Ur led är - VERKLIGEN - tiden?? (klock-fundering)

[* KYREUS *]

Har alltid undrat över hur världen verkligen vet vad klockan är?
Är inte rätt tid en ren konstruktion??

          (nyfiken) KYREUS

[Algotezza]

Har alltid undrat över hur världen verkligen vet vad klockan är?
Är inte rätt tid en ren konstruktion??

          (nyfiken) KYREUS

Man går i princip efter solen.

A

[Avantgardet]

Om tiden går ur led, och jag blir led på tiden, utgår då tiden från mig eller kommer den emot mig?

[Algotezza]

Om tiden går ur led, och jag blir led på tiden, utgår då tiden från mig eller kommer den emot mig?

Tiden kommer när den går.

A

[* KYREUS *]

Men är  Solen exakt och så tydlig att den "berättar" exakt tid? Eller: blir det inte såsom jag antyder:

 - tiden ett relativt fenomen, tolkat och deffat av Homo Sapiens

                ( ) KYREUS

[Algotezza]

Men är  Solen exakt och så tydlig att den "berättar" exakt tid? Eller: blir det inte såsom jag antyder:

 - tiden ett relativt fenomen, tolkat och deffat av Homo Sapiens

                ( ) KYREUS

Solen berättar ju grovt när på dagen något, en viss händelse/handling, utspelar sig, genom var den befinner sig på himlen, vilket även skiftar beroende på breddgrad och tid på året. Solens skenbara dygnsrörelse över himlavalvet (jordens rörelse runt sin egen axel) ligger till grund för dygnsbegreppet och dess beståndsdelar, morgon, middag, kväll. Månens rörelse rynt jorden med dess olika faser ligger till grund för begreppet månad. Veckobegreppet har GT och skapelseberättelsen som ursprung. Året utgår från jordens rörelse kring solen, dvs. att vi en gång lade märke till att t.ex. våren återkommer hela tiden. Våren lade vi speciellt märke till för då kom den goa värmen tillbaka! Från vår till vår blir det ett år. Man räknade först i "vårar" och inte i år, sade t.ex. att "hon är sjutton vårar", vilket uttryck delvis lever  kvar idag, nyttjat på skämt. Decennie-, sekel- och milleniebegreppen är enbart matematiska "hopningsbegrepp", som ett resultat av vårt tideräkningssystem. De anknyter bara till vårt räknande av år och det är inte det minsta mystiskt när vi går från ett mlillennium till ett annat.

Tidmätning är en mänsklig uppfinning och tidsskalan, i sekunder, minuter, timmar, dagar, veckor, månader  och år, bygger på mänskliga konventioner, överenskommelser. 60 som bas för sekunder och minuter härrör från Egypten där 60 och inte tio var bas i räknandet. Gäller också för den vanliga gradmätningen av vinklar.

Vi har bilden av tiden som linjär, vilket härrör från kristendomen och Bibeln: jorden skapas, Gud ingriper i historien, Jesus föds, lever och dör, "nutid" och apokalyptiken, Kristi återkomst... Tiden som linjär.

Hinduismen har en cirkulär syn, allt "går runt", födelse, liv, och död, återkomemr ständigt och det gäller även kosmos.

Kombinerar vi dessa sätt att se på tiden får vi bilden av tiden som bestående av spiralformade kretslopp i kretslopp. Dygnskretsloppet bygger upp årskretsloppet. Spiralen innebär att man "kommer tillbaka" till "samma" tillstånd (t.ex. vår) men samtidigt har man "rört sig framåt" till ett nytt år.

Tid är ett av mina favoritobjekt att filosofera kring!

A

[suchanother]

Skilj på frågan vad tid är och hur den mäts.
Människan har väl i alla tider haft ett behov av att mäta tiden, om så bara med solens uppgång och nedgång.
Detta behov att mäta (kvantifiera) är starkaste beviset för att tiden är en objektiv egenskap i verkligheten; människan, subjektet,  erkänner ett av honom/henne oberoende storhet, dvs. en objektiv sådan. Motsatsen är orimlig. Vad säger idealisten?

Tiden som begrepp är komplext i så motto att det innehåller mer än avsett från början. I.o.m. Einstein krävs en skärpning av begreppet när tiden synas ordentligt under extremförhållanden. "Tiden" är ett bra exempel på ett begrepp som "släpar" med som intellektuellt arvegods genom generationer. Då och då behöver begreppen revideras.

[Algotezza]

Skilj på frågan vad tid är och hur den mäts.

Snarare: skilj mellan hur vi upplever tid, hur vi mäter tid och vad tid objektivt skulle kunna vara. Vad "är" tid bortom upplevelse och mätning av densamma, menar du?

Människan har väl i alla tider haft ett behov av att mäta tiden, om så bara med solens uppgång och nedgång.
Detta behov att mäta (kvantifiera) är starkaste beviset för att tiden är en objektiv egenskap i verkligheten; människan, subjektet,  erkänner ett av honom/henne oberoende storhet, dvs. en objektiv sådan. Motsatsen är orimlig. Vad säger idealisten?

Lätt att säga att tiden är något objektivt bortom människans upplevelse. Vad i så fall? Den "rymd (4D-rymd)" som gör det möjligt för ett 3D-föremål att röra sig i en 3D-rymd? Skapar rörelsen tid eller är tiden en förutsättning för rörelsen?

Varför är det orimligt att tid bara skulle vara ett sätt för oss att uppleva, alltså något som enbart har med vårt medvetande att göra (ordna händelser) och att vi sedan utifrån vårt sätt att uppleva objektifierat fram idén om tiden som något objektivt, oberoende av vårt sätt att uppleva? Tiden som något objektivt är en idé - men är den verkligen det, bortom våra idéer?

Tiden som begrepp är komplext i så motto att det innehåller mer än avsett från början.

Avsett av vem och vad då "från början"?

I.o.m. Einstein krävs en skärpning av begreppet när tiden synas ordentligt under extremförhållanden. "Tiden" är ett bra exempel på ett begrepp som "släpar" med som intellektuellt arvegods genom generationer. Då och då behöver begreppen revideras.

Naturvetenskapen definierar tiden ungefär som det man mäter med klockor, ingenting annat. Sedan defieniras en sekund genom X antal vibrationer av ett visst grundämne. Tidmätningen definierar vad tid är inom naturvetenskapen. Det viktiga är att inse att det inte finns ett "universellt nu". Varje iakttagare har sitt nu.

Religiösa spekulationer: Blir det inte omöjligt för Gud att skapa ordning i kosmos om det inte finns ett universellt nu? Hur samverka mellan olika delar av skapelsen? Eller är det ett bevis för att "Guds nu" innefattar allas nu?

Tiden "går" dessutom olika snabbt betingat av gravitationen och hur snabbt man rör sig, alltså bör tid hänga samman med rörelse.

A

[Avantgardet]

Visst. Upplevelsen av förflytande (tid som existential - nuflöde) och tidmätningen. Törs man påstå att den första är en absolut tid, utan vilken inget voro, emedan den andra är relativ tid (en kronografi?)? Den senare är givetvis en abstraktion ur den förra - mätningen av tid förutsätter upplevelsen av tid. I Bergsonsk anda skulle man också kunnat hävda att tiden, den upplevda, är en kvalitativ "känsla" av nuets betingelser och unik för varje ögonblick - ett fenomen för intuitionen om man så vill.

Tidmätningen, från början, var en extension av astrologin, ett förhållande som återspeglas i det faktum att äldre urverk ibland pryds med diverse andra planeters relativa positioner gestaltade på särskilda mätartavlor.

Själv slog mig en koppling mellan Augustinus och Heideggers tidsbegrepp när jag nyligt läste den förres "Bekännelser". Augustinus talar om den "rakbladsvassa eggen" som nuet utgör mellan förfluten tid och kommande. Han lämnar mycket osagt. Heidegger drar in både den förflutna och den kommande tiden i nuet, på ett sätt som för tankarna till Derrida. "Nuet öppnar sig" i båda riktningar.

End exposition...

[suchanother]

Skilj på frågan vad tid är och hur den mäts.

Snarare: skilj mellan hur vi upplever tid, hur vi mäter tid och vad tid objektivt skulle kunna vara. Vad "är" tid bortom upplevelse och mätning av densamma, menar du?

Jag tillskriver materien, därmed också tiden, i sann marxistiska anda, en objektiv egenskap och ett existensberättigande.
Just därför skrev jag

Människan har väl i alla tider haft ett behov av att mäta tiden, om så bara med solens uppgång och nedgång.
Detta behov att mäta (kvantifiera) är starkaste beviset för att tiden är en objektiv egenskap i verkligheten; människan, subjektet,  erkänner ett av honom/henne oberoende storhet, dvs. en objektiv sådan. Motsatsen är orimlig. Vad säger idealisten?

Lätt att säga att tiden är något objektivt bortom människans upplevelse. Vad i så fall? Den "rymd (4D-rymd)" som gör det möjligt för ett 3D-föremål att röra sig i en 3D-rymd? Skapar rörelsen tid eller är tiden en förutsättning för rörelsen?

Vilken fjärde dimension förresten?
Den fjärde "dimensionen" är endast en variabel i matematiska modeller och har ingen motsvarighet i reella verkligheten.

[* KYREUS *]

Du talar om den sk re-ella verkligheten. Intressant; kan du definiera den?

                  ( ) KYREUS

[* KYREUS *]

Det inlägg jag citerar där du anför en tes om sk re-ell verklighet plötsligt bara försvann...........raderat?

[Algotezza]

Skilj på frågan vad tid är och hur den mäts.

Snarare: skilj mellan hur vi upplever tid, hur vi mäter tid och vad tid objektivt skulle kunna vara. Vad "är" tid bortom upplevelse och mätning av densamma, menar du?

Jag tillskriver materien, därmed också tiden, i sann marxistiska anda, en objektiv egenskap och ett existensberättigande.
Just därför skrev jag

Människan har väl i alla tider haft ett behov av att mäta tiden, om så bara med solens uppgång och nedgång.
Detta behov att mäta (kvantifiera) är starkaste beviset för att tiden är en objektiv egenskap i verkligheten; människan, subjektet,  erkänner ett av honom/henne oberoende storhet, dvs. en objektiv sådan. Motsatsen är orimlig. Vad säger idealisten?

Vad har den marxistiska andan för betydelse för att bevisa att tiden är objektiv? Är tiden materiell, menar du? Av vad slags materia består den då? Din marxistiska anda säger väl ingenting om huruvida tiden är objektiv eller ej... eller om det är orimligt att se tiden som något subjektivt utanför din anda... Är marxismen en objektiv lära, eller vad menar du? Tiden har väl ett existensberättigande oavsett hur vi definierar den... Vi upplever den ju på något sätt...

Lätt att säga att tiden är något objektivt bortom människans upplevelse. Vad i så fall? Den "rymd (4D-rymd)" som gör det möjligt för ett 3D-föremål att röra sig i en 3D-rymd? Skapar rörelsen tid eller är tiden en förutsättning för rörelsen?

Vilken fjärde dimension förresten?
Den fjärde "dimensionen" är endast en variabel i matematiska modeller och har ingen motsvarighet i reella verkligheten.

Varför skulle inte denna variabel kunna motsvaras av något i verkligheten? Du påstår ju själv att tiden är objektiv. Motsvaras inte då den fjärde dimensionen i modellerna av det tiden är objektivt?

A

[suchanother]

Vad har den marxistiska andan för betydelse för att bevisa att tiden är objektiv? Är tiden materiell, menar du? Av vad slags materia består den då? Din marxistiska anda säger väl ingenting om huruvida tiden är objektiv eller ej... eller om det är orimligt att se tiden som något subjektivt utanför din anda... Är marxismen en objektiv lära, eller vad menar du? Tiden har väl ett existensberättigande oavsett hur vi definierar den... Vi upplever den ju på något sätt...

Läs lite nogrannare vad jag skriver så slipper du fråga så ofta.
"I marxistisk anda" innebär ett förhållningssätt där man erkänner en objektiv verklighet.

[suchanother]

Vilken fjärde dimension förresten?
Den fjärde "dimensionen" är endast en variabel i matematiska modeller och har ingen motsvarighet i reella verkligheten.

Varför skulle inte denna variabel kunna motsvaras av något i verkligheten? Du påstår ju själv att tiden är objektiv. Motsvaras inte då den fjärde dimensionen i modellerna av det tiden är objektivt?

A

Det vetenskapliga modellbygget bygger ofta på "strövariabler", "den fjärde dimensionen är en sådan.