jimmys musikteori

[PopJimmy]

här är ett långt inlägg,
är du intresserad kan du läsa och posta lite kommentarer/frågor.


lyssna på mitt senaste projekt jag har stora planer för:

http://www.myspace.com/lovemissionmusic

We Will Live Forever är min senaste låt, men jag känner att jag säker skullle kunna göra den mer komplex än vad den är. behöver hjälp med mastering. men det känns som jag på senare tid börjat fattat större delarna av vad som gör bra msuik,



här kommer ett väldigt långt inlägg med små fragmentariska insikter.
vidare försöker jag förklara några extremt abstrakta begrepp och jag vet inte om jag lyckas speciellt bra.


tyärr har jag inte tid att renskriva detta nu, är du intresserad av mitt musikteoretiserarnde kan du prova att lyssna på min senare låt och läsa igenom detta.

som sagt, jag har inte studerat någonsomhelst musikteori, har inte haft någon lärare, knappt haft några andra att musciera med .,så jag vet inte riktigt om vissa skaer av det jag säger är rena självklarheter för vissa.

......




Etik handlar för mig om spänningarna mellan å ena sidan, människans drömmar och visioner, hennes ideella och teoretiska “utvecklingspotential”, å andra sidan, hur människan faktiskt(!) agerar och interagerar i reella, aktuella, praktiska, begränsade sociokulturella sammanhang då det råder brist på tid och materiella resurser, samt att information ofta är bristfällig och/eller felaktig. Detta knyter an till sådant som: ledarskap, organisationer, ekonomi, kommunikation och konfliktlösning, filosofi, psykologi, religion, etc.



Kärlek/Glädje/Skönhet/Sanning upplever jag vara den underliggande rörelse.

Sorgen, frustrationen etc handlar alltid om att en inlärd förvänting/föreställning inte överensstämmer med det aktuella.


Denna process eller rörelse sker i en polaritet mellan det två extremerna potential och aktualitet. Mellan dessa två växer medvetandet fram, medvetandet/liv handlar om "information och materiell processering".


Musik är ett system av ljud.

Konst är allt som man sätter inom en ram. Vad innebär detta? Jo, att människor är menings/värdeskapande. Konst handlar att tillskrida saker ett värde. Uppmärksamhet/medvetenhet är roten till värdeskapandet, (är man död existerar inte värde, det som syns i tidningen/skvallerpressen upplevs som värdefullt, det en storkonstnär försöker göra är att uppmärksamma något intrikat för sig själv och andra, dvs bearbeta ett slags känslo/tankekomplex och sedan skapa en struktur som "guidar" uppmärksamheten genom verket, det finns ett speciellt begrepp inom arkitektur jag tänker på.... men detta änvänds även inom informationsdesign... skit samma)



Anspråk och anspråkslöshet, dvs att ta/ge plats. Ta hiphop t.ex. handlar mycket om att ta plats, mycket tunga beats. det är det materiella och aktuella som råder. Wilber pratar om agency kontra kommunion, dvs självständighet kontra sammanhållning.

Integritet handlar om den gränsdragning man gör mellan sig själv kontra andra. dvs hur stor utsträckning för plats man tar.


Allt som lever verkar i ett sammanhang. Allt som lever/växer måste ha plats för sina behov. fysisologiska, emotionella, kognitiva, existentiella, spirituella etc.

Tar vi skolan t.ex. så är barnets egen skolbänken en integritetsgräns.

Skyldigheter och rättigheter handlar om att upprätthålla en slags integritet mellan människor, dvs, rätt att inte kränka andras frihet/behov.



Okej,






några begrepp som är viktiga:


för det första så måste jag klargöra mina uppfattningar om tid.

1. rörelsen (hänger ihop med: vilja, intention) är primär.
2. rörelsen upplevs som tid/förändrig.
3a. rummet manifesteras (aktualiseras, definieras) genom att rörelsen kollapsar. (Tänk dig en våg som slår mot en strand).
3b. rummet defineras av rörelsens upprepning, detta skapar "ett spår" som upplevs som en "en struktur".

(exempel för att förklara 3b: Alltså, tänk vad ett "spår" egentligen är. Ta ett cd-spår eller en skogsstid, hur uppstår den? Den uppstår genom att något upprepas, ett djur går på samma sträcka, detta skapar senare ett spår).

4. Viljan (rörelsen) är spontan och fundamental.
Viljan är i grund och botten progressiv (evolutionär).

Tiden har två aspekter: Upprepning (grund), förändring (expandering).

Spontanitet handlar om att ligga nära förändringen.


När jag gjorde musik förut så ville jag bara göra solon, men insåg att jag spelade ganska otajt och vidare så blev det tjatigt i längen, just för att den grundläggande upprepningen inte fanns där.
Jag insåg att upprepningen/grunden inte fanns. La märke till att jag höll plektrumet obalanserat mellan fingrarna, började ta tonerna mer "bestämt" och tog ackorden hårdare. Blev tekniskt sätt bättre på att spela.






Ljudspektrumet: Man har hela spekturmet att tillgå, detta är den grundläggande "ekonomin" i musiken. Sen är också takten en resurs (man måste fördela slagen ekonomiskt i takten).

När man ska skapa komplex musik måste man skapa utrymme för varje instrument att ha ett viss frekvensspan, annars blir det grötit.

Panorering vänster/höger är en annan resurs man måste fördela, olika instrument har även här olika roller, jag tenderar till att lägga det grundläggande i mitten.


Instrument är gjorda för att spelas på vissa sätt och uppehålla en viss funktion.

Genom korta uppreptningar (trummor) så skapas rytmen.



Bastrumman (bas frekvens)knyter samman slingan, i min låt hade jag tex extra slag i slutet av 4:e takten för att knyta samman upprepningen.

Virveltrumman (hög frekvens) markerar istället övergångar. I min låt har jag t.ex. "snarefillsövergångar" (vet inte vad det kallas, men jag slår på snaren i jämn snabb takt och ökar volymen konstant)

Hihats har ljusaste frekvensen. därför komplementerar hihats och bas varandra och det är därför man bara använder dessa i t.ex. techno.

Ska man vara kraftfull går man till extremerna/kontrasterna. (detta gäller även varför politsska ideologier blir framgångsrika).

Ska man vara nyanserad och komplex måste man vara finkänslig.

JAg gillade förut bara hård och brutal sex, men jag har ny hittat extremt många nyanser mellan och leker ofta med dessa, dvs, jag gör väldigt mjuka smekningar tex.

Något man inte ska göra är att bjuda på godiset för snabbt. Inte för mycket godis heller, då smakar godiset äckligt. (alltså sköna solon etc)
Godis ska gärna avbrytas när de är som bäst, detta skapar en känsla av flyktig sorg, en otillfreställelse.


När man stöter i knullet ska man göra detta i takt, 7 korta, en lång, osv, upprepa detta tre gånger, på fjärde taken stöter du åtta långa, osv. de fyra första takerna är långsamt, sen går det snabbare och titt sist ännu snabbare, sen börjar du om. (detta handlar inte om musik utan om knull rytm för att inte bjuda bort godiset och förstöra känslighetnn).

Ska du dominera parnern, var då bestämd med gränser, ta kommandot, bestraffa vid övervägelser, gå över gränserna själv tvinga dem attt härda lite utöver vad de känner att de klarar av. Ska du fista, börja mjukt, känn efter spänningar. osv.



..

i musiken är det viktigt att olika instrument kompleterar/kontraserar varandra, annars blir de överflödiga.



Ska du vara mer konstnärlig kan du bryta mot alla ovanstående regler.

JAg ansser att det finns ett sätt att göra starka intryck, detta är tex skvallertidningar, nrj, reklam etc bra på. PRoblemet är bara att det är för mycket smaskerier. Det sköra försvinner. Det blir ytligt.

Är du fotograg vill du kanske ta starka bilder, är du fotokonstnär så kanske du inte i första hand är intresserad av resultatet, utan snarare ävem också mediumet. Dvs, man kanske exprimenterar med hur själva kameran fungerar istället för att bara använda den på "bästa sätt". Det finns många sätt att använda verktyg på.


Ska du skapa något, inse att du aldrig är orginell, ska du vara det måste du bygga dina egna instrument och skapa dina egna skalor. detta är onödigt.


Nya musikstilar uppstår när man betonar en viss mekansism/känsla hos människan, eller ett tema. Man tar något och undersöker det lite mer på djupet och i komplexitet. tar vi en författare så kanske han intresserar sig för något, sen gör han jävligt mycket research.

Här månste man våga ge saker en egen betydelse, våga skapa nya koncept. nya saker uppstår ofta som en emegergent egenskap av olika delar: ett exempel kombinera två musikstlar, eller ta två bilder och klipp något från den enda till den andra, detta skapar en ny kontext.



Den enda känslan jag vill uttforska är vad jag menar med kärlek, det sköraste vi inte vågar visa.

Att skapa innebär att manifestera, göra aktuellt, uttrycka, skapa utrymme för. Kärleken innebär att träda över gränsdragnignar, men kärlek är även gränsdragningarna i sig själv. kärlek är rörelsen mot att växa och manifestera sig. att se och synas. att ta och ge plats. när man mår så känner man i det manifesterade att det hela tiden "återuppstår" genom ett flöde, hur det hela tiden "omdefinieras" till att vara en upplevlese som är väldigt snarlik den förra.

Här är alltså tiden central igen, "karma" handlar om de mönster som vi hela tiden återskapar, den är den grund vi lagt/konstruerat. Karma betyder "aktion" eller kausalitet, men med betoning på att saker som man väljer att manifestera skapar ett spår. alla ideoligoer och religioner är dessa typer av spår.


Tiden är alltså både iterativ (repeterande) och sekventiell (progressiv).


låtar exiserar i två delar: "maindel" vilket är något som kan upprepas många gånger och som innehåller själv kärnan i känslan. samt "övergångar". En sak jag insåg med övergångar är att man ofta kan ha färre instrument här, i maindelen ska alla instrument spela, men i övergångar kan man ha tex bara basen som spelar (ett intro tex). Det som är viktigt i övergångarna är att instrumentet "hintar om att ett annat intstrument ska få ta plats". En sak jag gjorde var att ha två instrument i gång samtidgit men jag böt ut insturmenten såhär:
---- ----
 ---- ----

Basen är ett mellanting mellan trummor och gitarr, den har både rytm och melodi,

en melodi består av två delar, det är "en historia" som i första delen "går ut på äventyr" och i andra delen "kommer tillbaka". i melodier ska man inte hoppa hur som helst, utan ofta spela toner som ligger nära. vissa toner är undantag.

rytmen ligger nära vilken attityd det är i låten.


tempot är viktigt, är det slött tempo låter det tyngre (och allvarligare, mer pondus). är det snabbt låter det mer energiskt, mer fart.




i strategi finns det i grunden i val: frammåt (attack), ståkvar, backa (reträtt).

texashodlem poker har tre val: betta/raisa (attack), "vara med" (stå kvar) folda (ge sig).

Den som anfaller vid dåligt läge är dumdristig, den som inte anfaller vid överläge är feg.

när man slåss handlar det om att bryta den andres rytm. (andingsrytm, balansstegsrytm) och slå till på rätt avstånd i rätt vikel. det handlar om balans och anspråk (i slaget). man måste ha en god position när man slår, annars blir slaget inte kraftfullt. den som är bra håller ut så länge han kan, retererar ofta än han slår, slår till när läget är förmånligt. det handlar mycket om tålamod och ihärdigt arbete.




i retorik, och andra former av berättande handlar det om att definiera en problemformulering / ett koncept. skapa en historia.



människor gillar konflikter, det är ett faktum. men också lugn och ro. pendla mellan dessa.






det som gör att meloider är en melodi handlar om förhållandet inom spekturmet (dvs förhållandet mellan tonerna). precis som i sköhet i bild, det är propotionerna som skapar skönheten/balans.


"markering" är ett attat begrepp, det innebär att man manifesterar något väldigt tydligt. ta en "orcestrialhit" t.ex. eller


problemet med mig var först att jag inte visste vad jag skulle ha för istrumetn hur man använde instrument etc. jag började att prova mig fram,. det blev i början för mycket. nu använder jag saker mer sparsamt. olika saker är bra i olika lägen. det gäller att använda instrumentet så att man använder så få resurser som möjligt (i spekturmet). etc för att ge uttryck för något så kraftfullt som möjligt.


ska man göra t.ex. DnB eller techno , något som repeterar sig mycket, så är det viktigt att lägga in små små skillnader, tex, man varierar trummor/fills.

i min låt tex. så kör jag samma slinga om igen, men efter ett tag kommer basen in. och eften en takt till så kommer en open hihat. det är små subtila saker som gör stor skillnad och skapar lite förändring.


i övergångar är det mycket viktigt att volymen fadas in snyggt.

en annan sak man gör i musik är att man skapar utrymmen/landskap/miljöer genom ljudet. eller ordet är: atmosfärer.

[PopJimmy]

en kommentar till samplingsvalet i min låt: i FL studio 7 finns typ 10 samplingar med, försökte välja ut tre stycken i låten. har haft lite svårt för att välja samplingar förut, men nu känner jag att min musik på något sätt kräver mindre föreberedelser, jag tar lite saker jag har och slänger ihop något av det. man har några delar, man har inte tid att springa runt och leta delar hela livet.

jag valde att fokusera på några delar, och köra på det, resten försöker jag bara knyta ihop detta, komplementera/kontrasera. jag är inte proffs på allt, men jag inser att allt inte måste vara perfekt

dock är det viktigt att du har något som du verkligen vårdar och arbetar på. men samtidigt måste du till och från släppa detta för att fokusera på andra delar.

[PopJimmy]

jag gör dansmusik, eftersom jag tycker dans slår det mesta. det är ett sätt att uttrycka sig som är så direkt och spontat. det är sällan komplicerat.

när man ska uttrycka sig i text eller ska skriva en skit avancerad spelmotor så är saker så extremt tekniska och teorietiska, det är skönt att bryta av med med något konkret och handfast.


jag går inte till konserer längre eftersom jag inte gillar maktformen/organisationsformen då det är ett band som står på scenen och alla riktaruppmärksamheten dit. det är samma siituation som att så och lyssna på en enskild talare. visst är det en bra talar eller band så är jag med. men det handlar om publikkontakt.


därför är jag mer intresserad av dansmusik nu. den är mer opersonilig uttrycken saker mer direkt och grottar inte ner sig i personligt dravel (som i slutändan inte alls är personligt utan bara klyschigt).

i dansmusik är alla deltagande, uppmärksamheten är descentraliserad. alla tar och ger plats. mycket bättre. dansen är en manifestation, ett uttryck för all potentiell energi man går runt och måste ge utyck för.

[PopJimmy]

det är med perfekt måste jag modifiera, jag är perfektionist, men samtidgit är du det man säger,skriver och gör alltid provisoriskt.



men tar vi låten t.ex. så är det första låten jag känner att jag upplever som "klar". brukar ha svårt att få klart saker tidigare, grottar ner mig i detaljer. men samtidgit har jag löst detaljproblemen och tagit lärdom.



det är egentligen bara melodier jag är bra på, men jag kan bara en skala, pentan. men tycker allt jag vill göra funkar bra med den.

[PopJimmy]

förresten köp tao te ching eller låna den på ditt närmsta bibliotek.
http://en.wikipedia.org/wiki/Tao_Te_Ching

det är antagligen det mest fulländade konstverk någon människa någonsin lyckats sammansätta.

[Avantgardet]

Kommer ta mig tid att svara, ett långt inlägg förtjänar dock ett längre svar.

[Skyline]

som sagt, jag har inte studerat någonsomhelst musikteori, har inte haft någon lärare, knappt haft några andra att musciera med .,så jag vet inte riktigt om vissa skaer av det jag säger är rena självklarheter för vissa.

Inte dåligt i såfall! Jag har spelat musik hela livet och har själv gjort mycket musik. Även om jag själv inte alls lyssnar på techno så tycker jag att dina technolåtar var väldigt bra. Jag försökte själv att erövra technovärlden med min låt Crashing in panic.  :D   ( http://www.myspace.com/osmosisspace ) Jag upptäckte senare att det ändå var filmmusik-musik jag istället ville syssla med.

Musik är ett system av ljud.

Detta tycker jag är en bra beskrivling av vad musik är. Organiserat ihopsatta toner från olika intrument som tillsammans skapar något.

Panorering vänster/höger är en annan resurs man måste fördela, olika instrument har även här olika roller, jag tenderar till att lägga det grundläggande i mitten..

Ja, panorering gör ganska mycket faktiskt. Som du säger är det oftast bra att lägga det grundläggande i mitten och dela upp sido-intrument, effekter mm. i de olika högtalarna. Både helt och delvis.

Något man inte ska göra är att bjuda på godiset för snabbt. Inte för mycket godis heller, då smakar godiset äckligt. (alltså sköna solon etc)
Godis ska gärna avbrytas när de är som bäst, detta skapar en känsla av flyktig sorg, en otillfreställelse.

Väldigt bra liknelse Jimmy. Du verkar ha fattat vad som gör bra musik.

Basen är ett mellanting mellan trummor och gitarr, den har både rytm och melodi,

en melodi består av två delar, det är "en historia" som i första delen "går ut på äventyr" och i andra delen "kommer tillbaka". i melodier ska man inte hoppa hur som helst, utan ofta spela toner som ligger nära. vissa toner är undantag.

rytmen ligger nära vilken attityd det är i låten.


tempot är viktigt, är det slött tempo låter det tyngre (och allvarligare, mer pondus). är det snabbt låter det mer energiskt, mer fart.




i strategi finns det i grunden i val: frammåt (attack), ståkvar, backa (reträtt).

texashodlem poker har tre val: betta/raisa (attack), "vara med" (stå kvar) folda (ge sig).

Den som anfaller vid dåligt läge är dumdristig, den som inte anfaller vid överläge är feg.

när man slåss handlar det om att bryta den andres rytm. (andingsrytm, balansstegsrytm) och slå till på rätt avstånd i rätt vikel. det handlar om balans och anspråk (i slaget). man måste ha en god position när man slår, annars blir slaget inte kraftfullt. den som är bra håller ut så länge han kan, retererar ofta än han slår, slår till när läget är förmånligt. det handlar mycket om tålamod och ihärdigt arbete.




i retorik, och andra former av berättande handlar det om att definiera en problemformulering / ett koncept. skapa en historia.



människor gillar konflikter, det är ett faktum. men också lugn och ro. pendla mellan dessa.




det som gör att meloider är en melodi handlar om förhållandet inom spekturmet (dvs förhållandet mellan tonerna). precis som i sköhet i bild, det är propotionerna som skapar skönheten/balans.


"markering" är ett attat begrepp, det innebär att man manifesterar något väldigt tydligt. ta en "orcestrialhit" t.ex. eller


problemet med mig var först att jag inte visste vad jag skulle ha för istrumetn hur man använde instrument etc. jag började att prova mig fram,. det blev i början för mycket. nu använder jag saker mer sparsamt. olika saker är bra i olika lägen. det gäller att använda instrumentet så att man använder så få resurser som möjligt (i spekturmet). etc för att ge uttryck för något så kraftfullt som möjligt.


ska man göra t.ex. DnB eller techno , något som repeterar sig mycket, så är det viktigt att lägga in små små skillnader, tex, man varierar trummor/fills.

i min låt tex. så kör jag samma slinga om igen, men efter ett tag kommer basen in. och eften en takt till så kommer en open hihat. det är små subtila saker som gör stor skillnad och skapar lite förändring.


i övergångar är det mycket viktigt att volymen fadas in snyggt.

en annan sak man gör i musik är att man skapar utrymmen/landskap/miljöer genom ljudet. eller ordet är: atmosfärer.

Du verkar vara en smart och skarp kille. Fortsätt så!


( ) SKYLINE

[Avantgardet]

Du har egentligen en ganska fullödig begreppsapparat för att förstå musikens formalia. Dock så undlåter du att beröra dess väsen helt och hållet. Eller för att parafrasera nån gammal jazzguru: "nu när du vet allt, glöm bort det och sätt dig ned och gör musik". Poängen skulle vara att lyfta blicken från penseln och istället fokusera på motivet. Samma sak med din sexualteori. Vi lär oss väl inte ett språk för att rakt upp och ned recitera hela ordboken? Vi säger något, söker förmedla något. Ingjuter oss själva i formen. Formen bör helst sublimeras - på samma sätt som vi mottar tankar i form av språkliga satser, utan att fundera på grammatik eller uttal (dvs. de kommer färdiga i en viss bemärkelse). Fråga inte tusenfotingen hur han koordinerar sina rörelser för då blir han paralyserad och oförmögen att röra sig överhuvudtaget.

När du talar om hip-hop som att "ta plats" så gör du en helt korrekt men oerhört ytlig tolkning av hip-hopen. All afroamerikansk kultur har av strukturella skäl en protestkaraktär, vilket inte alls bör förvåna någon.

Det går att elaborera på i stort sett alla punkter som du radar upp. I svepande drag kan jag dock påpeka att det är en oerhört klassicistik estetik du förfäktar, vilket just genom att vara sådan möjliggör en elaboration på varje punkt (ett ifrågasättande av formen). Man bör dock fråga sig vad fan det är man försöker säga. Gör jag mig själv till slav under språket eller förslavar jag språket för egen räkning. Sen ifrågasätter jag skarpt detta med "tekniskt bättre". Det finns ett slags föreställning om att det finns en viss teknik, eller viss kategori av tekniker, som utgör ett slags milstolpe i utvecklingen hos musiker. Sanningen att säga så kräver varje ton sin egen teknik, och den är varken mer eller mindre än den ansträngning som måste till för att genom denna ton göra sitt meddelande "förstått". Att spela något med perfektion är att föra samman innehåll och form i en irreducibel syntes. Det är som tonen i rösten som pekar på ironi eller allvar, eller vad än för nyansering man vill smyga in för att röja sin avsikt med det sagda.

Grötighet är för mig blott en "färg", som alla andra, likadant förhåller det sig med "kärleken". Upprepningen är ett medel för att skapa förväntning - musiken finns i detta spänningsförhållande mellan det förväntade och det överraskande (modulationen). Förväntningen är en idealitet som tillåter lyssnaren att delta i verket. Överraskningen för berättandet framåt, breddar tolkningen, kontextualiserar.

Du kan tänka dig musiken i flera dimensioner. För det första har du en horisontell axel, och för det andra en lodrät. I ett enkelt scenario utgör den lodräta axeln ett auktoritärt inslag (harmonier som förstärker ett påstående, en kör som sjunger samma sak i ackordstoner). Längs längdaxeln har vi det fortlöpande narrativet. Man kan givetvis (som jag älskar att göra och tänka) säga flera olika saker samtidigt (kontrapunkt), röra sig i korsande diagonaler. Rytmen är ett slags artikulerande, konsonanter om man så vill. Med rytmen utmejslas orden, och avgränsar dem från varandra med andningspauser. Tempot skulle jag sortera under de atmossfäriska elementen, den underliggande känslan (och likaså tonart eller modalitet). Om vi med rytm menar ett återkommande element (som exempelvis "claves" i västindisk musik) så är det också att betrakta som tillhörandes det atmossfäriska. Jag gillar att tänka mig musiken som teater, varje stämma som en karaktär, och sen ge dessa karaktärer enskilda öden som givetvis sammanfaller i visa punkter för att återknyta till den övergripande berättelsen. Man kan orkestrera många parallella och samtidigt unika livsöden under en och samma "meta"-myt.

När jag "jobbar" (till skillnad från "jammar", som är min huvudsakliga approach till musiken) med musik så handlar det sällan om skapande, snarare handlar det om förintande av det överflödiga. Som idé kommer musiken, sen är det mitt jobb att mejsla bort allt ovidkommande.

Det finns emellertid en skillnad mellan det man kan kalla lek med form och det man kan kalla en transcendent musik - dvs. en musik där konstnärens person präglar konstverket i större grad än formen präglar konstnärens uttryck. Svårt att nagla fast dock. Jag skulle påstå att det rör sig om abstraktionsnivåer i skapandet. En mer gedigen tillägnan av formen, varpå den sublimerats och assimilerats i ett slags för-reflekterat stadium så att den inte längre utgör ett verktyg utan är en förlängning av det egna medvetandet. Att cykla utan att tänka på varje individuellt tramp, att istället hålla ögonen på vägen och klura ut vart fan man nu är på väg.

Vi borde helt enkelt behandla detta ämne punktvis, och prata längre kring varje enskild punkt. Det är alldeles för brett ämne för en sådan här behandling.

[Sandemose]

Jag är också inne på musik som rörelse. Här är två funderingar angående musik jag formulerade för ett tag sedan. De avser på intet sätt att vara fullkomliga eller "färdiga". De är mer som skisser, revideras och förfinas för varje dag som går.

1)
Musik är rörelser samt förberedelser av rörelser.

(Rörelser som gester, musikaliska motiv, gestalter som övergår i nya/förändrade gestalter, liksom att fingrar rör sig över instrumentet, andning, anslag etc.).

Förberedelserna står för intuitionen, de kortsiktliga och långsiktliga förberedelserna (hantverket helt enkelt), improvisation, att fingrar på förhand förbereder sig att förflytta sig över instrumentet.

2)
Musik är en följd av mer eller mindre väl övervägda ljud.

(Klart mer trivial tankeexperiment men ibland rymmer de ett korn av sanning.)


Jag ska erkänna att jag inte hunnit läsa igenom hela huvudinlägget, ska göra det när tid finns.

Mvh

Sandemose

[dokido]

tyckte sticket (1.33) till morphine var för hackigt och tomt, man tappa fart där, annars ganska bra

mina musikformler ser ut som följer:

i tillståndet precis innan man somnar, och drömmarna börjar fast man fortfarande är vaken, det händer inte så ofta, men det har hänt,

(exv om man har festat hela natten och åker buss hem på morgonen och solen lyser in och bländar en i ett o i ett, som explosioner, väcker mig och jag somnar och vaknar i ett...)

det tillståndet försöker jag återskapa med min musik