Eller försöker du bara förolämpa, jag antar att det är något dylikt som skulle sägas då. Om man vill göra det i förtäckta ordalag. Särskilt som du bara har att falla tillbaks på ditt tolkningsföreträde av dina och andras känslor, då du läst en bok
Vill du vi skall filosofera över samhället om detta blir inlagt i läroplanen år 2008?
Om vad blir inlagt? Och vilken metafor angående medvetandet snackar du om?
Jag tycker att vi skall ha filosofi som ämne i skolan då det är ett av dom bästa sätten att närma sig ett kritiskt tänkande utan en dogmatisk misstro.
Se till exempel skulle det vara tydligt att det att kritiskt tänkande är bra, är bara en värdering hos mig och inget som ges skäl att anta om man utgår från det som sagts här.
Kritiken jag framför är den att vi söker göra en normal av individen, och vi söker finna svaren utanför subjektet. (hoppas du hör det bizzarra i detta)
Och vad som ännu värre är, vi börjar behandla gruppen som om den hade ett medvetande och en känsla. Avsubjektifiering. Som sagts. Det går hand i hand av förtingsliganden.
Du visar detta bra när du i fråga om mitt resonemang säger dig behöva få min affektion förklarad. Det jag bär på och framför är ett resonemang. Det är inte en känsloobjekt som du kan titta på likt naturvetenskapsmannen. Det är något som kräver din översyn och ditt samförstånd. Om du inte kan empatisera med begreppens innebörd så som dom framstår för mig så är kommunikationen död.