Ingen kontakt med 'jaget'

[Morningstar]

-----

[Algotezza]

Jaget gestaltas av DUet också. Jag söker mig i dig och kan finna mig via dig. Du kan gestalta mig för mig genom att vara den du är.

MVH

Algotezza

[Morningstar]

----

[Algotezza]

Jag har försökt återupprätta mitt jag med hjälp av andra, men det slutade i motsatt effekt då jaget blev väldigt sårad och försvann, liksom förpassades in i skuggan.

För att ha utbyta med andra krävs en öppenhet, ett visst mått av sårbarhet; och för det fordras tillit. Nånting jag inte har råd att ge ut längre! Jag hade inte råd förut, och har det inte nu heller.
Om saker och ting skulle gå fel skulle jag ta livet av mig, eller ännu värre- förlora mig helt till att endast ha ångest och stenar i bröstkorgen kvar.

Jag har social fobi och en hel del fixa idéer. Saker och ting som är väldigt bemödansvärda att förändra när den inre referenspunkten (kärnan, jaget) inte finns att hitta.

Men för att försöka se sig själv i andra, krävs det att "man" ("jag"...) ger upp den betungande kroppsliga självmedvetenheten/-centreringen, och vågar att endast befinna sig i tankarna och dess sfär. Och det kanske är första steget, att alltid vistas där. Men jag tvingas alltid ge upp, kapitulera från den (imaginära?) själsliga tronen, pg av andras fördömande påbud (egentligen påhittade av mig)... att jag inte borde finnas eller kunna någonting.

Man kan göra något konkret för att få bättre självtillit, skapa en bättre självbild: man kan sätta sig ned och ärligt lista vad man är bra på och mindre bra på och vad man kan förändra till det bättre. Och vad man i nuläget ej kan göra något åt..

Min självterapi sedan lång tid tillbaka - annan terapi har aldrig riktigt funkat - är mitt skrivande. När något mentalt eller socialt  tynger mig sätter jag mig ner med penna och skrivblock och skriver av mig det som tynger, skriver ner mina spontana tankar, både ljusa och mörka, precis som de dyker upp, helt ocensurerat, för att rena mig själv mentalt. Det hjälper alltid och jag mår alltid bättre då. Jag läser sällan igenom vad jag skrivit efteråt. Det behövs inte. Det är inga analyser.

När vissa mer tydliga tankar utkristalliserat sig kan man ta upp dem t.ex. här på FF för att mer rationellt, sakligt och logiskt diskutera problemen. Så gör i alla fall jag. Försöker göra.

MVH

Algotezza

[german.timofejev]

sailaways

Det är lettare att uptäcka problem då andra har det. samma sak gäller med att hitta sig själv. Jag tycker att du bör gå till en psykoanalitiker och diskutera dit problem.

[Morningstar]

-----

[Avantgardet]

Om jag säger att 99% av min vakna tid har jag ingen som helst kontakt med mitt jag, jaget, inre personen, den jag ÄR, min identitet, min inre referenspunkt, kärnan, det "jaget" som verifierar och legitimerar mitt varande.

Det är inte så underligt eftersom ingen kärna finns där. Att ha jaget närvarande är inte detsamma som att helt enkelt vara närvarande - endast det senare är ontologiskt relevant. Närvaro är blott en riktadhet mot varat, i sin helhet (eller mot någon av dess olika beståndsdelar), inte ett tingest, i denna bemärkelse. Det är en viktig skillnad som inte riktigt framkom i ditt inlägg. Jaget ssåsom jag förstår att du använder begreppet syftar alltså till en fantom, en idéstruktur som vi kan aktualisera, eller snarare bekanta oss med, genom att rikta oss mot den. Att se självfrånvaron som "avgrund" skulle jag tro beror på att man sörjer den tingverklighet som går förlorad, emedan den utan problem kan återvinnas som process - utan essens. Håller du med mig? Det är inget som går förlorat i bytet, istället slipper vi bördan som denna barlast (jaget) ger oss. Vill du ta en stillbild av det hela så blir cogitot inte ett jag är, utan ett jag gör.

[Sceptisk]

sailaways

Du kanske skulle läsa "Ismael" av Daniel Quinn. Rekommenderas varmt.

[Morningstar]

-------

[Avantgardet]

Du tycker inte att du ägnar lite för mycket tid till att plocka sönder dig själv. Du kommer inte undan, så länge du lever är din uppenbarelse ett uttryck, något som lämnar spår och återverkningar. Använd dina begåvningar till att göra världen lite mer kärleksfull och sluta bekymra dig om nåt så djävla o-väsen-tligt som det faktum att du saknar en själ. Om stället flyter, ta med en spliff och en flytmadrass.

[Morningstar]

-------

[Avantgardet]

Vad yrar du om? Varför idealiserar du ett tillstånd som du inte upplever? Är det inte mer förnuftigt att om man ändå skall till att idealisera så åtminstone se till att ta del av detta överdrivna värderande? Jobba på att fixa världen såsom du hoppas uppleva den, du kan förstdå säga att du försöker. Självcentrering blir egoistiskt när det går över styr. Vill du bli arg så se till att vara nikotinabstinent, eller full och flöddrad, vilket som. Annars skulle jag tipsa om lite SSRI för den där deppressionen, se åtminstone lite ljusare på till-varon.

[Morningstar]

----

[Avantgardet]

Men så sätt igång! Vem skulle kunna göra det åt dig?

[Morningstar]

------