miles davis skrev:Apropå den inledande frågan - 5, sen 1.
...och, hehe, skyll dig själv!
Moderator: Moderatorgruppen
Avantgardet skrev:miles davis skrev:Frågan är om hånfullheten verkligen kan verka distanserande om den brukas som existentiell grundinställning.
Jag vill gärna se det så. Brukas hånfullheten som ett medel så är den riktad och därför undgår det egna självet den hånfulla inställningen (och då betraktar jag det som en etisk fråga), men om den tas för grundinställning så är den allomfattande och därigenom den distans jag talar om. Vid smädandet av en annan (med hånfullheten som medel) så står jaget kvar som en fast punkt och håller ställningarna (integriteten intakt - "jag har 'rätt' emedan du inget annat är än ett skämt") emedan när den tas för det senare så finns ingen sådan fast punkt att utgå ifrån - det etiska, och självet, upplöses till förmån för upplevelsen (identitet och upplevelse skils åt och inbjuder den andre att delta i hånfullheten/skrattet). Bukowski eller Teratologen utgör bra exempel på vad jag menar med hånfullhet som grundinställning emedan satiren hos exempelvis Voltaire är ett bra exempel på hånfullheten som medel.
miles davis skrev:Nej, ingen själ; tvärtom - jag anser, precis som du, att individualiteten är förgänglig och i mångt och mycket illusorisk.
Men som illusion är den också i behov av just identiteten, vilken den inte kan vara utan. Ja, de är ju faktiskt samma sak. Därmed odelbarheten, de två emellan.
Avantgardet skrev:miles davis skrev:Nej, ingen själ; tvärtom - jag anser, precis som du, att individualiteten är förgänglig och i mångt och mycket illusorisk.
Men som illusion är den också i behov av just identiteten, vilken den inte kan vara utan. Ja, de är ju faktiskt samma sak. Därmed odelbarheten, de två emellan.
Ahh! Du har rätt. Jag tänkte emellertid mer i psykologisk bemärkelse. Om jag smädar mig själv så smädar jag min egen identitet, och den som smädar är jag själv (processen). Det skall till en jädra finess om man skall lyckas smäda självet - i motsats till identiteten -, eftersom den undflyr varje försök. Och bibehållet denna inställning så skapas därmed en psykologisk distans - i reell bemärkelse endast ett slags färgning av förhållandet till självet, en estetik -, till identiteten. Någon egentlig delning sker aldrig, vi fortfar ju likväl vara människor (med allt vad de innebär).
(c) KYREUS skrev:Hur kan du påstå rakt ut, vilket du gör:
- att självet undflyr...allt?
Hur vet du det? Vilka är dina faktiska belägg, förutom din åsikt?
() KYREUS
Avantgardet skrev:(c) KYREUS skrev:Hur kan du påstå rakt ut, vilket du gör:
- att självet undflyr...allt?
Hur vet du det? Vilka är dina faktiska belägg, förutom din åsikt?
() KYREUS
Hur skulle det vara möjligt att fånga in något som är i ständig omvandling? Om du negerar självet så är det inte självet som negeras utan föreställningen om självet, däremot är det självet som negerar. Din spegelbild blir aldrig du, hur mycket du än så skulle vilja. Självet (subjektet) är en process och inte ett ting (objektet).
Föreställningen om självet som ting får i mina ögon gärna ta emot ett par välbefogade örfilar.
Algotezza skrev:Avantgardet skrev:(c) KYREUS skrev:Hur kan du påstå rakt ut, vilket du gör:
- att självet undflyr...allt?
Hur vet du det? Vilka är dina faktiska belägg, förutom din åsikt?
() KYREUS
Hur skulle det vara möjligt att fånga in något som är i ständig omvandling? Om du negerar självet så är det inte självet som negeras utan föreställningen om självet, däremot är det självet som negerar. Din spegelbild blir aldrig du, hur mycket du än så skulle vilja. Självet (subjektet) är en process och inte ett ting (objektet).
Föreställningen om självet som ting får i mina ögon gärna ta emot ett par välbefogade örfilar.
Men den du är väl på sätt och vis en spegling av vad alla andra är, av vad du upplevt att de är, som subjekt... Du är väl som subjekt inte isolerad från att kommunicera med och ta intryck av andra subjekts manifestationer... Subjektet som en process som speglar alla andra subjektsprocesser... Därför omöjligt att "slutgiltigt" isolera och objektifiera... Det går bara att leva som och i denna process... Alla beskrivningar blir approximationer...
A
(c) KYREUS skrev:Fånga in....eh.....?
Det handlar om att spegla! Läser du inte trådarnas budskap?
() KYREUS
Avantgardet skrev:Algotezza skrev:Avantgardet skrev:(c) KYREUS skrev:Hur kan du påstå rakt ut, vilket du gör:
- att självet undflyr...allt?
Hur vet du det? Vilka är dina faktiska belägg, förutom din åsikt?
() KYREUS
Hur skulle det vara möjligt att fånga in något som är i ständig omvandling? Om du negerar självet så är det inte självet som negeras utan föreställningen om självet, däremot är det självet som negerar. Din spegelbild blir aldrig du, hur mycket du än så skulle vilja. Självet (subjektet) är en process och inte ett ting (objektet).
Föreställningen om självet som ting får i mina ögon gärna ta emot ett par välbefogade örfilar.
Men den du är väl på sätt och vis en spegling av vad alla andra är, av vad du upplevt att de är, som subjekt... Du är väl som subjekt inte isolerad från att kommunicera med och ta intryck av andra subjekts manifestationer... Subjektet som en process som speglar alla andra subjektsprocesser... Därför omöjligt att "slutgiltigt" isolera och objektifiera... Det går bara att leva som och i denna process... Alla beskrivningar blir approximationer...
A
Bestrider på inga sätt en hegelsk dialektik här, det jag anförde var blott ett intrasubjektivt argument (bevis) för att förtingligandet av den egna personen inget annat är än en felkonception. Självets relation till sig självt, som till en annan.
Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster