Vilken är din REELLA filosofi? /Omröstning/

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 22 aug 2007 13:41

miles davis skrev:Apropå den inledande frågan - 5, sen 1.


...och, hehe, skyll dig själv!
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
miles davis
Inlägg: 575
Blev medlem: 12 jun 2006 00:52

Inläggav miles davis » 23 aug 2007 00:24

Avantgardet skrev:
miles davis skrev:Frågan är om hånfullheten verkligen kan verka distanserande om den brukas som existentiell grundinställning.


Jag vill gärna se det så. Brukas hånfullheten som ett medel så är den riktad och därför undgår det egna självet den hånfulla inställningen (och då betraktar jag det som en etisk fråga), men om den tas för grundinställning så är den allomfattande och därigenom den distans jag talar om. Vid smädandet av en annan (med hånfullheten som medel) så står jaget kvar som en fast punkt och håller ställningarna (integriteten intakt - "jag har 'rätt' emedan du inget annat är än ett skämt") emedan när den tas för det senare så finns ingen sådan fast punkt att utgå ifrån - det etiska, och självet, upplöses till förmån för upplevelsen (identitet och upplevelse skils åt och inbjuder den andre att delta i hånfullheten/skrattet). Bukowski eller Teratologen utgör bra exempel på vad jag menar med hånfullhet som grundinställning emedan satiren hos exempelvis Voltaire är ett bra exempel på hånfullheten som medel.


Det stämmer nog - i vilket fall så låter det rimligt. I sak.
Även om jag fortfarande har lite problem med distansen (självet upplöses? identitet och upplevelse skiljs åt? och distans?).

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 23 aug 2007 19:32

Distinktionen jag gör är mellan jaget och identiteten - mellan subjektet och objektet. Betraktar vi hånfullheten som medel riktat mot den egna personen så utgår den från jaget och drabbar identiteten - vilket i förlängningen blir vad jag kallar "hånfullheten som existentiell grundinställning". Har varit mer poetisk än filosofisk med terminologin. Identitetsbegreppet (i Humes terminologi en "numerisk identitet" och inte en kvalitativ i detta fallet), och förlängt till nationalitet, samhällskontrakt som garant för beständigheten, marginaliserade grupper (kriminella i synnerhet) i avsaknad av nationell identitet m.m. har gett mig intressanta funderingar. Uppsalaprofessorn, tillika Piteåsonen, C. J. Boström var ytterligare en av dessa som gjorde sig skyldig till försummelsen att förtingliga identiteten (han förfäktade en hierarki av personbegrepp, där kommunen och företaget stod ovan individen, staten ovan de tidigare, och Gud ovan allt - panenteist kan man med fördel kalla honom, vilket skiljer sig från panteismen som Platon från Aristoteles, eller Hegel från Marx). Som Derrida hävdade är "det transcendentala medvetandet inget mer eller annat än det psykologiska medvetandet."
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
miles davis
Inlägg: 575
Blev medlem: 12 jun 2006 00:52

Inläggav miles davis » 23 aug 2007 22:27

Är det inte just den numeriska identiteten som är oskiljbar, i den meningen att den - till skillnad från den kvalitativa identiteten, vilken sysslar med ytligheter - ska ge uttryck för individens särprägel (jaget, med andra ord)?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 24 aug 2007 18:20

Vad är den annat än en abstraktion? En kontinuerlig ström av förnimmelser, likt floden i ständig omvandling, aldrig densamme. Eller finns det, menar du, en själ?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
miles davis
Inlägg: 575
Blev medlem: 12 jun 2006 00:52

Inläggav miles davis » 25 aug 2007 06:33

Nej, ingen själ; tvärtom - jag anser, precis som du, att individualiteten är förgänglig och i mångt och mycket illusorisk.
Men som illusion är den också i behov av just identiteten, vilken den inte kan vara utan. Ja, de är ju faktiskt samma sak. Därmed odelbarheten, de två emellan.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 25 aug 2007 17:56

miles davis skrev:Nej, ingen själ; tvärtom - jag anser, precis som du, att individualiteten är förgänglig och i mångt och mycket illusorisk.
Men som illusion är den också i behov av just identiteten, vilken den inte kan vara utan. Ja, de är ju faktiskt samma sak. Därmed odelbarheten, de två emellan.


Ahh! Du har rätt. Jag tänkte emellertid mer i psykologisk bemärkelse. Om jag smädar mig själv så smädar jag min egen identitet, och den som smädar är jag själv (processen). Det skall till en jädra finess om man skall lyckas smäda självet - i motsats till identiteten -, eftersom den undflyr varje försök. Och bibehållet denna inställning så skapas därmed en psykologisk distans - i reell bemärkelse endast ett slags färgning av förhållandet till självet, en estetik -, till identiteten. Någon egentlig delning sker aldrig, vi fortfar ju likväl vara människor (med allt vad de innebär).
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3720
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

- Fråga till Avantgardet

Inläggav * KYREUS * » 25 aug 2007 21:12

Hur kan du påstå rakt ut, vilket du gör:

- att självet undflyr...allt?
Hur vet du det? Vilka är dina faktiska belägg, förutom din åsikt?


              ( :? ) KYREUS
Tro inte; sök!
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM


  /*Dies hodiernus amicus tuus
      - dies hesternus conscientia tua *

   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.

    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/

Användarvisningsbild
miles davis
Inlägg: 575
Blev medlem: 12 jun 2006 00:52

Inläggav miles davis » 26 aug 2007 12:09

Avantgardet skrev:
miles davis skrev:Nej, ingen själ; tvärtom - jag anser, precis som du, att individualiteten är förgänglig och i mångt och mycket illusorisk.
Men som illusion är den också i behov av just identiteten, vilken den inte kan vara utan. Ja, de är ju faktiskt samma sak. Därmed odelbarheten, de två emellan.


Ahh! Du har rätt. Jag tänkte emellertid mer i psykologisk bemärkelse. Om jag smädar mig själv så smädar jag min egen identitet, och den som smädar är jag själv (processen). Det skall till en jädra finess om man skall lyckas smäda självet - i motsats till identiteten -, eftersom den undflyr varje försök. Och bibehållet denna inställning så skapas därmed en psykologisk distans - i reell bemärkelse endast ett slags färgning av förhållandet till självet, en estetik -, till identiteten. Någon egentlig delning sker aldrig, vi fortfar ju likväl vara människor (med allt vad de innebär).


Ah, på så sätt - du begränsar jaget, med andra ord; inte i egentligen mening, men ja.
Det är lite av mitt livsmål att fullt ut kunna anamma hånfullhetens metod, faktiskt.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Re: - Fråga till Avantgardet

Inläggav Avantgardet » 27 aug 2007 18:02

(c) KYREUS skrev:Hur kan du påstå rakt ut, vilket du gör:

- att självet undflyr...allt?
Hur vet du det? Vilka är dina faktiska belägg, förutom din åsikt?


              ( :? ) KYREUS


Hur skulle det vara möjligt att fånga in något som är i ständig omvandling? Om du negerar självet så är det inte självet som negeras utan föreställningen om självet, däremot är det självet som negerar. Din spegelbild blir aldrig du, hur mycket du än så skulle vilja. Självet (subjektet) är en process och inte ett ting (objektet).

Föreställningen om självet som ting får i mina ögon gärna ta emot ett par välbefogade örfilar.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3720
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

- Svar till Avantgardet!

Inläggav * KYREUS * » 27 aug 2007 19:31

Fånga in....eh.....?
Det handlar om att spegla! Läser du inte trådarnas budskap?


              ( 8) ) KYREUS
Tro inte; sök!

DETECTUM * VERITATUM * PAXUM





  /*Dies hodiernus amicus tuus

      - dies hesternus conscientia tua *



   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.



    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: - Fråga till Avantgardet

Inläggav Algotezza » 27 aug 2007 20:42

Avantgardet skrev:
(c) KYREUS skrev:Hur kan du påstå rakt ut, vilket du gör:

- att självet undflyr...allt?
Hur vet du det? Vilka är dina faktiska belägg, förutom din åsikt?


              ( :? ) KYREUS


Hur skulle det vara möjligt att fånga in något som är i ständig omvandling? Om du negerar självet så är det inte självet som negeras utan föreställningen om självet, däremot är det självet som negerar. Din spegelbild blir aldrig du, hur mycket du än så skulle vilja. Självet (subjektet) är en process och inte ett ting (objektet).

Föreställningen om självet som ting får i mina ögon gärna ta emot ett par välbefogade örfilar.


Men den du är  väl på sätt och vis en spegling av vad alla andra är, av vad du upplevt att de är, som subjekt... Du är väl som subjekt inte isolerad från att kommunicera med och ta intryck av andra subjekts manifestationer... Subjektet som en process som speglar alla andra subjektsprocesser... Därför omöjligt att "slutgiltigt" isolera och objektifiera... Det går bara att leva som och i denna process... Alla beskrivningar blir approximationer...

A
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Re: - Fråga till Avantgardet

Inläggav Avantgardet » 27 aug 2007 20:55

Algotezza skrev:
Avantgardet skrev:
(c) KYREUS skrev:Hur kan du påstå rakt ut, vilket du gör:

- att självet undflyr...allt?
Hur vet du det? Vilka är dina faktiska belägg, förutom din åsikt?


              ( :? ) KYREUS


Hur skulle det vara möjligt att fånga in något som är i ständig omvandling? Om du negerar självet så är det inte självet som negeras utan föreställningen om självet, däremot är det självet som negerar. Din spegelbild blir aldrig du, hur mycket du än så skulle vilja. Självet (subjektet) är en process och inte ett ting (objektet).

Föreställningen om självet som ting får i mina ögon gärna ta emot ett par välbefogade örfilar.


Men den du är  väl på sätt och vis en spegling av vad alla andra är, av vad du upplevt att de är, som subjekt... Du är väl som subjekt inte isolerad från att kommunicera med och ta intryck av andra subjekts manifestationer... Subjektet som en process som speglar alla andra subjektsprocesser... Därför omöjligt att "slutgiltigt" isolera och objektifiera... Det går bara att leva som och i denna process... Alla beskrivningar blir approximationer...

A


Bestrider på inga sätt en hegelsk dialektik här, det jag anförde var blott ett intrasubjektivt argument (bevis) för att förtingligandet av den egna personen inget annat är än en felkonception. Självets relation till sig självt, som till en annan.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Re: - Svar till Avantgardet!

Inläggav Avantgardet » 27 aug 2007 21:03

(c) KYREUS skrev:Fånga in....eh.....?
Det handlar om att spegla! Läser du inte trådarnas budskap?


              ( 8) ) KYREUS


Det budskapet får du nog lov att göra explicit för det har undgått mig. Är inte barnmorskemetoden menad att förlösa implicit kunskap hos den som den vänder sig till, inte att implantera den egna hos den man vänder sig till (som i att driva en tes)? Använd på det senare sättet kan jag rent av finna den idiotisk. Det skapar en hierarkisk - som i sig måste rättfärdigas - relation mellan samtalsparterna och bäddar, mer eller mindre utan undantag, för missförstånd.

Som man frågar får man svar.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: - Fråga till Avantgardet

Inläggav Algotezza » 28 aug 2007 08:39

Avantgardet skrev:
Algotezza skrev:
Avantgardet skrev:
(c) KYREUS skrev:Hur kan du påstå rakt ut, vilket du gör:

- att självet undflyr...allt?
Hur vet du det? Vilka är dina faktiska belägg, förutom din åsikt?


              ( :? ) KYREUS


Hur skulle det vara möjligt att fånga in något som är i ständig omvandling? Om du negerar självet så är det inte självet som negeras utan föreställningen om självet, däremot är det självet som negerar. Din spegelbild blir aldrig du, hur mycket du än så skulle vilja. Självet (subjektet) är en process och inte ett ting (objektet).

Föreställningen om självet som ting får i mina ögon gärna ta emot ett par välbefogade örfilar.


Men den du är  väl på sätt och vis en spegling av vad alla andra är, av vad du upplevt att de är, som subjekt... Du är väl som subjekt inte isolerad från att kommunicera med och ta intryck av andra subjekts manifestationer... Subjektet som en process som speglar alla andra subjektsprocesser... Därför omöjligt att "slutgiltigt" isolera och objektifiera... Det går bara att leva som och i denna process... Alla beskrivningar blir approximationer...

A


Bestrider på inga sätt en hegelsk dialektik här, det jag anförde var blott ett intrasubjektivt argument (bevis) för att förtingligandet av den egna personen inget annat är än en felkonception. Självets relation till sig självt, som till en annan.


Att förtingliga sig själv är ett mentalt självmord. Som när Knugen i intervjuer i något slags "ödmjuk" stil kallar sig "man". Knugen som das Man. "Å så gick man ut på morron och sjöt en (kons)elj."

A
Algotezza aka Algotezza


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster