Sokrates blunder

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
JDM
Inlägg: 70
Blev medlem: 14 jun 2007 00:57
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inläggav JDM » 07 aug 2007 20:21

J R Auk skrev:Angående upplevelse.

Om något du upplever förändras i din frånvaro. Hur klassificerar du det? En del du inte kände?


Ingenting förändras i min frånvaro.

J R Auk skrev:Klart det kan tillskrivas subjektet men då en del som lika gärna kan var "materialistisk". Och när det ändå är ord. Vad menar vi med det?


Jag undrar också vad materialistisk, eller snarare fysisk, betyder. Jag påstår inte ens existensen av begreppet fysisk, än mindre fysiska entiteter, så för mitt resonemang behövs inte en definition av fysisk. Det skulle vara ungefär som om en astronom behövde en definition av ordet "morgontofflor" för att kunna veta hur han skall hitta rätt på himlen med sitt stora teleskop.

Den påstådda förändringen kan inte lika gärna vara materialistisk eftersom det senare kräver just en definition av materialistisk medan det tidigare inte gör det.

Betydelsen av ordet fysisk är en intressant diskussion dock. Den här artikeln behandlar denna fråga på ett intressant sätt tycker jag: http://www.meta-religion.com/Philosophy ... roblem.htm

J R Auk skrev:Är det ens viktigt att sätta epitet på tillvaron? Är inte vikten i vad epiteten tillskriver tillvaron?


Vad är skillnaden?
Min och min flickväns senaste låt: http://downloads.cdon.com/index.phtml?p ... st=7664537

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 07 aug 2007 20:40

JDM

Jag tror nog att du hellre syftar på Carneades än Sokrates. Visserligen kanske Sokrates sade något i stil med att det är ovisst att veta något egentligen, men han gjorde aldrig någon större poäng av det, han gjorde aldrig någon epsitemologi av det. Det gjorde däremot Carneades. Han menade att allting som vi kan betrakta som information kan faktiskt enbart ge sken av kunskap men egentligen vara helt grundlöst. Det blir därför till ett oundvikligt logiskt faktum, inte ett kunskapsmässigt faktum. Carneades använder sig inte av kunskap för att betvivla kunskapen, han använder sig av logik och en smula retorik.

Tror därför inte att Sokrates menade samma sak som Carneades, Sokrates ämnade nog hellre att belysa ett mänskligt tillkortakommande, nämligen vad som menas med talspråket "tomma tunnor skramlar mest". Dvs de som tycker sig veta allting är de mest okunniga, medan de som inser att de egentligen inget vet är de som faktiskt uppnått ett mått av ödmjukhet inför sin egen bristfällighet. Sokrates var nog som vanligt inne på sin gamla fråga om vad som gör en man god och vad det goda livet är.

Användarvisningsbild
JDM
Inlägg: 70
Blev medlem: 14 jun 2007 00:57
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Sokrates blunder

Inläggav JDM » 08 aug 2007 06:21

Rising skrev:Först: Ledsen att jag inte svarat tidigare.

Ingen fara!

Rising skrev:
JDM skrev:Kan vi erhålla metakunskaper? När beskriver en motsägelse en metakunskap och när är beskriver den något falskt (även ontologiskt falskt)? Är det inte möjligt att logiken inte lärt sig hur den ska förhålla sig till "metakunskaper" än, men så kan komma att lära sig? Dvs urskilja metakunskaper från oriktiga påståenden.


Du uttalar dig lite konstigt om metakunskaper, tycker jag.


Det tycker jag också! är skall strykas. Mindre konstigt?

Vad jag menar är att om vi har en motsägelse, p och inte p, exempelvis jag vet att jag inget vet, så är frågan i vilka av dessa fall denna motsägelse (p och inte p) beskriver någonting som egentligen är sant (i egenskap av att vara en metakunskap) och i vilka av dessa fall som denna motsägelse beskriver något falskt (eller rättare sagt något som kan innebära att någon av premisserna som ledde fram till motsägelsen är falska). Med metakunskap menar jag här en kunskap (sann jusfierad tro) om något som är logiskt motsägelsefullt/falskt. Dvs något som är över kunskapen som logiken kan förse oss med.

