camus främlingen
Moderator: Moderatorgruppen
camus främlingen
Fritt filosoferande kring denna bok!
-
What Gives?
- Inlägg: 495
- Blev medlem: 05 aug 2006 19:30
Svårt att filosofera kring en bok utan att komma med åsikter om författaren. Personligen tycker jag hans skildring av tillvaron - som exempelvis i Främlingen - i stort sett är meningslös.
Hans "enda" filosofiska frågeställning, den om valet om självmord leder ingenvart. Idén om "Tillvarons hjältar" - som exempelvis huvudpersonen i Främlingen - är i mina ögon Camus som försöker uppvärdera (den egna?) existensen av förtvivlan och förvirring genom att tillskriva den eufemismer och ryggdunkningar på sig själv:
Heja den som inte tar livet av sig i en obegriplig värld.
Däremot tycker jag att han har en nykter syn på mänskligheten bland all sin cynism. Jag har för mig detta skildras ganska väl när antihjälten i boken sitter i sin cell och tittar på stjärnorna. Camus sår fröet till kritik av antropocentrismen, och där har han helt klart en poäng.
Hans "enda" filosofiska frågeställning, den om valet om självmord leder ingenvart. Idén om "Tillvarons hjältar" - som exempelvis huvudpersonen i Främlingen - är i mina ögon Camus som försöker uppvärdera (den egna?) existensen av förtvivlan och förvirring genom att tillskriva den eufemismer och ryggdunkningar på sig själv:
Heja den som inte tar livet av sig i en obegriplig värld.
Däremot tycker jag att han har en nykter syn på mänskligheten bland all sin cynism. Jag har för mig detta skildras ganska väl när antihjälten i boken sitter i sin cell och tittar på stjärnorna. Camus sår fröet till kritik av antropocentrismen, och där har han helt klart en poäng.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Jag kan alls inte hålla med om din läsning av "Främlingen", What Gives?. Kan inte finna någon cynism hos Camus. Vi får inte göra misstaget att blanda samman författaren och hjälten. Tvärtom så är Mersault snarare att betrakta som ett slags gestaltning av en postmodern moralisk utgångspunkt, ett avstamp i absurdismen. "Främlingen" går mycket väl att läsa som en parallell till Sisyfos också. Det är inte självmordet som står i fokus, det är bara ett hinder som måste röjas ur vägen. Det är "lyckan" som spelar huvudroll i båda dessa verk. Mersault finner ju inte bara (strax innan slutet) att han, de facto, är lycklig, utan att han "alltjämt varit det". "Man måste tänka sig Sisyfos lycklig". Det är också där jag menar att du misstar dig gällande "Myten om Sisyfos". Det handlar inte fullt så mycket om självmordet i sig, utan det Camus gör är att han blottlägger grunderna för det i ett absurdt scenario. Den övergripande frågan är egentligen "vad är lycka och olycka i ett absurdt scenario?". Detta tema går som en underström också i "Pesten". Att döden tar en sån betydande plats i Camus tänkande är för att det är den absoluta negationen, den nattsvarta fond mot vilken alla värden framträder likt ljuskäglor.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
What Gives?
- Inlägg: 495
- Blev medlem: 05 aug 2006 19:30
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Ah. Jag tog för givet att du gjort det eftersom det är det enda ställe där Camus behandlar just självmordet (såväl det faktiska som det han kallar "det filosofiska självmordet" och som syftar på t.ex. tron på Gud). Kan inte dra mig till minnes att Mersault skulle gå i såna tankar, över huvud så tänker knappast Mersault utan snarare så registrerar han. Idén om "tillvarons hjältar" vet jag inte på rak arm vad du menar med. Någon sån ser vi förmodligen inte heller i "Främlingen", däremot i "Pesten" kan man ana en sån idé i bakgrunden (i synnerhet hos Tarrou och Rieux).
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 37 och 0 gäster