Glädje och ledsnad

[JDM]

Vilket liv är att föredra?

1. Ett liv där man blir ledsen ibland, och glad ibland, men sammantaget varken mer glad än ledsen eller mer ledsen än glad.

2. Ett liv där man aldrig blir så särskilt ledsen, men även aldrig så särskilt glad, och sammantaget varken mer glad än ledsen eller mer ledsen än glad.

Hur glad och hur ledsen blir man i det liv som är att föredra, antaget att livet sammantaget varken innehåller mer eller mindre ledsnad än glädje?

[Jörgen]

Ett liv med mycket känslor eller lite känslor?
Huruvida någonting är mycket eller lite är relativt.

Man kan avunda bade den som man tror om att den
har ett rikare känsloliv än en själv, och den som man
tror om att den har ett armare känsloliv.

Det finns fördelar med bägge uppläggen beroende på situationen.

Buddhism förespråkar att man tämjer sina känslor för att
bemästra de, se klarare och lida mindre.
Låter lite tråkigt kanske...

[Avantgardet]

Frågan är förvisso finurligt formulerad (som temperaturmätare på romantiska strömningar i kulturen kanske) men tyvärr inte riktigt så enkel. Hur motiverar du en kvantifiering av känslotillstånden? Är känslan något helt och hållet skilt från det objekt/subjekt till vilket den står i relation? Vidare menar jag att dessa två "känslor" ingalunda står i motsatsförhållande till varandra. Avsaknaden av glädje är inte per automatik ledsnad och avsaknaden av ledsnad ingalunda glädje. Och även om vi så förutsätter ett tillstånd, ett status quo, dessa emellan så finns det inget skäl att anta att inte även detta är ett känslomässigt tillstånd.

[Algotezza]

Man kan också fråga hur man själv uppfattar sitt känsloliv: svänger känslorna mycket så att man tycker att man ständigt åker berg- och dalbana på ett obehaglgit, svårbemästrat sätt eller befinenr sig känslorna mest inom  det mellangrå skiktet så att man tycker att man "känner för lite" eller "är för grå"?

Vad är popuärt i media: berg-och dalbane-kändisar eller de grå? Finns de senare öht? Kan man bli kändis om man är och upplever sig som just grå? Måste man inte bygga på en självbild av sig själv som en färgstark personlighet för att över huvud taget vilja gå ut i offentligheten och "bli något"? Hur skall man annars "bryta av" och synas? Fast vi hade ju Ullsten...

Efter valet är alla politiker grå.

A

[Rising]

Det är en väldigt svår fråga (såsom i "svår att veta vad man egentligen svarar på"), men personligen störs jag mer av situationer där mina känslor åker bergochdalbana än motsatsen, och jag känner mig mycket mer stimulerad av apolloniska stadier där jag är upplyst och förnuftig (ja, det händer väldigt sällan), än dionysiska stadier av passion och eufori.

Så det blir alternativ 2 för min del.