Rising skrev:Om vi med "kunskaper" menar kunskaper om sakförhållanden (=såsom "katter har svansar") så är metakunskaper kunskaper om dessa nyss nämnda kunskaper om sakförhållanden (=alltså; "jag har kunskapen om att katter har svansar"). Metametakunskaper är kunskaper om dessa kunskaper (="jag har kunskapen om att jag har kunskapen om att jag har kunskapen om att katter har svansar").

Det du har i din andra parantes uppifrån räknat (totalt tre paranteser) är kunskap och inte metakunskap om jag har förstått dig rätt. Om det inte vad var du avsåg räkna då antalet "kunskaper" i nästa parantes, för metametakunskaper, och jämför.

"Jag vet att jag inget vet", är en kunskap som leder till en motsägelse. Man kan omformulera det till "kunskapen om att jag inte har någon kunskap" (=motsägelse). Metakunskapen är då kunskapen(2) om kunskapen(1) att jag inte har någon kunskap(1). Kunskap(1) är kunskap som nås har kravet att implicera logisk konsistens, kunskap(2) har ej detta krav. Skillnaden mellan ditt katt-exempel och mitt kunskaps-exempel är att det första ej leder till en motsägelse medan det andra gör så, ty kunskap(1) och inte kunskap(1).

Rising skrev:Det är inget konstigt med det. De är inte självreferenser eftersom de inte ligger på en och samma nivå i den ontologiska hierarkin, utan de kan enbart referera nedåt i denna hierarki så att självreferens omöjliggörs.


Egentligen ser jag inget nödvändigt logiskt fel med självreferenser, bara att dem i bästa fall är fullständigt onödiga. Antingen refererar något till sig själv som det är eller så refererar det till sig själv så som det inte är. Det första innebär en trivial sanning, en tautologi, dvs p är ekvivalent med p. Det andra innebär en trivial falskhet, kontradiktion, dvs p är inte ekvivalent med p. Dem typer av självreferenser som jag nu avser vara problematiska är naturligtvis kontradiktionerna, tautologierna är problemematiska om man eftersträvar minimalism men är självfallet ändock logiskt konsistenta. Det kan tänkas att jag dragit alla självreferenser över en kant, om det var jag som sa det nedan exempelvis, men det var i så fall ett misstag och det ovan klargör vad som gäller.

[quote"Rising"]
Jag ser ingen självklarhet att självreferenser är fel på någon annan nivå än logikens dessutom
[/quote]
Var det jag eller du som skrev detta? Bara undrar? Kommer inte ihåg!

Rising skrev:De flesta menar att den inte ens är fel på logikens nivå. Varken Algotezza eller Russell menar att det skulle vara fel med självreferenser förrän vi påstått att det skulle vara det. Jag tycker tvärtom att paradoxerna i stil med Lögnaren bevisar att de är felaktiga. Lögnaren är som att försöka utföra division med noll. Vi märker att det inte går, och därför kan vi konstatera att det vi försökt göra strider mot logiken. Det går inte att dividera med noll, och det går inte att göra självreferenser på en och samma nivå inom den ontologiska hierarkin. Punkt slut.


Jag har antagit punkt slut i den frågan hela tiden. Det är därför dem olika nivåerna i den ontologiska hierarkin behövs. Men om man inte vill att dessa hierarkier ska var en simpel ad hoc hypotes så behöver dem justifieras. Det är vad mina tre påståenden nedan handlar om.

Rising skrev:Nå, du talar i ditt inlägg om "sanning" och det tycker jag är en återvändsgränd. Vi kan ju aldrig vara säkra på att vi vet sanningen om tingen i sig. Så jag pratar aldrig om "sanning", utan enbart om "kunskap" såsom i definitionen "erhållna sinnesintryck" med tillägget "ur vilka förnuftiga slutsatser och abstraktioner gjorts". Typ.


Jag förstår inte hur du kan prata om kunskap utan att samtidigt prata om sanning eftersom kunskap om p innebär "(1) "p" är sant; (2) personen är övertygad om att "p" är sant; (3) personen har goda, tillfredsställande eller tvingande skäl för att tro att "p" är sant." (Ur filosofilexikonet, förlag Forum.) Man kan ju anse att "p" endast kan vara erhållna sinnesintryck, men ändock så om man pratar om kunskap gällande dessa så pratar man samtidigt om sanning gällande dessa per deifnitionen av kunskap. Annars har du en definition av kunskap som skiljer sig från den allmänt vedertagna. Är det så?

Rising skrev:
Du behöver fortfarande justifiera mina tre påståenden ovan.

Varför då? Utveckla detta.


Citatet inom citatet ovan vet jag i alla fall att jag har skrivit.

Jag tycker det är ganska självklart, förstår inte varför inte alla ni andra tycker det också.

Om jag ska uttrycka det så nära ditt synsätt som jag kan så ställer jag mig frågorna: 1. Är det så att vi ingenting vet? 2. Förutsatt att 1 besvaras jakande, med hänvisan till att vi har kunskap om att så är fallet. Det leder till att en metakunskap måste införas, vilket innebär att sanning i detta fallet inte implicerar logisk konsistens. Vad är det som avgör vad som är sant eller falskt gällande denna metakunskap, när det uppenbarligen inte är logiken? 3. Förutsatt att 2 är tillfredsställande besvarad, det vill säga att det är definierat vad som avgör när en metakunskap är sann respektive falsk. Man kan tänka sig en metametakunskap som är kunskapen om att jag inte har någon kunskap om kunskapen att jag inte har någon kunskap, dvs det är falskt att jag har kunskap om kunskapen att jag inte har någon kunskap, och det är därmed falskt att jag har kunskap om att jag inte har någon kunskap; alltså det är falskt att jag vet att jag inget vet. Denna situation är tänkbar. För att säkerställa att det är så att man har kunskap om kunskapen att man inte har någon kunskap, så måste man även visa att en sådan situation som ovan är otänkbar. Och detta gäller inte bara metametakunskaperna utan metametametakunskaperna, meta(x)(4)kunskaperna, .... , meta(x)(oändligheten)kunskaperna. Den sista tänkbara nivån måste alltså vara metakunskaperna. Varför? Det är min sista fråga.

Jag är lite hängig nu efter en sömnlös natt, men jag kollar igenom detta igen vid ett lite senare tillfälle utifall att någon inkonsistens eller otydlighet råkat uppstå. Tror inte det är något allvarligt i så fall!
Min och min flickväns senaste låt: http://downloads.cdon.com/index.phtml?p ... st=7664537

Rising
Moderator
Inlägg: 1100
Blev medlem: 03 jul 2006 15:00
Ort: Stockholm

Re: Sokrates blunder

Inläggav Rising » 09 aug 2007 15:10

Jag förstår inte hur du kan prata om kunskap utan att samtidigt prata om sanning eftersom kunskap om p innebär "(1) "p" är sant; (2) personen är övertygad om att "p" är sant; (3) personen har goda, tillfredsställande eller tvingande skäl för att tro att "p" är sant." (Ur filosofilexikonet, förlag Forum.)


Mmm, jag har läst det där, och avfärdat det. Redan innan jag visste något om Gettierproblemet så tyckte jag mig ana ologiska konsekvenser. Enligt mig är det filosofisk fåfänga att inkludera sanningsanspråk i definitionen på kunskap.

Annars har du en definition av kunskap som skiljer sig från den allmänt vedertagna. Är det så?


Absolut. Den vedertagna har ju bevisligen fel. Jag håller aldrig fast vid definitioner som är felaktiga.

Om jag ska uttrycka det så nära ditt synsätt som jag kan så ställer jag mig frågorna: 1. Är det så att vi ingenting vet?


Vi vet absolut inte något om tinget i sig. Det är ett utslag av extrem fåfänga och oförnuft att tro att vi kan göra det, så jag tar till och med och avfärdar den kunskapsdefinition du talat om såsom varandes helt ofilosofisk.

Men jag vet absolut något om tinget för mig.

2. Förutsatt att 1 besvaras jakande, med hänvisan till att vi har kunskap om att så är fallet. Det leder till att en metakunskap måste införas, vilket innebär att sanning i detta fallet inte implicerar logisk konsistens. Vad är det som avgör vad som är sant eller falskt gällande denna metakunskap, när det uppenbarligen inte är logiken?


Vadå inte logik?

Varför skulle vetande-om-sakförhållanden kunna vara logiska, medan inte vetande-om-vetande-om-sakförhållanden vara det? Jag förstår fortfarande inte det här hoppet.

Vi verkar prata om två helt olika saker. Jag pratar om metakunskap på samma sätt som man kan prata om mängder av andra mängder.

"Mängden av alla äpplen på ett träd" - vanlig mängd. Den motsvarar mot sakförhållanden, precis som vanlig kunskap är vetande-om-sakförhållanden.

"Mängden av alla mängder som är högre än tio" - metamängd. Den motsvarar inte mot sakförhållanden, utan mot andra mängder. Precis som metakunskap är vetande-om-vetande-om-sakförhållanden.

Vad är det för ologiskt med det? Det ologiska uppstår bara när man blandar ihop dem, så att man tror att ordet "veta" kan avse både "vetande-om-vetande-om-sakförhållanden" såväl som "vetande-om-sakförhållanden".

Det som du ansett vara paradoxalt; uttalandet "allt jag vet är att jag inget vet" är ju i själva verket hur logiskt som helst, om man bara håller koll på begreppen. Vad uttalandet egentligen säger är ju "allt jag vet-om-vetande-om-sakförhållanden är att jag inget vet-om-sakförhållanden." Fullständigt logiskt!

Det saknar lite av originalets slagkraft, men det finns ingen paradox så långt ögat når.

Användarvisningsbild
archaxe
Inlägg: 1353
Blev medlem: 15 nov 2003 01:35

Inläggav archaxe » 10 aug 2007 04:22

Rising,

Vad snackar du om? "Felaktiga definitioner"; vad betyder det? Är du således också en anhängare av "korrekta definitioner"? Är det inte just mot bakgrund av definitioner som vi avgör sanning och falskhet? Man kan, så vitt jag kan se, göra begreppet "felaktig definition" begripligt, men bara om man dessutom inbegriper en stor del skum metafysik a la Platon, där det är kontingent huruvida våra begrepp svarar mot "tingens sanna natur" eller inte. Och där vill vi väl ändå inte hamna? Det finns många förslag på hur man skall definiera "kunskap", men få förslag, och därtill väldigt radikala sådana, vill exkludera sanningsanspråket helt och hållet. Det har gjorts en del bra försök, men bland de jag sett handlar det snarare om att omdefiniera "sanning" än att acceptera en "korrespondens-med-verkligheten"-syn på sanning, för att sedan förkasta denna syn. Jag hoppas att jag missförstår dig ang. snacket om "felaktiga definitioner" och hoppas att du kan bringa lite klarhet i vad du menar. "Olämpliga definitioner" kan jag gå med på, men "felaktiga"?

Sen säger du att vi inte kan veta något om tinget i sig, men väl om tinget för mig. Exakt vad är det vi inte kan veta något om? Om jag förstår begreppet tinget i sig - ett begrepp som enligt vissa filosofer är tomt; saknar extension - så är det definitionsmässigt bortom alla begrepp. Och det är väl paradoxalt om något - ett begrepp som är bortom alla begrepp. Vad fan betyder det?
Somliga envisas fortfarande med att förneka existensen av detta (mystiska) något, men för att meningsfullt kunna förneka något måste man rimligen ha ett begrepp om vad det är man förnekar. Är det inte bara en filosofisk chimär, och när vi väl gjort oss av med den - förändrar det egentligen något, förutom vår attityd gentemot metafysiken?
Three dots after each sentence does not automatically make your nonsense sound profound...

Rising
Moderator
Inlägg: 1100
Blev medlem: 03 jul 2006 15:00
Ort: Stockholm

Inläggav Rising » 10 aug 2007 09:52

"Olämpliga definitioner" kan jag gå med på, men "felaktiga"?


Jag delar din åsikt och ber om ursäkt för att jag varit otydlig.

få förslag, och därtill väldigt radikala sådana, vill exkludera sanningsanspråket helt och hållet. Det har gjorts en del bra försök, men bland de jag sett handlar det snarare om att omdefiniera "sanning" än att acceptera en "korrespondens-med-verkligheten"-syn på sanning


Det är vad jag vill göra. Berätta gärna mer om dessa försök, för de är jag mycket intresserad av.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster