Den långsiktigt egoistiskt sett bästa livsstilen idag?
Moderator: Moderatorgruppen
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Den långsiktigt egoistiskt sett bästa livsstilen idag?
Hur ska man leva idag för att få ett maximalt lyckligt liv på sikt?
En viktig faktor som påverkar svaret på den frågan är hur långt liv man kan förvänta sig att få. På
www.singularity.nu
hävdas bland annat att många av oss som lever idag med stor sannolikhet kan få extremt långt liv, tack vare den acceleration i teknologi- och medicinutvecklingen som alltid ägt rum men som först nu börjar bli märkbar inom en enda generation. Vi som lever nu kan bli de första människorna någonsin att leva i tusentals, miljontals, kanske triljardtals år - kanske i evighet. Det kan även bli möjligt att för gott utrota allt lidande, först med genteknik, och sedan genom att "ladda upp oss" så att vi blir dataprogram. Samt öka vår lycka till obeskrivliga nivåer.
Problemet är att vägen till det paradiset går via en ytterst farlig fas, som kommer redan om något årtionde - en fas där extrem bio- och nanoteknologi utvecklas och kan hamna i fel händer och råka leda till mänsklighetens utplåning. Bio- och nanovapen kommer förmodligen att tillverkas, och kommer att vara långt farligare än dagens kärnvapen. Teknologiaccelerationen för alltså med sig chansen till ett fantastiskt och kanske evigt himmelrike, och samtidigt hotet om mycket snar undergång. Vi lever alltså i en tid där det kan vara extremt viktigt för oss som individer hur vi väljer att påverka historiens gång. En enskild människas handlingar - kanske dina, vem vet? - kan bli droppen som får mänskligheten att gå under, eller droppen som räddar mänskligheten från undergång. Och du som individ har allt att förlora respektive vinna på vilket som blir fallet.
Vad jag undrar är nu:
Hur bör du, om du är egoist, leva idag för att få ett så lyckligt liv som möjligt, statistiskt sett? Valet står, som jag ser det, mellan att
1) i första hand fokusera på att som individ försvara sig mot sådana supervapen som snart tycks komma att hota en själv som individ, och
2) i första hand ägna sig åt samarbete med andra om att säkra mänsklighetens överlevnad från sådana supervapen.
Väljer man 1, kanske mänskligheten går under för att man inte bidrog till att skydda den mot undergång. Och det förlorar man ju på även som individ - i synnerhet med tanke på att man kanske hade kunnat få ett evigt himmelrike. Väljer man 2 å andra sidan, kanske man blir mördad för att man går emot starka ekonomiska intressen. Så hur tänker ni kring detta?
En viktig faktor som påverkar svaret på den frågan är hur långt liv man kan förvänta sig att få. På
www.singularity.nu
hävdas bland annat att många av oss som lever idag med stor sannolikhet kan få extremt långt liv, tack vare den acceleration i teknologi- och medicinutvecklingen som alltid ägt rum men som först nu börjar bli märkbar inom en enda generation. Vi som lever nu kan bli de första människorna någonsin att leva i tusentals, miljontals, kanske triljardtals år - kanske i evighet. Det kan även bli möjligt att för gott utrota allt lidande, först med genteknik, och sedan genom att "ladda upp oss" så att vi blir dataprogram. Samt öka vår lycka till obeskrivliga nivåer.
Problemet är att vägen till det paradiset går via en ytterst farlig fas, som kommer redan om något årtionde - en fas där extrem bio- och nanoteknologi utvecklas och kan hamna i fel händer och råka leda till mänsklighetens utplåning. Bio- och nanovapen kommer förmodligen att tillverkas, och kommer att vara långt farligare än dagens kärnvapen. Teknologiaccelerationen för alltså med sig chansen till ett fantastiskt och kanske evigt himmelrike, och samtidigt hotet om mycket snar undergång. Vi lever alltså i en tid där det kan vara extremt viktigt för oss som individer hur vi väljer att påverka historiens gång. En enskild människas handlingar - kanske dina, vem vet? - kan bli droppen som får mänskligheten att gå under, eller droppen som räddar mänskligheten från undergång. Och du som individ har allt att förlora respektive vinna på vilket som blir fallet.
Vad jag undrar är nu:
Hur bör du, om du är egoist, leva idag för att få ett så lyckligt liv som möjligt, statistiskt sett? Valet står, som jag ser det, mellan att
1) i första hand fokusera på att som individ försvara sig mot sådana supervapen som snart tycks komma att hota en själv som individ, och
2) i första hand ägna sig åt samarbete med andra om att säkra mänsklighetens överlevnad från sådana supervapen.
Väljer man 1, kanske mänskligheten går under för att man inte bidrog till att skydda den mot undergång. Och det förlorar man ju på även som individ - i synnerhet med tanke på att man kanske hade kunnat få ett evigt himmelrike. Väljer man 2 å andra sidan, kanske man blir mördad för att man går emot starka ekonomiska intressen. Så hur tänker ni kring detta?
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
archaxe skrev:Avantgardet,Avantgardet skrev:sailaways,
Är något giftigt för att det är ett gift, eller ett gift för att det är giftigt?
är det någon intressant skillnad däremellan?
Skulle vara intressant att få veta
Sailaways, helt rätt det du säger. Människan mår sämre än någonsin.
De flesta:
-Röker/Snusar -Dåligt för lungorna, levern och man börjar hosta mm.
-Äter Godis/Kakor -Man blir överviktig vilket ofta leder till deprission.
-Slöar vid TV:n -Man bränner ingen energi man och blir fetare och slöare
-osv osv
Alla dessa saker gör oss olyckligare- Ändå gör vi det! - Varför?
-Det är förstås koffeinet i tobaken som ger en liten kick
-Sockret i godiset som ger en kort tillfredställande känsla till hjärnan
-Latheten och underhållandet som håller en kvar vid TV:n
-osv osv
Men borde inte människan med sin intelligent förstå bättre? Eller är dessa känslor starkare än vår klokhet?
/Skyline
Meningen med livet är att leva det.. /DS
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
archaxe skrev:Avantgardet,
är det någon intressant skillnad däremellan?
Det är faktiskt det. Ingen som orkar klura ut själv?
Kan illustrera lite. Om något är giftigt för att det är ett gift bör ju rimligtvis endast gifter vara giftiga, så är emellertid inte fallet. Det gjordes en gång en enkätundersökning där man frågade huruvida ämnet diväteoxid borde narkotikaklassas och följaktligen förbjudas. Man radade upp mängder med biverkningar, abstinenssymptom m.m. (roligt är ju att abstinensen på diväteoxid är dödlig utan undantag). Resultatet kan ni ju gissa er till. Man ville med stor majoritet förbjuda ämnet. Det finns alltså mängder av ämnen som inte är "gifter" men likväl giftiga (allt går att överdosera), och likaså "gifter" som inte kan sägas vara giftiga per automatik (kolla innehållsförteckningen på ett schampoo t.ex.). Finns en viss rörlighet här. Hur tänker vi? Vad är "ett gift"?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Skyline skrev:-Det är förstås koffeinet i tobaken som ger en liten kick
Nikotinet i tobak ger ingen direkt kick, det är av mer sederande slag. Själv har jag alltid varit tvungen att ta udden av en koffeinkick från kaffe med nikotinet i tobak. Medicinera bort biverkningar. Man kan dock fråga sig hur fruktbart ett sånt här perspektiv är. Det går att dra hur långt som helst. Vi äter fett för att ta bort biverkningar av allt för mycket stärkelse o.s.v. Det ena med det andra. Eller så kan man se det ur ett annat perspektiv. Ett mer "njutningsfullt" perspektiv - i ordets rätta bemärkelse. Det är väl upplevelsen av något vi eftersträvar? Kategorier som "lycka" och "olycka" kommer ofta i andra hand (de är delar av en sammansatt karekteristik av en specifik upplevelse, men det är upplevelsen som helhet vi eftersträvar - vill jag åtminstone tro).
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
anakoret skrev:
Det finns ett sätt att bli lycklig. Att bli av med sina begär.
Detta håller jag helt med om. Att släppa tag om sina begär efter pengar, saker, karriär, mat, hämd eller vad det nu kan vara. Att vara förnöjd med det man har. Leva i en trevlig gemenskap men sin nära och kära, kanske hålla på med sin favoritintresse och hjälpa andra människor till ett bättre liv tror jag gör en lycklig. Mig iallafall.. Vill inte dra några generella slutsatser.
anakoret skrev:Människan mår precis lika bra/dåligt som den alltid gjort. Att tro någon annat är befängt.
Där håller jag därimot inte med. Jag tror defenitivt att människan aldrig mått sämre. Iallafall pga. självförvållande skada..
/Skyline
Meningen med livet är att leva det.. /DS
Paradoxalt svar
För att på lång sikt må så bra som möjligt bör man leva lagom altruistiskt, dvs. ej totalt självförglömmande.
A
A
Algotezza aka Algotezza
Människan har aldrig mått bättre än vad hon gör idag. Hon mår så bra att hon kompenserar med inbillade problem, såsom utbrändhet, elallergi och liknande.
Däremot kommer människan alltid att tro att hon lever i svåra tider. Katastrofkänslor, kallas det för, det är som när små barn hör röster från sina föräldrar och alltid inbillar sig att de grälar.
Människor som tror att de lever i svåra tider måste vara djupt otillfredsställda och nervösa; olyckliga.
Själv är jag tacksam över att leva i en så god tid där människor har det så bra. Jag är mycket nöjd, tillfreds och förtröstansfull. Man behöver vara i harmoni med sig själv för att uppskatta hur bra vi egentligen har det.
Däremot kommer människan alltid att tro att hon lever i svåra tider. Katastrofkänslor, kallas det för, det är som när små barn hör röster från sina föräldrar och alltid inbillar sig att de grälar.
Människor som tror att de lever i svåra tider måste vara djupt otillfredsställda och nervösa; olyckliga.
Själv är jag tacksam över att leva i en så god tid där människor har det så bra. Jag är mycket nöjd, tillfreds och förtröstansfull. Man behöver vara i harmoni med sig själv för att uppskatta hur bra vi egentligen har det.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
sailaways skrev:Jag känner likväl som du tacksamhet över att, självvalt eller ej, bli dränkt i stimuli (media, musik, dator) och ha tak över huvudet samt mat på bordet. Det är en ynnest, om något. Samtidigt kan det bringa obalans och skapa en överfokus på andra saker, som egentligen är bagateller i ett större perspektiv. Vi ser inte den röda tråden i våra liv när vi överexponeras av andras åsikter, röster och budskap. Vi kanske blir småsinta. Relationerna blir ytliga och vi kanske får svårt att koncentrera oss på det som viktigt är. Empatin och kärleken för våra medmänniskor glöms bort, och vi gömmer och gräver ner oss i individualitetens egocentriska dalgångar...
Så sant så sant. Visa ord.
/Skyline
Meningen med livet är att leva det.. /DS
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Jag begriper inte alls hur ni tänker. Det är ju inte frågan om kvantitativt större mängd stimuli, utan en annan kvalitet på de stimuli som erhålles. Att ligga och trycka i ett buskage och gömma sig för, eller lurpassa på, rovdjur ger alldeles säkert nog med stimuli. Och precis på samma sätt svävade lika mycket information runt omkring människan även i äldre tid. Olika uttryck, men det är i grunden samma sak. Er modernism är lite föråldrad.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 29 och 0 gäster