Anders skrev:Justin Case - varför vill du överhuvudtaget sträva efter att känna tacksamhet?
Som jag sa, för att bli lyckligare. Jag har hört att man blir lyckligare av att känna tacksamhet. Ville prova den metoden, eftersom jag vill bli lyckligare.
Tacksamhet är inte godhet. Inte känd tacksamhet. Att någon säger "tack" då jag har hållit upp dörren för damen bakom mej, eller hjälpt grannen att flytta, det gör mej gott. Men det är uttryckandet av tacksamheten. Att någon springer omkring och känner sig tacksam gör mej inget gott. Inte att jag själv känner den här tacksamheten heller. Möjligen kan de här listorna som du gör fylla en funktion, sätta lite perspektiv på tillvaron. Men det är mer att konstatera vad som är bra.
Att man håller på och känner tacksamhet känns rätt lutheranskt. Man skall inte klaga, typ.
Jag tror inte man behöver låta den lutheranska tron med sitt "man ska inte klaga"-tänkande ha monopol på fenomenet tacksamhet. Bara för att man lätt associerar till lutheransk tro när man tänker på termen tacksamhet behöver det ju inte vara så att lutheransk tro är den enda, eller ens den bästa, vägen till - eller anledningen till - tacksamhet. Jag tror att tacksamhetskänslan är äldre än lutheransk tro, äldre än alla religioner. Det är en sak om samhället eller prästen säger åt en att vara tacksam och man lyder för att man är kuvad. En helt annan sak att religiöst obundet och helt frivilligt sträva efter att känna tacksamhet som en metod för att bli lyckligare, enbart för sin egen skull. Jag är bara intresserad av det senare.