer.
Är då lösningen att tredje världens befolkning skall bli mer teknikberoende?
Förutom att vi kan överkonsumera mat, kläder, hygienartiklar kan vi också överkonsumera fritidaktiviteter och semesterresor. Ta bara allty flyg som transporterar alla turister som ett exempel.
Efter 11 septembers flygkrascher i USA låg all flygtraffik tillfälligt nere under någon dag i USA.
Lokalt inträffade oerhörda klimatförändringar som sattes i direkt samband med att flygen inte flög.
Vi har ett fenomen som kallas för global uppvärmning. Al Gore reser runt och föreläser under temat Un inconvienient truth, han lyckas ganska väl påvisa sambandet mellan vår överproduktion av varor och dess negativa effekt på miljön. Men trots detta så ändrar väldigt få sitt sätt att leva.
Vi tycks vara predestinerade att förstöra vårt klot och vi rättfärdigar det dessutom.
Missade ett intressant inslag om kaffeodlingar i tredje världen, men vet ungefär hur det funkar.
Bönder odlar kaffe, detta köps upp på lokala marknader. Världsmarknadpriset på kaffe sjunker, bonden får sämre betalt. För att överleva måste han höja sin produktion. Detta i sin tur leder till ett än större överskott på kaffe och priset sjunker ytterligare. Bonden tvingas jobba dygnet runt och anställer små barn som får svälta och dö på odlingarna, ändå lyckas bonden inte få det att gå runt ekonomiskt. Varför odlar han inte mat?
Han har inte råd att odla någonting annat än det som köps på marknaden. Pengarna han får från det han säljer skall användas för att köpa allt som behövs för att odla mer kaffe samt till livsuppehället. Han är fast i en cynisk ond cirkel som styrs av mäktiga handelsbolag.
Det spelar inte så stor roll om det är kaffe, te, choklad, bomull, mm som odlas, principen är densamma. Även svenska storbönder styrs på samma sätt. Alla europeiska odlare, ja alla bönder i USA med för den delen. Tillgång och efterfrågan styr vad de måste odla.
Skillnaden är förvisso mest tydlig i fattiga områden i tredje världen där fattiga arbetar dör.
Genom att köpa kaffe eller te, så medverkar vi till det som sker lokalt även om vi blundar och påstår att vi istället hjälper dem, de får ju betalt för sina produkter! Kapads resonemang.
Vi vill inte veta vilka offer våra produkter har krävt, vi skiter i det. Vill jag ha ett par svarta jeans, så skiter jag i att asiatiska arbetare utnyttjas i tygfärgningsbad där de tvingas att trampa tyger 16 timmar om dagen, Att de på grund av de kemiska giftämnena är slut efter tre månaders arbete, förpassade till ett liv som socialt utslagna. det kommer nya färska tonåringar hela tiden som lockats av pengarna och helt utan att förstå riskerna ställer upp inom tygindustrin.
Detsamma gäller teknik och leksaksimporten från kina. För att förstå vad som dagligen händer så försök att minnas Dow Chemicals Bhopal eller kadminumförgiftningsskandalen i japan. Vi kan välja att förneka dessa fakta, fortsätta våra liv som vanligt. Vadå, de som drabbas bor ju ändå så långt bort från oss att vi inte ens känner dem. De har förmodligen också en helt annan kultur, som inte förtjänar ett bättre öde. Vilken överkonsumtion? Överkonsumtion i döda barn, ungdomar, vuxna är väl helt normalt, är det inte?:?
Om alla människor levde som vi i västvärlden, så skulle vi behöva 5 jordklot!
Var hörde jag detta, osäkert. Stämmer det? Förmodligen.
Vad är då överkonsumtion?
Svaret måste vara att handla varor som vi inte behöver för vårt absoluta uppehälle.
Vad är då dessa “saker”?
Här börjar åsikterna gå ordentligt isär. Alla kan motivera det de har, försvara dessa inköp och i en del fall rättfärdiga dem. Har de då rätt?
Logiskt kan jag definiera allt som inte är existensiellt nödvändigt till kategorin onödigt.
Men en del är så beroende av dessa prylar att de inte kan tänka sig ett liv utan dem.
En kvinna med 25 par skor i garderoben, kan mycket väl försvara vart och ett av dessa paren.
De skall ju användas vid olika tillfällen, de har olika färger design och funktion!
På samma sätt kan ju även jag rättfärdiga mitt behov av 1500 olika dataspel. Även om sanningen är den att jag oftast bara spelar ett tiotals spel konsekvent. Svårare blir det att rättfärdiga att jag har 25 datorer.. Ha ha ha.
Ja, vad är då överkonsumtion egentligen?
Vi har noterat att naturen tar stryk av allt grävande i jakten på naturresurser, råvaror som behövs inom industrin. En del råvaror som Uran, förpestar dessutom omgivningen om det bryts utan miljökontrollerande insatser. Fattiga människor som lever i dessa områden blir förgiftade och kvinnorna föder vanskapta barn. Trots att sverige är ett av de uranrikaste länderna i världen var det länge förbjudet att bryta uran här. Istället importerades uranet från områden där människors hälsa exploaterades cyniskt, eftersom de saknade rättigheter och talan mot dessa gruvbolag.
Kan detta räknas in i kategorin överkonsumtion?
Ja, helt klart då uranet används för att producera elektricitet till våra industrier och bostäder.
Men samma resonemang går även att överföra på såväl olje som kolbrytningen.
Vi förbrukar alltmer el, vilket kräver allt mer råvaror, vilket påfrestar naturen ändå mer.
Är då lösningen att tredje världens befolkning skall bli mer teknikberoende?
Förutom att vi kan överkonsumera mat, kläder, hygienartiklar kan vi också överkonsumera fritidaktiviteter och semesterresor. Ta bara allty flyg som transporterar alla turister som ett exempel.
Efter 11 septembers flygkrascher i USA låg all flygtraffik tillfälligt nere under någon dag i USA.
Lokalt inträffade oerhörda klimatförändringar som sattes i direkt samband med att flygen inte flög.
Vi har ett fenomen som kallas för global uppvärmning. Al Gore reser runt och föreläser under temat Un inconvienient truth, han lyckas ganska väl påvisa sambandet mellan vår överproduktion av varor och dess negativa effekt på miljön. Men trots detta så ändrar väldigt få sitt sätt att leva.
Vi tycks vara predestinerade att förstöra vårt klot och vi rättfärdigar det dessutom.
Missade ett intressant inslag om kaffeodlingar i tredje världen, men vet ungefär hur det funkar.
Bönder odlar kaffe, detta köps upp på lokala marknader. Världsmarknadpriset på kaffe sjunker, bonden får sämre betalt. För att överleva måste han höja sin produktion. Detta i sin tur leder till ett än större överskott på kaffe och priset sjunker ytterligare. Bonden tvingas jobba dygnet runt och anställer små barn som får svälta och dö på odlingarna, ändå lyckas bonden inte få det att gå runt ekonomiskt. Varför odlar han inte mat?
Han har inte råd att odla någonting annat än det som köps på marknaden. Pengarna han får från det han säljer skall användas för att köpa allt som behövs för att odla mer kaffe samt till livsuppehället. Han är fast i en cynisk ond cirkel som styrs av mäktiga handelsbolag.
Det spelar inte så stor roll om det är kaffe, te, choklad, bomull, mm som odlas, principen är densamma. Även svenska storbönder styrs på samma sätt. Alla europeiska odlare, ja alla bönder i USA med för den delen. Tillgång och efterfrågan styr vad de måste odla.
Skillnaden är förvisso mest tydlig i fattiga områden i tredje världen där fattiga arbetar dör.
Genom att köpa kaffe eller te, så medverkar vi till det som sker lokalt även om vi blundar och påstår att vi istället hjälper dem, de får ju betalt för sina produkter! Kapads resonemang.
Vi vill inte veta vilka offer våra produkter har krävt, vi skiter i det. Vill jag ha ett par svarta jeans, så skiter jag i att asiatiska arbetare utnyttjas i tygfärgningsbad där de tvingas att trampa tyger 16 timmar om dagen, Att de på grund av de kemiska giftämnena är slut efter tre månaders arbete, förpassade till ett liv som socialt utslagna. det kommer nya färska tonåringar hela tiden som lockats av pengarna och helt utan att förstå riskerna ställer upp inom tygindustrin.
Detsamma gäller teknik och leksaksimporten från kina. För att förstå vad som dagligen händer så försök att minnas Dow Chemicals Bhopal eller kadminumförgiftningsskandalen i japan. Vi kan välja att förneka dessa fakta, fortsätta våra liv som vanligt. Vadå, de som drabbas bor ju ändå så långt bort från oss att vi inte ens känner dem. De har förmodligen också en helt annan kultur, som inte förtjänar ett bättre öde. Vilken överkonsumtion? Överkonsumtion i döda barn, ungdomar, vuxna är väl helt normalt, är det inte?:?
Fy vad äckligt rakt på sak, cyniskt sant.
Så med andra ord menar jag att de enda som kan påverka vad som sker i världen, är vi. Det som styr är vad vi gör med innehållet i våra plånböcker.
Där ligger makten, den enda makten att förändra världen till en bättre tillvaro.
MVH
Zokrates
Att verka för det goda
Så med andra ord menar jag att de enda som kan påverka vad som sker i världen, är vi. Det som styr är vad vi gör med innehållet i våra plånböcker.
Där ligger makten, den enda makten att förändra världen till en bättre tillvaro.
MVH
Zokrates
Att verka för det goda
Erkki skrev:Rising, säg mig den bransch där man inte gör det för pengarna.
Jaså, du tänker byta diskussion, nu?
Vad du påstod tidigare var att om man gjorde något mot betalning så blev kvaliteten undermålig. Vilket är ett ganska löjligt påstående, eftersom de flesta stora erkända klassiker inom alla kulturområden har utförts av personer som fått betalt för sina jobb, till exempel.
Kapad
Du är bara malplace. En katt bland hermelinerna. Du är inte politiskt korrekt. Här ska man hata USA, hata kapitalismen, förespråka extremt höga skatter, alla ska ha lika mycket av allt, frihetsbegreppet används endast i den socialistiska varianten, determinism råder. Nåväl. Inget fel på det. Ett sätt att se på saker och ting.
Determinismen håller de flesta fånga i ett fast grepp. En sådan enkel lösning som att tex inte köpa varor och tjänster av de företag som inte stämmer överens med ens etiska principer dissas rakt av. Varför? Det spelar ingen roll det går åt helvete i alla fall.
Det klagas över att mänskiligheten sitter fast i ekorrhjulet, köper lyckan på burk. Nu är det ju så att när alla känner till detta så då kan vi göra våra val, kan man tro men determinismen ånyo.
Si så håller det på
Du är bara malplace. En katt bland hermelinerna. Du är inte politiskt korrekt. Här ska man hata USA, hata kapitalismen, förespråka extremt höga skatter, alla ska ha lika mycket av allt, frihetsbegreppet används endast i den socialistiska varianten, determinism råder. Nåväl. Inget fel på det. Ett sätt att se på saker och ting.
Determinismen håller de flesta fånga i ett fast grepp. En sådan enkel lösning som att tex inte köpa varor och tjänster av de företag som inte stämmer överens med ens etiska principer dissas rakt av. Varför? Det spelar ingen roll det går åt helvete i alla fall.
Det klagas över att mänskiligheten sitter fast i ekorrhjulet, köper lyckan på burk. Nu är det ju så att när alla känner till detta så då kan vi göra våra val, kan man tro men determinismen ånyo.
Si så håller det på
Kallekula skrev:Kapad
Du är bara malplace. En katt bland hermelinerna. Du är inte politiskt korrekt. Här ska man hata USA, hata kapitalismen, förespråka extremt höga skatter, alla ska ha lika mycket av allt, frihetsbegreppet används endast i den socialistiska varianten, determinism råder.
Mjau, fan. Du har nog rätt. Politisk korrekthet är något jag avskyr för den delen, till den grad att jag börjar intressera mig för att konvertera till pedofilismen eller nazismen bara för att kunna slå PK:iterna med häpnad över att jag vågar. (även åsikten att man avskyr PK börjar bli PK)
Som jag insåg ganska fort så handlar det om finvänstern versus USA, som du säger. Men jag tycker fortfarande att det är intressant att lära av varandras skillnader så jag häckar väl kvar här ett tag.
Kapad - Filosofiforum 1-0
Det är väl så här att samhällsvetarna, filosoferna osv skolas in i den socialistiska/kritisk skolan. Lite konstigt med tanke på att det ska vara en objektiv skolbildning. Måhända är statsvetarna ganska så neutrala, vad jag märkt. Fast de rör sig i gränslandet. Många har pluggat nationalekonomi, och/eller sociologi så.
Sen har du övriga ekonomerna och teknikerna. Förändring och meckande. Kanske inte så mycket kristiskt reflekterande där. Det är alltid lika kul när en nationalekonom får nobels ekonomipris (egentligen bara ett pris till nobles ära). De verkar vara som förstaårsstudenter. De tycker sig ha gjort revolutionerande upptäck angående mänskligt handlande. En sensation. De tweekar bara lite vad det gäller rationella val.
Har de borrat lite djupare? Skapat ett mer genomarbetat system? Inga sensationer där inte. Vad jag kan se.
Sen har du övriga ekonomerna och teknikerna. Förändring och meckande. Kanske inte så mycket kristiskt reflekterande där. Det är alltid lika kul när en nationalekonom får nobels ekonomipris (egentligen bara ett pris till nobles ära). De verkar vara som förstaårsstudenter. De tycker sig ha gjort revolutionerande upptäck angående mänskligt handlande. En sensation. De tweekar bara lite vad det gäller rationella val.
Har de borrat lite djupare? Skapat ett mer genomarbetat system? Inga sensationer där inte. Vad jag kan se.
Politiskt inkorrekt för detta forum.
I övrigt, visst det är lite ur tiden nu. Lite politisk inkorrekt är det. Alla partier strävar ju mot den grå mitten. Sent om sido fattade moderaterna hur man vinner val. Hur man agerar politisk korrekt som parti.
Lyssna på Mona och Fredrik när de munhuggs, man får lyssna noga om man ska höra skillnader.
I övrigt, visst det är lite ur tiden nu. Lite politisk inkorrekt är det. Alla partier strävar ju mot den grå mitten. Sent om sido fattade moderaterna hur man vinner val. Hur man agerar politisk korrekt som parti.
Lyssna på Mona och Fredrik när de munhuggs, man får lyssna noga om man ska höra skillnader.
Rising
Vilken diskussion har jag bytt? Vad jag hävdar fortfarande är att det när man gör något mot betalning blir kvaliteten lidande.
Vad beträffar klassikerna så är dessa utförda av talanger och hade förmodligen kommit till stånd även utan pengar. Talangfulla entusiaster brukar inte bry sig om betalning förrän dom fått smak på överflödet, vilket vanligtvis även märks på deras produktion.
Hur kommer det sig att det inom alla samhällssektorer förekommer fusk om inte det skulle vara hägrande ekonomisk vinning.
Om jag skulle bena lite i sjukvårdens problem i våra moderna västerländska civilisationer. Det är inte enbart med anledning av glesnande personaltäthet som ger anledning till brister i vården.
Det finns kommuner där den största arbetsgivaren utgörs av landstinget. Som bekant krävs det att varje arbetsför individ i vuxen ålder försörjer sig själv, eller det förväntas att så sker i varje fall. Vad gör en ung individ sonm definitivt inte vill arbeta inom sjukvården när det inte finns annat arbete att få än inom just sjukvården. Med största sannolikhet tar denne anställning ionom sjukvården för att komma åt den begärliga penningen. Vederbörande vantrivs med sitt arbete och stirrar oavlåtligen på klockan för att se om inte det snart är dags att gå hem. Jag undrar följande: hur bra blir vården när den som vårdar längtar mer från patienten än till densamma? Jag vågar påstå att den blir kvalitativt undermålig.
Pengar är beteenderegulator nummer ett. Med pengar kan man få människan att göra vad som helst. Även sånt som man själv inte vill. När någonting utförs motvilligt blir kvaliteten därefter.
Vilken diskussion har jag bytt? Vad jag hävdar fortfarande är att det när man gör något mot betalning blir kvaliteten lidande.
Vad beträffar klassikerna så är dessa utförda av talanger och hade förmodligen kommit till stånd även utan pengar. Talangfulla entusiaster brukar inte bry sig om betalning förrän dom fått smak på överflödet, vilket vanligtvis även märks på deras produktion.
Hur kommer det sig att det inom alla samhällssektorer förekommer fusk om inte det skulle vara hägrande ekonomisk vinning.
Om jag skulle bena lite i sjukvårdens problem i våra moderna västerländska civilisationer. Det är inte enbart med anledning av glesnande personaltäthet som ger anledning till brister i vården.
Det finns kommuner där den största arbetsgivaren utgörs av landstinget. Som bekant krävs det att varje arbetsför individ i vuxen ålder försörjer sig själv, eller det förväntas att så sker i varje fall. Vad gör en ung individ sonm definitivt inte vill arbeta inom sjukvården när det inte finns annat arbete att få än inom just sjukvården. Med största sannolikhet tar denne anställning ionom sjukvården för att komma åt den begärliga penningen. Vederbörande vantrivs med sitt arbete och stirrar oavlåtligen på klockan för att se om inte det snart är dags att gå hem. Jag undrar följande: hur bra blir vården när den som vårdar längtar mer från patienten än till densamma? Jag vågar påstå att den blir kvalitativt undermålig.
Pengar är beteenderegulator nummer ett. Med pengar kan man få människan att göra vad som helst. Även sånt som man själv inte vill. När någonting utförs motvilligt blir kvaliteten därefter.
Så du försöker säga att övervikt INTE är ett problem?Kapad skrev:När du säger "överkonsumtion" så signalerar det i sig ett problem, för det är det, precis som "övervikt".
Men övervikt ÄR ett problem, men det är inte bara ETT problem - det är många. Det är olika problem i olika situationer för olika personer.
Jag menar att "naiv relativism" handlar om att definiera bort problem, genom att inta perspektiv där problemet inte har någon som helst relevans.
Mer "mogen relativism" handlar istället om att lyfta fram problem, det handlar om att inse att allt i världen hänger ihop genom olika former av relationer.
Övervikt blir såledess ett problem, ur de perspektiv som är relevanta för sammanhanget. Det är alltså helt ovidkommande att påstå att övervikt inte är ett problem hos någon som t.ex. uppenbarligen lider av anorexi, bara för att du själv inte råkar hört talas om vad anorexi innebär.
Utifrån givna definitioner och perspektiv är övervikt, precis som överkonsumtion, ett problem - och det är dessa perspektiv vi är här för att uppmärksamma - inget annat.
För någon som själv inte brottas med dessa problem i sin vardag och som i sin naivitet lever i ignorans inför andra människors livsvillkor, så förstår jag att "övervikt" och "överkonsumtion" inte är något problem, men dessa människor berör oss inte, eftersom dessa människor inte har några som helst högre etiska anspråk.
Att säga att överkunsumtion "inte är ett problem" är att missförstå en djupare innebörden av relativism, och istället använda sig en form av "relativism" för att istället, i "god ton" försöka skapa plats åt ens egen småskurna värderingar och världsbild, som den goda en etnocentriska fundamentalist man är, försöker försvara med näbbar och klor.
En mer mogen relativist skulle inte säga att överkonsumtion inte är ett problem (per definiton). Han skulle säga att överkunsumtion är ett problem för vissa och att detta problem även skapar ett problem för andra. Det finns alltså flera parter: 1. De som tar de största smällarna (utsatta människor i "tredjevärlden"/etc), 2. De som får de största fördelarna ("västerlänningen"), 3. De som inte villl, eller i så liten utsträckning som möjligt, vill stöjda dessa förhållanden ("den medvetne västerlänningen" samt "den naive miljökämpen"/etc), 4. De som får "möjligheter" till arbete av dessa produktionsförhållanden ("bonden på fältet som får arbetstillfälle").
Den mogne, nyktre, relativisten försöker inte "lyfta bort problemen" genom att "gå bortom begreppen" och gör dem "irrelevanta" - han försöker snarare baka in problemen i de förhållanden som är meningsfulla för sammanhanget. Det handlar alltså att förfina och "baka in problemen", inte blunda för dem. Detta är alltså ett annat tillvågagångssätt för att förklara varför dekonstruktion i sig själv måste slutföras med rekonstruktion - nya förhållanden måste skapas - så att problemet kan nyanseras och ses ur en djupare komplexitet.
Det som vissa gör är att betonda förhållningsättet mellan 2 och 4 ungefär som att detta bara handlade om en transaktion mellan två parter: en producent och en konsument. Och vidare i sin naivitet så anta att människor i "väst" och "fattiga bönder på andra ställen" båda är lika stora konsumenter som producenter, att de är en del på "av samma marknad".
Men vi i väst är inte alls i lika stor utsträckning producenter som konsumenter, och jag menar detta i en väldigt speciellt bemärkelse - vi har förlängt bördan/ansträngningen in i verktygen, in i samhället. Vi producerar mer, men under mindre ansträngning. Vi är fortfarande producenter, men i en helt annan bemärkelse. Det finns alltså flera olika innebörder av att vara en producent och att vara en producent, man får inte låta språket förvilla en.
Det människor som vill skapa utrymme för problematiken med överkonsumtionen är de som är villig att se det tredje subjektet. Det handlar inte om två parter, två individer en människa som temporärt i situationen intar rollen konsument och en annan som temporärt i situationen intar rollen producent.
Vidare så handlar det inte om två subjekt i en "filosofisk diskussion på ett filosofiforum", vidare handlar det inte om ett subjekt som lever i en solipsistisk bubbla (undantag dig kanske).
Den fattiga bonden är inte konsument i samma utsträckning som han är producent, långt ifrån, och det är detta förhållande, förhållandet mellan 1 och 2 som 3 vill lyfta fram.
Så det handlar främst inte om "överkonsumtion", utan minst lika mycket om överproduktion, produktion på olika parters bekostnad, överproduktion under slavlikna förhållanden, förhållanden som mörkas för upprätthålla en omedvetenhet produktions/konsumtionsvillkoren, om hela kedjan. Man vill alltså mörklägga produktions-komsumtions-kedjan eftersom skulle utrymme skapas och uppmärksamheten riktas så skulle människan instiktivt reagera med avsmak inför produktionsvillkoren och se den direkta kopplingen med hur konsumtionen föder produktionen, om hur efterfrågan föder tillgången. Produktionsvillkoren går emot vad vi, som empatiska varelser är villiga att ställa oss bakom, problemet är bara att de flesta inte har den tillräckliga samhällsinsikten som behövs för att förstå hur man undviker att vara oetisk utifrån flera ledi kedjan. De flesta ser bara det sista ledet. De verkar tro att saker växer på träd i affären.
. Problemet är inte att det konsumeteras för mycket hamburgare i väst (jo förresten det är också ett problem), problemet är bland annat att det produceras för mycket saker som inte omfördelas på rätt sätt.
Du menar alltså att människor som diskuterar ämnet "konsumtion" alltför lättvinnigt väljer att rubricera och reducera att till något sådant, som de i sin vaghet och flummeri väljer att åkalla som "överkonsumtion".... och då är din lösning att gå till den andra exteremen, dvs att påstå att det inte över huvud taget inte existerar några problem med konsumtionsdynamik som våra samhällsformer "uppmuntrar till", "sätter i rörelse" etc...? Men att med fin retorik ta din utgångspunkt i en slags naiv, liberal, autonom, västerländsk subjektivism? En etik som springer ur en slags mekanisk, atomistisk 1800-tals metafysik där universum är ett biljardbord där enskilda biljardbollar gör enskilda transaktioner som inte har någon som helst relevans för resten av bordet.När människor diskuterar konsumtion som ett problem så är det inte långt ifrån att indirekt mena att det bästa vore om människor inte konsumerade överhuvudtaget, med andra ord: svalt ihjäl; vilket i sin tur inte alls är ovanligt från miljöfascisthållet.
Det räcker inte med att titta på en enskilda krafttransaktionen mellan två bollar på bordet, eller den enskilda transaktionen mellan två parter i en affärstransaktion.
Det är antagligen för att du inte kan urskilja nyanserna och istället väljer att bunta ihop rösterna och enkelt klassificera detta om en frågeställning som bara springer ur "extremister" som vill att mänskligheten "ska utrotas". Du gör det väldigt enkelt för dig.Jag träffar ideligen på människor som menar att mänskligheten ska utrotas och detta med en ton som ska signalera att de för den absoluta godhetens talan.
Jag förstår att det måste vara väldigt lätt för dig att leva i din naiva ignoranta bubbla till omvärldsinsyn.
Oj, vilken förolämpning.När du förklarar för mig att du vill skjuta mig i huvudet så får det mig knappast att tveka på det ruttna i den irrationella antilivsfilosofin som mindre intelligenta människor likt du ägnar dig åt.
Här börjar du röra vid det som är relevant i sammanhanget. Detta är som sagt den stora frågan, men för att vända på steken: Vad är överproduktion? Existerar det ens?Den stora frågan är ju vad som är "överkonsumtion" och vilka som har mandat att definiera gränsen.
Och vidare så tycker jag det är något värt att klargöra: När vi pratar om "överkonsumtion" så tycks detta för mig signalera en slags brist på något. Konsumtionen tycks alltså nått en sådan nivå, att det övergått från bruk, till missbruk, då konsumtionen är ett substitut för något annat... Vi brukar inte bilen som ett transportmedel, det handlar om så mycket mer... och vidare så försöker jag inte säga att jag inte vill förminska värdet hos konst och estetik. Men för mig vissa människors skönhet något vulgärt. Vidare har jag inte problem med vulgära uttryck, så länge de bygger på ömsesidig intersubjektivitet och inte på obalanserade maktförhållanden.
Vidare kanske du vill göra det enkelt för dig att säga att något sådant som missbruk heller inte existerar?
Kapad,
Mycket för dig att besvara på en gång nu, men jag hoppas du inte uppfattar mina inlägg som personpåhopp. Svara bara om du har lust.
Men alla former av politiska system, kapitalism och liberalism inräknat, sätter upp begränsningar på vår individuella tillvaro. Hur bra det än låter med människas rätt till individuell trygghet och egendom så är införandet av sådana rättigheter och system som upprätthåller dem fortfarande resultatet av gemensamma val gjort av hela samhället, t.o.m. ett så grundläggande koncept som införandet av pengar som ett värderingssystem.
Den yttersta valapparaten måste därför ses som demokrati, för enbart demokratin ger oss en fullständig valfrihet att bygga ett samhälle där vi får leva precis som vi vill, även om det skulle innebära att t.ex. våld blev ett tillåtet maktmedel eller vi tar bort system som uppmuntrar till specialisering (vilket som tur inte är särskilt troligt). Därmed inte sagt att de demokratiska valsystemen vi har idag är felfria, bara att den yttersta formen av valfrihet är när samhället får välja sitt eget gemensamma system, som bäst gynnar allmänheten.
Se inte detta som en attack mot kapitalismen eller liberalismen, för deras grundkoncept har bevisat sin effektivitet på att skapa allmänt välstånd (alltså en levnadsmiljö som allmänheten vill ha). Min poäng är att det kan finnas andra allmängiltiga behov som måste tillåtas räknas in i hela den allmänna apparaten, och negativa bieffekter av kapitalismen och liberalismen som vi måste finna lösningar på.
Exempelvis är det inte ologiskt att vilja säkra allmänhetens grundtrygghet för överlevnad före några enskilda individers rätt till överflödig egendom och makt, även om det innebär ett visst övertramp på den senares frihet. Kanske för att vi hoppas nå ett högre socialt välmående och därigenom se minskad brottslighet, eller kanske för att allmänheten helt enkelt ser att de och andra skulle kunna ha det mycket bättre utan någon större bekostnad för andra enskilda individer, ungefär som många resonerar kring fildelning.
Nej, jag håller med, rimliga gränser måste definieras. Kanske är inte semester självklart, medan lagar mot dåliga arbetsvillkor som skadar arbetarna borde vara det.
Får erkänna att jag ännu inte läst igenom de mänskliga rättigheterna ordentligt. Får ta och göra det snart, men misstänker att jag också kommer ha en del kritik.
Mycket för dig att besvara på en gång nu, men jag hoppas du inte uppfattar mina inlägg som personpåhopp. Svara bara om du har lust.
Kapad skrev:Om jag får vara den som är den så har kapitalismen (liberalismen) inget högre mål alls. Det är en moralfilosofi som hävdar individuella rättigheter. Ifall människor skulle leva som självförsörjande bönder och förkasta hela den moderna samhällsformationen ifall de fick välja, då är det det som sker. Det skulle skapa en total katastrof i allt vad ekonomisk utveckling heter, men det är fortfarande människors val, och de som vill leva som vi gör idag får fortsätta med det, men utan stordriftsfördelar. Kapitalismen säger varken bu eller bä, utan låter människor bestämma själva hur de vll leva sina liv. Varje individ är ett självändamål.
Men alla former av politiska system, kapitalism och liberalism inräknat, sätter upp begränsningar på vår individuella tillvaro. Hur bra det än låter med människas rätt till individuell trygghet och egendom så är införandet av sådana rättigheter och system som upprätthåller dem fortfarande resultatet av gemensamma val gjort av hela samhället, t.o.m. ett så grundläggande koncept som införandet av pengar som ett värderingssystem.
Den yttersta valapparaten måste därför ses som demokrati, för enbart demokratin ger oss en fullständig valfrihet att bygga ett samhälle där vi får leva precis som vi vill, även om det skulle innebära att t.ex. våld blev ett tillåtet maktmedel eller vi tar bort system som uppmuntrar till specialisering (vilket som tur inte är särskilt troligt). Därmed inte sagt att de demokratiska valsystemen vi har idag är felfria, bara att den yttersta formen av valfrihet är när samhället får välja sitt eget gemensamma system, som bäst gynnar allmänheten.
Se inte detta som en attack mot kapitalismen eller liberalismen, för deras grundkoncept har bevisat sin effektivitet på att skapa allmänt välstånd (alltså en levnadsmiljö som allmänheten vill ha). Min poäng är att det kan finnas andra allmängiltiga behov som måste tillåtas räknas in i hela den allmänna apparaten, och negativa bieffekter av kapitalismen och liberalismen som vi måste finna lösningar på.
Exempelvis är det inte ologiskt att vilja säkra allmänhetens grundtrygghet för överlevnad före några enskilda individers rätt till överflödig egendom och makt, även om det innebär ett visst övertramp på den senares frihet. Kanske för att vi hoppas nå ett högre socialt välmående och därigenom se minskad brottslighet, eller kanske för att allmänheten helt enkelt ser att de och andra skulle kunna ha det mycket bättre utan någon större bekostnad för andra enskilda individer, ungefär som många resonerar kring fildelning.
I den meningen att arbetsgivare tvingar anställda att hugga av deras ben för arbetets skull så ska det ju förhindras. Däremot är du inte exploaterad ifall du inte får det fina fikarummet för personalen eller 30 veckors semester per år.
Nej, jag håller med, rimliga gränser måste definieras. Kanske är inte semester självklart, medan lagar mot dåliga arbetsvillkor som skadar arbetarna borde vara det.
Förövrigt så skriver jag bara under på de 21 första artiklarna ur FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. De resterande säger alla emot de 21 första, och gör dem verkningslösa. Vi får "rätt till meningsfullt arbete" men förlorar rätten till frihet från våld. Sounds like a bad deal to me.
Får erkänna att jag ännu inte läst igenom de mänskliga rättigheterna ordentligt. Får ta och göra det snart, men misstänker att jag också kommer ha en del kritik.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
Erkki skrev:Vad beträffar klassikerna så är dessa utförda av talanger och hade förmodligen kommit till stånd även utan pengar.
App app! Du påstod att kvaliteten alltid blev skit när det utfördes mot betalning. Nu medger du att du hade fel, och att kvalitet visst kan uppnås när det sker mot betalning. Bra. Det var det jag ville bevisa.
Vad du säger nu visar ju tydligt att graden av kvalitet inte bestäms av huruvida tillverkaren får betalt för sitt arbete eller ej.
Jag undrar följande: hur bra blir vården när den som vårdar längtar mer från patienten än till densamma? Jag vågar påstå att den blir kvalitativt undermålig.
Det medger jag. Men jag vågar också påstå att det finns arbetsuppgifter som ingen människa drömmer om att utföra - men som alla har ett behov av. Såsom avloppshantering. Om alla bara ska göra vad de vill göra, så har man ett dagissamhälle där alla sitter och skriver dikter och spelar musik för sig själva, och en massa nödvändiga behov i samhället lämnas ouppfyllda.
Pengar är beteenderegulator nummer ett. Med pengar kan man få människan att göra vad som helst. Även sånt som man själv inte vill. När någonting utförs motvilligt blir kvaliteten därefter.
Nej, i den blandekonomi som vi alla lever i, så är efterfrågan regulatorn nummer ett. Det är den som sätter upp incitamentstrukturerna. Om det finns individuell efterfrågan på datorspel så produceras det datorspel (och då kommer högkvalitativa mästerverk såsom Super Mario 3), och om det finns publik efterfrågan på avloppshantering så kommer det från politiskt håll att lockas med pengar åt den som går med på att jobba med just avloppshantering. Kanske inte högkvalitativ sådan utförd av superengagerade människor, men jobbet är av sådan art att det helt enkelt saknas engagemang, och det är definitivt bättre med något än inget alls.
Det är bättre med sjukvårdare som bara arbetar för pengarnas skull än att det helt saknas sjukvårdare.
Hur kommer det sig att det inom alla samhällssektorer förekommer fusk om inte det skulle vara hägrande ekonomisk vinning.
Så fort man har en incitamentsstruktur så riskerar man fusk. Det är inte något unikt för pengar. Och du kan ju försöka hitta på ett idealsamhälle som saknar incitament. Lycka till, säger jag bara.
Öht så fattar jag inte vad du egentligen vill ha. När du pratar om oengagerade sjukvårdare så låter du som extremliberalerna. De menar just att exempelvis skolan skulle bli bättre om man lämnade den åt engagerade eldsjälar istället för att tjänsterna ska beställas av politiker. Men samtidigt kritiserar du betalningen i sig och verkar förorda en sorts primitiv planekonomi utan själva abstraktionen pengar - alltså någon sorts samhälle där sjukvårdaren vårdar och bonden förser sig själv och sjukvårdaren med mat. Det verkar rätt ineffektivt.
Vill du ha något, eller gnäller du bara?[/quote]
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster