Pacifism

Moderator: Moderatorgruppen

Tobias Israelsson
Inlägg: 79
Blev medlem: 23 okt 2007 00:43

Pacifism

Inläggav Tobias Israelsson » 24 okt 2007 22:42

Blev insprirerad av tortyrtråden och undrar därför vad folk tycker om pacifism.

Själv tycker jag det är ett fegt förhållningssätt, och dessutom oftast oanvändbart.

Visst är det fel med våld, dödande och tortyr, och det borde naturligtvis undvikas till nästan varje pris. Men helt klart finns det situationer där det är berättigat.

Kampen mot nazismen under 2:a världkrigt är ett sådant exempel. Visst hade det varit att föredra om man kunnat hitta en pacifisktikt sätt att undvika det till att börja med, men så perfekt är tyvärr inte världen.

Ghandis lösning på förintelsen var för övrigt att judarna skulle begått kollektivt självmord.

Angelina
Inlägg: 1666
Blev medlem: 21 aug 2003 02:04

Inläggav Angelina » 24 okt 2007 23:45

På ett plan går den mördade med på att bli mördad, så man kan kalla det kollektivs självmord, på det planet. De offrade sig för att väcka empatin och för att accentuera "monstret".
Hypotetiska situationer är bara hypotetiska situationer, det är här och nu du bestämmer hur du ska agera. Man kan planera i förväg men i nuet skapas ändå allting på nytt.
Men visst, i en hypotetiskt konflikt föredrar väl de flesta en fredlig lösning? Eller uppstår konfliken för att bryta freden? För att agressiviteten inte kunde hållas inne längre. När är det konflikt och när är det övergrepp?
Söker du konflikt med denna tråd?

Användarvisningsbild
Bodhisattva
Inlägg: 77
Blev medlem: 25 sep 2007 19:03

Re: Pacifism

Inläggav Bodhisattva » 30 okt 2007 14:06

Tobias Israelsson skrev:Blev insprirerad av tortyrtråden och undrar därför vad folk tycker om pacifism.

Själv tycker jag det är ett fegt förhållningssätt, och dessutom oftast oanvändbart.

Visst är det fel med våld, dödande och tortyr, och det borde naturligtvis undvikas till nästan varje pris. Men helt klart finns det situationer där det är berättigat.

Kampen mot nazismen under 2:a världkrigt är ett sådant exempel. Visst hade det varit att föredra om man kunnat hitta en pacifisktikt sätt att undvika det till att börja med, men så perfekt är tyvärr inte världen.

Ghandis lösning på förintelsen var för övrigt att judarna skulle begått kollektivt självmord.


Tycker att pacifism hade varit förträffligt OM, det inte vore för människans natur. Att ha total pacifism rådande i vår "sjuka" värld hade tyvärr inte varit speciellt bra (hade t ex förmodligen pratat ryska eller tyska nu - WW2). Det kommer tyvärr alltid finnas någon individ som är makt-kåt och fientligt inställd till människans fria vilja. Som det är nu. Ying-Yang. Kanske evolutionen kan göra oss lite mer icke-makt-suktande?
"You have your way. I have my way. As for the right way, the correct way, and the only way, it does not exist."

Användarvisningsbild
Hannes
Inlägg: 198
Blev medlem: 19 okt 2007 19:44

Inläggav Hannes » 30 okt 2007 17:10

Människans drivkrafter omöjliggör en pacifistisk natur. Vissa människor har en viss bakgrund som gör att de tror på det men det får stå för dem. Känns bara fel ett underkasta sig makten på det sättet.

Pacifism löser lika lite problem som våld gör. Skillnaden är att våld faktiskt gör skillnad.

Användarvisningsbild
Bodhisattva
Inlägg: 77
Blev medlem: 25 sep 2007 19:03

Inläggav Bodhisattva » 30 okt 2007 17:21

Hannes skrev:Människans drivkrafter omöjliggör en pacifistisk natur. Vissa människor har en viss bakgrund som gör att de tror på det men det får stå för dem. Känns bara fel ett underkasta sig makten på det sättet.

Pacifism löser lika lite problem som våld gör. Skillnaden är att våld faktiskt gör skillnad.


Håller med.
"You have your way. I have my way. As for the right way, the correct way, and the only way, it does not exist."

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 31 okt 2007 05:18

Jag tycker att pacifism är svårdefinierat, och därför är det svårt att svara entydigt på frågan.

Det anses väl allmänt att om man utför en _handling_ som leder till att någon dör och någon annan räddas till livet, är det inte pacifism, utan ett offrande av liv för att rädda liv, d.v.s. våld(?) - medan om man fattar ett sådant beslut som innebär att man _låter_bli_ att utföra en handling som, om man hade utfört den, skulle ha lett till att någon dog och någon annan räddades till livet, är det pacifism - trots att antalet döda blir detsamma i båda fallen. Frågan är om det egentligen är någon principiell skillnad mellan fenomenet "att låta bli att handla" och fenomenet "att handla" som gör att man kan skilja de två fenomenen åt. Vid användandet av ordet pacifism underförstår man att det finns en skillnad mellan handling och underlåtelse som är avgörande för huruvida man är ansvarig för konsekvenserna av (i betydelsen "följderna av", "vad som följer på") ens beslut eller ej. Men denna underförstådda skillnad mellan handling och underlåtelse är problematisk. Det visar t.ex. följande tankeexperiment.

Anta att du får veta att du genom att kasta dig på en jättestor knapp på en vägg kan rädda en helt oskyldig människa, A, från att dö, medan i samma stund en inte fullt lika oskyldig människa, B, dödas. Intryckandet av knappen gör alltså två saker samtidigt: det räddar A från döden och dödar B. Anta att du av upplevt utilitaristiska skäl kastar dig mot knappen. Anta emellertid att du, medan din kropp som bäst svischar genom rummet mot knappen, bestämmer dig för att vara pacifist istället för utilitarist. Du har nu två alternativ:
1. Spärra ut armarna runt om knappen så att dina händer slår i väggen så att din kropps framfart stoppas så att ingen del av din kropp kommer åt knappen. Då dödas A men inte B, d.v.s. utfallet för A och B blir detsamma som om du aldrig kastat dig mot knappen in the first place.
2. "Göra ingenting", d.v.s. inte spänna någon enda muskel i din kropp det minsta. Då fortsätter din kropp sin redan igångvarande bana mot knappen. Då räddas människa A från döden medan människa B dödas, som en följd av att din kropp trycker in knappen med sin blotta rörelseenergi.

Vilket ska du välja om du vill handla så pacifistiskt som möjligt?

För att ytterligare visa hur svårt det är att definiera pacifism, lägger vi till ett tredje alternativ (när du är på väg mot knappen), nämligen att:
3. du _börjar_ spärra ut armarna för att undvika knappen - så pass mycket att du, om du därefter inte skulle göra något, skulle missa knappen - men att du därefter trycker in knappen med en avsiktlig aktiv tryckrörelse med handen.
Är det någon skillnad ur pacifistisk synvinkel mellan alternativ 3 och alternativ nummer 2 ovan (som var att "göra ingenting", så att din kropp trycker in krappen med sin blotta rörelseenergi)? Frågan gäller alltså utifrån situationen att din kropp redan är på väg i full fart i riktning mot knappen. Att du satt din kropp i rörelse mot knappen är naturligtvis inte pacifism. Men frågan är alltså vad som är pacifistiskt respektive inte pacifistiskt att göra _efter_ att man hamnat i den situationen att ens kropp är på väg i full fart mot knappen.

Om alternativ nummer 2 (att "göra ingenting") är pacifism, betyder det att även alternativ 3 är pacifism? Om inte, varför inte, med tanke på att konsekvenserna för människorna A och B blir exakt desamma i både alternativ 2 och 3?

Tobias Israelsson
Inlägg: 79
Blev medlem: 23 okt 2007 00:43

Inläggav Tobias Israelsson » 01 nov 2007 03:20

Jag tycker pacifistiskt handlande snarare borde bedömas efter uppsåt, inte efter om man gör något med kroppen.

Jag kopplar inte alls ordet pacifism till att undlåta att handla.

Att handla för att undvika skada på någon annan är pacifistikskt.

En handling som oavsiktligt leder till att någon skadas tycker jag heller inte bryter mot pacifism.

Men vet man att ens handling eller ickehandling leder till skada är det inte pacifism.

Ställd av valet där man antingen dödar A eller B oavsett vad man gör, så kan man enligt mig inte agera pacifistiskt.
Man vet att någon dör om man handlar,
man vet att någon dör om man inte handlar.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 06 nov 2007 07:51

Tobias Israelsson skrev:Jag tycker pacifistiskt handlande snarare borde bedömas efter uppsåt, inte efter om man gör något med kroppen.

Jag kopplar inte alls ordet pacifism till att undlåta att handla.

Att handla för att undvika skada på någon annan är pacifistikskt.

En handling som oavsiktligt leder till att någon skadas tycker jag heller inte bryter mot pacifism.

Men vet man att ens handling eller ickehandling leder till skada är det inte pacifism.


Med den definitionen är det väl omöjligt att vara pacifist. Det dör ju människor hela tiden. Genom att ens tid är begränsad tvingas man välja vilka man ska rädda och vilka man ska underlåta att rädda. Man kan inte rädda alla. Alltså underlåter man medvetet varje ögonblick att rädda ett antal människor, och kan inte göra annat. Detta uppfyller det du skriver ovan - "vet man att ens handling eller ickehandling leder till skada är det inte pacifism". Din definition av pacifism innebär alltså att det är omöjligt att vara pacifist. Varför ha ett ord för något som är omöjligt att vara?

Ställd av valet där man antingen dödar A eller B oavsett vad man gör, så kan man enligt mig inte agera pacifistiskt.
Man vet att någon dör om man handlar,
man vet att någon dör om man inte handlar.


Tycker du inte att detta är fallet hela tiden, varje ögonblick av våra liv?

Tobias Israelsson
Inlägg: 79
Blev medlem: 23 okt 2007 00:43

Inläggav Tobias Israelsson » 06 nov 2007 15:02

Förstår inte vad du menar. Livet är väl fyllt av ögonblick där man kan välja att agera så att man tror att någon kommer komma till skada, eller välja en väg där man tror att ingen blir skadad? (vare sig det är genom handling eller ickehandling)

T.ex kan jag välja att gå ut på gatan och attackera den första person jag ser( då tror jag någon blir skadad), eller så kan jag välja att gå och sova (då tror jag ingen blir skadad.

Begreppet pacifism blir väl inte meningslöst bara för att jag tycker mig att upptäckt en situation när man inte kan agera pacifistiskt. Jag kan fortfarande välja det i nästan alla andra situationer.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 06 nov 2007 16:23

Att värna om liv är att vara pacifist, paci från det latinska ordet pax, fred.
Det finns ju en mängd olika inriktningar på pacifism, allt ifrån totalt motstånd mot våld till de som hävdar rätten till nödvärn.
Däremellan har vi en mängd yttringar av pacifism såsom att tillåta förstörelse av byggnader, infrastruktur mm.

Själv är jag pacifist i den bemärkelsen att jag inte tillåter någon annan att bestämma över mig om vem jag skall skada eller döda. Jag kan bruka våld för att rädda någon, inklusive mig i en nödvärnssituation.
Jag ser mig som en äkta pacifist och skulle hellre kedja fast mig framför mynningen på ett kanonrör, än sitta i pansarvagnen och avfyra.

Visst våld löser konflikter, men våld skapar lidande. Kalla mig naiv, men det är lite av utopiska orsaker jag är pacifist.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 23 nov 2007 20:01

Tobias Israelsson skrev:Förstår inte vad du menar. Livet är väl fyllt av ögonblick där man kan välja att agera så att man tror att någon kommer komma till skada, eller välja en väg där man tror att ingen blir skadad? (vare sig det är genom handling eller ickehandling)

T.ex kan jag välja att gå ut på gatan och attackera den första person jag ser( då tror jag någon blir skadad), eller så kan jag välja att gå och sova (då tror jag ingen blir skadad.


Det tvivlar jag på att du tror! Massor av människor blir ju skadade och dör hela tiden, och det vet du. En del av dessa hade du kunnat rädda genom att t.ex. strunta i att gå och lägga dig (när nu det är) och vid den tidpunkten istället ge dig ut och rädda dessa individer. Då hade du visserligen fått sova mindre, och därmed kanske kunnat rädda färre individer vid senare tillfällen istället (än om du hade valt att sova tillräckligt natten i fråga). Men faktum kvarstår att just de individer som du, genom att vid ett givet tillfälle gå och lägga dig, låter bli att rädda livet på, dör som en följd av din underlåtelse att rädda dem.

Du skrev att "vet man att ens handling eller ickehandling leder till skada är det inte pacifism". Det innebär i praktiken idag att man aldrig kan vara paficist, eftersom det alltid, varje sekund, hur man än handlar, släcks liv som man hade kunnat rädda om man handlat annorlunda. Varje sekund du inte t.ex. springer omkring i Darfur och räddar liv där, dör ju folk i Darfur som du hade kunnat rädda - något som ju enligt din dig innebär att du inte agerar pacifistiskt.

Du tycks leva i föreställningen att det bara skulle vara _ibland_ som du skulle ha kunnat rädda liv men väljer att inte göra det. Det är en felaktig föreställning, och det vet du när du tänker efter. Varje ögonblick av ditt liv är ju ett sådant ögonblick. Det finns alltid, i varje ögonblick, någon som du skulle ha kunnat rädda, men som du väljer att inte rädda. I bästa fall väljer du bort att rädda en del individers liv till förmån för att rädda andra individers liv. Men även i dessa situationer gäller att hur du än väljer, ingår i ditt val att du - bland annat - medvetet väljer bort att rädda en massa liv som du skulle ha kunnat rädda om du handlat annorlunda. Därmed är du aldrig pacifist, enligt din definition av pacifism. För enligt din definition är ju inte bara [sådana handlingar som leder till att någon dör/skadas], utan även [sådana underlåtelser som leder till att skada/dödsfall sker som man hade kunnat förhindra] ickepacifistiska. Och det innefattar i praktiken samtliga underlåtelser i ditt liv, eller mer exakt: vad du än gör eller underlåter i varje ögonblick i ditt liv.

Begreppet pacifism blir väl inte meningslöst bara för att jag tycker mig att upptäckt en situation när man inte kan agera pacifistiskt. Jag kan fortfarande välja det i nästan alla andra situationer.


Det finns inga sådana "andra situationer". Alla situationer är sådana att du inte kan agera pacifistiskt hur du än agerar (eller inte agerar) - enligt den definition av pacifism som du gett. Detta av ovan nämnda skäl.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 23 nov 2007 20:40

Zokrates skrev:Att värna om liv är att vara pacifist, paci från det latinska ordet pax, fred.
Det finns ju en mängd olika inriktningar på pacifism, allt ifrån totalt motstånd mot våld till de som hävdar rätten till nödvärn.
Däremellan har vi en mängd yttringar av pacifism såsom att tillåta förstörelse av byggnader, infrastruktur mm.

Själv är jag pacifist i den bemärkelsen att jag inte tillåter någon annan att bestämma över mig om vem jag skall skada eller döda.

Jag kan bruka våld för att rädda någon, inklusive mig i en nödvärnssituation.


Du menar alltså att det enligt någon "nödvärnstillåtande" variant av pacifism kan vara rätt att döda A för att rädda sig själv (plus eventuellt B). Menar du även att det finns någon "nödvärnstillåtande" variant av pacifism enligt vilken det kan vara rätt att döda A för att rädda B och C, där A, B och C är andra personer än man själv? Kan det till och med enligt någon variant av pacifism vara rätt att döda A för att rädda B, där A och B är andra personer än man själv?

Om ja, kan allt dödande i krig, även anfallskrig (om syftet är att trygga den egna befolkningens försörjning så att färre individer av det egna folket dör av svält, sjukdomar och umbäranden), allt dödande av terrorismmisstänkta, all tortyr av terrorismmisstänkta, och alla dödsstraff, m.m., kallas pacifism. Blir inte termen pacifism ganska urvattnad då? Är det inte mer passande att kalla sådant för någon form av utilitarism?

Om å andra sidan endast [dödande i nödvärn för att försvara sitt _eget_ liv], men inte [dödande för att försvara någon _annans_ liv] kan kallas pacifism, vad är det som gör att A har rätt att döda B för att rädda A (sig själv) men inte rätt att döda B för att rädda C? En sådan princip innebär ju underförstått att A:s liv är mer värt än C:s liv. Ett räddande av A:s liv anses ju uppenbarligen vara värt mer långtgående åtgärder från A:s sida (dödandet av C) än vad ett räddande av B:s liv är - något som väl bara kan tolkas som att A:s liv anses vara mer värt att rädda än B:s. Men varför skulle det vara det, bara för att det är A som utför dödandet?

Borde det inte snarare vara tvärtom, om något? Jag menar, med tanke på att det, om något, borde anses _mer_ ädelt att välja att döda någon, och därmed riskera fängelse, för att värna någon _annans_ liv (en sådan handling kan ju knappast vara den mest egoistiska utväg som står till buds för en) än att välja att döda någon och riskera fängelse för att värna sitt eget liv (då ju detta däremot faktiskt troligen är den mest egoistiska utväg man kan tänka sig)?

Tobias Israelsson
Inlägg: 79
Blev medlem: 23 okt 2007 00:43

Inläggav Tobias Israelsson » 23 nov 2007 23:47

Justin Case skrev:Det tvivlar jag på att du tror! Massor av människor blir ju skadade och dör hela tiden, och det vet du. En del av dessa hade du kunnat rädda genom att t.ex. strunta i att gå och lägga dig (när nu det är) och vid den tidpunkten istället ge dig ut och rädda dessa individer. .


Jag förstår. Du har en poäng. Pacifism är kanske mer svårdefinerat än vad jag först trodde.

Men naturligtvis jag tycker nog ändå att man kan gå och lägga sig och få en god natts sömn med rent pacifistiskt samvete.

Tycker det är stor skillnad på att känna till en specifik situation där man kan rädda någon, eller att känna till  att någonstans finns det antagligen någon man kan rädda.

Man har ett helt annat ansvar för specifika situationer än allmäna företelser.

Men ska man definiera pacifism som jag tidigare försökt göra behöver man tydligen inkludera hur långt ens ansvar sträcker sig.

Tobias Israelsson
Inlägg: 79
Blev medlem: 23 okt 2007 00:43

Inläggav Tobias Israelsson » 23 nov 2007 23:52

Men jag vidhåller fortfarande att definition av pacifism borde bygga på  uppsåt och inte på agerade eller icke-agerande.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 24 nov 2007 03:23

Tobias Israelsson skrev:Jag förstår. Du har en poäng. Pacifism är kanske mer svårdefinerat än vad jag först trodde.

Men naturligtvis jag tycker nog ändå att man kan gå och lägga sig och få en god natts sömn med rent pacifistiskt samvete.

Tycker det är stor skillnad på att känna till en specifik situation där man kan rädda någon, eller att känna till  att någonstans finns det antagligen någon man kan rädda.

Man har ett helt annat ansvar för specifika situationer än allmäna företelser.


Nu börjar diskussionen bli riktigt intressant!

Varför är situationen, att människor dör av svält och sjukdomar och dödas dag efter dag i Darfur, inte en "specifik situation" enligt din definition ovan, medan däremot situationen, att du ser en man försöka våldta en kvinna på en tunnelbanestation i Stockholm, är det? Det sistnämnda är något kd vill ha till stånd en lag om att var och en av oss ska vara enligt lag tvungna att förhindra när vi kan (dock har jag inte förstått om de bara vill att man i en sådan situation ska vara tvungen att ringa polisen, eller om man dessutom ska vara enligt lag tvungen att försöka förhindra våldtäkten genom att typ "säga till" våldtäktsmannen och, om det inte hjälper, på något sätt gå till handgripligheter mot honom (typ försöka dra honom ifrån offret), för att själv slippa rättsliga påföljder för "underlåtelse att ingripa mot våldtäkten").

Anta för försiktighets skull att det enda man som pacifist behöver göra, för att hålla sitt samvete rent, när man blir vittne till ett våldtäktsförsök på en tunnelbanestation i Stockholm, är att ringa polisen. Varför ska man vara skyldig att ens ringa polisen i en sådan situation, något som trots allt kostar lite pengar och tid (och även tid är ju pengar), medan man inte är skyldig att sätta in några som helst kronor på ett konto som räddar liv på folk i Darfur? Nu kanske det i och för sig krävs mer en några kronor (trettio? hundra?) för att rädda ett liv i Darfur, men nog är det väl ändå i grunden något annat än storleken på pengasumman som gör att du och de flesta andra svenskar tycker att det är en grundläggande skillnad mellan de två fallen.

Om man ringer polisen när man blir vittne till en våldtäkt, tvingas man med stor sannolikhet vittna i rätten. Det får man visserligen ekonomisk ersättning för, men den ersättningen är bara för förlorad arbetstid. Man får ingen ersättning för det obehag man får utstå genom att medvetet ta på sig en risk för framtida hämnd från den man pekar ut som gärningsman. I praktiken offrar man ganska mycket om man väljer att ringa polisen när man blir vittne till en våldtäkt. Vidare torde det väl enligt pacifismen vara viktigare att förhindra mord än att förhindra våldtäkt(?). Om det dessutom då statistiskt sett går åt mindre av ens sammantagna resurser (tid, energi, pengar etc) att förhindra ett mord i Darfur än att förhindra en våldtäkt i Sverige, varför inte prioritera det förra framför det senare (alternativt, om man har resurser till båda: spendera alla de resurser, som man sammantaget är beredd att satsa på att hjälpa andra människor, på det förra, och inga på det senare, istället för lite på båda)?

Om vi går längre än ovanstående försiktiga antagande, och antar att man, för att kunna kalla sig pacifist, är skyldig att inte bara ringa polisen, utan dessutom ingripa (om än bara verbalt) mot våldtäktsmannen för att förhindra våldtäkten. Det betyder att man enligt pacifismen kan vara skyldig att i hög grad sätta sitt eget liv på spel för en annan människas skull. Betänk att en person, som är beredd att våldta, mycket väl kan vara beredd att även t.ex. knivmörda den som försöker förhindra våldtäkten. Låt säga att man när man "säger ifrån" till en våldtäktsman på tunnelbanan statistiskt sett tar en 1%-ig risk att bli ihjälhuggen av denne. Anta att detta sker, och att man var en altruistisk själ och att man därför under de återstående åren av sitt liv skulle ha kommit att rädda livet på tusen nödställda människor i andra länder genom att sätta in lite pengar varje år på Röda Korset, om man bara inte hade blivit ihjälhuggen av den där heroinpåverkade våldtäktsmannen på en tunnelbanestation i Stockholm på grund av sitt "modiga" ingripande mot honom. Då kan det statistiskt sett vara så att man på sikt räddar fler liv genom att blunda för en våldtäkt på Stockholms tunnelbana och bara gå förbi, än genom att försöka avstyra den. Varför rädda färre liv hellre än fler?

Vad är den avgörande skillnaden mellan den pågående katastrofen i Darfur och ett pågående våldtäktsförsök på en tunnelbanestation i Stockholm; vad är skillnaden som avgör hur stor skyldighet vi har att ingripa i respektive fall, om vi vill vara pacifister? Är det skillnaden i vår geografiska närhet till offret/offren (och kanske till förövaren, där en sådan finns)? Varför är det så i så fall? Varför skulle just det geografiska avståndet vara avgörande för vad man är skyldig att göra?

Du svarar kanske att den relevanta skillnaden inte är det geografiska avståndet, utan det faktum att du inte kan veta _vem_ som dör i Darfur som en konsekens av att du inte skänker pengar till Darfurhjälp, medan du däremot vet vem som blir våldtagen när du med egna ögon ser personen i fråga bli våldtagen. Men om du inte känner våldtäktsoffret i fråga, vet du ju faktiskt inte alls vem det är. Det finns även ett annat problem med att låta "graden av vetskap om vem som är offret" avgöra. Du skulle kunna åka ned till någon av världens stora krishärdar idag och lätt hitta någon där som håller på att dö av någon enkel infektionssjukdom, en tragedi du snabbt och billigt kan förhindra genom att ge vederbörande lite rent vatten, lite mat och lite medicin. Då skulle du veta vem du räddar - i alla fall i minst lika hög grad som du vet vem du räddar när avstyr en våldtäkt på en för dig okänd svensk kvinna på en tunnelbanestation i Stockholm. Du kan alltså på förhand välja ut _vilka_ du ska kunna rädda, och _vilka_ du ska komma att veta vilka de är när du räddar dem. Varför ska det valet inte vara behäftat med något ansvar, när det ju faktiskt kan betyda skillnaden mellan att en människa räddas och att åtskilliga människor räddas?

Om du vill slippa att ha någon som helst skyldighet att rädda någon enda människa, kan du då helt enkelt flytta till ett område där det är helt folktomt, t.ex. någon avkrok av Sibirien eller Grönland där det inte bor en kotte, och med gott samvete bo där resten av ditt liv? Om du gör så, uppkommer ju aldrig något sådant som du skulle kalla en "specifik situation" där du kan rädda människoliv, eftersom du då aldrig kan veta vilka som dör som konsekvens av att du inte försöker rädda någon. (För om du aldrig får syn på någon av dem som svävar i livsfara eller på annat sätt lära känna dem det minsta, kan man knappast säga att du vet vilka de är). Är det en strategi som man som pacifist kan välja med gott samvete?

Anta att du bor i någon vecka i Darfur och därefter flyttar tillbaka till Sverige. Din flytt tillbaka till Sverige leder då till att du inte lika ofta hamnar i en "specifik situation", där du enligt pacifismen är skyldig att rädda liv, som om du stannat kvar längre i Darfur. Din handling att flytta tillbaka till Sverige leder troligen till att samma personer dör som skulle ha dött om du helt enkelt stannat kvar i Darfur och bara stått och sett på medan de dog. Betyder det att när du väl en gång hamnat i Darfur, har du inte rätt att bege dig därifrån förrän det inte längre finns några människor där som du kan rädda? Varför skulle en person som råkar befinna dig i Darfur ha så värst mycket större skyldighet att vara kvar i Darfur, än vad en person, som för tillfället inte befinner sig i Darfur men som lätt skulle kunna bege sig dit, har skyldighet att bege sig dit?

Om kd fick igenom sin lagändring, d.v.s. om det blev så att man i Sverige är enligt lagen skyldig att ingripa mot våldtäkter, och om alla de svenska män som inte själva är våldtäktsbenägna då ville slippa ifrån att bli tvungna att förhindra våldtäkter, skulle dessa män kunna välja att undvika att röra sig på alla de platser där våldtäkter kan komma att begås. De skulle kunna börja åka bil istället för tunnelbana, avstå från att röra sig på stan nattetid, osv. Enligt din definition av pacifism skulle dessa män i så fall fortfarande kunna kalla sig pacifister, för de skulle - tack vare att de valt att inte uppehålla sig på ställen där våldtäkt rimligen kan inträffa - aldrig kunna veta vilka kvinnor de på detta sätt undvek att rädda från våldtäkt. Om resultatet av denna strategi blir minst lika många ouppklarade våldtäkter som om alla dessa män valt att fortsätta uppehålla sig på ställen där våldtäkt ofta begås, men då bara stått där och sett på utan att ingripa, varför kan dessa män då inte lika gärna få göra det senare som det förra? Om både avsikten och resultatet blir desamma i båda fallen, varför då betrakta det ena beteendet som moraliskt mer/mindre förkastligt än den andra?

Sådana här implikationer tycker jag visar på det ohållbara i det kriterium du menar avgör när man är skyldig att rädda liv och inte (d.v.s. kriteriet att det är fråga om en "specifik situation"), för att man ska kunna kalla sig pacifist.

Anta att du svarar att det är icke-pacifistiskt att hålla sig borta från platser där brott brukar begås, om avsikten med den handlingen är att slippa ifrån att någonsin enligt pacifismen bli tvungen att förhindra brott i "specifika situationer". Vad säger då att det enligt pacifismen skulle vara rätt av svenskar att avsiktligt välja att inte flytta till Darfur, utan bo kvar i Sverige, med avsikten att slippa behöva rädda människor i Darfur? Alltså om det nu, som du hävdar, inte spelar någon roll för pacifismfrågan om det man gör är en handling eller en underlåtelse?


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster