Om Kierkegaard

Moderator: Moderatorgruppen

What Gives?
Inlägg: 495
Blev medlem: 05 aug 2006 19:30

Om Kierkegaard

Inläggav What Gives? » 30 sep 2007 17:51

Jag har lyssnat på ett föredrag om Kierkegaard, och det är en sak som jag inte blir klok på.

Jag har svårt att se incitamenten till att gå från det etiska förhållningssättet till det religiösa. Är det så att K menar att det är först här vi finner sann lycka? Som agnostiker saknar jag ett behov av gudstro, och är det helt enkelt så att Kierkegaards resonemang står och faller med just detta behov?

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 30 sep 2007 18:00

Haka inte upp dig förmycket på begreppet Gud.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 30 sep 2007 18:08

PopJimmy skrev:Haka inte upp dig förmycket på begreppet Gud.


Så det är inte så centralt för Kierkegaard?

A
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
JemyM
Inlägg: 257
Blev medlem: 12 jul 2007 01:21
Ort: Borås
Kontakt:

Inläggav JemyM » 30 sep 2007 18:23

Låter mer som en morot för att lockas in i slaveri.
"Great minds discuss ideas; Average minds discuss events; Small minds discuss people." - Eleanor Roosevelt

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 30 sep 2007 18:46

Det krävs ett "fideistiskt språng" för att varsebli Gud och Guds härlighet i det Kierkegaardska perspektivet, inte sant? Det innebär att man måste prova på - det är inget som intellektuellt kan fattas. Själv delar jag inte Kierkegaards övertygelse om att det etiska livet skulle vara det mest eftersträvansvärda.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 30 sep 2007 20:10

Algotezza skrev:
PopJimmy skrev:Haka inte upp dig förmycket på begreppet Gud.
Så det är inte så centralt för Kierkegaard?
Det jag tänkte på var detta:
What Gives? skrev:Som agnostiker saknar jag ett behov av gudstro, och är det helt enkelt så att Kierkegaards resonemang står och faller med just detta behov?
Det jag tänkte på var alltså främst inte Kierkegaards eventuella förhållningsätt till begreppet "Gud", utan snarare What Gives förhållningsätt till begreppet. På sättet What Gives väljer att formulera sig så upplever jag en implikation om att What Gives inte har undersökt olika betydelser hos begreppet "Gud" (och istället vidhåller i en "exoterisk" eller "populistisk" begreppsdefinition).

Det jag försöker säga är att definitionen av begreppet Gud i sig självt inte är intressant. Det är däremot intressant att få inblick i olika förhållningsätt eller sätt att definiera begreppet Gud. Av mina intryck så verkar What Gives verkar haka sig fast i ett "snävt sätt" att förhålla sig till begreppet Gud.

"Gud" är inget man kan "fånga" i en behållare, det är snarare så att det ligger närmare i att "Gud" är behållaren som fångar allt annat. Alltså är det ganska menlöst att försöka hitta en definiton, dvs, "trycka in Gud i en behållare". Det enda man kan göra är att "falla tillbaka mot Gud", dvs att falla tillbaka på innehållet (i livet) som "upprätthålls" av Gud.

Min förståelse av "Leap of faith" innebär alltså att våga falla tillbaka på deft som redan "är", dvs det som redan "är definierat" (dvs det som ständigt definieras) dvs "existensen". Gud är för mig ett "meta-det" som föregår existensen, dvs, "det". För mig är alltså "form" analogt med "Gud", "ideelt", "teologi" och "metafysik" i kontrast till "innehåll", "ontologi", "existens", "det som är", "det aktuella", "det praktiska", etc.


Agnostikern är för mig någon som har ett positivt förhållningsätt till ontologi men ett negativt förhållningsätt till metafysik (gnosis).
Den renodlade skeptikern är någon som har ett negativt förhållningsätt till både metafysik och ontologi.
Den religiöse är han som har ett positivt förhållningsätt till metafysik.

Nu kanske andra ser på andra sätt och detta kan vi gärna diskutera...

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 30 sep 2007 20:16

En vidare kommentar kring:
Det krävs ett "fideistiskt språng" för att varsebli Gud och Guds härlighet i det Kierkegaardska perspektivet, inte sant? Det innebär att man måste prova på - det är inget som intellektuellt kan fattas.
Att intellektuellt "fatta" är att intellektuellt "innehålla" en företeelse. Gud går inte att "fatta" eftersom "Gud" redan "fattar" allt.

Med "fatta" menas här alltså i båda betydelserna av "fatta", dvs, att "förstå" samt att "greppa"/"innehålla".


Agnostikern har alltså rätt i att Gud inte går att "fatta". Men samtidigt går det att "falla tillbaka på/mot Gud" vilket innebär att uppleva hur Gud fattar en.... osv...


****

Nur är dessa som sagt mina tankar kring detta, och inte Kirkegaards

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 30 sep 2007 20:28

Problemet med agnostikern är att har har ett positivt förhållningsätt till sin egen definition av sig själv. Han vidhåller en begränsande uppfattning om vad han själv är/utgör. Den religiöse har/vidhåller ingen definition av vad han är, den religiöse släpper taget om uppfattningen/definitionen om sig själv, och upplever därför en "transcendering" av denna begränsade "definitionsprocess" i en större enhet.

Det föregår allt en verksahet, dvs något som verkar, en process som hela tiden försöker definiera "oss själv", det vill säga, ett "jag". Att gå bortom agnosticism och vidare in i gnosis är att uppleva denna process.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 30 sep 2007 20:31

Jimmy: Vad är formen annat än dess fysiska gestalt (dvs som den framträder för oss)?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 30 sep 2007 20:36

Avantgardet skrev:Jimmy: Vad är formen annat än dess fysiska gestalt (dvs som den framträder för oss)?
Pepparkaksformen är inte pepparkaksgubben.... Du har degen, applicera sedan formen på degen och du har ett definierat innehåll...

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 30 sep 2007 20:53

PopJimmy skrev:
Avantgardet skrev:Jimmy: Vad är formen annat än dess fysiska gestalt (dvs som den framträder för oss)?
Pepparkaksformen är inte pepparkaksgubben.... Du har degen, applicera sedan formen på degen och du har ett definierat innehåll...


Så Gud är för dig ett fysiskt väsen som stöpt verkligheten i sin form?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 30 sep 2007 20:56

Avantgardet skrev:
PopJimmy skrev:
Avantgardet skrev:Jimmy: Vad är formen annat än dess fysiska gestalt (dvs som den framträder för oss)?
Pepparkaksformen är inte pepparkaksgubben.... Du har degen, applicera sedan formen på degen och du har ett definierat innehåll...


Så Gud är för dig ett fysiskt väsen som stöpt verkligheten i sin form?
Nej. Gud är inget fysiskt väsen. Materia är för mig något "som kommer till" genom en rörelse, dvs något som utvecklas/manifesteras/materialiseras genom "historia".

Som jag sa, Gud går inte att "fatta" eftersom Gud redan "fattar oss". Är du med? Det materiella går att fatta, men det för-materiella går inte att fatta. Tomheten går inte att fatta. Men när tomheten sätts i rörelse skapas spänningar, spänningar som definierar upp gränser.

Försök hålla i något som inte existerar - det går inte att gripa tag i något som "inte finns". Det som finns - kommer alltid till i en process. Gud "finns" inte, "Gud finner". Gud "fattas" inte. Gud "fattar". är du med?

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 30 sep 2007 21:01

Gud fattas alltså aldrig. Gud är inte borttappad. Det är därför omöjligt att "hitta" eller "leta" efter Gud.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 30 sep 2007 22:20

Men om du nu är ärlig med dig själv, vad söker du för vinning i att kalla det där för "Gud"? Är allt som uppvisar en strukturell likhet med gudsbegreppet att betrakta som Gud? Också Pippi Långstrumps "spunk"? Dvs. allt som endast existerar som idé. Gud är ett koncept, inget annat, och det återstår fortfarande att rättfärdiga bruket av dels begreppet och dels vad det konnoterar inom olika kulturer. Du har i klartext just hävdat att Gud inte finns, varför nöjer du dig inte med det?

Det finns många som förstår evolutionsteorin i backspegeln så att säga och därför drar slutsatsen att den är något externt, en kraft som dikterar utvecklingen utifrån, och går man steget längre så kan man kalla detta Gud. Men detta är ju givetvis fel, förstår du, eftersom evolutionen aldrig varit, är, eller kommer vara, något annat än vad vi gör här och nu. Det är samma typ av felslut du begår. :wink:
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 30 sep 2007 23:07

Avantgardet skrev:Men om du nu är ärlig med dig själv, vad söker du för vinning i att kalla det där för "Gud"?
Jag förstår inte riktigt vad du syftar på. Jag kallar det inte för Gud, bortsett från här. Men du kanske ser det som ett problem att jag här föröker reda upp begreppet?

Är allt som uppvisar en strukturell likhet med gudsbegreppet att betrakta som Gud? Också Pippi Långstrumps "spunk"? Dvs. allt som endast existerar som idé.
Jag förstår inte riktigt vad du är ute efter.

Gud är ett koncept, inget annat, och det återstår fortfarande att rättfärdiga bruket av dels begreppet och dels vad det konnoterar inom olika kulturer. Du har i klartext just hävdat att Gud inte finns, varför nöjer du dig inte med det?
Men vänta. Låt oss klargöra vad detta egentligen handlar om. Detta handlar om begränsingarna för vår egen förståelse, inget annat.

Tanken om att begreppet Gud "måste rättfärdigas" är absurt.


Jag har hävdat att Gud inte "finns". Men låt oss klargöra vad jag menar med detta.

Tomhet "finns" inte heller, tomhet föregår existens. Det innebär som sagt inte att tomhet inte.... (söker ett ord)... Jag omformulerar mig: Tomhet "finns" inte, tomhet har inga "egenskaper". Tomhet är inte en tanke. Tomhet har likväl en slags "proto-kvalité" eller "proto-egenskap" eller "a priori-egenskap" "Proto-egenskaper" föregår alltså "egenskaper".

För att beskriva det på ett annat sätt: Allt som "existerar"/"är", utgörs av "dimensionering", dvs en "utsträckning/dimension". Men dimension är i sig själv inte en "egenskap", dimensioner är förutsättningen för egenskaper. Genom dimensionering uppstår egenskaper.


Existerar dimensioner då öht? Nej, dimensioner existerar/finns inte, precis som Gud inte existerar/finns. Men likväl kan vi "tala om" sådant som dimensioner och Gud.

Eller du kanske kan ge min en förklaring på vad en dimension "är"?



Vi har alltså en proto-upplevelse av vad en dimension "är" (dimensioner "är" inte, eftersom de föregår "varande").
Samma sak gäller "Gud". Vi "kan ha" en proto-upplevelse av vad "Gud" "är". En slags atomsfär. En "proto-upplevelse" som inte går att definiera. Men det är fortfarande ett "proto-något"

Hänger du med?


Det finns många som förstår evolutionsteorin i backspegeln så att säga och därför drar slutsatsen att den är något externt, en kraft som dikterar utvecklingen utifrån, och går man steget längre så kan man kalla detta Gud. Men detta är ju givetvis fel, förstår du, eftersom evolutionen aldrig varit, är, eller kommer vara, något annat än vad vi gör här och nu. Det är samma typ av felslut du begår. :wink:
Jag förstår inte alls vad du försöker säga här. Gud är inte något externt i den bemärkelsen...

Gud "är inte". Dvs Gud "är inte skapad/manifesterad", för då skulle Gud först behövts skapas av något annat som inte var skapat och här uppstår en oändlig regress.



***

Jmf Gud med den konstnärliga visionen. Den konstnärliga visionen "finns" inte, men likväl är den konstnärliga upplevelsen en proto-upplevelse. Den konstnärliga visionen är en proto-upplevelse om hur en upplevelse "är" (eller snarare ""bör vara").

Den konstnärliga visionen/proto-upplevelsen "finns" inte, den är inte definierad/explicit/klar, utan är den implicta förutsättningen för den konstnärliga manifestationen.
....Den konstnärliga visionen är en proto-upplevelse för den konstnärliga upplevelsen/manifestationen....  Den konstnärliga manifestationen pekar på den konstnärliga visionen som i sin tur pekar på det "oförskämda" som "inte låter sig definieras", dvs Gud.


Det konstnären gör är att "skapa utrymme" för sådant som inte accepteras enligt sociala kontrakt/"den sociala dimensineringen". Detta sker i en atelje där konstnären har utrymme för att manifestera sådant som inte får ta plats på andra ställen.

Jag tänkte fortsätta mina diskussioner om konstnärer nån annan dag i någon annan tråd.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster