Moraliskt dilemma: Battle Royale

Moderator: Moderatorgruppen

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Moraliskt dilemma: Battle Royale

Inläggav Justin Case » 27 sep 2007 03:36

Det finns en bisarr japansk film vid namn Battle Royale. I den har Japans vuxna befolkning tröttnat på ungdomarnas olydighet och därför bestämt sig för att få bukt med dem en gång för alla. Filmen handlar om ca 50 ungdomar som kidnappas av sin lärare och förs till en stor ö. De förses med halsbojor med sprängladdning i, som exploderar om de lämnar ön. De får veta att deras uppgift är att döda varandra tills bara en av dem är kvar. Den sista överlevande får åka hem och blir firad som stor hjälte. De förses med ryggsäckar med olika vapen i (en del får bara en kniv eller spade, en del får armborst, maskingevär eller granater), och slussas ut i öns vildmark en och en, med någon minuts mellanrum, så att de t.ex. kan lägga sig i bakhåll för varandra om de vill. Efter tre dygn ska alla utom en vara döda, annars exploderar allas halsbojor och alla dör.

1. Vad skulle du göra om du hamnade i en sådan situation? Skulle du gömma dig någonstans (det finns många gömställen på ön - bergskrevor, skog, hus etc) och vänta tills tre dygn nästan gått, och först sedan ge dig ut för att döda de få som då finns kvar, eller skulle du försöka döda andra även i ett tidigare skede? Skulle du ingå pakter med dina klasskamrater, för att sedan svika dem och döda dem? Skulle du handla enligt någon annan strategi?

2. Vad skulle svensk lag säga att man får göra? Om alla bara gömmer sig och avvaktar, dör alla. Kan man därmed åberopa nödvärnsrätten om man väljer att på eget initiativ söka upp och döda någon istället för att bara sitta och trycka i något gömställe i tre dygn? För sannolikheten för att alla de andra ska dö, om man inte själv dödar en enda, är ju obefintlig; det skulle ju kräva att de två sista förutom man själv dödar varandra. Om man lyckas gömma sig i tre dygn och inte dödar någon, finns det alltså med största säkerhet minst en till kvar förutom man själv när tre dygn gått, och då sprängs ens halsboja. Så vad skulle svensk lag säga att man får göra?

(Anta att man inte kommer åt dem som håller i "experimentet", eftersom de stängt in sig i bunkrar eller liknande.)

Användarvisningsbild
Jörgen
Inlägg: 2627
Blev medlem: 17 okt 2003 21:44
Ort: Årsta
Kontakt:

Inläggav Jörgen » 27 sep 2007 09:04

Om man tvingas att begå brott under hot om att annars bli dödat, så kommer en domstol nog att behöva visa överseende med brottslingen, som ju är offer också.

Första målet är att neutralisera hotet, lämplingen hotarna.
Om dessa inte kan nås, måste man spela deras spel.

En bra strategi på ön blir nog, att lägga sig på ett undangömd ställe, och inte röra från fläcken - rör man på sig, då syns man.

Allt eftersom motspelaren promenerar förbi en, så får man de att lämna in skeden och uppgraderar sitt arsenal.

Mot slutet så finns bara de kvar som sitter stilla nånstans på ön, och då får man ge sig ut på jakt.

Låter som ett roligt spel, kanske bättre med paintball.
Ner med enfalden!  Heja mångfalden!

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 27 sep 2007 09:34

Jag skulle koppla upp mig på nätet via min fickdator och fråga någon på FF hur jag skulle göra.

Skämt åsido.

Jag är bara verbalt en stridande (våldsbenägen?) person och skulle inte kämpa emot. Förmodligen skulle jag gömma mig någonstans och försöka befria mig från/neutralisera sprängladdningen. Men inte försöka mörda de övriga. Det skulle säkert gå att hitta ett kryphål. Det finns sällan ett vattentätt system i praktiken utan alla system har i verkligheten förbisedda kryphål.

A
Algotezza aka Algotezza

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 27 sep 2007 11:05

Instämmer med Algotezza.

Fast jag skulle, verbal som jag är, söka organisera alla till gemensamt bästa.
Går nog bättre om man är många än få. Jag menar bara för att alla får ett vapen i hand så blir dom ju inte psykotiska mördare, utan i stort sett alla vill ha en fredlig lösning där dom slipper riskera sitt liv.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Jörgen
Inlägg: 2627
Blev medlem: 17 okt 2003 21:44
Ort: Årsta
Kontakt:

Inläggav Jörgen » 27 sep 2007 11:32

Eftersom det i exemplet rör sig om olika personer med våldsbenägen bakgrund, så bryter det strid ut rätt fort - någon kommer ju att kasta den första stenen, de mest psykotiska kanske.

Att bilda en grupp innebär ju också att man visar sin rygg mot sin potentiella banemän, och allt eftersom tiden rinner ut så spänns tråden som ens liv hänger på allt mer.

De mera filosofisk lagda kan ju bilda en diskussiongrupp förstås,
och skydda varandra från ensamvargarna, men ovanstående logiken gäller hursomhelst även för de.
Ner med enfalden!  Heja mångfalden!

Användarvisningsbild
Jörgen
Inlägg: 2627
Blev medlem: 17 okt 2003 21:44
Ort: Årsta
Kontakt:

Inläggav Jörgen » 27 sep 2007 11:37

Ett annat, något osannolikt alternativ är, att de ofrivilliga deltagarna helt enkelt kommer överens, att hotet inte är sant, och struntar i det.

I så fall blir första steget att kollektivt göra sig av med alla vapen,
för säkerhets skull,
sen märker man om 3 dagar vad som händer.

Då kanske hotarna inte spränger deltagarna,
eftersom de i så fall bedöms återanpassade.
Ner med enfalden!  Heja mångfalden!

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9354
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Inläggav Anders » 29 sep 2007 00:29

Jag skulle slå till alla motståndarna, en och en, med ett särskilt slags karateslag som verkar döda motståndaren men försätter denne i en slags aktiv koma. Då den sista fått sin knäpp lägger jag mig ner på bryggan och stönar högljutt. När då de vuxna kommer över med fiskebåten väntar jag tills alla hunnit av och skriker NU!!, sen är det bara att hoppas på överraskningseffekten.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026

Användarvisningsbild
Bodhisattva
Inlägg: 77
Blev medlem: 25 sep 2007 19:03

Re: Moraliskt dilemma: Battle Royale

Inläggav Bodhisattva » 29 sep 2007 01:38

1. Jag skulle inte göra någonting. Jo, möjligen be till vår himmelske Fader om hjälp, samt filosofera så mycket av den lilla tid jag hade kvar. Kanske man kan lösa något mysterium - och ytterligare utveckla sin medvetenhet. Hade inte kunnat döda någon pga av min natur. Hade helt enkelt fått acceptera att mitt huvud kommer sluta sina dagar som en splittrad Calzone.

2. Jag vet inte. Villkorlig dom alternativt öppen anstalt med fri tandvård och PS3 för den som lyckas mörda någon för att rädda sitt eget skinn?
"You have your way. I have my way. As for the right way, the correct way, and the only way, it does not exist."

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 29 sep 2007 02:50

Man kan ju dela upp frågan såhär också:

skulle du göra allt för att överleva eller
skulle du göra allt för att vara etisk?

Dessa ungdomar är fångade av en ond makt i en ond situation, tvingade till att göra onda saker. Kan någon av deras handlingar överhuvudtaget betraktas som etiska?

Användarvisningsbild
Bodhisattva
Inlägg: 77
Blev medlem: 25 sep 2007 19:03

Inläggav Bodhisattva » 29 sep 2007 11:15

Sceptisk skrev:Man kan ju dela upp frågan såhär också:

skulle du göra allt för att överleva eller
skulle du göra allt för att vara etisk?

Dessa ungdomar är fångade av en ond makt i en ond situation, tvingade till att göra onda saker. Kan någon av deras handlingar överhuvudtaget betraktas som etiska?


Absolut. Jag kan inte förutsätta att all etik är bortblåst pga en "ond" situation, skapad av en "ond" makt. T ex de har kvar det fria valet att inte göra något för att överleva (som jag hade gjort).
"You have your way. I have my way. As for the right way, the correct way, and the only way, it does not exist."

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 30 sep 2007 03:15

Jag är redan så inihelvete trött på mänskligt vansinne så att jag finner det trösterikt att jag fortfarande har tillgång till bakdörren hinsides.
Skulle jag hamna i en dylik situation som redogjordes ovan hoppas jag att jag har varit frutseende nog att förse mig med en redig överdos.

Användarvisningsbild
tomtefader
Inlägg: 281
Blev medlem: 08 mar 2007 18:45

Inläggav tomtefader » 10 okt 2007 20:57

Jag skulle dräpa Beat. Allmänt kaos skulle råda. Sedan kollektivt självmord, som en protest mot leken. Sedan frid.
"Jag har talat" - Okänd

Användarvisningsbild
Anarkoman
Inlägg: 81
Blev medlem: 13 sep 2007 20:13

Inläggav Anarkoman » 10 okt 2007 23:55

Jag har sett båda filmerna, den andre sämre än den första, som är oändligt mycket sämre än mangaserien som jag f.ö. rekommenderar alla att läsa =).

Hursomhelst, sprängladdningen går inte att ta av eller neutralisera, måste vi ju utgå från. I mangan är det visserligen ett snille som lyckas göra det, men det känns lite fuskigt att säga att man skulle desarmera bomben och fly därifrån. Det intressanta med mangan är att den på ett strålande sätt belyser människors psykologi när de befinner sig under livshot. Från att ha varit en sammanhållen klass där alla är mer eller mindre vänner blir de flesta hänsynslösa mördare med sin egen överlevnad i sikte. Vissa lite mer moraliska vägrar ju förstås, precis som det skulle ha varit i verkligheten, men dessa slaktas brutalt och hänsynslöst av de andra som hellre vill överleva.
Frågan är alltså om du kan döda för att rädda ditt eget liv?

Jag tror de flesta kan det, under rätt premisser. Efter den psykologiska pressen och stressen, efter att ha sett folk dö till höger och vänster är det inte lika lätt att vidhålla sin moral. Överlevnadsinstinkterna är betydligt djupare rotade än moralen som närmast är påtvingad från kristendomen eftersom överlevnadsinstinkten, eller självbevarelsedriften ingår i förutsättningarna till skillnad från moral. Egentligen är ett scenario där folk börjar ha ihjäl varandra inte så jävla otroligt ändå, tycker inte jag. Verkar snarare rätt logiskt. Men jag hade nog, antiauktoritär som jag är, försökt organisera likasinnade (genom att gömma mig, undvika tills jag befinner mig i en situation där jag kan välja mellan att döda eller övertyga) och slå till mot dom som organiserat leken. Helt enkelt försöka få med mig så många av svinen som organiserar skiten som möjligt innan dom dödar mig. Chanserna för överlevnad är ju ändå rätt jävla små, då kan jag lika gärna dö för en god sak, tycker ni inte?

MVH
Anarkoman
"Alla människor vill andas men ingen kan andas och många säger: Vi skall andas sen och de flesta dör inte för de är redan döda" - Paris -68

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 11 okt 2007 13:27

Anarkoman

Ja om det gör dig nöjd så... varför inte. Om det nu är möjligt att dö för en god sak i den situationen. Hur skulle en god sak se ut t.ex.? Du lämnar ju ändå alla andra åt sina öden genom att dö. Leken fortsätter trots dina ahimsa ansträngningar.

En annan intressant fråga är, skulle du hålla dig från att döda på grund av att du inte vågar döda eller på grund av nån slags sympati med dina kamrater eller något annat? Vad är det isåfall som väger starkare i att behålla kamraterna vid liv mot att ta ihjäl dom? Vad är det för märklig kraft? Är det något i stil med Stockholmssyndromet?


Bodhisattva

Nja, där håller jag inte med dig riktigt. Vi har inget fritt val, vi är helt beroende av och reflekterar omständigheterna. I detta fallet är omständigheterna artificiellt skapade att vara krigiska. För att överleva i den ormgropen så måste man döda till slut, det finns inget annat val. Frågan är vad du skulle göra på vägen till att du msåte döda, skulle du försöka bete dig moraliskt eller hade du satt igång och dödat motståndare från början?

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 12 okt 2007 01:38

Anarkoman skrev:Men jag hade nog, antiauktoritär som jag är, försökt organisera likasinnade (genom att gömma mig, undvika tills jag befinner mig i en situation där jag kan välja mellan att döda eller övertyga) och slå till mot dom som organiserat leken. Helt enkelt försöka få med mig så många av svinen som organiserar skiten som möjligt innan dom dödar mig. Chanserna för överlevnad är ju ändå rätt jävla små, då kan jag lika gärna dö för en god sak, tycker ni inte?


Förutsättningarna var att det inte går att skada eller döda dem som organiserar "skiten". Chansen att själv överleva är däremot statistiskt sett en på ca femtio, d.v.s. inte försvinnande liten. Om man älskar livet, nog tar man väl en chans på 50 att överleva, om det bara kräver tre dygns fokusering?

Om man dödar någon redan under t.ex. det första dygnet (under de givna omständigheterna), kan man kanske moraliskt motivera det med att den personen ju skulle ha dött ändå, bara lite senare - förutsatt att man hur som helst räknar med att man kommer att välja att, när det tredje dygnet börjar lida mot sitt slut, söka upp och döda alla eventuella överlevande (förutom en själv) . Att i Battle Royale döda folk tidigare än vad deras halsboja eller någon annan deltagare skulle ha dödat dem (och tidigare än vad även man själv stängt taget skulle ha behövt döda dem) kan möjligen betraktas som en god gärning snarare än en ond, då de där tre dygnen väl för de flesta deltagare bara torde vara en ren plåga, en ständigt lidandeframkallande påminnelse om den annalkande döden. Möjligen kan dock någon enstaka deltagare lyckas vara lycklig även in i det sista trots den svåra situationen, och då blir det kanske moraliskt fel att döda den personen tidigare än vad som är nödvändigt.

Detta är vad jag finner att moralen skulle säga. Men vad skulle lagen säga? Jag gissar att lagen skulle medge att, om man gömmer sig i nästan tre dygn och lämnar sitt gömställe först när det återstår några minuter av de tre dygnen, och dödar någon, och därigenom överlever, så handlar man i nödvärn och slipper straff eller får iallafall förmodligen ett ganska milt straff. Däremot skulle jag tro att lagen inte medger att man redan under det första dygnet dödar alla de övriga deltagarna. En sådan handling skulle i vart fall ge bra mycket hårdare straff.

Men hur motiverar man en lag som kräver att samtliga deltagare antingen inte dödar någon alls (vilket leder till att alla dör) eller väntar in i det sista med att börja döda? Om alla i den beskrivna situationen vore beredda att döda för att rädda sitt liv, men bara inom ramarna för vad lagen tillåter, skulle nog alla sitta och trycka i varsitt gömställe i nästan tre dygn, för att sedan, när några minuter återstår, rusa runt och desperat försöka döda varandra tills förhoppningsvis alla utom man själv dött. Problemet med den strategin är att det är stor risk att man inte hinner döda alla andra om man väntar "in i det sista". Och så kan det visa sig att inte alla rusar ut från sina gömställen, och då har dessa ett övertag genom att ha hunnit gömma sig väl. Det är, av detta skäl, från en enskild individs synvinkel, säkerligen mer riskabelt att låta de andra hinna gömma sig i lugn och ro i nästan tre dygn innan man söker upp dem, än att t.ex. börja agera krypskytt så fort man blivit utslussad i vildmarken (förutsatt att man inte är bland de sista att slussas ut).

Anta att man blir utslussad i öns vildmark först av alla. Om man då från början hela tiden smyger omkring så osynlig som möjligt, och konsekvent dödar någon varje gång man kan göra det utan någon orimlig risk för sitt eget liv, har man förmodligen mycket större chans att bli den sista överlevande än om man gömmer sig i nästan tre dygn och väntar tills det bara är en kort stund kvar och alla har gömt sig lika noga som man själv, så att de har mycket större chans att skjuta ihjäl en medan man försöker hitta dem.

Om man av moraliska skäl kapitulerar och väljer att själv dö för att slippa döda någon, ska man veta att man på det sättet ändå inte kan rädda fler än högst en av de andra, eftersom högst en av deltagarna tillåts överleva längre än tre dygn vad som än händer. Så även om man med egna händer dödar 49 deltagare för att själv överleva, är det bara en av dem som man egentligen offrar för sitt eget liv. Kan då lagen om nödvärn verkligen kräva att man ska vänta in i det sista med att börja döda, trots att man på så sätt faktiskt självmant kraftigt ökar risken för att man varken lyckas rädda sitt eget eller någon annans liv?  En sådan lag är ju kontraproduktiv i så fall! Den får ju laglydiga människor i en sådan här situation att agera på ett sätt som minskar _allas_ (inklusive ens egna) chanser att överleva (i mer än tre dygn). Hur kan en sådan lagstiftning moraliskt försvaras?

Slutligen finns ytterligare ett problem. Anta att man avstår från att döda någon, och istället tar livet av sig eller låter sig bli dödad av någon, för att ge någon annan chansen att bli den sista överlevande. Problemet med en sådan till synes god gärning är att det alltid finns risk att några andra också avstår från att döda, men att dessa väljer att leva in i det sista, och lyckas gömma sig för dem som smyger runt och dödar, ända tills tidsfristen går ut. Då dör alla, eftersom fler än en då kommer att vara vid liv när tidsfristen går ut. Detta scenario kan man undvika endast genom att bidra med en del dödande själv. Dödar man någon, ökar man chansen att åtminstone en överlever. Avstår man från att döda, minskar man chansen att åtminstone en överlever. Att döda är alltså, statistiskt sett, i den speciella situationen Battle Royale, detsamma som att _minska_ dödandet. Och vice versa: att göra vad som tycks vara att ta ställning _emot_ dödandet _ökar_ statistiskt sett dödandet.

Med tanke på detta, hur kan ni, som svarat något annat än att ni skulle börja döda andra medan det är gott om tid kvar på de tre dygnen, försvara ert beslut moraliskt?


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 23 och 0 gäster