JemyM skrev:"Synd" betyder ursprungligen "avvikande" och det är "avvikande" från religionen/sekten det talas om.
Okunskapen är ibland så stor så stor, ack ack vad fel du kan ha.
Att ens tro att ordet synd betyder avvikande är ju löjligt. Likaså att koppla synd till sund, smalt vattendrag och dylikt som en del felaktigt gör. Ordet sund kommer från ordet sind som betyder väg eller gång, härav kan vi även härleda ordet sända.
Man skulle kunnat tro att ordet synd kommer från latinets, sine cura, utan omsorg, vilket hade varit både en passande och beskrivande term på syndaren, men inte ens det är rätt.
Ordet synd går att spåra tillbaka till det fornindiska språket sanskrits ord, satya, vilket betyder "det är", och alltså även då i betydelsen att det som är, "det är sant". Alltså är även ordet satya ursprungsordet för sanning, sant. Men hur kan då det som är sant bli "synd" i dagen betydelse, något negativt och skamligt?
Jo, det som är sant är samma grundord som skyldig, jämför t.ex latinets ord , sons, för skyldig, omvänt innocent, oskyldig i dagens engelska,
och om vi vidare tänker på att det som är, är sant, så är det alltså skyldigt till att vara.
Här är det införandet av kristendomen som har ändrat fokus och betydelse och lagt tonvikt på just betydelsen skyldig, vi är alla skyldiga, vi är alla syndiga. Detta har ju en mängd negativa infallsvinklar, då de skyldiga bär skuld som blir likvärdigt med skam, skymf, skada, skämta mm, vilka alla är ord som ursprungligen hänger samman i betydelser att förringa, nedvärdera, såra samt att ha ett "skyldigt" uppsåt till detta varvid vår skuld framstår som värre än att blott vara skyldiga till att existera, därav görs kopplingen till "skyldig" i en negativ betydelse.
Detta blir desto mer tydligt då man jämför franskans, och omgivande sydliga länders ord för synd, péché, pecado, som hänger ihop med ordet pecho, bröst,
härav uttryck som att slå sig för bröstet, visa bröstet, i betydelsen att framhäva sig över andra och då givetvis i avsikten att förringa sina medmänniskor eller att blotta bröstet för att väcka lusta.
( Ser framför mig en galiciska i vit dräkt som endast täcker sitt ena pecho och en råttögd munk vars haka glipar så saliven rinner över, visst, det måste ha varit ett helvete att skuldbelägga den delen av europa? För germanerna var det värsta att stå i skuld till någon, emedan de slappa sörlänningarna gärna skuldsatte sig för att leva en siestaliknande drönartillvaro varvat med väna kvinnor. Kristendomen har alltid utnyttjat folks speciella särarter för att vända det emot dem.
Urexemplet är när de kom till eskimåerna och talade om helvetet som ett evigt brinnnande ställe, varpå värmen lät så lockande att eskimåerna gärna ville komma dit efter döden. Detta fick munkarna att revidera helvetet just för eskimåerna, till att bli en evighet i kyla och mörker.
Om detta är en vandringssägen eller bär spår av sanning låter jag vara osagt, men det var i denna stilen införandet av kristendomen bedrevs).
Om vi alla är "syndare", kan det då verkligen finnas avvikare?
Japp! Ingen regel utan undantag, dessutom fanns det såväl arvs som dödssynder för att komplicera skuldbeläggandet.
Därför kom synden att gälla alla, även de kristna församlingarnas trogna.
