KBT vs Psykoanalis

[german.timofejev]

Vilken behandlingsform är bätre psykoanalytisk eller KBT?
Min åsikt är att pyskoanalys är sämre på kort sikt.

[archaxe]

Bättre mot vadå? Det beror på vad du skall behandla. Problemet med PDT är att det finns så lite evidens (om ens någon alls?) som talar för att den skulle vara bättre mot någonting än någon annan terapiform, medan det finns mycket som talar för att KBT är bättre på att bota vissa sjukdomar - skolexemplet är ju fobier och tvångsbeteenden. Och allt annat lika är väl den terapiform som är minst kostsam den som är att föredra. Den studie jag har hört talas om som jämförde de olika terapiformerna kom typ fram till att det som spelade störst roll var inte vilken skola terapeuten tillhörde, utan hur relationen mellan klienten och terapeuten hade sett ut. Och det är ju nått som PDT:are brukar betona. "Mötet", så att säga.
Rent spontant och helt utan grund skulle jag tro att PDT säkert är bra för att hjälpa folk med identitesproblem eller livskriser, men då får man nog räkna med ett par år i terapi och jag tycker inte det är något som landstingen skall bekosta.

[J R Auk]

Kan hålla med om att det inte skall belasta samhället att någon skall finna "sig".
Och visst är det så att KBT är bättre lämpad för fobier och dylikt.

Men jag skulle nog vilja göra en reservation för PDT då den, om jag förstått rätt, frånsvär sig samhällets normerande element, sen kan det diskuteras om det är möjligt.

Och vad idag är det som skapar alla psykologiska störningar? Behovet av terapi?

Jag kan tänka mig att en möjlighet är att det är just samhällets normer. Och då kan den effektiva "lösningen", "anpassningen" vara något som kastar vår sociala grupp djupare in i ett system som inte omhändertar våra intressen.

Intressen tolkat som välmående och frånvaron av behov till terapi. Frånvaron av konflikten mellan individ och samhälle. Självkänsla och norm.

[archaxe]

En förutsättning för att terapi ö.h.t. skall vara verkningsfull är ju att patienten är mottaglig för behandling, vilket ofta inte är fallet när det gäller patienter inom den tyngre psykiatrin som ofta saknar sjukdomsinsikt. Fördelen med medicin är att den verkar vare sig du vill eller inte, vilket (i de allra flesta fall) inte är fallet med terapi.
Angående vad som orsakar psykologiska störningar tror jag det är meningslöst att söka ett single cause - "Det är miljön", "det är genetiken", "det är judarna", "det är männen". Mycket mer troligt är att det är ett konglomerat av olika faktorer som spelar in, och frågan är om man kan, ens principiellt, göra en strikt åtskillnad mellan dem. Sen beror det naturligtvis på vad det är för diagnos vi talar om - man har tydligen visat att exempelvis schizofreni är till stor del ärftligt betingat, men det gäller ju inte vid alla psykiska problem.
Blev lite OT, kände jag nu. Men jag tycker "samhällets normer" får klä skott för lite väl mycket spott och spe. Det är aldrig någon som tackar dem, stackarna.

[JemyM]

För att vi skall kunna stå människan bäst till lags kan vi behöva använda oss av flera metoder. Medan jag personligen ligger närmast det kognitiva perspektivet så kan jag se att man ibland egentligen bara behöver prata av sig och få ha någon som lyssnar. Psykodynamiska perspektivet kan förmodligen ibland hjälpa på djupet medans KBT mest botar symptomen. Beteendepsykologi är dock snabbare och betydligt bättre för att bota fobier. Inga av dem kan göra så mycket åt klinisk depression där det handlar mer om biologi och livsvanor än samtal.

[german.timofejev]

JemyM

Innom betendnes terapi har man även gladare för medicenering. Dessutom KBT har bätre vetenskapliga grunder. Innom psykoanalys försöker man lösa konflikter som en person har innom sig. Kanske det hjälper på längre sikt men om jag mår dåligt idag så bryr jag ju mig inte så mycket om att jag kan må bätre om 3 år eller nåt. Jag mår dåligt här och nu och vill få bort denna känsla så fort som möjligt.

[J R Auk]

Lets just have fun!

[Bz]

Tack för informationen.  :D

[Sceptisk]

Har fått för mig att psykoanalys är rätt så geggig och att KBT är lite ytligt. Båda är på tok för individorienterade. Gruppterapi tror jag är mest lärorikt, samtidigt som det är mest skrämmande.

[german.timofejev]

Sceptisk

Menar du då att även medici är för individualistisk?
Man botar inte influensa genom att sätta personen i grupp utan man fokuserar på personen.
Gruppterapi är bra då i en konflikt är involverade en grupp. Exempelvi problem hemma. Kan man använda sig av familje terapi och familj er ju ett litet grupp.  
Om det är bara en person är involverad så är förutsätningar annorlunda. Det är efektiviteten som avgör och inte det som är interesantare. Här handlar det inte om att föra ett filosofisk debat utan förbätra livskvalite och ibland även rädda liv.

[Sceptisk]

Det som är bra med gruppterapi är att om andra har liknande symptom som du har, så kan dom hjälpa teurapeuten att identifiera dina försvarsmekanismer, ditt ljug för att skydda dig helt enkelt, eftersom dom själva vet hur det fungerar. Ofta hänge inte teurapeuten med i svängarna och det blir lättare för en terapeut att leda terapin om han inte är den som blir identifierad som den ständiga kritikern. Vissa saker är dock bättre att diskutera mellan enbart klient och teurapeut. Som till exempel maieutik.

[german.timofejev]

Att läsa patienten berors helt och hållet på terapeutens ärfaranhet.

[Sceptisk]

Så är det och det finns många olika teurapeuter med olika mycket erfarenhet och olika specialistbakgrunder. Dessutom så är varje klient unik. Visserligen finns det olika gemensamma mönster, men livshistorien som terapeuten uppmanar klienten att utforska är olika från person till person. Varje klientmöte innebär en utmaning och erfarenhet också för terapeuten.

[german.timofejev]

Precis, ju flera man möter desto mer erfaranhet man har. Dessutom det finn olika tecken som en terapeut ska vara upmärksam till så att patienten inte driver med honnom.
Grup terapi kan vara bra för alkoholister dock inte som huvudbehandling utan stöd grupp. Grupterapi är bra som stöd men inte som huvudbehandling

[Skogsälvan]

Personligen förespråkar jag den psykodynamiska terapin. Här ska minsann inte inte enbart problemen sopas under mattan, utan jag vill gå till roten med mina problem, men vi lever ju i ett quick-fix-samhälle så det är ju inte så underligt att KBT:n har fått stort inflytande. Läser man psykologi idag får man knappt lära sig något om Freud och Jung. Väldigt synd tycker jag.