Förklara dig själv för dig själv

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
JemyM
Inlägg: 257
Blev medlem: 12 jul 2007 01:21
Ort: Borås
Kontakt:

Förklara dig själv för dig själv

Inläggav JemyM » 13 sep 2007 17:07

Försök att vara ärlig.

Kan du förklara dig själv för dig själv?

Fråga dig själv, vem är du... egentligen?

Tänk över ditt liv, allt du tror att du står för, alla vänner och fiender du haft, vem tror du att du är?

Jag lyckades inte svara på den frågan.
"Great minds discuss ideas; Average minds discuss events; Small minds discuss people." - Eleanor Roosevelt

Användarvisningsbild
Fromm
Inlägg: 1066
Blev medlem: 21 aug 2005 08:40

Inläggav Fromm » 13 sep 2007 21:09

Har en svag känsla av att det är en kuggfråga. (Även om Avante och JR säger att känslor är en bisak).

Du har rätt, det finns oklara saker vem jag är.
Men tro kan man ju alltid göra. (Får inte ihop 1 meningen med sista frågan)

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 13 sep 2007 22:38

JemyM skrev:Tänk över ditt liv, allt du tror att du står för, alla vänner och fiender du haft, vem tror du att du är?


Jag är den som (i ditt exempel) "tänker över" mitt liv, inte svårare än så.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
JemyM
Inlägg: 257
Blev medlem: 12 jul 2007 01:21
Ort: Borås
Kontakt:

Inläggav JemyM » 13 sep 2007 22:54

Avantgardet skrev:Jag är den som (i ditt exempel) "tänker över" mitt liv, inte svårare än så.


Det var inte jag som skulle ha ditt svar. Jag reflekterar mer på att det är svårt att förklara sig själv för sig själv. Frågan är om det ens går.
"Great minds discuss ideas; Average minds discuss events; Small minds discuss people." - Eleanor Roosevelt

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 13 sep 2007 23:35

Okej, men jag kan svara på frågan för din räkning också. Du är den/det som läser detta just nu, varken mer eller mindre. Men jag begriper nu att du inte är intresserad av ett sådant svar, utan frågan du ställer rör snarare identitetsbegreppet. Identiteten är en sån sak som existerar på ett socialt plan (dock inte sagt att man inte kan ha en sådan relation till sig själv i reflektionen, vilket vi faktiskt, på ett eller annat sätt, har). Identiteten brukar dock feltänkas såsom ett slags inverterat essensbegrepp (går mig på nerverna, nåt fruktansvärt), varför många drar slutsatsen att vi är våra identiteter. Identiteten är dock inte något vi är, det är istället hur vi tolkas och förstås i vissa kontexter. Identiteten är en tolkning av innehållet, emedan människan är sin form (och det egentliga innehållet - tankar, affekter m.m. - existerar endast på insidan och därför otillgängligt för omvärlden annat än genom för-medling, där just innehållet översätts i symbolspråk som alltid måste tolkas; vi tolkar sällan våra egna direkta tankar, om nånsin, eftersom vår intention är inbegripen i dem, har en direkt närhet till dem, är på sätt och vis våra tankar redan - "medvetandet är rösten", som Derrida säger). Innehåll och form betingar givetvis varandra. Innehållet ackumuleras i formen (i kroppens vävnader, hjärnan och slikt).
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 13 sep 2007 23:39

Jo, måste poängteras, identiteten är i ständig omvandlig och aldrig något fast (om det inte gick fram). Den är alltid olika beroende av i vilken kontext vi befinner oss.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Jörgen
Inlägg: 2627
Blev medlem: 17 okt 2003 21:44
Ort: Årsta
Kontakt:

Inläggav Jörgen » 14 sep 2007 06:55

Jag vandrar in i andras synfält och uppfattas på sätt,
som jag inte själv direkt kan veta om.

Det leder till konflikt som snabbt och slarvigt ska lösas för tillfället.

Jag är mig aldrig riktig lik vid de olika tillfällen.

När jag är för mig själv, så är jag summan av allt jag har varit,
allt jag minns, varit med om, allt jag drömt om.

När jag var 8 så grät jag när jag förstod att jag skulle dö,
jag är idag den som har slutat gråta över det,
men jag gråter än, ibland,
det finns så mycket annat att gråta över.
Ner med enfalden!  Heja mångfalden!

amy
Inlägg: 539
Blev medlem: 22 aug 2006 20:54

Inläggav amy » 15 sep 2007 14:28

Jörgen skrev:När jag var 8 så grät jag när jag förstod att jag skulle dö,

Jag skrattar åt dig, för att jag vet att du aldrig kommer dö.

Angelina
Inlägg: 1666
Blev medlem: 21 aug 2003 02:04

Inläggav Angelina » 16 sep 2007 01:51

Jag är något som upplever ett jag och...ni vet. "Jag" är stillhet i rörelse, eller rörelse i stillhet.

Just nu upplever detta inbillade jag en inre glädje( rörelse) av att se denna ingentingets (stillhet) förespråkare representerad av användarnamnet amy här igen.

*love*

Användarvisningsbild
miles davis
Inlägg: 575
Blev medlem: 12 jun 2006 00:52

Inläggav miles davis » 16 sep 2007 19:55

Avantgardet skrev:Okej, men jag kan svara på frågan för din räkning också. Du är den/det som läser detta just nu, varken mer eller mindre. Men jag begriper nu att du inte är intresserad av ett sådant svar, utan frågan du ställer rör snarare identitetsbegreppet. Identiteten är en sån sak som existerar på ett socialt plan (dock inte sagt att man inte kan ha en sådan relation till sig själv i reflektionen, vilket vi faktiskt, på ett eller annat sätt, har). Identiteten brukar dock feltänkas såsom ett slags inverterat essensbegrepp (går mig på nerverna, nåt fruktansvärt), varför många drar slutsatsen att vi är våra identiteter. Identiteten är dock inte något vi är, det är istället hur vi tolkas och förstås i vissa kontexter. Identiteten är en tolkning av innehållet, emedan människan är sin form (och det egentliga innehållet - tankar, affekter m.m. - existerar endast på insidan och därför otillgängligt för omvärlden annat än genom för-medling, där just innehållet översätts i symbolspråk som alltid måste tolkas; vi tolkar sällan våra egna direkta tankar, om nånsin, eftersom vår intention är inbegripen i dem, har en direkt närhet till dem, är på sätt och vis våra tankar redan - "medvetandet är rösten", som Derrida säger). Innehåll och form betingar givetvis varandra. Innehållet ackumuleras i formen (i kroppens vävnader, hjärnan och slikt).


Det du skriver påminner mig om Carson McCullers - eller snarare hennes författarskap.
Har du inte läst henne, så gör det. Ett tips.
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Djävulskap.
Logos är Djävulskap.
Ett gyckelspel. Ett skämt. Ett självbelåtet skratt...

Användarvisningsbild
Skyline
Inlägg: 503
Blev medlem: 10 feb 2007 23:20

Re: Förklara dig själv för dig själv

Inläggav Skyline » 16 sep 2007 21:44

JemyM skrev:Fråga dig själv, vem är du... egentligen?


Man är den man vill vara.


/Skyline
Meningen med livet är att leva det..  /DS

Användarvisningsbild
JemyM
Inlägg: 257
Blev medlem: 12 jul 2007 01:21
Ort: Borås
Kontakt:

Re: Förklara dig själv för dig själv

Inläggav JemyM » 16 sep 2007 21:58

Skyline skrev:Man är den man vill vara.
/Skyline


Är du säker? Det är inte jag.
"Great minds discuss ideas; Average minds discuss events; Small minds discuss people." - Eleanor Roosevelt

Angelina
Inlägg: 1666
Blev medlem: 21 aug 2003 02:04

Inläggav Angelina » 17 sep 2007 02:10

Kan man vara något annat än man vill? Om man upplever sig vara något man inte vill vara så borde man inse att det är just så man vill uppleva sig själv just då, och fråga sig varför. Kanske för att få reda på hur man önskar att man vore, men inte vill tillräckligt, för tillfället.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Förklara dig själv för dig själv

Inläggav Algotezza » 17 sep 2007 12:02

Skyline skrev:
JemyM skrev:Fråga dig själv, vem är du... egentligen?


Man är den man vill vara.


/Skyline


Både-och, delvis har jag blivit sådan jag inte ville vara i tonåren...

Man blir väl sådan man medvetet och omedvetet vill. Finns det omedveten vilja?

A
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9354
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Inläggav Anders » 19 sep 2007 21:49

amy skrev:
Jörgen skrev:När jag var 8 så grät jag när jag förstod att jag skulle dö,

Jag skrattar åt dig, för att jag vet att du aldrig kommer dö.


Knappast nåt att skratta åt, evigheten är väl den mest skrämmande tanke som finns
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster