Pyrrhon skrev:Jag är fascinerad av människors mörka sidor, av det som anses vara fel och tabu. Jag pratar om saker som droger, självmord, sinnesjukdomar, kriminella, perverst sex, total dekadens. Men i praktiken så är jag långt ifrån allt detta.
Jag själv har även resonerat såhär. Det jag gjorde var att exprimentera och testa gränser tills det att jag insåg att jag började skada migsjälv riktigt rejält. Efter det så känner jag att det finns gränser inför vad som är rimligt och sunt, inte efter vad någon annan "tycker", utan snarare inför vad min kropp faktiskt "pallar"...
Jag har för mycket sunt förnuft! I min hjärna så kan allt analyseras, reduceras och förklaras, det finns inget övernaturligt. Dom döda snackar inte och du ruttnar bort under jorden. Livet är inte mer än det jag ser, och det jag ser är fan inget att hänga i julgranen.
Jag kallar detta "cynism". Att man beräknar/förutser händelseförlopp i vardagen, samtidigt som man uppelver att andra är "för dumma" för att se dessa händelseförlopp. Men jag insåg att, i förlängningen, så är det man intalar sig själv om, bara en historia som knyter samman olika händelser och bildar en upplevelse av kausalitet, dvs, en meningsfull kedja av "händelser". Problemet är alltså att du har en historia om hur saker och ting sker. Denna historia är egentligen något du "lägger på tillvaron". Det är inget problem med att du lägger en historia på tillvaron, poängen är bara att du måste inse att det är detta du faktiskt gör... När du accepterar detta så är du fri att börja tolka saker lite hur som helst för att vända dessa till din egen fördel...
Hur släpper man allt man har och gör något nytt? Är det någon som har erfarenhet av att totalt bryta mot sin trygga tillvaro och bara fly rakt ut i kaoset?
Börja meditera.