Jaget flyttat från kroppen

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Fromm
Inlägg: 1066
Blev medlem: 21 aug 2005 08:40

Inläggav Fromm » 05 sep 2007 20:40

Människan slår sig ofta för bröstet och prisar språket för att ha gett oss den fria viljan.
Medvetandets scen byggdes inte för språkets (fria tanken) skull, den skapades för att förstärka känslornas effekt.

Vi glömmer att människan har det mest utvecklade känslosystemet av alla djur.
Människor kan blanda och mixa känslor i nästan oändliga varianter och vi är bara medvetna om toppen på isberget.

Människans insikter i hjärnan är nya, och få förunnat.
Vi strävar efter bl.a. kontinuitet, trygghet och våra känslorna hjälper oss till det.

Känslor prioriterar och negligerar saker automatiskt åt oss.
Vårt eget känslosystem förhindrar oss ofta att acceptera de nya insikterna om t.ex. Darwin.

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 05 sep 2007 20:44

Dualism: form och rörelse.

Användarvisningsbild
Fromm
Inlägg: 1066
Blev medlem: 21 aug 2005 08:40

Inläggav Fromm » 05 sep 2007 22:50

Sceptisk skrev:Dualism: form och rörelse.

Descartes?
Det enda intressanta med Descartes är att känslan för honom lever kvar. Eller har jag missuppfattat något?

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 06 sep 2007 12:16

Fromm skrev:
J R Auk skrev:Men det var ju en fråga utan relevans för diskussionen!

Jag ville bara belysa vad "vet" bär med sig.

Tvärtom, utvecklingsläran är själva grundstenen för att förstå känslor.
Du ritar konstiga kartor om du tvivlar på att jorden nästan är rund och 12 750 km i diam. :)  


Men det är ju lika absurt för mig att säga att jag vet det som att jag vet att vi evolverats. Jag tror det där. Och jag är beredd att modifiera min tro på många fronter angående det där.

Och det kanske kan vara så att man behöver förstå evolutionen för att förstå våra känslor, men vi diskuterar något annat här faktiskt. Jag säger det inte så läser du igen. ;)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 06 sep 2007 12:40

Fromm skrev:
Sceptisk skrev:Dualism: form och rörelse.

Descartes?
Det enda intressanta med Descartes är att känslan för honom lever kvar. Eller har jag missuppfattat något?


http://www.classicallibrary.org/descart ... les/01.htm

Se till hans teorier i ett urval. Döm själv.

Klart att han inte har så mycket relevans nu eftersom hans principer blivit allrådande. Men du kan gott veta upphovsmannen.

Varför motståndet mot att fördjupa dig i andra infallsvinklar på kognitions och viljeproblemet?

Som jag sagt förut. Han må vara bra på att forska om hjärnan och hitta samband Damasio, men han är ingen filosof och förstår inte problembilden, vad jag har märkt av texter och uttalanden som jag läst och hört av honom.
IX. What thought (COGITATIO) is.

By the word thought, I understand all that which so takes place in us that we of ourselves are immediately conscious of it; and, accordingly, not only to understand (INTELLIGERE, ENTENDRE), to will (VELLE), to imagine (IMAGINARI), but even to perceive (SENTIRE, SENTIR), are here the same as to think (COGITARE, PENSER). For if I say, I see, or, I walk, therefore I am; and if I understand by vision or walking the act of my eyes or of my limbs, which is the work of the body, the conclusion is not absolutely certain, because, as is often the case in dreams, I may think that I see or walk, although I do not open my eyes or move from my place, and even, perhaps, although I have no body: but, if I mean the sensation itself, or consciousness of seeing or walking, the knowledge is manifestly certain, because it is then referred to the mind, which alone perceives or is conscious that it sees or walks. [Footnote: In the French, "which alone has the power of perceiving, or of being conscious in any other way whatever."]


Här är ett utdrag av länken ovan, och varför Damasios kritik av Descartes faller helt platt.

Uppropet lyder, sinnesförnimmelser och känslor påverkas av yttre såväl som inre stimulans. Vilket är själva gundsatsen för Descarte, han vet att han måste tvivla på allt, han tänker ju sig demonen vilket liknar dom interna påverkan som Damasio talar om. Han vet att allt kan framstå felaktigt för honom, och därför söker han en endaste fast punkt att utgå ifrån. Den finner han i att betrakta. När han söker avgöra genom tvivel, så ser han att han måste existera för att tvivla.

Det Damasio gör är att skapa en avgrund, inte som han beskyller Descarte för, mellan kropp och medvetande, utan mellan medvetande och subjekt. Damasio söker ignorera att han är ett subjekt i behov av en betraktelsepunkt för att stipulera sin tro. Han vill tänka sig att det som behövs är maskinen kroppen. Och det är allt.

Han förstår inte Descartes alls vad jag kan se. För Descartes sysslar inte med det som Damasio gör. Han tittar inte på andra, han tittar på sig själv. Han vet att han ensam bär ansvar för allt som retar hans sinne. Något som Damasio borde vara medveten om men väljer att negligera, eller helt enkelt saknar kapacitet för att uppfatta.

Ps. meditera över dom stycken som jag har satt i bold Ds.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Fromm
Inlägg: 1066
Blev medlem: 21 aug 2005 08:40

Inläggav Fromm » 06 sep 2007 20:00

J R Auk skrev:Men det är ju lika absurt för mig att säga att jag vet det som att jag vet att vi evolverats. Jag tror det där.
Och jag är beredd att modifiera min tro på många fronter angående det där.

Och det kanske kan vara så att man behöver förstå evolutionen för att förstå våra känslor,
men vi diskuterar något annat här faktiskt. Jag säger det inte så läser du igen. ;)

Som jag sa, Then it’s a another type of game.  

Blev du inspirerad av Avantgardet? Känslor smittar visst lätt.
”Pragmatism. Hårklyverier kommer man inte långt på.” Tack miles davis

Här är två färska trådar som är gjorda för hårklyveri. Önskar dig en trevlig resa :wink:

http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 485cc4162e
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... b61f8d238b

Användarvisningsbild
Fromm
Inlägg: 1066
Blev medlem: 21 aug 2005 08:40

Inläggav Fromm » 06 sep 2007 20:08

J R Auk skrev:
Fromm skrev:
Sceptisk skrev:Dualism: form och rörelse.

Descartes?
Det enda intressanta med Descartes är att känslan för honom lever kvar. Eller har jag missuppfattat något?


http://www.classicallibrary.org/descart ... les/01.htm

Se till hans teorier i ett urval. Döm själv.

Klart att han inte har så mycket relevans nu eftersom hans principer blivit allrådande.
Men du kan gott veta upphovsmannen.

Varför motståndet mot att fördjupa dig i andra infallsvinklar på kognitions och viljeproblemet?

Som jag sagt förut. Han må vara bra på att forska om hjärnan och hitta samband Damasio,
men han är ingen filosof och förstår inte problembilden,
vad jag har märkt av texter och uttalanden som jag läst och hört av honom.
Här är ett utdrag av länken ovan, och varför Damasios kritik av Descartes faller helt platt.

Vill tacka dig J R Auk för att du direkt omvandlar min teori till praktik.
Man skulle kunna tro att du är ett pedagogiskt geni.

Jag kan kritisera Damasio för att vara en liten kultur snobb.
Det förtar tyvärr hans budskap (Många lärda män sätter nog på sig skygglapparna).

Dina känslor slog förmodligen bakut så fort du såg titeln ”Descartes misstag”.
Damasio visar därmed också att hans social kompetens i praktiken inte matchar teorin.


JR Auk skrev:Uppropet lyder, sinnesförnimmelser och känslor påverkas av yttre såväl som inre stimulans.
Vilket är själva gundsatsen för Descarte, han vet att han måste tvivla på allt,
han tänker ju sig demonen vilket liknar dom interna påverkan som Damasio talar om.
Han vet att allt kan framstå felaktigt för honom, och därför söker han en endaste fast punkt att utgå ifrån.
Den finner han i att betrakta. När han söker avgöra genom tvivel, så ser han att han måste existera för att tvivla.

Synd att han dog 1650, annars kunde vi ha frågat honom vilka demoner han haft på besök.  
1600-talets Europa var nog demon tätare. :wink:

Varför är det intressant att dryfta Damasios uppfattning om Descartes, Shakespear eller Spinoza m.fl?
Nej, jag kan inte dyrka upp ditt känsloförsvar. Men vi kan nog matcha varandra ganska bra ändå.  :)  

Ps Som intelligent tvivlare är Descarte förstås en modell? Ju äldre desto finare?

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 07 sep 2007 18:59

Men varför komma med sådana tjuvnyp?

Du måste läsa igenom vad jag skriver på allvar. Antingen så är du bara här för att göra deskriptiva utsagor, och då finns det inget skäl till diskussion.

Men du vill diskutera, antingen för att du vill bli övertygad, eller för att du vill övertyga.

Om vad är då frågan? Vad är din normativa utsaga?

Vad jag har uppfattat så är det att känslor styr medvetandet. Rätta mig om jag har fel. Att kroppens, hjärnans fysiologi är det som är tongivande för tankarna.

Jag vill hävda att det inte är så. Jag vill inte skjuta Damasios forskning i sank, jag vill inte motsäga mig den. Det jag vill motsäga mig är vilket sambandet medvetande kropp håller. Det följer nämligen ett förslavande i spåren av känslornas överskuggande roll.

Det öppnar för ansvarsflykt inför känslorna. Vi är inte av dom tvungna.

Det här är liknande nihilismen, determinismen och liknande. Dom avsubjektifierar människan och ger uttryck för en av dom mest basala känslorna, trygghet. Och detta inför våra tankar, och vårat agerande. Dom i sin vulgära form är ett anspråk på ansvarsflykt. Jag råkar tro att det är en väg till olycka, till sämre samhälle, samvaro. Så jag motsätter mig det och argumenterar emot det.

Släpp inte bara frågor, syna dina egna känslor, och syna vad du försvarar. Är vi ens oense här? Du uyttrycker dig inte rakt ut om vad du anser. Kan du inte göra det?

Anser du att medvetandet är i kroppen? Din betraktelse är i den fysiska kroppen?

Anser du att känslor kontrollerar oss, eller finns utrymme för det vi kallar resonemang?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 07 sep 2007 19:02

För örigt läste jag Damasio först och Descartes sen så i fråga om mina känslor inför det så misstar du dig. Men visst vore det skönt om det var så lätt att hitta förklaringar. Inga mer problem med att bedöma argument och väga värderingar mot varandra.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Fromm
Inlägg: 1066
Blev medlem: 21 aug 2005 08:40

Inläggav Fromm » 09 sep 2007 09:39

JR Auk skrev: Vad jag har uppfattat så är det att känslor styr medvetandet. Rätta mig om jag har fel.
Att kroppens, hjärnans fysiologi är det som är tongivande för tankarna

Känslorna uppträder på medvetandets scen och kan liknas vid strålkastare.
Vissa känslor är vi slavar under ett bedövandet sken, ibland en knappt märkbar låga.
De flesta kan även t.ex. älska och hata ett objekt samtidigt.


JR Auk skrev:Jag vill hävda att det inte är så. Jag vill inte skjuta Damasios forskning i sank, jag vill inte motsäga mig den.
Det jag vill motsäga mig är vilket sambandet medvetande kropp håller.
Det följer nämligen ett förslavande i spåren av känslornas överskuggande roll.

Det öppnar för ansvarsflykt inför känslorna. Vi är inte av dom tvungna.

Det här är liknande nihilismen, determinismen och liknande.
Dom avsubjektifierar människan och ger uttryck för en av dom mest basala känslorna, trygghet.
Och detta inför våra tankar, och vårat agerande. Dom i sin vulgära form är ett anspråk på ansvarsflykt.
Jag råkar tro att det är en väg till olycka, till sämre samhälle, samvaro.
Så jag motsätter mig det och argumenterar emot det.

Du för ett känslomässigt resonemang. Likt de religiösa anpassar du kartan efter egen önskemål.
Därmed sticker du huvudet i sanden för den grymma verkligheten världen trots allt är.


JR Auk skrev: Anser du att medvetandet är i kroppen? Din betraktelse är i den fysiska kroppen?
2x Ja  
JR Auk skrev: Anser du att känslor kontrollerar oss, eller finns utrymme för det vi kallar resonemang?

Vi är ju alla individer och har någon form av resonemang (om vi är friska).
Men fritt resonemang eller fri vilja bör vara obsoleta termer.

Medvetandet scen är äldre än talspråket och finns även hos många djur.
Dr Temple Grandin (Autist). Hon säger att hennes känsel system påminner mycket om kor.

Please don’t try this at home. För kor är också individer. :)
http://www.youtube.com/watch?v=46ycu3JF ... ed&search=

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 09 sep 2007 12:31

Du får gärna utveckla din liknelse av mig vid religiösa.

Och sen kan du ta och syna din syn på medvetandet som i kroppen.

Bilen du ser är alltså inuti ditt huvud? Hur får den plats?

Projektionen av sinnesbilder sker inte i kroppen, det är i ett virtuellt rum.
Om man inte tillåter det så reducerar man ner människan och gör henne till en simpel maskin. Och ja det är simpelt även om delarna är intrikata.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Fromm
Inlägg: 1066
Blev medlem: 21 aug 2005 08:40

Inläggav Fromm » 09 sep 2007 12:58

J R Auk skrev:Du får gärna utveckla din liknelse av mig vid religiösa.

Tycker din text nedan säger allt?
JR Auk skrev: Jag råkar tro att det är en väg till olycka, till sämre samhälle, samvaro.
Så jag motsätter mig det och argumenterar emot det.


J R Auk skrev:Och sen kan du ta och syna din syn på medvetandet som i kroppen.

Bilen du ser är alltså inuti ditt huvud? Hur får den plats?

Projektionen av sinnesbilder sker inte i kroppen, det är i ett virtuellt rum.
Om man inte tillåter det så reducerar man ner människan och gör henne till en simpel maskin.
Och ja det är simpelt även om delarna är intrikata.

Var ligger medvetandets scen då?

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 09 sep 2007 13:46

Retoriker där. Motsäg det jag säger om avsubjektifiering istället. Eller är dina känslor förhindrande där?
Endast subjektet känner något, så varför bygga det goda för massan? Dom känner det inte.
Jag är bara ärlig och säger att jag motiveras av en känsla inför mitt resonerat nådda påstående om vetenskapens och dom andra traditionernas avsubjektifiering.
Ser du inte att din kritik av mig träffar dig bättre?


Vart medvetandets scen är någonstans är svårt att svara på. Är det fråga om något parallellt dimensionellt rum? Vem vet, min chansning är att vi har våra egna virtuella verkligheter.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 09 sep 2007 13:56

Vill påpeka skillnaden mellan av kroppen och i kroppen.

Säger du att det är i kroppen så är det likt levern är i kroppen, eller magsäcken i kroppen. Och det är vad jag menar med att vi inte kommer finna medvetandet i kroppen. Även om jag är väldigt säker att medvetandet är av kroppen.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Fromm
Inlägg: 1066
Blev medlem: 21 aug 2005 08:40

Inläggav Fromm » 09 sep 2007 21:40

J R Auk skrev:Retoriker där. Motsäg det jag säger om avsubjektifiering istället. Eller är dina känslor förhindrande där?
Endast subjektet känner något, så varför bygga det goda för massan? Dom känner det inte.
Jag är bara ärlig och säger att jag motiveras av en känsla inför mitt resonerat nådda påstående
om vetenskapens och dom andra traditionernas avsubjektifiering.
Ser du inte att din kritik av mig träffar dig bättre?


Vart medvetandets scen är någonstans är svårt att svara på. Är det fråga om något parallellt dimensionellt rum?
Vem vet, min chansning är att vi har våra egna virtuella verkligheter.

JR Auk skrev: Vill påpeka skillnaden mellan av kroppen och i kroppen.

Säger du att det är i kroppen så är det likt levern är i kroppen, eller magsäcken i kroppen.
Och det är vad jag menar med att vi inte kommer finna medvetandet i kroppen.
Även om jag är väldigt säker att medvetandet är av kroppen.

Du har rätt i att jag har svårt av förstå dig och din kritik.
Din känsla har jag respekt för men du måste hjälpa till mer i att söka orsaken till din kritiska känsla.

Har du haft en besvärlig barndom?  
Nä det kanske är fel väg.  Du köper inte metaforen kring medvetandet?


Fromm skrev: Känslorna uppträder på medvetandets scen och kan liknas vid strålkastare.
Vissa känslor är vi slavar under ett bedövandet sken, ibland en knappt märkbar låga.
De flesta kan även t.ex. älska och hata ett objekt samtidigt.

Vill du vi skall filosofera över samhället om detta blir inlagt i läroplanen år 2008?


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 25 och 0 gäster