Om Kierkegaard

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
miles davis
Inlägg: 575
Blev medlem: 12 jun 2006 00:52

Inläggav miles davis » 07 okt 2007 00:45

Är det inte ett logiskt felslut att diskutera existensen i termer av ting i sig?
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Djävulskap.
Logos är Djävulskap.
Ett gyckelspel. Ett skämt. Ett självbelåtet skratt...

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 07 okt 2007 14:33

Men vi diskuterar väl just att vi inte kan se något i sig hos existens. Eller menar du något mer här? Att det inte ens som en kritik med reduktionistisk bas har något här att göra?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 07 okt 2007 22:46

Algotezza skrev:
J R Auk skrev:Jag tänker mig att om existensen i sig inte innehåller något så måste den vara relativ, relativ två saker. Och vidare frågar jag mig om inte denna relation är den emellan flera plan.

Fast den tanken förutsätter givetvis att "plan" eller "dimensioner" är något substansiellt.

Fast givet det är det väl en rimlig tanke. Dörrar som öppnas och gläntar något. Beroende på vilken sida om dörren man står framträder portalens olika aspekter, in eller ut, om du tillåter den enkla liknelsen.
Fast problemet som jag ser det är att det finns en hierarki för det som verkar vara dimensioner.


Vad skulle den hierarkin bygga på? Olika energislag? Komplexitetsgrad? Eller bara "rena" matematiska dimensioner... Utsträckning av geometriska kroppar i X antal dimensioner... Inget som har med andlighet och medvetande att göra... Eller? Kan ha det? Parallellt med det geometriska...

3 fysiskt rumsliga dimensioner, en tidslig fjärde (ljuset) som markerar  gräsnen mellan de fysiska och rumsliga och så andens femte dimension som rymmer allt "av andlighet"...

Inget materiellt föremål kan överstiga ljusets hastighet - för då blir det andligt! Andens lägsta hastighet är ljusets...

A


Nja jag tänker mig hierarkier så som dom framträder för oss, med fenomen i en sfär, dimension, och dess "sanningsvärde" i en annan. Relationer ting emellan kan vi inte säga mycket om men väl tingens framträdelse för oss.

Vi säger ju att värmen som den framträder i vår hud en solig dag svarar mot atomers exciterade tillstånd. Rörelsen i våran partikeluppbyggnad.
Det vi säger då är att, det finns något; i A, som framträder som något, i B, och genom analys av dessa, i C så framträder något, i ? ja i vad.

A är huden, B är våran betraktelse av A, C är A och B i synergi översatt till idé och förstådd i sig självt. Det vill säga C är abstraktionen av det som behäftar medvetenheten i medvetandet om det som ursprungligen var A, som behöver B och C för att framstå för oss, betraktaren.

Vi kan titta på dessa. Ligger B, fenomenet uppvärmd hud som den framträder för den som huden har, i samma värld som A. Är A nog för att förklara B? Och C, ligger idén om fenomenet och dess källa i A eller B? Kan det förklaras tillfredställande av någon av dom?

Som jag ser det så växer dessa kedjor och gör det behövligt av en allt mer komplex uppställning av vårat universums komplex. För att vi är delar av det, och det vi känner är "riktigt". Och som sådant så utsträcker det existensen och vi skådar mot allt "högre" plan. Varför högre? Jo för att vi utgår alltid från något för oss helt avskärmat. Vi måste involvera allt mer för att skåda det som ligger oss för handen närvarande men aldrig synligt.

Och vart landar vi? I intuitionens land, i hängivelsens domän. För vad är väl kunskap annat än hängivelse inför antanganden?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Intelligens, känsla och intuition

Inläggav Algotezza » 08 okt 2007 12:07

Intelligensen är bakåtblickande, och innebär att analysera och penetrera redan gjord erfarenhet. Känsla ger basal näring åt intelligensen. Allt vi erfar med våra s.k. fysiska sinnen har känsla som grund.

Utan intuitionen, som öppnar medvetandet och kan vägleda det, leder intelligensen på sikt till en inkrökningsprocess och med tidentill fördumning, när den förbrukat det som ger den liv. Intelligensen är i sig utan liv om den inte får näring från känsla och intuition.

Är det så? Är det så? Skall det vara så?

A
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 19 okt 2007 23:18

cogito skrev:....

Så, Gud är "sisterande" dvs stillhet som inte framträder. Gud existerar således inte.

...
Detta är precis vad jag försöker säga...

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Re: Etymologi och spekulation

Inläggav PopJimmy » 19 okt 2007 23:45

Algotezza skrev:
cogito skrev:Stillaståendet ÄR något i så motto att det är VARANDE men inte i RÖRELSE vilket betyder att det inte existerar (ex-sisterar), inte finns.


Nu tycker jag nog du förirrar dig i motsägelsefullt metafysiskt mumbo-jumbo.
Jag är inte säker på om jag har förstått dig, men om jag förstår dig rätt så innebär detta att du själv blandar ihop saker. Metafysik utan (manifesterat) anspråk = mysticism. Metafysik med (manifesterat) anspråk = Mumbo-jumbo.

Att påstå något är att göra ett hårt anspråk, att säga något är att göra ett lättare anspåk. Jag "yttrar" snarare  bara, mitt anspråk är litet, men det innebär samtidigt att det jag säger är mer vagt och generellt, intetsägande. FSFÖLMSAFMLÖSÖLMFÖ!!!!!!!!!!!! Det är implict, invecklat snarare än utvecklat, så att säga "inte tömt på sin potential", det är inte uttolkat eller urholkat, det är totalt okonstlat. Det explicita är "tömt på sin potential" eftersom det inte finns något mer att säga om det. Det är därför positivism och logisk positivism är så tråkigt och varför viss filosofi upplevs som "torrt".

Det "positiva", "det med anspråk" är sällan mumbo-jumbo. Men det är ofta alldeles för banalt för min smak. Saker är på sin plats - men sen då?



Det existerade är för mig synonymt med fysik (eller snarare "fysiskt"/materiellt), det sisterade är meta-fysik, inga konstigheter alls här.

Metafysik är inte "motsägelsefullt"/konfliktfyllt, bara om man försöker realisera den, dvs det reella är alltid i konflikt och detta är "drama" eller "historia". Sätten att lösa denna spänning mellan det ideella och det materiella är sätt ur ett ideelt perspektiv det vi kallar för etik och ur ett materiellt perspektiv det vi kallar för ekonomi. "Motsägelsen" eller konfliken är det vi pratar om och är inkastade i.


Att diskutera Metafysik är inte problematiskt, så länge man inte förutsätter  "att endast observerbara fakta är vetbara" i en positivistisk anda, dvs att förneka det subtila/diffusa. Eller jag nyanserar det jag försöker säga. Jag håller verkligen med om att "endast" "observerbara fakta" är "vetbara". Men problemet är att det finns något bortom som inte är observerbart och därför inte "vetbart". Man kan alltså "känna" något "bortom" det som är observerbart. Men man kan inte klassa detta man "känner" som "vetande", "vetande" är ett för stort anspråk på det man inte kan observera. Man kan snarare "känna dess stämmning", "känna pulsen" på det, men i slutändan är det bara genom total anspråkslösnhet som man kan "känna detta" (alltså en mer subtil form av observation för en mer subtil form av "vetande"("kännande" eller "intuition")..... wilber sammanfatter de tre niverna som: gross (på svenska: simpel, rå, grov "fet", "uppsvälld"), subtle (subtil) och causal (kausal)....

Men frågan är om metafysik, i slutändan går att "diskutera". Jag upplever att det snarare bör upplevas och där är metoden meditation.....

Det kausala kan alltså inte "vetas"/"observeras (i grov bemärkelse)"- Vi behöver utveckla finare och mer känsliga instrument - en skarpare form av uppmärksamhet, dvs att "märka" "upp" det mer underliggande subtila och kausala, genom ett högre medvetande. Detta går som sagt att träna upp....

Användarvisningsbild
cogito
Inlägg: 621
Blev medlem: 10 mar 2004 17:01

Inläggav cogito » 21 okt 2007 00:21

PopJimmy skrev:
Men frågan är om metafysik, i slutändan går att "diskutera". Jag upplever att det snarare bör upplevas och där är metoden meditation.....

Det kausala kan alltså inte "vetas"/"observeras (i grov bemärkelse)"- Vi behöver utveckla finare och mer känsliga instrument - en skarpare form av uppmärksamhet, dvs att "märka" "upp" det mer underliggande subtila och kausala, genom ett högre medvetande. Detta går som sagt att träna upp....

Roligt att jag kunde vara till tjänst, Jimmy!
Du har ju upplevelserna - jag har bara begrepp, hehe...

När det gäller "vetas/observeras" är kanske de "skarpare formen av uppmärksamhet" som du anför en slags observation där observatören inte står mittemot det observerbara utan är närvarande inne i det "observerbara". Den närliggande termen för detta torde vara in-tuition dvs ett betraktelsesätt där förhållandet "jag - det" smälter ihop.

/cogito
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster